Det offentliga samtalet har kanske aldrig varit så polariserat och lättretat som det är just nu. Ledarsidor ges skulden för att ett parti växer i opinionen. Invektiv kastas till höger och vänster. Etiketter klistras på folks ryggar. Den kraftigaste markering någon bli utsqtt för att blockera en annan person på Twitter eller Facebook. Då har man verkligen blivit svartlistad. Jag funderar över vad denna utveckling kan bero på och tror att en del av svaret finns i de sociala mediernas växande popularitet.

Medan media precis verkar upptäckt att det pågår en flyktingkatastrof sedan den i vänstermedia så hyllade underbara arabiska våren 2011, så har inbördeskriget i Syrien pågått i fyra år. Och det sker tack vare att det levereras in stora mängder ammunition i området. Största leverantören av nytillverkad ammunition är EU-landet Bulgarien, som vill bygga en mur mot flyktingar, som försöker ta sig över gränsen mot Turkiet.

Läser att Global Finance Magazine har utsett Zimbabwe till världens fattigaste land. Detta trots att landet är rikt på naturresurser och borde har goda ekonomiska förutsättningar. Men många års socialistiskt styre har gjort landet utfattigt och vi bör inte bortse från Sveriges roll i landets färd mot botten. Mugabes Zimbabwe är inte längre något stort svenskt biståndsland, men en gång var det en förebild för svenska politiker med vänstersympatier. Bilden när Ingvar Carlsson går hand i hand med Robert Mugabe på flygplatsen i är klassisk.

Riksbanken lämnade styrräntan reporäntan oförändrad vid dagens räntebesked. Mest intressant är att man nu bara pratar om KPIF, dvs konsumentprisindex rensat för effekter av räntesänkningar, som förväntas nå inflationsdrömmen om 2.0% till årsskiftet. Riksbanken skriver exempelvis:”Penningpolitiken har effekt – inflationen stiger. Den expansiva penningpolitiken i Sverige bidrar till att konjunkturen fortsätter att stärkas och att läget på arbetsmarknaden gradvis förbättras. Inflationen har stigit sedan förra hösten och KPIF-inflationen var 0,9 procent i juli. Exklusive energi uppgick KPIF-inflationen till 1,5 procent. Trenden med stigande inflation väntas fortsätta. […]”

Frankrike går vidare med idén om en europeisk fiskal union. Tyskland, å andra sidan, sätter klackarna i marken och påpekar att det viktiga just nu är finansiell stabilitet och att skapa resurser, det vill säga tillväxt. Tyskland sänder dessutom en klar signal om att man inte är intresserade av tanken på en EU-skatt. Open Europe sammanfattar de viktigaste kommentarerna…German Vice Chancellor and Economy Minister Sigmar Gabriel said of the proposals floated by French Economy Minister Emmanuel Macron, “To my French colleagues, I say ‘You need to flesh this out’…Money must be generated for the Eurogroup budget…My big concern is that next someone will have the idea that this will be raised from ordinary people with a euro tax, or a value-added tax. I would be strictly against that.”

I maj dundrade stridsvagnar, flygplan och soldater fram på och över Moskvas gator för att fira den ryska segern över Nazityskland. I dag var det Kinas tur att fira det vi kallar andra världskriget men som kineser benämner folkets antijapanska motståndskrig eller bara åttaåriga motståndskriget (八年抗战). Medan Ryssland haft som tradition att fira segern i det som kallas det stora fosterländska kriget, är det första gången som Kinas styrande kommunistparti minns segern med en gigantisk militärparad i Beijing.Det är inte konstigt i sig att segern firas. Uppskattningsvis 15 miljoner kineser dödades under den japanska ockupationen (vissa siffror säger över 20 miljoner).

The Daily Beasts reporter Michael Weiss avslöjar nu att rysk trupp med toppmodern utrustning nu strider tillsammans med Assadregimens trupper i Syrien. Det bör ses som ytterligare ett steg i det ryska hybridkriget, med ändamålet att underblåsa fortsatt konflikt i Syrien, och med det fortsatta flyktingströmmar. Tidigare har Ryssland dragit bort både civil personal och militära rådgivare, men i en färsk video från den syriska statstelevisionen ser man en rysk BTR-82A, som endast finns levererad till Ryssland och Kazakhstan.

Just nu pågår en direktsänd debatt i Sky News mellan de fyra kandidater som vill bli ny partiledare för Labour i Storbritannien. Första ämne är flyktingkrisen med hänvisning till mediernas exponering av dem som tar sig över Medelhavet och genom Östeuropa till norra Europa. Frågan de får är hur många fler Storbritannien borde ta emot. Både den vänsteraktivistiske favoriten Jeremy Corbyn och den mer moderate Andy Burnham säger att man borde ta emot fler, men då inte de som tar sig över Medelhavet eller genom Ungern, utan från flyktinglägren på gränsen till Syrien i Turkiet och Libanon.

Skrev för ett år sedan om regeringens mest korkade skattehöjning. I höstas blev den inte av, eftersom Alliansens budget vann. Men nu återkommer den. “Särskild löneskatt införs på ersättningar för arbete till personer som vid årets ingång har fyllt 65 år samt inkomst av aktiv näringsverksamhet för personer som vid årets ingång har fyllt 65 år samt för personer som inte har fyllt 65 år men under hela året har uppburit hel allmän ålderspension. Skatten bestäms till 6,15 procent. Ett förslag om särskild löneskatt för äldre med 5,6 procent fanns med i budgetpropositionen för 2015. Förslaget beräknas öka skatteintäkterna med 1,77 miljarder kronor 2016.”

Joan Kennedy Taylor diskuterar ovan en utomordentligt viktig fråga – hur skall vi förhindra att dåliga idéer sprider sig inom en rörelse. Hennes svar är att det är omöjligt och, i den mån man försöker, skadligt att försöka centralplanera tänkande. Istället bör idéer mötas öppet och, vilket inte ofta påpekas, efter lång betänketid; man bör inte vara rädd för att i en debatt säga att man kan se att ett motargument har någon viss poäng, men att man ännu inte hunnit utforska den helt och hållet.

SVT visade 1 september en dokumentär där man följt ett rästtsärende och för svenska förhållanden ovanligt nog filmat i rättssalen. Det är husbåtsägaren Lennart Aleksovski som är ”huvudperson” i programmet. Han blev åtalad för egenmäktighet när legat förtöjd med sin husbåt vid dykdalber utanför Årsta holmar i Mälaren. Åklagaren visade upp ett under av inkompetens. Han skulle aldrig tillåtits att fallet tagits upp ens i tingsrätten med det dåliga material han presenterade.

Som läsarna nog förstår är Vänsterpartiet det riksdagsparti som står längst ifrån mig politiskt. Inte bara är jag oenig med dem i fler (nästan alla) frågor än något annat riksdagsparti, utan de är oftast det som jag är mest oenig med. Med det senaste syftar jag exempelvis på att även om det finns många andra partier, främst då Miljöpartiet och Socialdemokraterna, som vill höja skatterna så vill Vänsterpartiet höja dem mer än andra.

I DN granskar Erik Helmerson program och talare vid de av regeringen finansierade Mänskliga rättighetsdagarna i Göteborg i november, Extremt är det nya normala: Det skattefinansierade mötet om mänskliga rättigheter diskuterar om Charlie Hebdo var rasistisk. Det är ömkligt. Vita män är som biologisk varelse i sig rasistiska, menar en inbjuden talare. Andra är grovt judehatiska. Naturligtvis bortförklaras islamistiska terrordåd mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo med hänvisning till, som det heter i ett tema: “yttrandefrihetens rasistiska logik”.

Fredrik Reinfeldt har som bekant skrivit bok. Frånsett ett menlöst sommartal har den förre statsministern hållit sig undan mediernas blickfång sedan sin plötsliga avgång på valnatten. Inte velat kommentera politik. Boken verkar tyvärr lika slätstruken som hans sommartal. På en pressträff inför bokreleasen berättar Reinfeldt om skapandet av Alliansen.

Nima Sanandaji granskar Sverige på ett sätt som svenska politiker och media i huvudsak vägrar befatta sig med. Sanandaji är en kurd som kom till Sverige som barn. Här har han doktorerat vid KTH. Han kritiserar ofta den svenska modellen och dess låga grad av frihet. Kritiken av den svenska modellen är något av bästa som någonsin framförts i text eller tal.
Nyligen publicerade IEA (Institute of Economic Affairs) en rapport på knappt 150 sidor författad av Sanandaji. Den är skriven på engelska och tydligen peerreviewad för IEAs räkning och kan laddas ner gratis (Scandinavian Unexceptionalism). Han presenterade själv rapporten nyligen på Frihetsfrontens sommarseminarium.

Man kan identifiera en händelsekedja från invasionen av Irak till dagens flyktingströmmar till Europa. Efter invasionen hemförlovade USA den irakiska armén – utan lön, men fortfarande tungt beväpnad. Sedan började våldet på allvar, tidvis i vågor men för att på sikt eskalera. Att al-Maliki så småningom blev irakisk premiärminister gjorde bara saken värre. Hade denne shiitiske politiker inte börjat förfölja sunnitiska politiska motståndare, då hade IS förmodligen aldrig fått fotfäste.

Centerpartiet gör mycket rätt och får belöning för det i opinionen. Annie Lööf åtnjuter störst förtroende bland partiledarna. Men helt plötsligt kommer det ogenomtänkta förslag. Som att ungdomar ska kunna låna med lägre kontantinsats. Exakt vilket problem har partiet tänkt sig lösa med det förslaget? Att allt fler unga fastnar i skuldfällan? Att unga behöver flexibla lösningar, eftersom de ofta flyttar? Att fel personer köper bostadsrätt och fel personer sitter i hyresrätter i innerstaden?

Att människor uttrycker sig anonymt på internet är inte något problem. Tvärt om måste möjligheten alltid finnas. Det kan handla om att avslöja maktmissbruk, att driva med makten eller helt enkelt att vara i opposition – utan att behöva riskera att utsättas för myndigheternas (eller till exempel sin arbetsgivares) ogillande. Man skall samtidigt ha klart för sig att det är rätt svårt att vara anonym på nätet. Det finns alltid en risk för att man blir avslöjad. Det är till och med troligt att så kommer att ske.

Johan Norberg skriver i en krönika om The Economist om invandringskritikernas förmåga att ignorera fakta. Den som följt debatten en längre tid kan inte förneka att han har rätt. Och det är förstås därför som många tar illa vid sig, inte bara Ivar Arpi som är apostroferad i krönikan. För några blogginlägg sedan skrev jag om “ignoranscirkeln”, utan att peka ut någon eller några debattörer med namn. När Johan Norberg påpekar samma sak blir folk mer upprörda än när jag gör det – förmodligen därför att Johan Norberg har större genomslag.

“Popcornpolitik” är ordet för dagen. Så beskriver fyra moderata företrädare, däribland utmärkte Hanif Bali, Moderaternas politik. Det handlar om snabba utspel som ger rubriker men som saknar en tydlig ideologisk förankring och därför inte bottnar i en begriplig övertygelse. Moderaterna har förvandlats till ett politiskt opinionsinstitut. Artikelförfattarna kräver ett tydligare fokus på individens eget ansvar i Moderaternas politik. Detta bör avspeglas i migrationspolitiken genom att försörjningskrav vid anhöriginvandring – vilket finns i teorin i dag men inte i praktiken.

Regeringen har nu gått ut med att skatterna höjs med 31 miljarder år 2016. Speciellt sätter man åt unga som arbetar, pensionärer som arbetar, höginkomsttagare och folk som är beroende av bil, dvs landsbygdens befolkning. Fest hos Maggan och ALLA är inbjudna. Speciellt unga, pensionärer och motorburen landsbygdsbefolkning. TT har sammanställt uppgifterna och kommer fram till följande siffror: Höjda arbetsgivaravgifter för unga, som därmed blir dyrare att anställa och får svårare att få eller behålla riktiga jobb: 10:66 miljarder SEK (GSEK)[…]

Den här debatten om Julia Caesar är intressant i sig. Men ännu roligare är det att Expressen det senaste dygnet verkar har avpublicerat en krönika av Ulf Nilsson där krönikören skriver följande i en artikel med rubriken: “Sverige är på väg åt helvete”. Ursäkta språkbruket, men den har faktiskt den rubriken. “Allt detta skriver ‘Julia Caesar’, en kvinnlig journalist (eller är det en man?) som valt pseudonym av säkerhetsskäl. Ja: säkerhetsskäl, risken att bli attackerad, kanske mördad. För den som sysslar med frågor av det här slaget är Sverige ett farligt land – lite ofattbart för oss som visserligen växte upp under knappa förhållanden, men ändå i något som på många sätt var en idyll.”

Mina ingenjörsstudier har dragit igång igen efter sommaruppehållet så jag har inte haft tid att i detalj följa reaktionerna på mitt förra blogginlägg, ” DN har förklarat krig ”. Jag har dock sett tillräckligt mycket för att fatta ett beslut: Jag lämnar Neos redaktionsråd. Magasinet Neo och dess chefredaktör har fått extremt mycket och onyanserad kritik för att jag sitter i redaktionsrådet.

Nu har regeringen presenterat sin satsning på skolan – 2,3 miljarder. Det låter som mycket pengar, men skolan kostar redan 170 miljarder. Satsningen är alltså 1,3 procent av de pengar som redan går till skolan – med andra ord inte ens kompensation för inflationen. Vänta tills regeringen slår på stora trumman för de två stora satsningarna – migration och sjukskrivningar. Har tidigare skrivit om att dessa områden kommer att få 37,5 miljarder i permanent nivåhöjning mellan 2014 och 2018. Även om man delar upp satningen på fyra år – med 9,4 miljarder per år – är det den överlägset största satsningen i budgeten, samtliga år.

I kommentarsfältet till en bloggpost om Amnesty Internationals ställningstagande för en avkriminalisering av sexhandel, och svenska Amnestys motstånd mot detta, diskuterades frågan om det skulle vara möjligt att bli medlem i Amnesty utan att tillhöra den moralistiska svenska delen av organisationen. Svaret var inte uppenbart ens för svenska Amnesty när jag frågade dem. En läsare kollade dock upp saken med Amnesty International och fick efter några turer äntligen besked. Tyvärr är svaret nej.

Datalagringen har uppmärksammats på nytt. DN plockade upp handsken igen efter många års tystnad om övervakningsfrågorna, och tidningen lyckas göra frågan begriplig i sitt reportage. Genom att låta en medarbetare begära ut logguppgifterna från sin teleoperatör lyckas DN visa att våra smarttelefoner loggar oss ungefär en gång i halvtimmen. Dygnet runt. Är det ett problem att vår teleoperatör vet var vi är? Ja, eftersom våra telefoner följer oss vartän vi går numera, och det är oanständigt med en spårsändare i varje medborgares ficka.

Riksbanken har nu accepterat att lågräntepolitiken inte kan få igång deras önskade minskning av värdet på folks sparande, inflationen. Istället för räntevapnet har man nu haft ett antal möten med arbetsmarknadens parter för att övertyga dessa om att chockhöja lönerna nästa år, och därmed få igång en inflationsspiral driven av löneökningar, rapporterar Dagens Industri bakom betalvägg (så jag länkar inte eftersom ni ändå inte kan läsa om ni inte prenumererar på tidningen). Riksbankens prognoser om att inflationen helt plötsligt ska ta fart bygger på att lönerna ska höjas med 3.2% år 2016 och 3.4% år 2017.

Den kinesiska ledningen har precis bevisat att den är livsfarlig. I stället för att ta lärdom av det senaste årets börsbubbla försöker den hitta syndabockar bland journalister. Det här är en signal till utländska investerare att dra sig ur marknaden i tid. Ingen vet vad som nu kan komma. Ett nytt Venezuela i kollosalformat? Insikten om att det faktiskt går att förstöra ett lands ekonomi genom politiska beslut borde väcka oro eller panik på världens aktiebörser. Själv tycker jag det är oväntat lugnt med tanke på vad som skulle kunna hända.

Standardsvaret på vad invandringen medför är att den historiskt varit en tillgång. Många framgångsrika företag startades av invandrare. Problemet med detta svar är att det upphörde att gälla på 1960-talet. Fram till dess fanns inga flyktingförläggningar eller stor byråkratisk apparat för att göra alla som anländer till offer och hjälplösa bidragstagare. Då gick man rakt ut i arbetslivet. Man var arbetskraftsinvandrare oavsett varför man kom.
Därför är det lögnaktigt att jämföra invandring fram till 1960-talet med det som sker idag.

Det är tragiskt att det skall vara så svårt att föra en rationell och sansad flyktingdebatt. Mest rationell och sansad är naturligtvis jag. Min linje är att det är den generella välfärdsstaten som är problemet – och att människor skall få bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Vilket är en åsikt som delas av säkert… flera hundra personer. Så den tycks vara avskriven från debatten redan från början. Därför, till debattens huvudfåra… Vad kostar flyktingmottagandet Sverige? Att ens närma sig frågan innebär att man blir sliten i stycken av den ena eller andra sidan.