To create your own political world view you need to understand societies and know what your own goals, desires, and dreams are. How can you best gain that knowledge?

Det har skrivits så mycket om terrorattentatet i Paris häromdagen att jag knappast har något att tillföra.[1] Men via bloggaren Göran Fröjdh hittade jag en artikel som dåvarande justitiekanslern (numera medlemmen av Högsta domstolen) Göran Lambertz skrev år 2006 i samband med Muhammedkarikatyrerna. Så här står det i ingressen:
I en global dialog borde staterna verka för att medier och andra avhåller sig från att i onödan kränka religioner. [Min kursivering.] Och vem avgör vad som ska anses vara en nödvändig eller en onödig kränkning? Jo, det ska avgöras av FN! Så här skriver Lambertz själv:

Margot Wallström gjorde ett antal förvirrade utspel på konferensen Folk & Försvar (FoF) idag. Mest överraskande var att regeringen nu vill skicka svensk militär till Irak, för att “främst utbilda” soldater som slåss mot IS utbredning. Att Wallström är en förvirrad PRAO-minister är inget nytt, så hennes uttalanden om att Sveriges säkerhetsläge är bättre än någonsin, trots att vårt grannland Ryssland i ett mellanstatligt krig angripit Ukraina, och övar kärnvapenanfall och begår ubåtsintrång i svenskt vatten, kan man ignorera.

Skolminister Gustav Fridolin (MP) har segrat. Hans 100 dagar har nu gått, och svenska skolan har vänt och är nu världsbäst.

På Folk och Försvars konferens i Sälen påstår Säkerhetspolisen att den avvärjt två “terrorhandlingar” i Sverige de senaste 18 månaderna. Terrorhandlingar kan, med hemliga polisens språkbruk, vara nästan vad som helst. Men vi får inte veta. Det enda vi vet är att inga terrorister ställts inför rätta, än mindre dömts, i svensk domstol i anknytning till Säpos påstådda insatser. Fram till dess att någon form av substantiella belägg för art och omfattning presenteras går det inte att betrakta Säpos påståenden som något annat än ett sätt för dem att snacka upp sin egen betydelse.

Över en miljon parisare. Stats- och regeringschefer från tiotals länder. Alla samlade mot terrorismen och för yttrande- och pressfriheten.Det hade varit vackert – om det inte vore för sällskapet. I täten vid Francois Hollandes sida gick nämligen David Cameron, vars säkerhetstjänst skruvade åt tumskruvarna mot The Guardian efter tidningen rapportering om massövervakningen genom att hälsa på och tvinga redaktionen att förstöra alla hårddiskar.

Schibsted/Bonnier/Stampen/mfl-ägda TT visade idag att Journalistik 2015 nått nya höjder. Man återpublicerar en skärmdump från Twitter och kallar det för en nyhet. TT skärmdumpar att Public Service/SVT-journalisten Tomas Ramberg tog ett foto ombord på ett flygplan. Artikeln återpubliceras hos bland annat Schibsted/SvD. Och kommenteras här av en blogg. Rubrik och länk läggs även automatiskt ut på Twitter för att fullborda cirkeln. Detta, mina vänner, är vad vi får för att våra skattepengar dumpas ut i presstöd.

Söndagens möte mellan EU:s justitieministrar, EU-kommissionen och USA:s justitieminister är över.Bland annat har man kommit fram till att skynda på ett europeiskt register över våra flygresor, EU-PNR. Detta närgångna register har fått hård kritik från många håll, bland annat från Europaparlamentet. Den svenska regeringen är pådrivande för att ett sådant register skall bli verklighet.Vad i helvete? Senast jag kollade satt Miljöpartiet i den svenska regeringen.

I dag valdes Anna Kinberg Batra som väntat till ny ledare för Moderaterna.Hennes installationstal innehöll dock inga direkta nyheter. Speciellt saknade jag principer och visioner. Jag tror att detta är borgerlighetens stora problem.Man pekar inte framåt, eftersom man har kastat bort den kompass som visar vad som är framåt. Man har inga visioner, eftersom man inte längre står för några tydliga principer. Och principerna har fått ge vika för maktpolitik – som till exempel decemberöverenskommelsen, krypandet för EU och i övervakningsfrågorna.

Så blev då Anna Kinberg Batra som väntat vald till ny moderatledare. Hon höll ett lamt installationstal. Månne behöver hon öva på sin talekonst. Men framför allt var talet fullt av allmänborgerliga plattityder vi har hört tusen gånger förr och tomt på visioner och tydliga frihetliga ställningstaganden.Det var ett förvånansvärt ljummet tal ackompanjerat av pliktskyldiga men föga entusiastiska applåder. Kinberg Batra vill ha ordning och reda i välfärden och likvärdiga skolor överallt. Floskler om “öppenhet”. Och givetvis ett försvar av decemberöverenskommelsen, som ju är hennes plikt i egenskap av ny partiledare.

Nybloggat på HAX.5July.org: Report suggest: NSA mass surveillance is a waste of resources (and will make us less safe) » Här finns siffror för den som vill ha belägg för att automatiserad massövervakning utan brottsmisstanke är slöseri med tid och pengar – och att den undergräver vår säkerhet.

Nedanstående är replik från Södertörnshögskolans Jonas Andersson Schwarz. Min vana trogen får förstås angripna personer full exponering för sina repliker. “Jag är innerligt trött på dessa insinuanta guilt-by-association-resonemang om Södertörns högskola. Det är fullständigt spekulativt och långt under din nivå, Lars Wilderäng. […]

Ni kanske har noterat att jag inte rapporterar något om den franska mördarjakten efter onsdagens och torsdagens rapportering i ämnet. Det handlar om ett redaktionellt beslut för att dels inte passera osmaklighetens gräns mer än redan gjorts, dels för att inte ge mördarna självrättfärdigande och uppmärksamhet och dels för att inte bidra till att ge mördarna med understödsorganisation underrättelser.

Skriver i National Review om svensk invandringspolitik. Open Hearts, Open Borders, Immigration chaos brings down Sweden’s libertarian Right. Tyvärr bakom betalvägg. Utdrag:
“Reinfeldt’s party, Moderaterna, once offered a more moderate immigration platform, but its libertarian wing has since gained control of immigration policy. The party has now followed its open-borders ideals to their logical conclusion. Reinfeldt himself appears to be a true believer in the libertarian open-borders ideology. In one speech to Middle Eastern immigrants, he declared that “the fundamentally Swedish is merely barbarism. The rest of development has come from abroad.”

Efter terrordåden är medierna och politikerna ovanligt tydliga om värdet av yttrandefriheten. Tyvärr tror jag det i huvudsak beror på att vi inte är direkt berörda av dåden. Hade det skett i Sverige skulle vi ha krupit för terrorismen – som vi brukar.

Den saudiarabiske bloggaren Raif Baddawi är dömd till tio års fängelse, 266 000 USD i böter och spöstraff. I dag börjar man utdela spöstraffet. Det blir 50 rapp en gång i veckan i 20 veckor, totalt 1 000 piskrapp. Baddawi har drivit siten Free Saudi Liberals, där han anklagas för att ha förolämpat islam. Det finns skäl att tro att denna anklagelse mest är en täckmantel för en politisk dom – avsedd att vara ett varnande exempel för saudiska fritänkare och oppositionella. Saudiarabien är ett skitland – som tyvärr inte alls får den kritik det förtjänar från våra västerländska demokratier.

I dag är alla yttrandefrihetsförespråkare. I går kallades vi som stod upp för Dan Park och Lars Vilks, och som kritiserade lagen om hets mot folkgrupp som en inskränkning i yttrandefriheten, för yttrandefrihetsfundamentalister.Yttrandefrihet, brukar det sägas när någon vill inskränka den, betyder faktiskt inte att man får säga vad som helst. Nej, men nästan. I Sverige har gränsen dragits snävare än i andra europeiska länder. Här sätter vi konstnärer i fängelse. Här diskuterar vi problemen med en generös yttrandefrihet snarare än värdet och styrkan i den. Här är vi så rädda för att någon någonstans ska kunna ta illa upp av något som någon säger, att vi helst vill att folk håller käften. I synnerhet när det gäller religion (att säga att man vill döda borgare är mer rumsrent).

Det tog någon dag. Tills den akuta chocken hade lagt sig. Sedan började de komma, de förutsägbara men ack så tröttsamma – för att inte säga hårresande – analyserna från vänster om allt egentligen är kapitalismens fel. Det var de globala klassklyftorna som tvingade in två män med automatvapen på redaktionen i Paris, skriver Ulf Lundén i Dala-Demokraten. Detta trots att de två mördarna tillhör en global övre medelklass.

I ett inslag hos SVT härom dagen meddelar forskaren Jonas Andersson Schwarz från … vänta … ni vet vad som kommer … Södertörns Högskola att sociala medier och specifikt yttrandefriheten på Twitter eller andra sociala medier är “ett demokratiskt problem”. Till skillnad mot de 3-4 stora mediahusen som kontrollerar gammelmedia dominerar nämligen ett 50-tal personer på svenska Twitter.

Ibland säger en lösryckt mening rätt mycket om skribentens världsuppfattning. Som när Åsa Linderborg i en krönika i Aftonbladet skriver: “Orättvist nog gick han lös med en kalasjnikov i just Frankrike, som hade integritet nog att inte delta i ockupationen av Irak.” Hm, “orättvist nog”. Karikatyrtecknare som bor i länder som deltog i Irakkriget får dock skylla sig själva.

DN slår ju ofta knut på sig själv i sin vilja till politisk korrekthet, och idag lyckas man igen. Läs artikeln Våld och hot stoppar inte satiren. I slutet av artikeln frågar man sig om det är rätt att ställa sig bakom Charlie för att skämta med islam: “Men om du hela tiden missbrukar yttrandefriheten för att understryka dess existensberättigande så visar du ju aldrig vad den är bra för.”

Ett flertal attentatsmän som redan var kända av polisen har utfört terrordåd i Paris. De är efter stor dramatik och två gisslandraman nu döda. Men trots att dessa personer var kända lyckades myndigheterna inte stoppa de senaste dagarnas attentat. Samtidigt lägger många av EU:s regeringar stora resurser på att övervaka människor som inte är misstänkta för något brottsligt över huvud taget. Det finns skäl att anta att det vore bättre att hålla ögonen på människor som man vet är farliga, än att övervaka vanligt hederligt folk.

På söndag samlas Europa till en sorgedag, efter terrordåden i Paris. Människor kommer att visa värdig eftertanke och enighet. I Paris leds marschen av Hollande, Merkel och Cameron – följda av B-laget, med bland andra Löfven. Alla blickar, alla kameror kommer att vara riktade mot denna – på riktigt – mycket viktiga händelse. Samtidigt, i en annan del av Paris, samlas EU:s inrikesministrar. Sverige representeras av Anders Ygeman (S). EU:s inrikeskommissionär Dimitris Avramopoulos och USA:s inrikesminister Eric Holder är med på mötet. Det är dessa människor som har som uppgift att leverera något. Något måste nämligen göras. Oklart vad.

Jag gillar Fredrik Önnevall. Han har gjort många bra reportage från Kina och Asien. Han ledde programserien Kinas mat i SVT (två säsonger som tyvärr inte finns att se någonstans längre), som jag verkligen tyckte om och som min fru satt som klistrad vid. Fredrik Önnevall har ett lyssnande öra och ställer inte sig själv i centrum. Det är nästan lite ovanligt i dagens medieklimat då journalisten själv ofta ska ta plats.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (mp) stöder inte Charlie Hebdos tryckfrihet. Han har konstaterat att det inte går att stödja karkikatyrer på Muhammed. Mehmet Kaplan sade bland annat 2006, i samband med de sk Muhammedkarikatyrerna följande: “Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja. […]

Under debatten om Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna år 2006, sa Mehmet Kaplan följande… “Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.” Detta uttalande är anmärkningsvärt och farligt i sig. Satt i sammanhang med gårdagens händelser i Paris blir det än värre. Mehmet Kaplan får naturligtvis tycka vad han vill – men i dag är han minister i Sveriges rödgröna regering.

Att göra en muslimsk version av Life of Brian är nog otänkbart i dagsläget. Filmen där Monty Python-gänget driver med kristenheten, romarna, Jesus och hans följeslagare. Det var märkligt nog en präst som introducerade mig till filmen, han tyckte den var hysteriskt rolig. Jag har sett den många gånger, senast under julhelgen, och den håller än idag. Det som kanske mest roar nu i vuxen ålder är alla de politiska grupperingarna som bekämpar romarna, fast mest bekämpar de varandra.

Terrordådet i Paris i går fick parisare att spontant gå man ur huse. Människor gick ut, i tystnad, i en samlad protest mot våldet, mot terrorn, och för yttrande- och pressfriheten. Även i London hölls demonstrationer.Jag hoppas att vi aldrig behöver få reda på det, men jag undrar hur Sverige hade reagerat om det varit en motsvarande svensk tidning som attackerats. En tidning som blivit känd för att häckla religioner, inte minst islam, och i synnerhet religiös extremism. Hade vi tagit den i försvar eller hukat oss?

Jag gillar inte islam. Det är inget utslag av fördomar eller främlingsfientlighet. Jag har läst Koranen och konstaterat några saker. Dels att det förmodligen är den sämsta bok som skrivits. Dels att den är skriven för att vara hjärntvätt och skapa sekterism. Dels att den är full av motsättningar och bristande logik i beskrivningen av vad gudomen är och vill av människorna.

Hade Charlie Hebdo kunnat ges ut i Sverige? Förmodligen inte. Den svenska lagen om hets mot folkgrupp hade förmodligen satt stopp för satir som riktar sig mot enskilda religioner. Man kan även anta att svensk tryckfrihetslagstiftning om förtalsbrott är en stoppkloss. Charlie Hebdo hade sina huvudsakliga inkomster från lösnummerförsäljning. Hade en sådan tidning över huvud taget fått distribution i Sverige? Hade tidningskioskerna låtit den stå framme? För övrigt var det inte så många år sedan Säpo och UD tvingade SD att stänga ner en webbsida med karikatyrer.