Den statliga myndigheten Trafikverket erkänner i sitt svar nedan att de formellt enligt lagen har ett tillsynsansvar över kommunernas trafikplanering och åtgärder. Men till de objekt och ärenden där statsbidrag inte utgår har myndigheten valt att inte fullgöra sitt lagtvingande tillsynsansvar. Samtidigt beklagar man att riksdagen inte anpassat lagstiftningen till den tillsyn myndigheten vill bedriva.

Som liberalt sinnad person med intresse för ekonomi, är det naturligt för mig att fundera på det här med incitament.
Incitament betyder ungefär ”anledning”. Min känsla av hunger ger mig incitament att äta. Mitt behov av att köpa saker som jag behöver, ger mig incitament att försöka skaffa mig en inkomst, vilket i sin tur ger mig incitament att gå till jobbet. Och så vidare.

Vi har nog alla varit med om att diskmaskinen, kylen eller luftkonditioneringen gått sönder. Man ringer en hantverkare, och inser att reparationskostnaderna närmar sig hälften av inköpskostnaden. Köper man istället en ny produkt så får man ju dessutom garanti, modernare design och bättre funktioner, och den kommer inte att krångla på flera år. Det blir lockande att köpa något nytt istället för att reparera.

Sverige är ett tolerant land. Här respekteras såväl olika politiska uppfattningar som religiösa åskådningar i lag. Vi har både yttrandefrihet och religionsfrihet. Om än med vissa begränsningar.

Men denna tolerans har även inneburit en tolerans för de intoleranta in absurdum. Nazister har fått spela apa i Almedalen, radikala islamister bjudits in i officiella sammanhang och getts stöd av framstående svenska politiker och opinionsbildare. Extremism har relativiserats som ett led i en rädsla för att bli kallad fula ord.

Nu när Sverige enligt Konjunkturinstitutet går mot ett antal år av dålig tillväxt och minst sagt ekonomiska utmaningar så utlovades ett inlägg i hur man ska investera för detta. Och här följer lite tankar kring detta.

Ett sätt att förstå varför olika människor ansluter sig till olika typer av politiska ideologier, är att utgå från att det finns två olika sätt att se på människan.
Antingen tror man att människan är ond och destruktiv till sin natur, eller så tror man att människan är god och konstruktiv.

Om man tror att människan är ond, så hamnar man i slutsatsen att människans frihet måste begränsas genom olika typer av lagar och regler. Staten får fungera som garant för att vi människor inte snabbt ska kastas in i ett naturtillstånd liknande det som beskrivs i boken (och filmen) Flugornas Herre. I Flugornas Herre fanns det ingen vuxen auktoritet som styrde upp saker och ting, och därför gick det åt helvete.

På youtube finns en informationsfilm om DDR som visades för svenska skolbarn.

Det känns komiskt att se hur socialismen skönmålades för svenska skolbarn. Skrattet fastnar dock i halsen när man drar paralleller till dagens Sverige.

Nyligen gjorde den saudiska kronprinsen Mohammed bin-Salman ett remarkabelt uttalande vid en konferens om investeringar i Saudiarabien. Han deklarerade att Saudiarabien hade beslutat om ett byte av religionspolitisk inriktning.

Jag har en bra relation med SVT Opinion sedan länge.

Men jag måste skriva den här texten. För gårdagens Opinon Live var ett riktigt lågvattenmärke.

Den höll genomgående så låg kvalitet att om det inte vore live hade ingen vettig redaktör släppt igenom programmet utan stekt det.

Efter att det nu visat sig att rikspolischefen Dan Eliasson inte beslutat om en utan två avsteg från lagen, så bekräftar justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (s) till SVT att oavsett vad Dan Eliasson tar sig för så kommer han inte få sparken.

Här sitter man, i något slags mini-DDR i Kolmårdenskogarna.

Fängelse måste på något sätt vara det socialistiska paradiset. Alla får mat, men har inget att säga till om vad. Alla har tak över huvudet. Byråkratin är sinnesförlamande. Alla har ”sysselsättning”, även om den i många fall är meningslös och befriad från eget ansvar. Alla är övervakade. Information och kommunikationer är hårt kontrollerade. Och det hela är inrymt i ett fuskrenoverat rivningsobjekt.

Kampanjen #metoo har obönhörligt avslöjat medias etiska haveri. Man brukar hävda att rapportering i enlighet med pressetiska regler ska vara sann, angelägen och relevant. I rapporteringen av #metoo fallerar man ofta på samtliga punkter, ändå triumferar man med sina inslag.

Min nästa bok handlar om rekordhög skuldsättning, undermålig tillväxt och skönmålning av Sverigebilden.

Om någon skulle sagt, bara för något år sedan, att ogräsmedel innehållande glyfosat kanske skulle komma att förbjudas inom kort tid, så hade jag bara skakat på huvudet. Jag skulle ha svarat att glyfosat skulle vara det sista av alla så kallade bekämpningsmedel som skulle förbjudas. När allt annat är förbjudet så skulle glyfosat finnas kvar.

Europa är en brokig världsdel, och tillhåll för en rad olika folk och kulturer. Förutom de lättidentifierade språkliga och religiösa gränserna finns det också en rad mer diffusa gränser.

Hur gör man för att skydda sig mot hot som man inte kan se?

Eller, rättare sagt, någonting som är precis likadant som förut, kanske till och med samma som förut, men ändå så annorlunda – någonting vi är vana vid att det är närmast ofarligt,

”Det är bara tillfälligt!”

När någon säger detta, lite lätt urskuldande, är det läge att dra öronen åt sig. Ty detta tillfälliga visar sig ofta bli permanent. Så också med lägenheter till nyanlända.

En person (“konstnär”) ska livstidsanställas för att lajva konstverk i Göteborgsfiaskot Västlänken. Personen ska gå runt på stationen vid Korsvägen resten av sitt yrkesliv under arbetstid och göra “vad den väljer att göra”. Det är “en kommentar på lönearbete”. Vi säger grattis till konstnären, Göttebôrg och till de svenska skattebetalarna.

Här har vi en lite godbit till nyhet som jag lyckades missa i somras. Frankrikes president, Emmanuel Macron, fick uppleva lite av vänstern raseri mot fakta när han på en presskonferens konstaterade att den höga nativiteten i Afrika hade en negativ inverkan på kontinentens utveckling.

Det krävdes ingen större fantasi för att misstänka att tidskriften Kvartals tämligen spektakulära rekrytering av Sveriges Radio-ankaret Jörgen Huitfeldt häromveckan skulle mötas att en uppsjö av fula antydningar och anklagelser från vänsterhåll. Dessa misstankar visade sig också snabbt vara välgrundade.