Julen 1989 införde den socialdemokratiska regeringen under Ingvar Carlsson en restriktiv flyktingpolitik med det så kallade Luciabeslutet. Sedan kom den borgerliga regeringen under Carl Bildt, som efter valsegern 1991 rev upp alltihop och överlät frågan om invandring till folkpartiets och dess ledare Bengt Westerberg som är en av våra mest ivriga förespråkare någonsin för ”en generös flyktingpolitik”

Några personer tar illa vid sig för att jag ibland säger halvt på skämt, halvt på allvar, att jag är marxist. Skämtet ligger i att marxismen numera är så omodern att jag lika gärna kunde chockera folk med att insistera på att jorden är platt.

Kulturartiklar brukar inte ge lika många snabba klick som polemiska politiska artiklar. Men jag tror att de har en mer långsiktig effekt

Efter årtionden av målmedveten avveckling av Sveriges tidigare förträffliga elproduktion så låtsas nu borgarna lite yrt vakna till liv och skrika att de inte såg något komma och att vi nu måste bygga mer kärnkraft.

Människan är en social varelse. Vi är det eftersom vi har ytterst svårt att överleva som solitära varelser och behöver varandra för att lösa livets vedermödor.

Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof är ute på vad han kallar för en ”islamtorgsturné” i tolv svenska städer. Målsättningen är att varna för den pågående islamiseringen av Sverige. Jag frågar honom om vad han anser om teorin som ofta framförs i alternativmedia, att den socialdemokratiska regeringen skulle bevilja uppehållstillstånd och medborgarskap till utomeuropeiska invandrare i stor skala för att genom en omvälvning av demografin säkra ett konstant maktinnehav?

På förekommen anledning har jag slagits av en nydanande men kanske felaktig tanke, nämligen att demokratin vid särskilda tillfällen faktiskt kan fylla sin uppgift att lyssna på medborgarna och göra deras vilja.

Av skäl som jag återkommer till är det nuvarande svenska politiska tänkandet så förvirrat att man måste gå tillbaka till de enklaste och mest uppenbara fundamenta för att förstå något. Till exempel skriver kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson Jakob Forssmed en debattartikel i Svenska Dagbladet där han påpekar att svenska arbetsgivare, såväl näringslivet som den offentliga sektorn, inte kan hitta tillräckligt med kompetent arbetskraft samtidigt som arbetslösheten ligger på ”fortsatt höga nivåer”. En paradox, kan man tycka.

För några år sedan så sotade jag ansiktet, stack ner en gurka i kalsongerna, klädde mig i burkini och gick till riksdagsvakten och hävdade att jag blivit anställd som städerska för att fylla transmuslimkvoten. Vakten fick något panikslaget i blicken när han framför sig såg en scen som skulle gjort Victoria Kawesa stolt och vinkade raskt in mig efter att jag visade mitt afriquanska pass som jag limmat ihop på morgonen med urklipp från ett Uncle Bens paket. Kalla mig Mkango Waulemerero!

Angående den minskande tillgången på elektricitet, här kommer en liten liknelse.

Liksom en överväldigande del av alla svenskar och andra västerlänningar är jag fostrad i uppfattningen att demokratin är det bästa av alla statsskick och att den för hundra år sedan – i vissa länder lite tidigare – för alltid installerats i vår kulturkrets. Det anmärkningsvärda är att denna doktrin om demokratins överlägsenhet och fortsatta beständighet aldrig riktigt förklarades under min uppväxt. Tesen var så uppenbart sann att det inte behövdes några utläggningar från föräldrar eller skollärare för att trumfa in dess giltighet.

Det nationalistiska partiet Alternativ för Sverige har från och med grundandet 2018 stadigt ökat i opinionen. Gustav Kasselstrand vill släppa in frisk luft i vad han uppfattar som ett instängt rum – den svenska politiken.

För några veckor sedan körde tjuvar en bil rakt igenom fönsterpartiet på Max restaurang i Kista galleria. Det tog sig vidare in i själva gallerian och försökte där forcera ett växlingskontor. Det misslyckades. 

Även om bevisen inte är fullständiga verkar det vid det här laget stå klart att de nedstängningar som genomfördes i många länder under covidpandemin gjorde mer skada än nytta. I en metastudie – det vill säga en sammanställning över resultaten i ett större antal vetenskapliga undersökningar – från Johns Hopkinsuniversitetet görs följande sammanfattande bedömning av vetenskapens nuvarande ståndpunkt:

Elproduktionens volatilitet äventyrar hela samhället på sätt som dess förespråkare förhoppningsvis inte förutsåg. Jag säger förhoppningsvis eftersom tanken på att de avsiktlig placerat denna trojanska häst i vårt energisystem med smittoeffekt till det ekonomiska systemet faktiskt är outhärdlig.

Den tyska regeringen sänder blandade signaler om EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i all e-post, alla elektroniska meddelanden, alla chattar med mera. Så nu sätter liberalerna i regeringen upp ett antal röda linjer.

Det är fredag kväll. Jag sitter i bilen med min son, hunden ligger där bak. Vi lämnar staden bakom oss och åker ut mot landsbygden. Vi är på väg till släktens långtida tradition, den årliga lingonplockarhelgen i den gemensamma sommarstugan där farmor och farfar bodde hela somrarna på sin tid. Ur högtalarna strömmar låtar av Engmans kapell, som sjunger om hembygd och känslan av att komma hem till sin barndoms trakter.

Jag har bott i ett utanförskapsområde och jag vet vilka som langar, rånar, slåss och skjuter. Värstingarna heter inte Kalle och Pelle, utan Muhammed och Ali.

Igår skrev jag en artikel där jag, som inte vet något om el, försökte konstruera en rimlig tolkning av svensk energipolitik. Varför skulle inte jag få gissa när Sveriges journalistkår inte kan leverera några trovärdiga förklaringar?

Vi talar om behovet av mer folkligt inflytande över makten i Sverige. Gärna på lokal nivå. Vi talar om subsidaritetsprincipen, ett ord som ofta används av politiker som knappt förstår vad det betyder.

När svenska politiker uttalar sig om elpriserna får man en känsla av att talepunkterna är inhämtade från Tyskland och därefter översatta till svenska (sannolikt med hjälp av Googles översättare då bara tre procent av svenska gymnasieelever studerar tyska språket). Politikernas synsätt och rekommendationer förefaller nämligen mer anpassade efter den tyska än den svenska situationen.