Att göra en muslimsk version av Life of Brian är nog otänkbart i dagsläget. Filmen där Monty Python-gänget driver med kristenheten, romarna, Jesus och hans följeslagare. Det var märkligt nog en präst som introducerade mig till filmen, han tyckte den var hysteriskt rolig. Jag har sett den många gånger, senast under julhelgen, och den håller än idag. Det som kanske mest roar nu i vuxen ålder är alla de politiska grupperingarna som bekämpar romarna, fast mest bekämpar de varandra.

I dag angreps yttrandefriheten då tungt beväpnade män attackerade den franska satirtidningen Charlie Hebdo och dödade minst tio personer, däribland två poliser. Just yttrandefriheten är en av våra viktigaste institutioner och bör därför försvaras mot alla former av kränkningar. Filmer och fotografier från dagens terrordåd spreds snabbt över internet. Yttrandefriheten ska självklart gälla, men – som Christian Christensen, professor i journalistik, skrev på Twitter – ”att sprida videon på när den franska polismannen avrättas är en rättighet du kan välja att inte använda.”

Terrorism skapar skräck. Terrorism skrämmer till tystnad. Terrorism får det öppna demokratiska samhället att kväva sig självt. Det infernaliska i dagens terrorangrepp är att det kan komma att stigmatisera människor som etiketteras som muslimer – men som över huvud taget inte har med saken att göra och som ofta inte ens är speciellt religiösa. Vilket kan driva unga med invandrarbakgrund bort från samhällsgemenskapen och in mot religiös radikalisering. Islamistiska terrorister och främlingsfientliga “västerlänningar” verkar på så sätt i symbios som riskerar att skapa fler radikaliserade, militanta islamister.

Politiker och medier i väst ägnar sig nu åt att “fördöma” terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdos. Det är ju fullständigt meningslöst. Politiker har ansvar att skydda civila mot våld. Det är statens huvuduppgift. Pladdra leder ingenstans. Däremot vore det intressant att höra om Turkiets president Erdogan, Irans president Rouhani och andra framträdande ledare i den muslimska världen träder fram och tar avstånd från terrordådet.

Någon på BBC i kväll sade nog vad många känner om de extremister som dödade 12 oskyldiga människor i dag.Laugh them back into the dustbin of history where they belong!Ty det är viktigt att fortsätta skratta. Att inte förlora förmågan att driva med de jävlar som begick detta dåd.Tecknare världen över har till stöd för de mördade på den franska tidningen Charlie Hebdo ritat just satirteckningar. En fin gest och en utmärkt protest mot det vedervärdiga vansinnesdåd som riktades mot vår press- och yttrandefrihet.

Om alla är klara med sitt helg- och mellandagsfirande nu – så pockar verkligheten på vår uppmärksamhet. Det är lite oklart vem som för tillfället egentligen bestämmer i Sverige. Men genom en överenskommelse mellan regeringspartierna och allianspartierna har man kommit fram till att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns. Priset för detta är att den borgerliga oppositionen har fått lova att inte driva borgerlig politik vad gäller sådant som har koppling till landets budget, under överskådlig tid. Den parlamentariska demokratin befinner sig därmed i något slags undantagstillstånd.

Regeringskrisen är löst, nyvalet avblåst och en överenskommelse för att säkra minoritetens diktatur i riksdagen klubbad. Nu kommer vi gå in i någon sorts normaltillstånd igen med de sedvanliga politiska utspelen och reaktionerna på dessa.Regeringen kommer försöka bedriva sin politik, om än med en alliansbudget i början. Oppositionen kommer försöka framstå som en riktig opposition genom att tacka nej till fler utsträckta händer och kritisera en regering den egentligen är överens med i de flesta frågor.

Tillverkningsindustrin har gått vidare. Med automatisering och robotisering blir det meningslöst med tidsstudiemän i produktionen. Till vissa delar har detta ersatts av filosofier som toyotamodellen, LEAN, ISO-certifiering och målstyrning, med mera. Men än mer har de människor som inte vill producera, utan mycket hellre kontrollera och ha makt över de som producerar bytt målgrup, arbetsområde. Istället för arbetare är det tjänstemän och servicepersonal av helt skilda slag som blir föremål för övervakningen. Exempelvis läkare och lärare påtalar ofta att de får ägna allt mer tid åt byråkrati och allt mindre åt sina egentliga arbetsuppgifter. Finns det några som tjänar på det annat än de allt fler kontrollanterna?

Politiska texter syftar oftast till att skapa stöd för de egna ståndpunkterna och perspektiven, och bygga upp oförståelse och misstänksamhet mot motståndarnas. Ibland blir det dock infantilt. Det gäller inte minst i arbetarrörelsen, marinerad som den är i självgodhet. Socialdemokraterna står för det goda och har alltid gjort det. Motståndarna – särskilt Moderaterna – står för det onda och har alltid gjort det. Det är därför det är katastrof så fort någon annan än de själva innehar makten.

Den franska satirtidskriften Charlie Hebdo har utsatts för ännu ett terrorattentat. Denna gång med ett fruktansvärt pris i människoliv. Av allt att döma på grund av att några stollar anser att det kringsvävande andeväsen de tror på har kränkts. Detta är inte “bara” ett angrepp mot tryck- och yttrandefriheten. Det är ett angrepp mot vårt öppna demokratiska samhälle. Detta kommer att få många, mycket dåliga konsekvenser. I ett ögonblick som detta är det viktigt att Europa står samlat bakom våra medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter.

Islamistiska terrorister har verkligen ingen humor. Nu har den franska satirtidningen Charlie Hebdo åter igen utsatts för ett attentat. Denna gång uppges 12 människor ha dödats. Ett fruktansvärt dåd. Gärningsmännen ska ha ropat “Allah akbar” innan de begick morden.Detta är ett angrepp på yttrandefriheten, på pressfriheten och på fundamentala rättigheter i ett öppet demokratiskt samhälle. Tidningen har utsatts tidigare. 2006 publicerade Charlie Hebdo teckningar på profeten Muhammed, vilket ledde till rabalder. 2011 bombades redaktionen efter publicerade Muhammed-teckningar. Och i natt publicerades på tidningens Twitterkonto en satirteckning av IS-ledaren, vilket skulle kunna vara skälet till den dödliga attacken denna gång.

Enligt en studie av Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, om våld i nära relationer redovisas att under fyra av fem decennier i vuxen ålder drabbas fler män än kvinnor av att de blivit utsatta för vålds- och/eller sexualbrott av sin partner och det hamnar inte på löpsedlarna som en sensation! Istället fortsätter media sin nyhetslunk och berättar återkommande om mäns våld mot kvinnor.

Miljöpartiets Jakop Dalunde har återigen skrivit korkade saker på Twitter, men jag har blivit upplyst om att han var ironisk. Vilket leder till en möjlig slutsats att hela Löfvénregeringen är ironisk, vilket kan förklara alla konstiga uttalanden. Regeringen är ständigt ironisk. Låt oss börja med Dalundes ironiska tweet. Den löd “det är väljarna det är fel på, inte oss”. Nu misstog jag detta för icke-ironiskt, då Dalunde hela tiden gör idiotiska uttalanden och trots allt är miljöpartist och alltså förväntas säga extremt korkade saker. Men låt oss nu acceptera att allt regimens partier säger är ironiskt. Det skulle förklara så väldigt mycket.

Om några veckor kan Grekland styras av ett vänsterextremt parti som använder röda flaggor och symboler inspirerade av Stalintidens sovjetkommunism. Syriza bildades inför parlamentsvalet 2004 genom att 13 små vänsterfraktioner av maoister, trotskister, andra kommunister och socialister gick samman. Då fick man 3,3 procent av väljarna. Nu kan man få närmare 30 procent och bli största parti.

När blev Sverigedemokraterna Putinister? Och varför? I Europaparlamentet röstar SD (tillsammans med franska Front National och brittiska UKIP) oftast som Moskva vill – när det gäller frågor som rör Ryssland och dess förhållande till sina grannländer. Samtidigt kan man konstatera att andra nordiska EU-kritiska partier (som Sannfinländarna och Dansk Folkeparti) som regel röstar tvärtom, emot Putins nycker och tilltag. Man kan undra hur SD tänker här. Rysk militär visar allt större intresse för vårt land och kränker allt oftare vårt territorium.

Nybloggat på HAX.5July.org: What Snowden exposed was already known. But nobody cared. » Om hur mycket av det som exponerades av NSA-whistleblowern Edward Snowden redan var känt – utan att någon orkade bry sig.

Skolan har varit ett tvisteområde mellan borgerligheten och de rödgröna partierna i decennier. Från 90-talet och framåt har turerna varit många och kasten tvära. Varje ny regering har inneburit stora förändringar. Nya betygssystem, förändrade skolplaner, mer administration för lärarna. Samtidigt som skolresultaten sjunker som en man i vatten kedjad vid något riktigt tungt, börjar paniksignalerna från politikerna bli tydliga. Vad ska vi göra?!

Har du hört sägas att klimatskeptikerna får betalt från oljebolagen för att ifrågasätta klimathotet? Gärna svart, under bordet eller så. Jo, det har du säkert, det förekommer rätt ofta. Men visste du att klimatalarmisterna både frågar efter och utlovar svarta pengar till klimatalarmismen?

Just nu pågår ett omfattande arbete om persondataskydd i EU. Det kokar ner till en central fråga: Vem äger dina persondata? Är det du? Eller har du inget att säga till om hur de lagras och används? I denna fråga famlar svenska politiker i blindo. Den förra regeringen gjorde något slags passivt motstånd mot ett stärkt persondataskydd i EU:s ministerråd. Och allt tyder på att den rödgröna regeringen går på i samma hjulspår.Men det gäller inte bara våra politiker. Medias intresse är obefintligt. Den tyckande klassen tiger – trots att vi har stora, viktiga och principiella frågor framför oss.

Från Wikipedia:
”Vänsterpartiet bildades 1917 av vänsteroppositionen inom Socialdemokraterna samt hela dess ungdomsförbund. Detta kom av en strid mot den socialdemokratiska partiledningens ultimatum om total lojalitet genom bland annat den så kallade munkorgsstadgan som vänsterfalangen och ungdomsförbundet kritiskt menade var till för att tysta oppositionen inom partiet. Det nya partiet som bildades, Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), var senare med och grundade Komintern 1919.”
Angående Komintern kan man läsa följande:
”Målsättningen med organisationen var att med alla tillgängliga medel, inklusive militärt, nedkämpa bourgeoisin, att med sovjetiskt understöd föra revolutionen vidare och upplösa nationalstaterna en efter en och omvandla dem till en internationell socialistisk sovjetrepublik.”

Vi har aldrig haft det så bra som nu. De barn som växer upp i dagens Sverige har det, generellt sett, mer förspänt än alla andra barn tillsammans i svensk historia. Deras föräldrar har bättre ekonomi och behöver inte bekymra sig om huruvida lönen räcker när räkningarna ska betalas. Barnen får åka på resor till andra sidan jordklotet. Och föräldrarna kan smita iväg på weekendresor till populära europeiska storstäder. Hemma står förutom fin heminredning nya smart-TV-apparater, spelkonsoler och datorer. På soffbordet ligger senaste smarttelefonen som kostar som två eller tre månaders försörjningsstöd, i soffan ligger en surfplatta till varje barn och pockar på uppmärksamhet.

Sedan skuldkrisen bröt ut 2010 med Greklands ekonomi som den första av PIIGS-länderna, så pratar nu Tyskland om att upplösa eurozonen, något som aldrig skulle ske. Det handlar om att Grekland ska sparkas ur euron om vänsterpartiet Syriza tar makten i Greklands val.

Godmorgon Världens reportage från Kuba är tänkvärt. Att det finns delar av världen som inte har Internet. Och att familjen Castro fruktar Internet mer än något annat. Däremot sprids information underjordiskt genom att man delar hårddiskar med varierande information.

Jag har noterat en omsvängning i sociala medier och på Internet sedan decembersveket. Allt fler vanliga namngivna svenskar vågar nu gå ut och säga negativa saker om invandring, utan att bli emotsagda. Man har passerat kanten och det går fort nu – väldigt fort. Min tidigare prognos om ett (SD) med runt 20% i nästa val kan behöva omprövas. Istället kan vi prata om runt 35% och bli största parti i riksdagen 2018.

Konfuciusinstitutet (孔子学院) i Stockholm läggs ned till sommaren. Orsaken uppges vara dess kopplingar till den kinesiska staten.Konfuciusinstitutet i Stockholm grundades 2005. Kritiken mot att ha ett av Kina finansierat lärosäte inom Stockholms universitet och institutionen för orientaliska språk har funnits där hela tiden. Många har uppenbarligen haft bilden av institutet som ett slags murbräcka för Kommunistpartiet för att sätta rätt bild av Kina och partiet i andra länder. Men har det verkligen funnits skäl för dessa antaganden?

Flykting- och invandringsfrågorna börjar slita på den svenska samhällsdebatten. Anledningen är inte så mycket den omfattande flyktingmottagningen – utan snarare att svensk politik är riggad så att politikerna själva har gjort det omöjligt att hantera situationen. Den generella välfärdsstaten är elefanten i rummet. Att den försvaras av de rödgröna är begripligt – eftersom socialister vill likrikta, centralstyra och begränsa medborgarnas möjlighet att bestämma själva. Men att de borgerliga partierna inte insett (eller vågar erkänna) den generella välfärdsstatens problem är närmast obegripligt.

Det finns en sak, tycker jag, som särskilt urskiljer en god debattör: denne gör sig tillgänglig för kritik. Med det menar jag att hens teser, påståenden och slutsatser är möjliga att bemöta. Kanske låter en sådan tillgänglighet självklar – allt går ju att bemöta – men vi gömmer oss nog alla för kritik emellanåt. Genom att på olika vis minska våra åsikters träffytor kan vi dra felaktiga men för oss själva bekväma slutsatser. Jag ska här nämna tre knep som debattörer använder för att bli otillgängliga för kritik.

Jag har fått ta del av ett årmötesprotokoll från en LRF-avdelning. Där framgår att avdelningen fått sträng tillsägelse av distriktsordföranden i länet att aldrig uttala sig utan lov från distrikts- eller riksorganisationen. I detta fall var det vissa farhågor kring vattensäkerheten i Vättern som saken gällde.
För tydlighets skull gavs avdelningen explicita instruktioner att inte göra uttalanden eller underteckna skrivelser och insändare tillsammans med Naturskyddsföreningen.

Från olika håll talas det om välfärdssamhällets undergång av olika anledningar. Men vad är konsekvenserna av detta och hur förbereder man sig i så fall? Koncentrerar vi oss på de stora stötestenarna vård, skola och omsorg, så är skolan idag svår att hantera eftersom det inte är tillåtet med alternativ skolgång i Sverige. Det behöver till lagändringar, som innebär att föräldrar kan betala terminsavgifter, för att det alls ska kunna bli aktuellt med alternativ. Lösningen här är alltså ett sparande, säg 100 000:- SEK per barn och år i skolan, vilket landar på 1.3 MSEK per barn.

Dick Harrison skrev på Brännpunkt en uppmärksammad text om invandringens vinster och konkluderade att “inte vid ett enda tillfälle har immigrationen varit till långsiktig skada”. Denna långtgående slutsats applåderas i sociala medier.Men som så ofta tidigare gör Tino Sanandaji (grattis till den sanslöst framgångsrika crowdfundingen som hittills gett över 600 000 kr!) slarvsylta av dåligt underbyggda resonemang genom att hänvisa till offentlig svensk statistik och ledande forskare .Fler borde lära sig att det inte lönar sig att skarva eller häva ur sig rena dumheter. Ändå är det precis det som sker, gång på gång.