Dagen ligger öppen framför
oss och vi breder därmed
ut våra vingar för att flyga
ut till världens alla hörn
hämta hem det som är nytt
och som är på allas läppar
ger oss ut för att gräva
fram det ingen ännu sett
i våra egna trakter
–
och när kvällen kommer
så tar vi ingen vila utan
flyger ut på nytt, världen
vilar inte och flödet av händelser
liv och ond bråd död behöver
ständigt sorteras för att
föras in i hamn

Jag kanske ska börja med att säga att jag inte ursäktar mordbrand. Att bränna ner en byggnad är ett brott som ger mig mardrömmar; det är sådant man tänker på när man kollar spishällen, öppna spisen, ljusstakar, etc innan man går och lägger sig. Att ens barn skulle kunna tänkas leka med tändstickor oroar också. Men samtidigt anser jag att alla bör förstå att även om handlingen är kriminell så finns det ibland rationella skäl att bränna ner andras hus.

På vägen tillbaka från Liberland åkte vi via Kroatien med en snabb påhälsning på vänner och nya digitala nomad-familjer där och genade igenom Slovenien eftersom vi nu hade en tid att passa nu i Prag.

Resan tillbaka tog 5 dagar med en natt på vägen till Zagreb, en natt i Zagreb samt två i Österrike. Vi hade fått nys om en magiskt vacker plats genom våra sydafrikanska vänner som hade varit där tidigare och filmat med sin 4k drone. Platsen heter Hallstatt och är en riktig sagostad som ligger alldeles vid en sjö med kristallklart vatten.

Får jag lov att längta hem
även om jag inte längre
vet var det är och vad
som finns där nu?

Får jag lov att tala
om grönskande ängar
djupblå himlar, lekande
stenar, sjöarnas fiskar
och skogens fåglar
även om jag någonstans
glömt var allt det
befinner sig?

Du står
på en tom tågstation
och märker att alla har gått
alla har åkt och du undrar hur
det kunde ske, varför skulle någon
vid sina sunda vätskor någonsin
få för sig att lämna dig

intro

Jag vill tala
om våra gator
om tiden som vi
fick ge varandra
men jag undrar
vem i hela fria
världen som
skulle vilja
lyssna

intro

Jag vill kunna
trolla bort all
ondska ifrån
dig och dina
länder

Säga med
mjuk och mäktig
stämma att inget
ont någonsin
kommer ske med
dig och det som
du anser vara ditt

Var hälsade

Vi från
Oss som Håller Ordning
vill bara säga och få sagt
att det vore både ovist
och synnerligen naivt
–
Att en enda gång
lystra till de som
tydligen tagit sig
till livsuppgift
att misskreditera
Oss och allt
vi står för

Vid hängmattans skyddande
lunder står en febrig gås
på scen och orerar för
allt han har och är

Med självsäker lidelse formulerar
han en svartröd bild av knutna
nävar och smattrande fanor, och han
frågar med en öppen, spelad förvåning
varför det aldrig står några kristna
moderater här på scen, varför är
aldrig några högresta kapitalister
med monokel och cylinderhatt
i dessa sammanhang

intro

När natten
närmar sig och
våren känns förrädisk
har jag bara en sak att säga:

I

Flyg högt
och högre ändå
nå de höjder som
enbart myten
vågar tala om

Patrik Engellau skriver på Det goda samhället om hur Sverige på ett år gått igenom tre faser i tankarna kring migrationen.

1. PK-dominansen: Tron på statens budskap om att migrationen var en vinstaffär. Avvikande åsikter straffades hårt.
2. Tillnyktringen: Viss kritik tilläts plötsligt. Man kunde säga volymer. ID:kontroller infördes. Tron på att saker och ting skulle ordna till sig utbredd.
3. Baksmällan: Saker och ting verkar inte ordna upp sig. Ekonomin knäar under migrationskostnader. Polisen i kris.
4. Uppgivenheten: Staten kommer inte att ro hem det här. (S)-drömmen om folkhemmet är död. Sverige blir ett uppdelat samhälle.

Man kan ha flera negativa synpunkter på den forna alliansregeringen, men de gjorde faktiskt en del positiva saker också. En av dessa var att avskaffa statligt tvångsarbete för svenska militären, eller ”värnplikt” som det formellt kallas.

Dessvärre kan det komma tillbaka. Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Folkpartiet (som tragikomiskt, bland annat med tanke på deras syn i denna fråga, nu kallar sig ”Liberalerna”) har klart uttalat sig för det. De övriga riksdagspartierna är lite oklara i frågan.

Vår sommar har innehållit en hel del roadtrips och resande – trots att vi faktiskt planerat att vara lite mer bofasta just nu iallafall här i Prag. Vår flytt till lägenheten i Holesovice har fördröjts mer och mer – eftersom personerna som hade den innan inte kunde komma överens om hur de skulle göra mellan dem. Vi bestämde för att det var nog med daltandet och sa att ni får fixa det här tills dess att vi kommer tillbaka så åker vi på semester sålänge.

Så vi har nyligen kommit hem från Freedomfest i Stockholm där vår vän Pontus som driver sidan Startusingbitcoin berättade om bitcoin på hans föreläsning. Vi har också bott hos en bitcoin-intresserad familj i Sverige där vi pratat en hel del bitcoin. Igår gick vi och fikade på bitcoin-centrumet Paralelni Polis med en vän och pratade bitcoin igår. Så med lite ny bitcoin-inspiration i bagaget ville sonen göra en podcast om bitcoin innan han skulle sova. Vi brukar läsa godnatt-sagor ju men när barnet vill göra en podcast är det ju bara att ta tillfället i akt och köra på det. Det är ju det som är grejen med unschooling. Så här är sonens tankar och funderingar. Kring Bitcoin. Staten. Bankerna. Och lite annat!

Jag tror att Sverige kommer att återinföra värnplikten. Mycket tyder på att det kommer att ske med början före 2020, ganska snabbt m.a.o – projektets inledning menar jag, inte dess genomförande. Jag tror det är ofrånkomligt därför att Sverige har svängt tillbaka i tiden de senaste åren. Man ser tillbaka till det som varit, man skyr det som är och man försöker finna en lösning som åtminstone ser ut som om man gör något.

Allmän värnplikt kan innebära att tusentals unga medborgare kan lyftas ut ur arbetsmarknadens undermåliga siffror, åtminstone tillfälligt. Åtgärden löser ingenting, den erbjuder enbart kosmetika, både för försvaret och för arbetsmarknaden, men man gör åtminstone någonting, eller hur? Det är viktigt.

Verklighetsupplevelser är precis det som leder in i nyfikenheten att lära sig mera och fråga och ifrågasätta. Igår var vi med om två händelser med polisen så polisen var det som kom på tal vilket vi fördjupade oss i igår: en där pappan blev stoppad på autobahn och en där ett gäng unga män som trakasserades. Många frågor kom upp. Varför har vi poliser? Vad händer om de där personerna inte vill visa vad de har i väskan? Är det där gröna farligt för andra?

Sverige är ett land där vänstern till stora delar utgörs av giriga hycklare som ser vuxenmobbning, korruption, lögner och röstköp som sina primära arbetsredskap. Ett land där en liten men högljudd klick vänsterextremister å ena sidan fått överhetens välsignelse att köra ned sin egen världsbild i halsen på befolkningsmajoriteten, men där å andra sidan samma vänsterextremister samarbetar med islamister för att utverka långtgående undantag för minoriteter.

Sverige är ett land där tidningarna fylls av lögner, men där det på något sätt ändå är den som påpekar detta som är den som beter sig illa. Ett land där lösningen på integrationsproblemen årtionde efter årtionde påstås materialisera sig vilken sekund som helst. Ett land där ogenerade populister anklagar sina meningsmotståndare för populism, trots att de senare periodvis visat prov på betydligt större markkontakt än de förstnämnda.

Sverige är ett land där politiker ena dagen kan spy galla över en uppsättning resonemang, bara för att dagen efter själva anamma samma resonemang till punkt och pricka. Ett land där känslomänniskors emotionella utbrott och grunda resonemang gång på gång höjs till skyarna som om vore de revolutionerande insikter. Ett land där de människor som mest högljutt predikar solidaritet inte sällan har fullt upp med att berika sig själva på andras bekostnad.

I DN Åsikt den 26 augusti skriver Johannes Widlund, apropå snacket om att förbjuda tiggeri:

Att utrota tiggeri utan att utrota fattigdom är inte möjligt. Ett tiggeriförbud är inte en konstruktiv lösning för de människor som tigger – det förvärrar bara situationen för de som är mest utsatta.

Widlund är ordförande för Stefanushjälpen – en Uppsalabaserad ideell förening som tar saken i egna händer och hjälper bland annat tiggande EU-migranter med mat, pengar, boende och kontaktförmedling. Jag gillar vad Stefanushjälpen gör, att de följer sitt kall och hjälper människor de anser behöver det. Jag håller också med om kritiken mot tiggeriförbud. Vilket sjukt, missunnsamt samhälle förbjuder människor att be andra om hjälp med mat eller pengar?

Vi uppleva att världen kan vara väldigt liten när vi kom till Leon i Nicaragua. Leon är en universitetsstad med över 200,000 invånare och då är inte turisterna inräknade. Så det är många människor som rör sig i nattvimlet bland barer, restauranger och dansställen i Leon. Första kvällen vi kom dit slängde vi oss direkt ut i den livliga staden för att hitta något lugnare ställe att äta middag på efter en hel dag på resande fot från El Salvador till Nicaragua. Vi blev rejält förvånade när ett bekant ansikte dyker upp i folkmassan i den första restaurangen som vi kliver in på i Leon. Det blev ett kärt återseende med Filimon, vår gamla doktorandkollega från Linköpings universitet och vi blev genast inbjudna till att sitta ned med hans kollegor och studenter från Leons autonoma universitet.

Sedan jag tidigare i veckan argumenterade för att ett förbud mot tiggeri på offentlig plats vore fullt förenligt med liberala principer, har jag tagit del av ett flertal märkliga invändningar och kommentarer.

En del mellanmjölksliberaler har till exempel hävdat att mitt påstående per definition är oförenligt med liberalismen. Denna sorts liberaler ser dock vanligtvis inga problem med att staten reglerar vad människor får göra med sina egna kroppar, hur företag får driva sina egna verksamheter och vad markägare får göra på sin egen mark.

Kort sagt, dessa så kallade liberaler ser inga problem med omfattande inskränkningar i äganderätten och den personliga friheten, även när dessa inskränkningar syftar till att motverka företeelser som inte går ut över andra. När någon förespråkar en inskränkning av vad som bör vara tillåtet på offentlig mark tänder de däremot på alla cylindrar. De prioriterar med andra ord positiva rättigheter framför negativa, en grundsyn som ligger betydligt närmare socialismen än liberalismen.

25 år redan. 1991 skulle man ha kunnat tro att världshistoriens mest mordiska ideologi, marxismen, den mest ökända av de olika kommunismernas grundvalar, äntligen gått hädan. Men den lever vidare och har dessutom ynglat av sig i form av zombie-ideologier.

Ett ofta åberopat argument mot tiggeriförbud är att ett sådant vore oförenligt med liberalismens principer. Vid första anblick kan argumentet förefalla både självförklarande och vattentätt, men skrapar man lite på ytan finner man att så inte nödvändigtvis är fallet.

För det första är argumentets eventuella giltighet endast tillämpar på tiggeriet som sådant, men däremot inte på många av de företeelser som följer i dess spår. När en tiggare olovligen bosätter sig på annans mark, beter sig hotfullt eller ljuger om sin belägenhet kan detta under inga omständigheter försvaras utifrån liberala principer.

Sociologen Stina Fernqvists råd till lärare och rektorer (ETC, 19 aug):”Gör inte utflykter som kräver att barnen har pengar med sig, eller insamlingar med viss beloppsgräns. Fråga inte vad barnen gjort på sommarlovet.”

Idag var jag i Nordkap, Nordnorge, i vars närhet jag tog mitt livs hittills nordligaste bad. Men vad har det med veganism att göra?

Nordnorge erbjuder enorma, storslagna vyer, slingrande vägar och breda, djupa fjordar. Vad finns det mer i de här trakterna? Jo, mycket långa vintrar och renar. 

Jag lyssnar så mycket jag orkar på Radio Bubbla, och kunde nyligen med glädje erfara hur pojkarna styrde upp ett ordentligt svar på lyssnaren Lovisas respons på det tidigare inslaget där Radio Bubbla behandlade EU-förslaget om köttskatt.

Det svenska rättsväsendet är anpassat för ett land där problem med rättvisan är stigmatiserande, där förorter inte brinner, där ambulanspersonal inte attackeras och där företeelser som markockupationer, gatubarn och taharrush endast förekommer i utrikesnyheterna.

Det svenska rättsväsendet är, kort sagt, inte anpassat till Sverige så som det ser ut 2016. När detta rättsväsende sätts in för att bekämpa de “utmaningar” samtiden har att hantera blir resultatet inte sällan slapstick. Att det blivit så förklaras naturligtvis till stor del av att förutsättningarna på marken har förändrats, men inte enbart. Tre andra (och sinsemellan besläktade) företeelser har sannolikt spelat en precis lika stor roll.

Rick Falkvinge gästade för en tid sedan Radio Bubbla i ett specialavsnitt. Jag kände endast till Falkvinge i egenskap av partiledare för det avsomnade svenska piratpartiet, men det verkar finnas mer.

Hans wikipediasida ger en bra sammanfattning som bland annat visar att han är en en internationellt erkänd föreläsare inom pirat- och frihetsfrågor.

Inslaget var mycket lyssningsvärt.

Rick frågades om vilken utveckling han ser för Sverige: Finns det någon chans för Sverige att återhämta sig?

Jag rör mig i entreprenörskretsar, och i princip alla jag känner har lämnat Sverige, eller har satt igång planer på att flytta från Sverige. Sverige är bankrutt, det är bara att läsa skriften på väggen. Det finns ingen krismedvetenhet så det kommer bara att bli värre. […] Det pågår redan en brain drain från Sverige, av enorma mått. […] Om du vill ha hopp för Sverige har jag tyvärr inte mycket att ge.

Ardalan Shekarabi uttalade igår att det vore värt att titta på hur våra grannländer som infört restriktioner för tiggeri, har hanterat frågan och hur det har gått. Det rev förstås upp den gamla debatten igen om det ska införas tiggeriförbud i Sverige. Löfven avfärdar att det skulle finnas något sådant förslag på gång. Han säger ändå att tiggeriet är ett problem som behöver adresseras. Hur är dock oklart. Enligt politiska kommentatorer handlar Shekarabis uttalande om en så kallad ”testballong” för att se om opinionen är mogen för att diskutera detta på allvar (läs exempelvis Stig-Björn Ljunggren i Dagens Samhälle).