Mellan hägg och syren. Finns det något uttryck som är så vackert och som så väl fångar det svenska? Naturen, kulturen, och generationers glädje över den spirande våren och de ljusa, ljumma kvällarna. Det är så vackert det kan bli och vi som är uppväxta med uttrycket blir alla berörda på vårt eget sätt.

Med kvinnoförtryck menas antagligen att samhället försöker hindra kvinnor från att utveckla, uppnå och dra rättvis nytta av sina medfödda förmågor. Efter att noggrant och länge begrundat saken tror jag inte att kvinnan är eller har varit förtryckt. Kanske aldrig någonsin. I varje fall inte mer än mannen.

Den moraliska stormakten har liksom en gammal ungmö blivit så sipp att den inte längre förmår se verkligheten.

Människor som vill förändra har ofta sökt inspiration i det förgångna. Det kan den nya konservatismen också göra. 1800-talets romantiska poesi lär oss allt om stolthet, integritet, manlighet och svensk självkänsla. Det är bara att läsa och lära. Dikterna finns kvar och väntar på att bli återupptäckta. Frågan är bara hur de ska göras tillgängliga.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Eddie (Mohamed Omar) med asakännaren Linus Karlén. På hans sajt Lidskälv finns artiklar, podcast och böcker om asatron, den gamla nordiska religionen, men också om senare tiders folktro. I artikeln ”Den svenska offerseden”vill Karlén visa hur hednisk sed levde kvar i kristen tid.

När coronapandemin gradvis klingat av och olika länders virusbekämpning kunde utvärderas utsågs Sverige enhälligt till världens överlägset bäste domptör av coronat. Den svenske statsepidemiologen som lett den svenska kampanjen blev en internationell förebild och hjälte. Den svenska regeringen, som genom olika ekonomiska transaktioner fått det konkurshotade SAS i knät fick den geniala idén att göra statsepidemiologen till VD för flygbolaget så att dennes managementkompetens ånyo kom till sin rätt för att lösa en annan knepig utmaning.

Men nu kunde statsministern, som misslyckats nästan i allt han föresatt sig från regeringsskiftet 2014, möjligen utom att locka Centern och Liberalerna in i ett tvångsmässigt samarbete utan själ och mening, äntligen få en chans att träda fram som landsfader. Eller i vart fall försöka att göra det. Så fick vi se TV-framträdanden där statsministern försökte mantla rollen som tidigare ”stora” socialdemokratiska statsministrar gjort under 1900-talet, från Per-Albin Hansson, via Tage Erlander till Olof Palme.

I en annan tweet skriver Linda Snecker: Ingen torsk ska komma undan. Oavsett vem du är. Att köpa en annan människas kropp ska alltid leda till fängelse. Så låter det nu. Men i andra fall heter det att hårda straff inte hjälper. Det verkar som om vänstern gör skillnad på folk och folk. Vita män som köper sex ska kastas i fängelse utan nåd. Men så kallade ”rasifierade” män med bakgrund i Afrika och Mellanöstern som gruppvåldtar, ja, dem är det närmast synd om.

För människor som tror på tesen om alla människors lika värde och föreställer sig att det inte finns några kvalitativa skillnader mellan olika kulturer kan denna uppfattning framstå som fördomsfull. När jag en gång för länge sedan läste ett uttalande av filosofen John Stuart Mill (tror jag) på temat att ”en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk” (eller något ditåt) ryste jag av kränkt jämlikhetsnit och skrev genast av Mill (om det nu var han) som en viktoriansk reaktionär.

Men det var en somalisk broder som berättade hur han gjorde för att kunna missionera på heltid. Hans fru hade niqab, en slöja framför ansiktet, vilket gjorde att hon var garanterad att inte få jobb. Själv hade han fotsid skjorta och turban, vilket gjorde även honom omöjlig på arbetsmarknaden. Paret kunde leva på försörjningsstöd och barnbidrag. De hade sju barn. Brodern förklarade att bidragen kom från Allah. Det var Muhammeds gud som försörjde alla levande varelser.

Det sägs att när gudarna vill förgöra någon så börjar de med att göra honom galen. Jag anser att en sorts galenskap gripit tag i Sverige och med tiden injicerat allt mer av sitt mentala gift i våra hjärnor så att vi nu inte längre är vid deras fulla bruk. Vi intalar oss att vi ostraffat kan bortse från det sunda förnuftets maningar eftersom vi i vårt högmod fått för oss att vi kan allt.