5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

Vi diskuterar terrorattacken i Stockholm. Men först ett nyhetssvep.
Tyskland på väg luckra upp reglerna för trådlösa nätverk – nu ska man inte behöva ta ansvar för vad andra användare gör på ens wifi.
Tyskland skissar på lag mot spridande av falska nyheter, hatkommentarer, förolämpning av staten – och porr.
Och i Schweiz har en man blivit stämd för att ha gillat en Facebookpost.

Det är långt ifrån halvtid än, men jag är i Sverige över påsk och det känns som ett fint tillfälle att summera lite om vad jag egentligen håller på med, både projektmässigt och på andra plan. Bare with me, eller ignorera det, det är helt okej.

Till sist
så står du
här med en
tom, svart spegel
framför dig, en
stängd, låst dörr
bakom dig och enbart
den förgätna skogen
kvar för att höra
dina sorgsna
sånger

Jag tänker ofta på ett TV-program som jag såg för ganska många år sedan. Jag tror att det handlade om en så kallad ”skolskjutning” i USA. Efter programmet var det en intervju med dåvarande justitieminister Tomas Bodström. Det var en väldigt bra diskussion, som jag inte kommer ihåg någonting av, annat än en sak.

Vi upplever lugnet efter stormen nu. Många slår sig för bröstet, vi hör följande meningar repeteras: –ingen kan knäcka oss, vi står enade, polisen gjorde ett enastående bra jobb, medierna rapporterade sakligt etc etc. Att sitta och upprepa utsagor om sin egen förträfflighet är som att sitta och sjunga kumbaya, när världen rasar runtomkring en.

Fredrik Segerfeldt skrev 2011 boken FN spruckna drömmar, men jag har inte läst den förrän nu. Vi visste väl alla att FN är en illa fungerande organisation, om nu kan tala om organisation i detta sammanhang (som Fridolf Rhudin brukade upprepa i en monolog). Korrupt och omöjlig att göra en rimlig revision på, enligt Inga-Britt Ahlenius. Hon borde ju veta, hon har ju försökt. Men inte kunde man föreställa sig att det är så illa som Segerfeldt beskriver.

“Det gör mig frustrerad”. Med dessa ord kommenterade Stefan Löfven igår det faktum att en person som fått avslag på sin asylansökan ändå hade kunnat vara i kvar i landet, och således haft möjlighet ett begå ett terrordåd. Han var inte ensam bland politiker om att göra ett sådant utspel. Under söndagen bedyrade Anders Ygeman, Anna Kinberg Batra och till och med Annie Lööf hur bekymrade, förvånade och upprörda de var över detta.

Jag vill inte riktigt skriva det här. Under helgen har jag bara kunnat vara tyst och allt mer klentroget följt folks reaktioner och mer eller mindre spontana reflektioner. Jag har inte velat säga någonting för alla mina tankar hade varit rena klyschor, det sägs redan i mängder, alternativt skulle vara ostrukturerade spyor mot visst som sägs som bara går att klassas som rena idiotier. Dock. Även jag måste bli människa igen och det här äter oundvikligen sig in i en likt få andra händelser.

Mitt i den terrorskugga som sänkt sig över Sverige håller regeringspartiet Socialdemokraterna partikongress. Temat är passande nog ”Trygghet i en ny tid”.

I sitt försenade öppningstal berörde Stefan Löfven attentatet i Stockholm men lade framför allt ett klart fokus på ordning och reda: kriminalitet, försvaret och polisen. Men han satte också tydligt ned foten mot religiöst förtryck. En stor del av talet hade faktiskt kunnat hållas av forna tiders moderatledare.

I rapporteringen efter lastbils-terror-attacken i Stockholm påstår politiker och media unisont att det är ett nationellt trauma. Är det så? Det är ett trauma för stockholmare, alldeles säkert. Men ett nationellt trauma? Det faktum att Stockholmsmedia under första dygnet förutsatte att alla människor visste vilka platser de talade om och inte visade någon karta, visar på hur lokalt de har tänkt. Jag visste inte var Åhléns ligger. Vid sökning på Hitta.se visades endast Åhléns vid Östermalmstorg, vilket ju inte alls gick att förena med Drottninggatan. Det var först när jag gick över till gatuvy och klickade mig fram längs Drottninggatan som jag begrep. Då fick jag också syn på denna vy, läs skylten på fasaden mitt emot på Karlbergsgatan.

Allt sedan i fredag har den ena makthavaren efter den andra förklarat att staten nu måste få utökade möjligheter till massövervakning av allmänheten.

I ljuset av vad som faktiskt har hänt, och som varit känt även då flera av dessa personer yttrade sig, blir dessa utspel minst sagt anmärkningsvärda. Den terroristsugga som i fredags behagade mörda och lemlästa ett flertal människor på Drottninggatan i Stockholm var nämligen, precis som de flesta av hans föregångare varit före honom, såväl känd av säkerhetspolisen som öppen med sina sympatier.

Endast något generaliserat saknar människor i Sverige fri vilja och personligt ansvar. Alltså, i Sverige förnekar vi implicit själva existensen av fri vilja och eget ansvar. Inte vår egen vilja förstås, eller viljan hos dem vi känner, men de flesta andras; viljan hos ”dom”, ”många”, ”vissa”, ”flyktingar”, ”pensionärer”, ”föräldrar”, ”muslimer”, ”kvinnor”.

Ett oskyldigt barn, bland alla oskyldiga offer. Det som gjorde så ont redan innan smärtar nu ännu mycket mer. Begravda, bearbetade känslor som jag hade lyckats förtränga kommer tillbaka med full kraft. En oskyldig flicka, på promenad i centrala Stockholm på väg hem från skolan, en 11-årig flicka med hela livet framför sig. Sedan kom den vedervärdiga mannen från Samarkand med en lastbil…

Jag var med i nätsändningen Magister och pratade med Johannes Nilsson och K Svensson om libertarianism och anarki, politikens degenerering och mitt nuvarande favorithatobjekt 68-vänstern.

Jag var med i nätsändningen Magister och pratade med Johannes Nilsson och K Svensson om libertarianism och anarki, politikens degenerering och mitt nuvarande favorithatobjekt 68-vänstern. Om du tycker att diskussionens back-and-forth mellan frihetlig höger och frihetlig vänster var intressant vill jag tipsa om radio bubb.la.

Sverige har utsatts för två terrordåd i närtid. Det ena utfördes mitt i julruschen och slutade med att gärningsmannen endast dödade sig själv. Det andra dödade fyra människor och skadade ett femtontal men hade kunnat sluta betydligt värre om gärningsmannens förmodade sprängladdning hade fungerat och en gråsugga inte hindrat lastbilens framfart.

Nu hände det som många befarat och varnat för – ett terrorattentat i Stockholm. Den misstänkte är en 39-årig uzbekisk man, tidigare känd av säpo, som dessutom uppgett att han sympatiserar med islamistiska organisationer.

Frågan är vad som händer framöver, när flaggorna försvinner från Facebook, och blodet torkats upp från Drottninggatan?

Jag upplevde den 7 april 2017 som en ytterst svart dag i vår historia. Dels utsätts Stockholmarna för ett dödligt terrorattentat från en eller fler människor som tagits emot som flyktingar och dels ger president Trump efter för det amerikanska militärindustriella komplexet och börjar att likt sina företrädare, bomba oskyldiga syrier innan det är bevisat att regimen begått något krigsbrott. Det är ju långt ifrån bevisat att det var regimens bomber i Homs som innehöll gas. Det mesta talar för att man råkade bomba ett lager med gasgranater tillhörande de av väst stödda terrorister man är i krig med.

Offentlighetsprincipen är hotad – inte bara i Sverige, utan även i USA. Jo, det finns liknande lagar om källskydd med mera även där. De amerikanska migrationsmyndigheterna krävde att Twitter skulle lämna ut vem som stod bakom kontot https://twitter.com/ALT_USCIS som twittrar om migrationsfrågor. Antagligen ville myndigheten veta om det är någon som är anställd på myndigheten som står bakom kontot.

Vänta med analyserna, lägg band på din vrede och uppvisa enighet. Ungefär så lyder uppmaningarna idag – och den fråga alla människor med en moralisk kompass värd namnet borde ställa sig är varför då?!

Hur mycket band bör man egentligen lägga på sig när politikerna mött terrorhotet med apologism, relativism, barnprogramledare och läskexperter? Hur lågt bör man en dag som denna egentligen ligga, när samme Mehmet Kaplan som 2007 beskrev arbetet mot terrorism som trakasserier och “att underblåsa islamofobin” mindre än två mandatperioder senare utsågs till minister?

Igår var en på de flesta sätt vanlig fredag för mig. Vi hade en workshop om inkludering, något jag var skeptisk inför, men som jag villigt får medge överraskade positivt. Den gav upphov till mycket intressanta reflektioner och diskussioner så eftermiddagen blev lite annorlunda än den brukade, eftersom den handlade mindre om jobb och mer om samtal. När klockan var 14:50 så lämnade jag kontoret för att hinna till tunnelbanan och sen centralstationen för att bege mig hem till Västerås.

Podd 365. Den 7 april 2017 utsattes Sverige för en terroristtack när en man kapade en lastbil och körde i full fart genom drottninggatan. 4 människor dödades och flera skadades.

Ronie Berggren samtalar om dagen tillsammans med Mohamed Eddie Omar.

Drottninggatan drabbades i julhandeln 2010 av terroristförsök. Den gången lyckades attentatsmannen bara döda sig själv. Dagens attack på Drottninggatan lyckades döda flera, och gärningsmannen kunde smita från platsen.

Bäst bild av attacken visade TV4, från en säkerhetskamera i en butik där människor rusar in i butiken och sedan kör lastbilen förbi i hög fart: Här flyr människor i panik.

Det var en tidsfråga. Alla har förstått att det en dag skulle ske. Få har kunna ta in det. Och nu har det hänt. I Stockholm.

Vi vet väldigt lite om motivet till dagens attentat i Stockholms innerstad. Om gärningsmannen var ensam eller ej, om det var en islamist med religiösa motiv eller en psykiskt sjuk galning. Eller både och.

Vad vi däremot vet mer om är effekterna. Flera oskyldiga människor har dödats. Ännu fler har skadats. Och en hel stad har stängts ned.

Regeringen har tänkt sig att höja marginalskatten. Från vänsterhåll hörs det vanliga snömoset om “solidaritet” och “rika har råd att betala”, från höger hörs det vanliga “höjd skatt på sprit ger mindre supa, höjd skatt på jobb ger mindre jobba”, men ingen har någon ork eller någon vision eller vilja att göra något. Även om man i detta fall har alldeles rätt från höger ska vi nu inte uppehålla oss vid det felaktiga i att höja skatter istället för att sänka utgifter. Nej, idag ska vi titta på de mer specifika effekterna när man ytterligare höjer de redan världsrekordtangerande skatterna.

Igår presenterade Medieakademin sin årliga Förtroendebarometer. Huruvida den verkligen mäter folks förtroende kan diskuteras men det är i alla fall något mediabranschen gärna använder som referens. Särskilt public service. Senast Jan Helin diskuterade förtroendet för public service tog han upp att de ligger högst i mätningen till exempel.

I Brasilien utvecklas nu nya, eller rättare nygamla, rutiner för rasbestämning av medborgarna. Brasilianarna är till 80% någon variant av färgade, de har flera begrepp som beskriver nyanser av brunt. Precis som i andra länder är en majoritet av befolkningen fattigare än de rikaste i landet. Här är alltså färgade i majoritet, men fattigare än snittet av vita, därmed är det synd om dem på grund av deras hudfärg, tycker de.

I går mötte Feministiskt Initiativs nyvalda partiledare Victoria Kawesa moderata riksdagsmannen Hanif Bali i debatt i Expressen TV.  Bali refererade själv på Facebook.

Straffskatten på egenfinansierad vård

När jag läste om regeringsförslaget att beskatta alla som har en sjukvårdsförsäkring genom sin arbetsgivare, så kom jag osökt att tänka på Ernst Wigforss´ motion till vårriksdagen 1928. Där skrev han att Fattigdomen fördrages med jämnmod, då den delas av alla. Det måste vara så vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tänkt när han tvingade regeringen att föreslå denna straffskatt, nämligen att Vårdköerna fördrages med jämnmod, då de delas av alla!

Kalla Faktas reportage häromkvällen belyste hur yrvaket det svenska samhället i allmänhet och politiker och journalister i synnerhet beter sig i frågor om hedersförtryck och religiös fundamentalism. Problemen har varit kända länge men det krävs ett TV-reportage för att ruska liv i diskussionen.