Gemensamt för auktoritära stater och krafter är viljan att kontrollera inte bara samtiden utan även dåtiden. Erövrare har i alla tider försökt skriva om historien. Diktaturer vill ha kontroll över befolkningen genom att skaffa sig makten över det förflutna.

Vinnaren skriver historien, brukar det heta, och detta är smärtsamt korrekt. Utgången av andra världskriget har format hela västvärlden och sättet på vilket vi ser på Europa och EU samt skapat en delvis mer ursäktande inställning till kommunismen (en av segrarna i kriget).

Man klarar inte av att kommunicera längre. Man vägrar att förstå hur den andra tänker, att den andra ens kan tänka själv. Varje försök till meningsutbyte börjar med något påhopp, och slutar med att man avbryter varandra med skrik, oförskämdheter och svordomar. Relationen är sedan länge iskall. Kärleken finns inte där. Det är tydligt att det här inte funkar längre, att en skilsmässa är den enda logiska utvägen. ”Vi står för långt ifrån varandra”, ”Vi kommer aldrig hitta tillbaka till varandra”…

För några månader sedan började jag lyssna på Radio Bubbla, i samband med att jag upptäckte bubb.la och de upptäckte mig (sedan dess har de flesta av mina texter länkats från Bubbla-sajten frihetligt.se, och tack vare det har mina besök flerdubblats).

Det svensk-amerikanska cyberunderrättelsebolaget Recorded Future, skriver i ett utskick till sina kunder att Transportstyrelsens data ej finns ute till salu eller läckt i de kriminella hackernätverken. Likt för det kinesiska intrånget i amerikanska OPM kan det betyda att uppgifterna finns hos underrättelsetjänster.

Det finns de som pratar om dagens problem, politikernas ”utmaningar” med ord som ”…så här har det alltid varit”. Vad gäller hot om våld och våld mot vårdpersonal stämmer det. Sedan jag började i vårdsvängen för en halv mansålder sedan har det alltid funnit folk som har hotat oss vårdanställda. Men även om det alltid att funnits hot och våld i vårdmiljöerna, iallafall sedan det första året på 90-talet, så är det annorlunda nu. Hot och våld har gått från att vara sällsyntheter till vardag. Våldet och hoten är grövre, vidrigare – och allvarligare.

Blåljuspersonal har under lång tid utsatts för stenkastning i de så kallade utsatta områdena, men det är först under de senaste två åren som landets två största partier har vaknat för detta problem.

Månne har S och M inte velat ”gynna mörka krafter”, ty i likhet med alla vi andra lär de ha ögon att se med. De har bara ignorerat problemet av rädsla för de reaktioner som hårdare tag i invandrartäta områden kan tänkas ge i de egna leden.

Ju mer pengar som finns på ett ställe desto större risk för att någon vill stjäla dem. Just nu läser jag boken Helikopterrånet, om kuppen mot värdedepån i Västberga. Men samma sanning gäller även bidrag.

Och den myndighet som förutom Försäkringskassan hanterar flest miljarder av våra skattepengar är kassa Arbetsförmedlingen. Ni vet de som har 12 000 anställda men inte lyckas förmedla mer än ett jobb per arbetsförmedlare och månad? Nej, alla 12 000 är förstås inte arbetsförmedlare men det hjälper ju inte.

Med KPI-inflationen på 2.2% är det väl dags att sluta tala om icke-inflationen. Med bra tajmning kring gårdagens KPI-besked offentliggjorde nu Netflix (NASDAQ:NFLX) att man nu höjer priserna med 10%. Samtidigt skenar bolagets skuldsättning.

Jag fascineras av flockmentaliteten i frågan om vilka energikällor vi ska använda i framtiden om vi ska ersätta användandet av fossil energi. Som om vi vore ett gäng katter som jagar samma solkatt rusar vi blint från hörn till hörn. Kanske beror det på att vi drömmer om att enkla lösningar ska komma som en skänk från ovan, eller iallafall från någon frälsare, till exempel Elon Musk på Tesla.

Jag har löst medlemskap i ett parti. Förra gången var det för Folkpartiet Liberalerna, den här gången för Klassiskt Liberala Partiet.

Jag har stått utanför partipolitiken en tid och uppskattat det mycket. Jag skulle gärna stå helt utanför politiken. Tyvärr gör staten det omöjligt, då den finns överallt och utökar sin makt kontinuerligt. Samhället politiseras och regleras allt mer, och jag vill göra något för att bromsa utvecklingen.

Hur ska man styra en nation? Man styr dess byråkrati. Men hur styr man byråkratin? Greker, romare och Machiavelli har haft olika förslag, en del fortfarande gångbara. Historieundervisningen har fungerat såtillvida att många hört talas om dessa och de därför kan refereras till i debatter. Vad de flesta inte känner till är det akademiska teoretiserande som pågått under 1900-talet, ett teoretiserande som resulterat i ett antal fullskaleprov.

Jag försökte ignorera mediacirkusen kring Anders Borgs agerande på den där privata festen ute i skärgården. Men det var svårt då den upptog det mesta av medieutrymmet under flera dagar.

Det började i princip med att han bad om ursäkt på Facebook och slutade med att han lämnade sina uppdrag i näringslivet. Han golvades av rykten från EN enda händelse som skedde på en privat fest. Inget brottsligt skedde och polisanmälan (som gjordes av några som inte var på plats) har lagts ner.

Corax konferensen 2017 fick oss att tappa andan av glädje och lärdomar. Ända sedan vi hörde om 2016 års konferens, visste vi att vi ville delta i årets version och därför köpte vi våra biljetter innan de första talarna ens hade tillkännagivits. När den första raden av talare äntligen presenterades visste vi att vi skulle få vara med om en enastående tillställning.

Läser att kvoteringen i USA numera missgynnar kvinnor. Det är intressant, med tanke på att kvotering av olika samhällspositioner har setts som ett sätt att gynna kvinnor. Men eftersom delar av den vita manliga populationen i USA håller på att utvecklas till en ny underklass kan den mest inkvoterade gruppen på amerikanska universitet i framtiden komma att utgöras av kaukasiska män. En grupp som däremot missgynnas av kvoteringen är personer med asiatisk bakgrund.

Den latinska frasen carpe diem, fånga dagen, har blivit en av vår tids vanligaste deviser. Sprunget ur de moderna människornas till synes stressiga vardag fylld av sociala medier och ”livspussel”, ses carpe diem som den filosofiska lösningen på det moderna stressproblemet. I detta avseendet kan carpe diem vara oerhört nyttigt, något i stil med österländsk meditation eller stoisk acceptans av livets skyndsamma natur. Dock är fenomenet med att ”leva i nuet” inte särskilt bra som livsfilosofi – då det också är ett symptom på rotlöshet och nihilism.

Sittstrejken sprider sig. I sympati med de protesterande afghanerna, som vill stanna i Sverige trots att de enligt Migrationsverket saknar asylskäl, har liknande demonstrationer likt den på Medborgarplatsen i Stockholm uppstått på flera håll i landet.

Statsråd. Språkrör. Riksdagsledamöter. Flera ur den samling människor som vi andra människor har valt för att styra landet och stifta lagar har redan hunnit vara där, på Medborgarplatsen. Kommunpolitiker, landstingspolitiker och andra fritidspolitiker ur flera partier har också varit där, bland demonstranterna på Medborgarplatsen. De rör sig där, bland de mer eller mindre vuxna barnen som demonstrerar för att få vara ung i Sverige. Ingen sätter ner foten, hytter med fingret och säger ”Land skall byggas med lag!”

Tecknen på överhettning av ekonomin haglar nu ner. Bristen på kvalificerad arbetskraft i Stockholm är den värsta uppmätta någonsin, och naturligtvis kommer detta sätta käppar i hjulet för den svenska konjunkturen. Det är så är konjunkturer vänder ner på allvar.

Läser att narkotikarelaterade dödsfall i USA nu nått den skrämmande nivån av 55 000 personer årligen. Man kan verkligen tala om en epidemi, som bara överträffas av länder på en betydligt lägre utvecklingsnivå. Jämför med Portugal, där dödsfallen i förhållande till befolkningen bara är en tiondel så höga. Fler människor dör varje år i kriget mot narkotikan än i hela Vietnamkriget.