Nyss behövde Sverige en stor invandring för att klara välfärden när 50-talisterna går i pension. Nu måste samma pensionärer återvända till arbetslivet för att vi ska klara invandringen.

Det svänger fort i svensk politik.

Undrar du var debatten om massövervakningen tog vägen? En förklaring kan vara att våra politiker vägrar delta i den. De vägrar att över huvud taget kommentera frågor som är centrala för hela vår demokrati.

Demokrati bör kanske inte så mycket ses som ett sätt att låta folket styra – för det går inte – utan för att begränsa maktmissbruk och korruption. Har vi den synen på demokratin i stället för den traditionella inser vi också att vi bör vara försiktiga med att ge makthavare privilegier i förhållande till folket och generösa med att ge folket privilegier i förhållande till makthavarna.

Så här inför det nya året så är det alltid intressant med idéer om vad som ska hända framöver. Lite vet vi redan, Frankrike anordnar EM i fotboll i juni, olympiska spelen i Rio de Janeiro i augusti, och det blir amerikanskt presidentval i november. Här är mina gissningar inför 2016.

Rickard Axdorff skrev i Skogsaktuellt nr 11, 16 december 2015, en ledare om hur vinsterna från skogen och vattenkraften samlas på hög i bolag skrivna i Stockholm. Tänk om det var enda problemet! Inte ens en så insatt person som Axdorff ser hela vidden av problemet. Vi har så länge jag kan minnas tjatat om att vinsterna från Norrlands råvaror går Norrland förbi. Redan på 60-talet talade Sara Lidman om hur skogen, malmen, älvarna samt de uppfostrade och utbildade ungdomarna försörjde Stockholm.

Det har inte varit lätt att hänga med i svensk politik under det år som gått. Sällan har ord och övertygelser visat sig betyda så lite. Om vi backar till partiledardebatten i maj, blir kontrasten med dagens migrations- och asylpolitik närmast komisk. I maj var allt lugnt. Trots att Migrationsverkets prognos för året talade för uppemot 105 000 asylsökande, ett rekord. I partiledardebatten kallade Stefan Löfven detta presumtiva rekord för “en liten ansträngning”. Socialdemokraternas kongress i slutet av maj hade varit ett ypperligt tillfälle att diskutera migration och integration. Kan man tycka.

Den här artikeln om en muslim som vägrats inresa i USA illustrerar på ett intressant sätt effekterna av övervakningssamhället. Ingen vet varför Muhammad Mahmood egentligen vägrades inresa i USA, men det finns ett antal indicier.

Föga förvånande får S-MP-regeringen det sämsta snittbetyget som någonsin uppmätts. Aftonbladet har i 20 år ombett svenska folket betygsätta ministrarna inför årsskiftet, denna gång utfördes mätningen av Inizio. Störst tapp gör Margot Wallström och hennes feministiska utrikespolitik: från betyg 3,4 till 2,8 (-0,6), vilket är det största ras för någon minister under mätningens 20 åriga historia.

Tillhörde i december förra året en av de varmaste förespråkarna för Decemberöverenskommelsen. Skälet var enkelt – den gjorde det möjligt för Alliansen att bedriva en kraftfull oppositionspolitik. Men redan vid denna tidpunkt fanns starka krafter som ville att de borgerliga partierna hellre skulle samverka med Sverigedemokraterna för att ta över makten.

Man kan se samhället på olika sätt. Antingen är det en sammanslutning av fria individer – medborgare som åtnjuter starka fri- och rättigheter, som har lika rättigheter inför det offentliga och som är lika inför lagen. Ett sådant samhälle har en stark rättsstat, en levande demokrati och stor transparens vad gäller den offentliga maktutövningen. Medborgarna väljer representanter till ett parlament, vars uttalade uppdrag är att tjäna folket genom att hantera ett begränsat antal angelägenheter som kan behöva skötas gemensamt. Med detta synsätt är staten till för medborgarna.

I en mischmasch i DN klumpar Sven-Eric Liedman ihop Sverigedemokraterna, Europas bruna våg, ”de nyaste Moderaterna”, Donald Trump, Bert Karlsson, Volkswagens fusk, affärer med Saudiarabien samt att ”de rättrogna samlas i ett världsomspännande kalifat”, och förklarar det hela med kapitalismen. Jag delar oron för både den bruna vågen och för IS. Men för att bekämpa företeelserna måste vi förstå dem. Det är visserligen sant att den ekonomiska friheten i världen har ökat de senaste decennierna, men bara för att två saker sker någorlunda samtidigt behöver de inte vara varandras orsaker.

Öresundsrevolutionen är namnet på en Facebooksida som snabbt samlat mer än 9 000 anhängare. Men potentialen är givetvis betydligt större än så – med en halv miljon arga pendlare är det här bara början. För när politikerna ställer till med något som berör människors vardag trängs alla andra frågor tillbaka. Den nordiska passunionen infördes genom ett riksdagsbeslut år 1954, så det är till skillnad från Schengen ingen nymodighet. Och till skillnad från Schengen – som vi ärligt talat både kan ha och mista – är passunionen av oerhört stor vikt för nordiska medborgare.

I Svenska Dagbladet skriver Edward Lucas, vice president vid Center for European Policy Analysis, ett intressant inlägg om hur väst måste möta det informationskrig Ryssland utför mot oss och som förgifta den allmänna opinionen och förvirra våra beslutsfattare i syfte att undergräva vår säkerhet. Ja, minns hur upprörda de ryska makthavarna blev över mellanakten i Melodifestivalen (av alla program) som gjorde satir om Ryssland för några år sedan. Och jag minns Mel Brooks svar när han efter “Det våras för Hitler” fick frågan om man verkligen ska skämta om så allvarliga saker. Han menade att om vi skrattar åt förtryckare tar vi av dem deras främsta vapen: respekten.

Åsa Romson med flera kritiserar i Aftonbladet EU för att unionen är på väg att godkänna färg som tillverkas av ett kanadensiskt företag. Problemet är att färgen innehåller bly. Och, ja. Det är säkert önskvärt att undvika bly i färg. Men är den bästa lösningen att helt förbjuda bly?

Andreas Cervenka på SvD Näringsliv vill dra sitt strå i flyktingdebatten och drar till med det sista nödargumentet i svensk flyktingdebatt – när kalkylerna med Schyffertonomics synats, när argumenten om pizza och sushi tagit slut,  då drar man det ultimata kortet.

Zlatan.

Zlatan Ibrahimovic som är född 1981 i Malmö, har aldrig invandrat till Sverige – men används flitigt som ett argument till varför Sverige ska behålla ett status quo på 2005 års flyktingpolitik. Trots att Zlatan knappast är en konsekvens av den.

I juletider skapas alltid ett motsatsförhållande mellan shopping och mat i överflöd å ena sidan och de ensamma, de hemlösa, de socialt utsatta och människor på flykt undan krig å den andra. I år, efter en höst av ett rekordstort asylmottagande, har frågan varit särskilt aktuell. Kontentan av resonemanget är att vi som har en bra jul ska ha lite dåligt samvete för det. Kyrkan har i alla tider fördömt frosseri. Den är starkt tillväxtkritisk och oförmögen att begripa hur vi skapar ett samhälle där flertalet får det allt bättre ekonomiskt. Det är väl heller inte kyrkans roll att förstå sådant, men givet dess bristande kunskaper borde den kanske inte ha en så hög svansföring.

Blir besviken när jag tar del av flödet i sociala medier från borgerliga tyckare som tidigare alltid försvarat öppenhet och tolerans, men som nu mest verkar dela halvt eller helt främlingsfientliga alster på Twitter och Facebook. De fyra friheterna handlar om frihet för varor, tjänster, människor och kapital. Man kan säkert välja bort en eller annan frihet, men då är man inte liberal. Detta alldeles oavsett om man ursäktar det med att vi har en välfärdsstat eller att vi riskerar kulturella krockar eller att främlingarnas gener inte passar in i det svenska genomet.

Leonard Peikoff säger någonstans i sina filosofihistoriska föreläsningar att om man accepterar en filosofs metafysik och kunskapsteori följer hans etik och politik s.a.s. på köpet; han tar en vid handen och leder en dit han vill. Så t.ex. leder Platons metafysik och kunskapsteori, om man accepterar dem, oundvikligen till den totalitarism han förespråkar i Staten och Lagarna. Varför? På grund av hans syn på allmänbegreppen: han menade som bekant att den sinnevärld vi faktiskt lever i bara är en ofullkomlig avbildning av idéernas (eller formernas) värld.

Läs gärna al Jazeeras reportage om “terroristen” Moder Mohanna Magid som först anklagades för att vara terrorist av svenska myndigheter, sedan friades från anklagelserna och därefter anordnade en fest för hela Boliden. En riktig solskenshistoria om hur integrationen av nyanlända kan förbättras.

Men just den här modellen för integration förutsätter förstås medverkan av SÄPO och det är tveksamt om terroristanklagelserna i längden kommer att tas på allvar när det visar sig att “terroristerna” är oskyldiga. Så vi får nog se det som ett enstaka lyckat exempel och inte en generell modell.

I september i år kom DN/Ipsos kontroversiella mätning om flyktingopinion. Mätningen är en av de få på senare år där gruppen som vill ta emot fler flyktingar är större än de som vill ta emot färre. Som vanligt finns även en tredje stor grupp som inte tar ställning. Mest anmärkningsvärt var DN/Ipsos slutsats att 56 procent av Sveriges befolkning ville ta emot flyktingar i sitt eget hem. Av dessa angav 31 procentenheter att de ville och kunde ta emot flyktingar i sitt hem medan resten angav att de ville men inte kunde. Om man ska tro DN/Ipsos var det bara 38 procent av Sveriges befolkning som inte ville ta emot några flyktingar i sina hem.

Tege skickade mig en länk med fysikern och nobelpristagaren Ivar Giaevers föreläsning i Lindau från i somras, se nedan. Det fick mig att minnas ett antal frågor jag ställde mig själv när jag började höra talas om den hotande klimatkatastrofen. Det jag skrev här publicerade jag på nyårsafton för fem år sedan.

Redan innan jag formluerat dessa frågor, hade jag ställt mig andra och än mer elementära. Jag har inte så bra betyg ens från grundskolan, men minns mycket väl fysiklärarens klargörande demonstration av varför medelvärdet ofta är ett värdelöst mått i fysikaliska sammanhang.

Jag har nu läst ett gäng artiklar om varför vi firar jul. Eller varför en del anser att andra firar jul.

Vid sidan om det mest uppenbara: I ett demokratiskt land får människor ha sina egna argument och orsaker, så känner jag mest att jag tappar syret av allt otänk. Oförmågan att skilja religion och kultur åt, trots att de kan vara kopplade, är slående. Kanske förklarar det varför antisemitism är så svårt för många att se. Där tillkommer ju nationalitet.

SJ slutar köra tåg över Öresundsbron och Öresundstågen går bara till Kastrup och inte till Köpenhamn, som en konsekvens av införandet av ID-kontroller för att komma in i Sverige. Miljöpartiets språkrör Fridolin skyller på regeringen och säger sig ha jobbpendlat över bron.ID-kontrollerna införs, eftersom regeringen påtalat att de svenska samhället och mottagningssystemen endast klarar 1 000 – 2 000 asylsökande i veckan. Sedan toppen på ca 10 000 per vecka är man nu nere på ca 3 000, men måste alltså ner ytterligare. ID-kontroller ska ses ur det perspektivet.

Kaoset på Öresundsbron visar med all tydlighet att man ska tänka igenom åtgärder innan de genomförs. För det första – hindrar gränskontrollerna någon som verkligen vill ta sig till Sverige från att göra det? För det andra – är de ekonomiska effekterna av kontrollerna acceptabla? För det tredje – är det så många människor som kommer till Sverige i januari att kontrollerna fyller någon funktion? Det absurda med alltihop – det handlar om åtgärder som ska hindra människor att utöva sin lagstadgade rätt att söka asyl. Vi vill bevara asylrätten, alltså måste vi hindra dom som skulle tänkas söka asyl från att ta sig till vårt land.

SVT:s Aktuellt har gjort en liten återblick av vad som hänt under det år som gått med Miljöpartiet i regeringen. Resultatet visar att MP vikit ned sig i fråga efter fråga. I valrörelsen hade partiet satt som mål att bli tredje största parti. Gustav Fridolin var öppen med detta i intervjuer och framträdanden. Kampen mot Sverigedemokraterna var huvudfokus. Det gick inget vidare. SD blev nästan dubbelt så stora som MP, men miljöpartisterna kunde i alla fall trösta sig med att de nu för första gången fick ta plats i en regering.

Jag vill inte störa så här i julstöket. Jag vill bara göra dig uppmärksam på att regeringen – påhejad av nästan alla i riksdagen – vill kunna använda din mobil för att aktivt övervaka dig. OK, det gäller bara människor som är misstänkta för brott och det krävs någon form av ordnat juridiskt eller rättsligt beslut. Än så länge. Men vi vet hur det brukar gå. Tillstånd kommer att beviljas slentrianmässigt. Lagen kommer att drabbas av ändamålsglidning så snart den är klubbad. Så en vacker dag kommer du att ha till exempel Skatteverket snokande i din mobil.

Det slår mig hur många stora samhällsproblem som regeringen Löfven redan har lyckats lösa. Som det här med Miljöpartiet. Mp har varit en sten i skon för arbetarrörelsen ända sedan partiet kom in i riksdagen. Medan Vänsterpartiet uppfattas som en pålitlig partner till vänster har Miljöpartiet alltid varit ett oberäkneligt hot mot svensk basindustri. Löfven gör tvärtemot många S-ledare före honom – han tar in partiet i regeringen. Och vips tvingas Åsa Romson och Gustav Fridolin ta ansvar.

Så här dan före dan, kan det vara läge att reta upp en del svenskar genom att kalla dem kristna. Det har ju länge varit kutym att förneka att man den kristna traditionen och identiteten. Men även de som kallar sig ateister i Sverige är i hög grad kristna. Första gången jag hörde begreppet kristen ateist var när en gammal vän beskrev sig själv så 2007. Thomas Gür skriver i sin kolumn i Svenska Dagbladet, Julen är en kristen högtid: Sverige beskrivs som världens mest sekulariserade land. En stor del av befolkningen, kanske en majoritet, är ateister. Men de är i så fall till huvuddelen kristna ateister.

Jag har tidigare citerat migrationsforskaren Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linneuniversitet. Han är återigen aktuell med en pedagogiskt debattartikel i Smålandsposten: “Faktafel hjälper inga flyktingar”.

“Varje sansad person inser naturligtvis att Sverige ska ta ansvar i flyktingkrisen och att det är angeläget med en balanserad diskussion om hur många flyktingar Sverige ska ta emot och hur flyktingarna ska integreras. Alltför ofta tar dock förenklade kalkyler och faktafel plats i flyktingdebatten…