I förra valet var Sverigedemokraterna det enda realistiska alternativet för den som mer än allt något prioriterade en verklighetsförankrad och hållbar migrationspolitik. Höstens val blir en hårdare kamp om dessa väljare. Både Medborgerlig samling och Alternativ för Sverige kommer locka högerröster.

När den rumänske dirigenten Sergiu Celibidachi dirigerade Sveriges Radios symfoniorkester i Tjakovskijs Blommornas vals i svensk TV på 60-talet, blev han kanske mest känd för att han under repetitionerna manade på sina musiker i vissa avsnitt med att muntlig ljuda ”tiita, tiita, tiita”. Det gjordes en och annan parodi på detta, att en världsdirigent stod och namngav ett småfågelsläkte för att inspirera till blommor och vals.

Det som föranleder frågan är givetvis situationen i Svenska Akademien. Det är givetvis svårt att dra slutsatser utifrån detta enskilda fall, men ny information bör alltid föranleda oss att ifrågasätta etablerade sanningar.

Det händer att den svenska skolan sviker. Det kan handla om svek mot rektorer, mot lärare, elever och deras föräldrar. Skolans svek slår alltid så hårt, då en bra skolgång ofta är förutsättningen för en bättre tillvaro efter skoltiden. Jag har upplevt sveket inifrån, som pappa till en underbar kille med sina särskilda behov.

Sedan i fredags (eller något) har navelskåderiet i media i mycket ägnats åt klubben Svenska Sandlådeakademien, där flera medlemmar lämnat. Nu visar det sig inte att de lämnat i protest mot korruption, nepotism och oegentligheter, utan att åtminstone en lämnat i protest mot att den ständige sekreteraren ville göra något åt korruption, nepotism och oegentligheter.

Varenda gång Magdalena Andersson begär förtroende för socialdemokratisk politik, för att de har statens finanser i ordning, kom då ihåg att de ordnar det på din bekostnad! ECBs mätningar visar gång på gång att svenskarna ligger i europabotten avseende privat förmögenhet. Greker, italienare och andra har väsentligt större disponibel privat förmögenhet än vad svenskarna har.

I statsradions Studio Ett sändes tidigare idag en debatt om det ungerska valet. Den underförstådda frågeställningen var i sedvanlig public service-anda huruvida valutgången var någonting dåligt (det vill säga vinkling medelst frågeställning), men överraskande nog fick samtidigt den debattör som tveklöst besvarade frågan med ett ja möta hela två debattörer som var av en annan åsikt.

Sällan har ett parlamentsval i ett östeuropeiskt land fått så stor uppmärksamhet i svenska medier. När Ungern gick till val under söndagen följdes det noggrant i public service och kvällspressen.

London har nu gått om NYC med fler mord per 100.000 invånare. På grund av Englands vapenlagar sker morden inte med skjutvapen, utan främst med kniv. Men död är död. Nu är ganska tryggt i både NYC och London, men mer oroande för London alltså.

Läser att den rikaste procenten i världen kommer att kontrollera två tredjedelar av jordens alla tillgångar år 2030. Sedan slår det mig att den rikaste procenten faktiskt består av etthundra miljoner människor – det är alltså inte någon handfull. Faktum är att sannolikheten för att just du tillhör den rikaste procenten i världen är ganska hög. Det räcker med att äga ett hus som är värt fem miljoner kronor eller mer.

Samma socialdemokrati som ständigt gråter krokodiltårar över den hårda tonen på sociala medier, och som varje val påstår sig vara oroliga för att just denna valrörelse skall bli den smutsigaste någonsin, har i dagarna sjösatt en synnerligen vulgär smutskastningskampanj riktad mot Alliansen.

Trafikmiljön vid den där korsningen var lite lätt orientalisk. Det tutades här och där, flitigt och högt. Folk skrek genom rutorna åt varandra, hytte med nävar och körde mot rött. Mitt i allt det där stod vi, förvirrade och stressade över att inte ha kontroll.

En ung man har fått avslag efter avslag men dröjt kvar i landet och under tiden hunnit begå ett sexbrott mot ett barn. En annan ung man har under fem års tid arbetat på restaurang, försörjt sig och sin familj och inte legat samhället till last. En av dem ska utvisas. Kan ni gissa vem?

Också en ytlig betraktare kan ha lagt märke till att allt inte står rätt till i den självutnämnda moraliska supermakten Sverige. Till att börja med verkar våra politiker nyligen ha överraskats av det enorma inflödet av utomeuropeiska migranter och av de konsekvenser detta fått för samhället. I skrivandets stund famlar de också efter svar på vad de bör göra åt situationen. Ett närmare studium visar dock att vad den politiska klassen anbelangar är situationen än mycket värre än den verkar och att en stor del av orsakerna till detta står att finna i hur det politiska systemet är konstruerat.

Kommuner runt om i landet har redan börjat drabbas av ekonomiska problem, trots att svensk ekonomi fortfarande befinner sig i högkonjunktur. Vi går nu mot lågkonjunktur, eventuellt recession om vi får sjävförstärkande effekter av en bostadskrasch, vilket gör att man bör fundera på hur kommunernas ekonomi ser ut framöver.

Friheten som idé är, framåtskridande och framtidshopp.

Friheten är öppen för att vi inte vet allt, inte kan allt och inte behärskar allt. Den bygger på ett öppet sinne, i stället för på dogmer som arrogant påtvingas allt och alla. Den omfamnas utveckling, framsteg och individens eget ansvar.

Är en av många svenskar som är engagerade i Hemvärnet. I vilken bataljon och med vilken uppgift kommer jag inte att berätta här – en av organisationens viktigaste uppgifter är att hålla sådan information hemlig. Frågan är bara – hur mycket kan över huvud taget vara hemligt när det finns sociala medier?

Studieförbundet Ibn Rushd, och alla de organisationer såsom Afrosvenskarnas riksförbund, Muslimska mänskliga rättighetskommittén och Charta 2008 som står organisationen nära, är islamister och en gren av Muslimska brödraskapet.

Corren har en intressant intervjuserie med fokus på ideologi.

För exakt ett år sedan körde uzbeken och den illegale immigranten Rakhmat Akilov en lastbil i hög fart längst Drottninggatan och dödade fem personer, varav ett barn, och skadade fler.