Idag är det få som känner till barnkorståget. Kanske låter namnet bekant, eller kanske har vi hört sagan om Råttfångaren från Hameln, vilken berättar om en tid när barnen vandrade iväg från sina hem, för att aldrig återvända. Men sagan är, som så ofta, baserad på fjärran och märkliga händelser, som en gång skakade världen.

I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 13/5) samtalar Eddie (Mohamed Omar) med den konservative poddaren och USA-kännaren Ronie Berggren.

Vad de riktigt oroar sig för vet jag inte. Kanske är det bara att de räds grannarnas ogillande mummel. Fast jag misstänker att deras ängslan har djupare psykologiska rötter. De fruktar att de själva egentligen är strukturella fascister och att det där med flaggan bara är ett första symtom ungefär som den första kittlingen i näsan förebådar en förkylning som kan övergå i lunginflammation och kanske något ännu värre.

Jan Björklund, Liberalernas partiledare, hävdade i sitt vårtal i helgen att ”nationalismen som politisk rörelse är livsfarlig. Det är det som gång på gång i Europas historia lett till katastrofer” (Expressen 11/5). Vad han kanske borde lägga till är att det också är nationalismen som vid flera tillfällen räddat länder och kanske Europa från ”katastrofer”.

När den fina borgerligheten ska diskutera konservatismernas återkomst verkar den inte vilja ta i immigrationsfrågan. Tydligt avstånd markeras till ”populism” eller ”ful konservatism”. Borde inte konservativa lära av sina misstag? Det tog 50 år för 68-vänstern att ta över våra institutioner. Vilket Sverige har vi 2069?

Den europeiska gemenskap som en gång marknadsfördes som ett frihandelsområde har utvecklats till ett sovjetiskt monster. Det tar sig alltmer bestämmanderätt över fler och fler delar av våra liv. EU är fiende till självbestämmande och frihet. Varje frihetsvän borde med alla tillgängliga medel verka för en Swexit.

Förr hölls i mitten av maj i Uppsala en vårfest i Botaniska trädgården. Den var en inledning till kvällens vårbaler på de olika nationerna. Av tradition präglades den av högstämda tal tillägnade våren, kvinnan, ungdomen och så vidare.

Människor kan inte förstå känslor de inte ens i någon liten mån hyser hos sig själva. Omvänt känner vi inte igen känslor hos andra som vi inte upplevt i vårt eget bröst. Det är nog till och med så illa att vi tror att alla känner likadant som vi själva.

Barn som är makthavare måste granskas minst lika kritiskt som vuxna som är makthavare. Någon har beskrivit Greta Thunberg som vår tids Jesus, själv tycker jag hon har fler gemensamma drag med f d statsminister Fredrik Reinfeldt.

Sent omsider har svenska massmedia börjat lägga märke till Rasmus Paludan, partiledare i Stram Kurs, kanske beroende på att partiet verkar kunna komma in i Folketinget efter det nära förestående valet i Danmark. Här nedan ger jag några länkar som kan orientera om partiet och dess främste företrädare.

Många har nu börjat reagera mot individualism och självförverkligande. Det kan bli en erfarenhet av tomhet och ödslighet för människan att hitta sin väg framåt i livet utan någon som går före eller några att dela resan med mot ett gemensamt mål. Vi börjar återigen tala om sammanhang, om gemenskap, om uppgift.

Problemet är att förstå den förment socialistiska 68-rörelsen. En massa medelklassungdomar gick på universitet och högskolor och lät sig förföras av Karl Marx läror. Full disclosure: Jag var en av dem.