Stefan Löfven har vid flera tillfällen upprepat att ett skäl till att hans regering ville få ned antalet asylsökande var att Sverige inte klarade mottagandet på ett bra sätt. Den som kommer hit, förklarade statsministern, ska inte bara få tak över huvud taget utan ett riktigt liv.

Det som tidigare kallades för hjälplöst tillstånd kallas nu för en särskilt utsatt situation. En särskilt utsatt situation kan innebära sömn, sjukdom, allvarlig rädsla och fruktan plus berusning. En särskilt utsatt situation förstärks av ett numerärt underläge för offret – flera gärningsmän mot ett offer. Det kan kallas för våldtäkt när offret är oförmöget att bjuda motstånd, på grund av fruktan, sjukdom eller berusning.

Jag upprepar vad jag tidigare skrivit om hur de politiska partierna i Sverige gradvis förvandlats från folkrörelser till exklusiva yrkesföreningar för en politisk yrkesklass. Denna klass består av karriärister som i stort sett saknar yrkeserfarenhet och någon betydande bildning. Journalisten Anders Isacsson döpte dem en gång mycket riktigt till den politiska adeln, som likt den gamla adeln skaffade sig toppositioner i samhället utan andra meriter än sin klasstillhörighet.

Har noterat påståenden om att de reala inkomsterna i USA har varit oförändrade för nittio procent av befolkningen sedan 1990. Även kvalificerade nationalekonomer har framfört denna förklaring till att Donald Trump kunde vinna sådana framgångar.

Kubas diktator Fidel Castro är död. Han lämnade visserligen över makten till sin bror Raúl för flera år sedan, men förhoppningsvis kommer snart en tid då hans symboliska ställning som Kubas landsfader har bleknats så pass att liberaliserande reformer tar fart. Brodern är också gammal. Många inom vänstern sörjer Castro och även från andra håll hörs aningslösa minnesdeklarationer, från exempelvis Kanadas premiärminister Justin Trudeau och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Podd 283. Ronie Berggren samtalar med John Gustavsson om reaktionerna på Kubas diktator Fidel Castros död och berättar om Castro-regimens brott mot mänskliga rättigheter som gör att vi inte kan romantisera Kuba, oavsett des finmålade fasader.

En diktator är död, låt oss fira! Nej, delar av svensk vänster är i stället i sorg. Reaktionen på Fidel Castros död är väldigt avslöjande. Om någon förminskar diktatorns negativa roll eller rent av uttrycker sorg säger det en hel del om personens demokratisyn.

Inrikesminister Anders Ygeman (s) var initialt mångas, inklusive min, favoritminister i den annars så skrämmande dåliga regeringen. Men det har sedan den initiala förtjustningsfasen under 2015 nu visat sig att Ygeman bara är en pratkvarn. En svag kraftlös floskelmaskin man skickar fram för att det ska verka som man gör något. I verkligheten händer ingenting av värde för vanligt folk.

Dagens Industri har idag en artikel i Di Digital om kvinnor och start-ups.

Eftersom företagarfrågor är ett av mina huvudfokus är jag alltid intresserad när det skrivs om framför allt kvinnors företagande, för jag är van att den rapporteringen tyvärr ibland är färgad av den allmänna jämställdhetsdebatten. Där felaktiga siffror, teser, missuppfattning och myter dominerar.

Rubriken i Di-artikeln är “Nio av tio tech-investeringar går till till män“

IMF:s Thomas Öströs menar att prisuppgångarna på svenska bostäder måste stoppas omgående. Annars kommer de krascha. Tydligen är nuvarande nivå alltså helt okej enligt Internationella Valutafonden, som har den svenska socialdemokraten och tidigare näringsminister Thomas Östros som exekutiv direktör.

Vänner och kamrater. Castro har alltid haft en särskild plats i den svenska vänsterns hjärta. De har sett diktatorn som en ideologisk vän och kamrat. Olof Palme var ”hej och du” med Castro, och den svenska vänstern har upprätthållit den traditionen. Den svenska vänstern har också sorg nu när Castro är död.

Det har gjorts många historiska paralleller mellan Donald Trump och president Andrew Jackson. Här skriver Newsmax om en annan intressant parallell mellan Trump och Israels premiärminister Menachem Begin.

Ända sedan Israels bildande 1948 fram till 1977 hade Israel styrts av vänstern. Det förändrades när högerpolitikern Menachem Begin vann, som innan dess vandrat 23 i en politisk öken.

Begin seger vars så häpnadsväckande att den fick ett eget ord; mahapakh, ett ord härrörande från ord som revolution och att vända upp-och-ned.

Cypern är Europas enda ockuperade land, där ön och huvudstaden Nicosia delas av murar och barriärer. 1974 ockuperade Turkiet en tredjedel av den lilla önationen, med förevändningen att de skulle skydda den turkcypriotiska minoriteten. 42 år senare är ockupationsmakten fortfarande kvar.

När vindarna
från havet väcker
en är det så lätt
att undra var
man hamnat

varför luften
känns som grus
och tegelsten
mot huden

Upphängd i
en korsning
mellan tid
som varit och
en annan som
ännu väntar

jag vet så väl
hur det är att
slösa tårar att
gråta över sådant
som lämnat för att
aldrig komma åter

Det ryktades att rikspolischef Dan Eliasson kommer få gå efter nyår. Det officiella skälet skulle då vara att polisen inte lyckats leva upp till det krav som inrikesminister Anders Ygeman satt, nämligen att vända utredningsresultaten, som är de sämsta på 16 år, före årets slut.

Sedan dess har ministern själv gått ut och sagt att han vill se resultat vid årsskiftet “eller strax därefter” men också att han förväntar sig sjunkande resultat även under 2017. Frågan är vad detta innebär för rikspolischefen. Men framför allt för svensk polis och hela samhället.

Tayyip Erdogan är en folkvald politiker som allt mer ser ut som en auktoritär ledare. Hans övergrepp på mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter och demokratin som system, vilka ha pågått sedan hans AKP tog makten första gången, men som har accelererats allt mer de senaste åren och nu efter kuppförsöket i somras har börjar skena, sätter honom i den senare kategorin i mina ögon. Det som är mest nedslående är det faktum att han gör det med folkmajoritetens stöd i ryggen! Kanske börjar det främsta muslimska experimentet med demokrati nu gå mot sitt slut?

Vi fortsätter på temat ekonomi i Radio Bonde.

Entreprenörer spelar en viktig roll i ekonomin, men för dem som försöker använda matematiska modeller för att förutspå framtiden och planera ekonmin ställer de till problem. Modellerna kan nämligen inte ta hänsyn till kreativa människor som helt plötsligt kommer ut med en ny produkt eller en ny tjänst som förändrar våra konsumtionsmönster.

Den nymarxistiska vågen har sköljt över landet med tilltagande kraft under de senare åren. Huvudsakligen är det de yttersta kommandohöjderna i olika organisationer som har intagits. Liberala begrepp som jämställdhet och icke-diskriminering har utmönstrats, och istället ersatts av mer renlärigt marxistiska motsvarigheter, som maktordning och strukturell rasism.

Museet är vårt kollektiva minne. När det reduceras till redskap för kortsiktiga politiska agendor kapas också ett av banden till vårt eget förflutna.

Jag skriver i Gefle Dagblad med anledning av den pågående museidebatten.

”Ett samhälles institutioner opererar med olika tidshorisonter. Den offentliga debatten är kortsiktig och känslig för tillfälliga trender. Det som är på allas läppar i dag kan vara glömt om några år. Som motvikt till dessa snabba växlingar finns institutioner med ett mer långsiktigt perspektiv. Till dessa hör museerna…”

Jag varnade er för Reinfeldt. Från början.

I boken Reinfeldt ensamvargen skriver Anita Kratz…

“Han blev själv tidigt intresserad av psykologi och har läst ämnet på Stockholms universitet. Han minns att han tyckte att Defense Mechanism Test (DMT) var intressant. Testet visar vilka försvarsmekanismer som väcks och hur de påverkar verklighetsbilden i en stressad situation.”

Hm. Det finns något intressant i detta.

Reinfeldt var varken nyliberal eller konservativ. Snarast gav han ett frireligiöst intryck. Fredrik Reinfeldt tror bara på en sak – Fredrik Reinfeldt. Han är en renodlad och irriterande förnumstig maktmänniska.

Podd 282. Filip Lamperud samtalar med Ronie Berggren om dennes artikel “USA:s kristna anti-kommunism och dagens anti-islamism” om hur kristendomen bidragit till den för USA så kännetecknade idealism som inspirerat nationen till kamp mot kommunism och islamism.

Sedan 1800-talet är nationalismen en av de viktigaste faktorerna för att definiera ett land. Om vi tar Sverige som exempel, det minsta gemensamma nämnaren är att vi uppfattar oss själva som svenskar, och har en gemensam historia. Vårt land hålls inte ihop av en filosofisk idé, geografiska förutsättningar eller tvång från andra nationer. Sverige är svenskarnas land, och idén bakom nationen är baserad på språk, historia, kultur och etnicitet.

Efter förra inlägget om skatt i allmänhet och reflektioner kring basinkomstens grundidé och konsekvenser, är det på sin plats att vidareutveckla kring begreppet fri marknad. Basinkomstens lön till alla, oavsett om de för stunden inte har annan inkomst, vore i längden förmodligen en nedbrytande åtgärd, även om den i ett kort perspektiv kan vara gynnsam. Den grundläggande tanken bör vara att arbete är det goda eftersträvansvärda. Den i mycket vid bemärkelse marknad, på vilken alla som vill ska kunna hitta sin plats, står i centrum för dessa möjligheter till arbete.

Ett riktigt insiktsfullt inlägg om tillståndet i Sverige står Staffan Werme för i nya numret av Fokus. Han har efter snart 30 år i Folkpartiet, varav många i partistyrelsen och som kommunalråd i Örebro, lämnat partipolitiken. Den har helt enkelt blivit outhärdlig. Eller som han uttrycker det under rubriken, Sökandet efter en liberal värdegrund:…

”Jo… Och andra säger precis annorlunda. Historikern Henrik Arnstad har en annan uppfattning. Journalisten, och historikern har en annan uppfattning. Han skrev en bok om det här. För två år sen!” – Statsminister Löfven sitter i Agenda och förklarar varför han fortsätter att kalla Sverigedemokraterna för ett nyfascistiskt parti. Arnstad har sagt så. Arnstad har skrivit det.

Läser om Litauens nya premiärminister Saulius Skvernelis som, till skillnad från andra så kallat populistiska ledare, är EU-positiv. Saulis vill öka försvarsanslaget, trots att Litauen redan lägger två procent.

När Donald Trump kräver att Litauen och andra allierade uppfyller sina försvarsåtaganden talar inte Saulius, som så många andra, om svek. Han ser det som ett ganska rimligt krav på motprestation. Till skillnad från många av högerpopulisterna i EU är han kritisk till Rysslands agerande i Ukraina och Georgien. Det finns fler skillnader. I Litauen är invandringen till exempel ingen stor fråga – däremot utvandringen. Populister kommer inte stöpta i samma form.

Ett av de absolut största samhällsproblemen i dagens Sverige är den skenande bristen på hyresbostäder. Den här bristen har landet brottats med ända sedan Socialdemokraterna införde den planekonomiska Hyresregleringslagen 1942. Den ersattes 1968 med det likaledes planekonomiska systemet där s.k. hyresnämnder skulle pröva hyreshöjningar enligt vad man kallar bruksvärdet. Denna reglering av hyresmarknaden i efterkrigstidens Sverige har effektivt satt balansen mellan tillgång och efterfrågan ur spel.

Det är hög tid att public service växer upp och börjar tilltala oss som vuxna människor igen, skriver jag i Jönköpings-Posten. Infantiliseringen av programinnehållet i public service är ett minst lika stort problem som den politiska slagsidan.

Medan inrikesminister Anders Ygeman (s) har förtroende för polisledningen och säger att polisen kommer bli ännu sämre på att utreda brott 2017, så har polisen nu slutat utreda mord. Därtill kommer man inte när allmänheten gripit inbrottstjuvar och nödanrop i fjällen besvaras inte. Och Anders Ygeman (s) sitter kvar.

Centraliseringen av makt och försämringen av vården runt om i landet genom regionsammanslagning har nu stoppats, sedan även KD och C hoppat av. Viljan hos Socialdemokraterna och regeringen var en annan än ute i landet, och provinserna och de 69% av svenskarna som är emot storregionerna segrade alltså.