Pandemin är en annan modern, formativ händelse. Det formativa elementet, i varje fall i min skalle, är att vi fortfarande inte är säkra på vad som hände – om det verkligen hände något. Sjukdomen mobiliserade troligen mer resurser och mer uppmärksamhet än någon annan händelse sedan andra världskriget. Men mycket talar för att det som drev världsepidemin inte var mikrober utan känslor. Hur jag än letar i statistiken efter tecken på överdödlighet, vilket hade kunnat vara indicier på mikrobanfall, så kan jag inte hitta mycket mer än vad som ser ut som naturliga variationer.

Medlem i Nato, alltså. Bör Sverige bli medlem i försvarsalliansen eller inte, det är den stora frågan. Det har varit en stor fråga sedan 1949, när organisationen bildades och den har under snart 75 år besvarats med ett lojt nej. Men nu har frågan, på grunder som åtminstone för mig är diffusa, blivit rykande aktuell och tycks preliminärt besvaras med ”kanske, om Finland vill”.

Det enda som behövdes för att så skulle ske var ett dödligt, grymt och blodigt anfallskrig iscensatt av en totalt galen rysk despot mot ett näraliggande, kristet och europeiskt land. Varifrån kvinnor och barn nu flyr i vild panik, för sina liv. Först nu, men inte förr, kan vi enligt DN och vissa inflyttade från MENA-länderna börja tala om kostnader i mångmiljardklassen.

Amalia Rud Pedersen aspirerade i somras på att bli förbundsordförande för SSU. Hon var valberedningens förslag. På kongressen förlorade hon med minsta möjliga marginal ordförandeposten till Linköpingsbaserade Lisa Nåbo. Kongressledamöterna gjorde uppror mot den interna makten.

Några invändningar gick ut på att Ryssland är misskänt i västländer som Sverige och att Putins politik egentligen bara handlar om legitimt självförsvar mot Natos, läs USAs, buffliga försök att krossa Moderlandet. Sådana diskussioner är svåra ty de förvandlas lätt till något som liknar äktenskapsgräl där varje part alltid har en ny oförrätt att anföra.

Jag tränar yoga ibland och vid en yogalektion så började läraren, en vit kvinna, mässa mantran på sanskrit. Några tjejer började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras ögon. Händelsen fick mig att tänka på hur religiösa inslag blir mer okej när de har icke-västerländsk förpackning. Hade läraren kunnat knäppa händerna och sagt att nu ska vi be Fader vår? Jag tror inte det. Jag tror att hon då hade fått ta ett snack med gymmets ledning.

EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.

Karl Marx hade en förenklad men användbar idé – skam den som tänker illa därom ty det är just förenklingen som skapar användbarheten – om att det är klasskampen som driver historien.

Unga och vuxna män, släpp skärmen och vardagen, följ med ut i vildmarken!

Miljöpartiet tenderar att bo bland svenskar och sätta sina barn i svenska skolor. Visst ska vi påpeka hyckleriet. Men vi ska också tillåta oss att glädjas över motståndet. Personligen välkomnar jag segregationen. Den inger hopp. Jag älskar Sverige och svensk kultur. Och jag ser gärna att svenskar fortsätter att bejaka sin svenskhet.

Med hjälp av all den kreativitet man förmår mobilisera skulle man kanske kunna tänka ut en ännu mer skadlig politik, nationellt och internationellt, än den som västerlandet nu bedriver. Den skadliga politiken står på tre stadiga pelare. De mest skyldiga länderna är, tror jag, USA och Sverige, USA för att det är arrogant och impulsivt, Sverige för att det är oreflekterat trosvisst och självförhärligande.

Ett nytt överklagande eller politiskt tryck är nu det enda som kan hindra att Wikileaks chefredaktör Julian Assange utlämnas till USA.

Den unge kinesen Wang Guan rekryterades av World Economic Forum vars ordförande är Klaus Schwab, genomgick utbildningsprogrammet Young Global Leaders och förespråkar nu öppet omskolningsläger för alla som motsätter sig The Great Reset.

Frankrike upplever ett ökande antal attacker mot kyrkor. En kyrka som har vandaliserats är klosterkyrkan Saint Denis utanför Paris

För snart fyrtio år sedan myntade jag begreppet Politikerväldet som benämning på en sorts statsskick som logiskt växer ur demokratin när demokratin blivit varm i kläderna och dess representanter – politikerna – oavsett parti sluter leden och bildar en härskande klass.

Har du inte sett Jonas Nilssons och Palaestra Medias senaste dokumentärfilm “Makthavarna du aldrig valde” så bör du omgående göra det. Jag misstänker att de flesta människor fortfarande är omedvetna om hur några få makthavare tillsammans äger och styr världen och hur deras beslut påverkar och är tänkta att i ännu högre grad påverka, allas vårt dagliga liv.

Kriget som nu utspelar sig är som en tragisk pjäs. Två av pjäsens rollfigurer är enkla att förstå och beskriva. Ryssland är den moraliskt förtappade angriparen. Fysiskt överlägsen. Hårdhänt. Samvetslös. Ukraina försvarar sig från en underlägsen position. Hemmavid, trängd med ryggen mot en vägg. En uråldrig berättelse.

Det är som om Ukrainakriget släppt fram en våg av undertryckt klarsyn över Sverige. Folk som hållit sitt skarpsinne tillbaka av risk för repressalier kan börja andas ut. Andra som för länge sedan tagit bladet från munnen kan nu uttala sig med större självsäkerhet.

Det är inte alls så kul att vara en sådan som fått för sig att han ska snoka i samhällets skrymslen och i bästa fall få klorna i något upprörande. Det kallas att ha Argus-ögon efter den grekiske jätten med samma namn. Argus hade hundra ögon varav bara hälften sov åt gången och därför slapp inga skandaler undan hans uppmärksamhet.

Statsmakten verkar nu ha begripit att försvaret av Sverige sedan länge är eftersatt och att Försvarsmakten därför behöver ökade anslag. Man säger att två procent av BNP, en årlig kostnad på 108 miljarder kronor, är det mål som skall uppnås så fort det är ”praktiskt möjligt”. Vad det i praktiken innebär är att pengarna som behövs redan har använts på annat och att det därför krävs en ”beredskapsskatt”. Det kallas att det är en solidarisk finansiering.

Om två jämna fotbollslag spelar mot varandra och det ena vill vinna men inte det andra så vinner det som vill vinna. Med det vill jag poängtera att psykologiska förhållanden är viktiga, ofta avgörande när grupper av människor står mot varandra.