Nu framkommer det nya uppgifter om Donald Trumps förbud för inresa för medborgare i vissa länder. Listan tycks ha kopierats från ett beslut av Obamaadministrationen från 2015 som undantog personer som besökt något av de uppräknade länderna från inresa utan visum. Trettioåtta länder kvalificerar sig för visumfrihet, inklusive Sverige.

Vi har därmed en förklaring till den något märkliga observationen att medborgare från de uppräknade länderna aldrig har genomfört terrordåd i USA. Trump tycks alltså ha tagit en lista som baseras på en helt annan hotbildsanalys och applicerat den på *medborgarskap*. Men att någon är medborgare i ett visst land innebär inte nödvändigtvis att personen med stor sannolikhet är terrorist. Som många påpekat var elfteseptemberterroristerna från Saudiarabien, Förenade arabemiraten, Egypten och Libanon.

I samband med att president Trump infört inrese-restriktioner gentemot ett antal muslimska länder, så uppstår givetvis frågan om huruvida hotet från radikal islam är överdrivet eller ej?

Vi kan konstatera att det finns ca 1,7 miljarder muslimer i världen. Kanske hälften av dem vill införa sharia-lagar, kanske fler, kanske färre; detta är givetvis en hypotetisk siffra. Ingen vet exakt, men vi kan vara säkra på att en betydande del förespråkar islamsk lagstiftning. Och vi ser ökad radikalisering även i fordom moderata muslimska länder som Turkiet. Och i länder som Saudiarabien, Iran och IS-kontrollerade områden så är sharialagarna redan införda.

Det var en gång, i en TV-soffa och med Filip och Fredriks film Trevligt folk rullande på skärmen. Det var en varm film, om ett svensk integrationsprojekt och ett somaliskt bandylag från Borlänge. Det var en skön rulle från 2015 om de unga grabbar som kom att bli det somaliska bandylandslaget. Unga grabbar som behövde något vettigt att göra fick något vettigt att göra, på bandyplanen. Filmen gjorde mig varm i själen då. Nu sitter jag och känner mig naiv…

Familjen är samhällets grundläggande byggsten. I familjen ska morgondagens medborgare fostras och formas. Under de senaste decennierna av socialistisk politik har staten allt mer strävat efter att ta över denna roll. Den vänsterdirigerade statsmakten har strävat efter att reducera familjens makt över barnen i syfte att kunna forma de ungas värderingar i enlighet med sin ideologiska mall. En tilltagande respekt- och normlöshet har följt i spåren efter denna ansträngning. Ibland rent av uppmuntrad av dem som för denna agenda.

Regeringen har som bekant satt ett offensivt mål i sin arbetsmarknadspolitik: Sverige ska ha lägst arbetslöshet i hela EU år 2020. Ingen tror på det realistiska i detta mål, till och med regeringens egna bedömningar är att det blir svårt att nå. Men Stefan Löfven och Ylva Johansson håller skenet uppe.

Det finns många anledningar att vara pessimistisk om framtiden dessa dagar. Denna pessimism är inte på något sätt obefogad, den är tvärtom närmast att betrakta som ett sundhetstecken. Att i nuläget vara en obotlig optimist är, givet läget i såväl Sverige som stora delar av vår omvärld, närmast att betrakta som ett utslag av förnekelse.

Jag har vid upprepade tillfällen pekat ut de enorma ekonomiska intressen som ligger bakom globalismens ambitioner att inrätta en ny världsordning där nationalstaten tvingas ge vika för globala företag, banker och överstatliga organisationer. Det rör sig om en handfull hyperrika finansfamiljer som har ägarkontrollen i de viktigaste globala företagen och vars ambition är att kunna styra världen. Den plan som globalismens grand old man David Rockefeller pratat om, har varit byggd på farfadern John D. Rockefellers framgångsrika strategi vid skapandet av Standard Oils globala marknadsdominans för hundra år sedan.

På senare tid har både medier och politiker uppmärksammat cyberattacker och spionage mot svenska intressen. Detta måste betraktas som ett något yrvaket uppvaknande.

Här görs dock en distinktion mellan när utländsk makt spionerar/avlyssnar/övervakar, och när den svenska staten gör det. Public service, DN och andra stora medier har inte direkt drivit integritetsfrågorna sedan FRA-lagen klubbades 2008. Ej heller ger det några större rubriker att Sveriges lag om datalagring ligger fast trots att EU-domstolen ogiltigförklarat direktivet som lagstiftningen bygger på.

Det talas redan om att Kalifornien kommer att bryta sig loss från USA och blir ett självständigt land. Men långt innan dess kommer de amerikanska företag som ännu dominerar IT-sektorn att söka sig nya jaktmarker. Silicon Walley är ett fenomen som skapades av goda näringspolitiska villkor och en liberal ekonomi. Denna konkurrensfördel kommer inte att vara för evigt. I Sydostasien finns konkurrenter som är beredda att ta över och vi kan inte ta för givet att Apple, Google och Microsoft stannar kvar i USA om företagen inte finner miljön attraktiv och villkoren förutsägbara.

Trump begriper sig inte på ekonomi, det gör inte heller folk i allmänhet. Hans ekonomiska politik har ju prövats massor av gånger förut, helt enkelt därför att det är en sådan politik man kommer fram till när man inte begriper.

När man inte begriper att fri handel gynnar bägge parter – både säljare och köpare – kan man få för sig att man tjänar på att hindra handeln. När man inte begriper att man inte kan får en bättre ekonomin genom att att använda skattepengar till ”investeringar” i ”infrastrukturprojekt” (eller vad man ska kalla den där muren mot Mexico) – då kan man bli som Trump. Skattepengarna kommer ju någonstans ifrån. De tas från de investeringar som människor skulle ha gjort istället.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (s) hyllade igår på Twitter skatteplanering, undanhållande av vinstmedel från beskattning och uppsägningar av anställda. Det handlar om det anrika bolaget Morakniv AB, som hyllades av ministern då man anställt en flykting. Verkligheten är att bolaget håller undan miljontals kronor från beskattning och har minskat antalet anställda med 11%. Man får förmoda att detta alltså är något som regeringen och socialdemokraterna alltså uppmuntrar.

Podd 312. Ronie Berggren samtalar med entreprenören John Enggren Dahlsten om dennes flytt till USA och hur USA påverkat hans syn på politik.

Donald Trump är en klassisk amerikansk president; han gillar stora familjer och många barn, därutöver är han skeptisk till aborter, som anses inskränka på rätten till liv. Även ett foster är en människa, eller åtminstone något som kan bli en människa. Abort är överhuvudtaget en svår fråga. Även i länder där man är positiv till aborter så finns det regler för själva processen, det är viktigt att informera kvinnan vad hon gör, så att hon kanske ångrar sig senare. Det är ju inte en självklarhet att man kan bli med barn igen, och att barnet som föds är friskt, särskilt inte när man försöker skaffa barn allt senare i åldrarna.

Läser på text-tv att före detta finansminister Anders Borg är misstänkt för mutbrott. Han har åkt på jaktresa och betalat 2 500 kronor för kalaset. Resan skedde efter att han avgått som finansminister. Inte mycket till muta för en person som tjänar tio miljoner om året, men eftersom Borg är en person som stått höjd över alla misstankar – av goda skäl eftersom han alltid varit mycket noggrann med att göra rätt – blir det ändå en nyhet.

I dag rekommenderar jag Frihandelsbloggen där Magnus Nilsson skriver om den ensidiga frihandeln. Han konstaterar visserligen att frihandelsavtal även handlar om reger om hur produkter ska se ut, men att detta inte hindrar länder att idka ensidig frihandel.

Ensidig frihandel – att strunta i att andra länder lägger på tullar och försöker påverka terms of trade – är ett politiskt alternativ till dagens affärsuppgörelser som ofta styrs av särintressen.

Jag har en ny teori som förklaring till världens oro. Åtminstone är förklaringen ny för mig, det vill säga att jag inte hört den av någon annan och inte tänkt så själv tidigare. Den mest märkbara oro vi märker av i västvärlden är en oro hos medelklassen. Den är i västvärlden en stor grupp och den viktigaste väljargruppen. Den har på senare år enligt vissa bedömare minskat storlek (antal), samt sett sina rikedomar och sin status minska. Istället har världen sett några få i övre medelklass dra iväg i löneutveckling, med höga bonusar eller annat, samt ett antal superrika som tycks bli rikare nästan hur de än bär sig åt.

Det här kan bara vara ett skämt. Donald Trump vill införa en tull på 20 procent på mexikanska varor för att betala muren. Vore jag Mexikos president skulle jag bara säga upp alla överenskommelser om gränskontroll som finns med USA och uppmuntra medborgarna att folkvandra till USA. Då blir det nog kul för Trump.

Det finns en djupt rotad sanning i uttrycket – makt är sexigt. Varvat med stor personlig charm och behovet av tröst, så kan det bli en starkt förförande kombination. Så var det också, tillbaka i mitten av 1990-talet, när president Bill Clinton och den unga Monica Lewinsky inledde en sexuell relation i Vita huset. Presidenten var under svår press från en kongress dominerad av det politiska motståndet, han var en charmig person och makten, ja, Miss Lewinsky har själv tillstått dess berusning.

Det uppdagades 1998 och Clintons första reaktion var att ljuga i TV. Han tvingades senare erkänna i samma forum. Det borde ha inneburit svårare konsekvenser, men republikanerna lyckades endast mobilisera för riksrätt i representanthuset, medan senaten darrade på manchetten. De hade givetvis media att tänka på, som nästan unisont slöt upp bakom sin president. Detta var och förblir ännu idag den mest officiella bilden av Bill Clinton som ett sexuellt rovdjur, men också den svåraste repan på makarna Clintons lackade yta.

Idag ses förhandlingar om frihandelsavtal som någon form av dragkamp. ”Om vi skall liberalisera måste ni liberalisera”. Värst är för tillfället Donald Trump som uppfattar förhandlingarna som affärsuppgörelser snarare än som avtal om långsiktiga spelregler för affärsuppgörelser. Men den första frihandeln var ensidig. Britterna öppnade upp sina marknader på 1800-talet och de andra länderna följde efter när de såg vilka fördelar som låg i handeln.

Sverige är ett märkligt land på många sätt. I synnerhet när det gäller vår självbild, som är närmast kaleidoskopisk i sin förvirring och mångtydighet. Ständigt tassar vi runt på tå, osäkra om vad vi för uttrycka och tänka om tillståndet i konungariket. Det är inte helt lätt att veta.

Å ena sidan anser vi att vi ät ett föredöme i världen, något att avundas och vilja efterlikna. Å andra sidan finns det ingen svensk kultur, inga svenska värderingar. Allt är lånat, allt kommer utifrån.