I tider av både konservativa tankesmedjor, block och trender kände jag att det var nödvändigt att närmare bekanta mig med en av den samtida konservatismens större namn. Då sir Roger Scruton lämnade oss nyligen kändes det naturligt att till barnvagnspromenaderna ackompanjeras av en bok i öronen från en politisk filosof som inte bara är adlad, klassiskt bildad utan även hädangången.

Är inte historia konsten att byta perspektiv? Som när Keynes syrligt kommenterade kritiken att hans teorier var överflödiga på grund av den osynliga handens ingripande på lång sikt med “in the long run we are all dead”. Fel perspektiv i fel tid tjänar inte god debatt, det tjänar till att begrava viktiga frågor i högar av metadiskursivt snömos.

Det är snålt med tänkande människor i den svenska offentligheten. Så tänker jag när jag läser Özz Nujens artikel i expressen den här torsdagen (10/5). Kanske är det därför så många blandar ihop “kändisskap” med kompetens? Komiker ges plats som opinionsbildare i frågor där de kanske gjort bäst i att vara tysta.

Cirka 2010 satt jag i Malmö och lyssnade på Daniel Ankarloo som föreläste om sin nya bok Välfärdsmyter. I den efterföljande diskussionen svävade samtalet ut att röra den fortfarande aktuella ekonomiska krisen som drabbade väst under 2007-2008 och i vars efterdyningar vi fortfarande lever (högkonjunktur till trots). Offentliga föreläsningar har en tendens att dra till sig diverse rättshaverister och rabulerande individer. I Skåne verkar det gå tretton på dussinet av dem. En av dessa skånska rabulister menade att “Vi har fått det för bra i Sverige” och det är därför vi är så nöjda och framförallt inte beredda att göra motstånd mot att vård skola och omsorg tappar i kvalitet trots att landet nominellt blir rikare.

Mircea Eliades bok Den Eviga Återkomsten är en religionshistorisk och antropologisk resa genom tid, rum och evolutionen. Jag lovar den som läser den att synen på historien inte kommer vara sig lik.

Hur tolerant är det vettigt att vara? Vad är egentligen en religion? Finns det hemliga brödraskap som vill tillbaka till medeltiden? Första kvartalet av 2018 har svensk inrikespolitik flera gånger kommit att handla om religiösa samfunds position och makt i samhället. Utöver det har det på allvar börjat diskuteras vilken grad av tolerans för olika sätt att leva vi egentligen vill ha i landet. Utifrån broschyren om barnagifte och Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps (MSB) rapport om det Muslimska Brödraskapet diskuterar jag svensk naivitet och argumenterar för att det finns en ömsesidig religiös konflikt mellan islamism och väst.

Tabula Rasa – det oskrivna bladet sammanfattar idén att vi föds formbara. Vi blir vad vår omgivning gör oss till, vilket betyder att de som skriver under på den idén lätt kan lockas att vilja skapa utopier för att få bort beteenden de inte tycker är önskvärda idag.
Mitt inlägg från i höstas där jag lånade palantiren som exempel på riskerna att som naiv stirra in i all världens elände hade några skissartade uppföljare. Med anledning av diskussioner jag haft senaste tiden fortsatte jag på i vart fall ett av dem. För att fortsätta tala med Tolkien träffar vi palantirens tidigare ägare.

Min första bekantskap med Jordan Peterson var 2016 genom Joe Rogan Experience. Den kanadensiske psykologen återkom under 2017 och då fick jag också upp ögonen för hans egen serie av föreläsningar om psykologi och mytologi. Sedan jag var liten har jag varit fascinerad av mytologi och allegoriskt berättande. För dig som delar mitt intresse om mytologi och har lite tålamod (det är cirka 50 timmar lyssning totalt) kan jag rekommendera att hänga med på serien “Maps of Meaning”.

Yuval Harrari kallar i sin bok Sapiens vår tid för en permanent revolution. Vad han menar med det är att om jordbruksrevolutionen och den industriella revolutionen förändrade människans levnadsbetingelser har vi själva genomgått ett flertal sådana tekniska, medicinska och logistiska revolutioner under vår livstid. Eftersom de gått allt snabbare har vi bara inte hunnit se dem verka ut i sin helhet. Vi vet idag att med effektivare solenergi och mer forskningsanslag till medicinens framkant går det på riktigt att skissa upp hur en icke-dödlig självförsörjande rymdorganism kan se ut. Visst att det är långt bort, men det går att rita vägbeskrivningen dit.

När Pippin hittar Saurumans Palantir får han en glimt av mörkret, Sauron griper för en stund tag i hans sinne och visar Mordors makt. Innan honom hade den store trollkarlen Sauruman förletts på samma vis. Palantirerna skapades för att den gamla tidens kungar skulle kunna kommunicera med varandra, men idag besitts en av dem av mörkret. Utan en anmärkningsvärd styrka och beslutsamhet är det omöjligt att oskadd titta in i mörkret. Finns bara minsta lilla svärta i din egen själ riskerar du själv att falla ner