Lästips (blogg)
CategoryOm ålderstester, felmarginaler och rättssäkerhet
Frågan om ensamkommande asylsökandes ålder har länge utgjort en av de frågor runt vilken samhällsdebatten drabbats av total låsning. Idag tycks dock bubblan en gång för alla har spruckit, varför de debattörer som länge hävdat att fyrtioåringar varit barn nu febrilt försöker retirera utan att fullständigt tappa ansiktet.
Även nu, med denna surrealistiska fars till synes slutligen lagd till handlingarna, förmår emellertid inte den dysfunktionella samhällsdebatten komma till pudelns kärna. Frågan om ålderstesternas felmarginaler återkommer nämligen fortfarande titt som tätt i debatten, men detta utan någon som helst diskussion om vad detta egentligen innebär.
Om Postmoderna museet, kvotering och progressivismen
Det går att invända mycket mot den socialistiska regeringens dagsaktuella lagförslag att tvångskvotera bolagsstyrelser, men den i särklass viktigaste av dessa är att en sådan lag vore ett långtgående ingrepp i äganderätten.
Kontrollen över privat egendom, menar regeringen, bör inte bara vara en fråga för ägarna. Privat egendom bör även, menar regeringen, utgöra ett verktyg underställt politikerna. Då ägande till syvende og sidst handlar om just kontroll, snarare än om öronmärkta atomer, utgör med andra ord varje försvagning av äganderätten i grund och botten en expropriering i det fördolda.
Det handlar inte om välmenande idealism, det handlar om fanatism och ondska
Den 19 september arrangerar SSU Stockholm “Diskussionskväll om islamofobi bland rasifierade med Rashid Musa”, ett arrangemang dit endast “rasifierade” är välkomna.
Arrangemanget har under dagen fått mycket kritik för sitt rasseparatistiska upplägg. Denna kritik saknar naturligtvis inte relevans, i synnerhet som den sätter fingret på det faktum att vad som är åtalbart när en grupp ägnar sig åt det är tillåtet när en annan grupp gör precis samma sak. Formerna för arrangemanget är, annorlunda uttryckt, ett talande bevis för att principen om likhet inför lagen i praktiken är avskaffad.
Själv finner jag dock i första hand arrangemanget anmärkningsvärt av ett annat skäl, nämligen vad det säger om SSU och Socialdemokraterna. Att SSU står som arrangör är bara det senaste i en lång rad av exempel på att förbundet idag står för en linje som har ganska lite gemensamt med socialdemokrati av klassiskt snitt.
Om vikten av att inte följa spelets regler
Som tidigare påpekats är ett utmärkande drag för den svenska gap- och skrik-vänstern att den tillämpar en måttstock för sina motständare – och en helt annan för sig själva. Detta synsätt ger dem i praktiken frikort att bete sig som svin, samtidigt som varje liten “överträdelse” från motståndarnas sida utmynnar i hysteriska utbrott.
Naturligtvis borde ingen människa med ett minimum av självbevarelsedrift gå med på detta, men av olika anledningar är detta precis vad den svenska högern har gjort. Man backar och ber om ursäkt för sina åsikter, man fortsätter att spela med de märkta kort vänsterextremisterna delar ut och man hoppas, lite till mans, att den självspäkning man frivilligt ägnar sig åt skall belönas med en hummerkniv.
Migrationsskatt
Då Magdalena Andersson i slutet av augusti fick frågan om varför den för bostadsbristen så förödande reavinstbeskattningen (för övrigt en skatt på inflation och dålig bostadspolitik) inte avskaffades, svarade hon att intäkterna behövdes “för att vi ska kunna ha bra skolor, förskolor och äldreomsorg”.
När den socialistiska regeringen idag föga förutsägbart aviserade nya skattehöjningar lät det ungefär likadant. De nya inkomsterna skall gå till att rädda miljön och att stärka välfärden. Regeringen, lyder budskapet, är inte bara ansvarstagande, utan därtill mån om att pengarna skall gå till ändamål som ligger i skattebetalarnas intresse.
Det hela är naturligtvis ingenting annat än apspel. Att regeringen väljer att höja de redan skyhöga skatterna beror inte på att man värnar om skattebetalarna, och det beror definitivt inte på att man är ansvarstagande. Att regeringen höjer de redan skyhöga skatterna beror på att de senaste årens hyperidealistiska migrationspolitik efterlämnat gigantiska hål i statens finanser.
Trollfabriken Aftonbladet
En starkt bidragande orsak till att det svenska sanningsbegreppet snart är lika urvattnat som den grekiska drachmern en gång var är Aftonbladets ledarredaktion. På denna reaktion ägnar man sig inte bara åt att slarva och skarva med sanningen, man ser lögnen som ett viktigt verktyg för att uppnå politiska mål.
Ett aktuellt exempel på detta är Fredrik Virtanens krönika “Föraktet för fakta är en global farsot”. I denna förfasar sig den lågutbildade och Motalabördige vite mannen Fredrik Virtanen inte bara över det arbetarpatrask som lågutbildade vita män utgör. Under förevändningen att slå ett slag för sanningen basunerar han dessutom ut ett stort antal lögner om Magnus Ranstorp.
Nydanande forskning om kvinnors och mäns ben
I härvan av spretande höjdhoppare och fotbollsspelare, kan en enkel logikens budbärare påträffa sig själv med att en afton bedriva efterforskning rörande skillnaden mellan mäns och kvinnors höftben.
Efter att sålunda fått en genomsköljning av anatomiska begrepp på engelsk latin, såsom sagittal plane thoracic, lumbar and pelvic angles, iliac crests samt det upplyftande pronounced sacral promontory, känns det ungefär som efter en alldeles för överdådig femrättersmiddag, där man mellan sura uppstötningar under efterföljande spjälkning stilla undrar varför de ingående rätterna hamnade på samma meny.
Staten beslagtar en mans hus…i onödan?
Idag läser jag om en man i Ludvika där staten (via Trafikverket) och kommunen vill beslagta hans hus för att bygga om riksväg 50 (dt.se). Man vill helt enkelt bygga en rondell på hans tomt. Det leder till att hans hus lär bli “tvångsinlöst”. Det betyder att kommunen eller staten tar över hans hus och betalar vad de tycker att det är värt. Om han vill sälja det eller ej är egentligen inte intressant för dem.
Om satir, hädelse, yttrandefrihet och mobbing
Alla religioner måste tåla hädelse, men det är inget självändamål att göra andra människor ledsna.
I gårdagens Gefle Dagblad (men först idag på nätet) skriver jag om hädelse och satir, med anledning av de halsbrytande paralleller som gjorts mellan en satirteckning i Aftonbladet och Muhammedkarikatyrerna, samt inte minst reaktionerna därpå.