Nyligen gick moderaternas partiledare Ulf Kristersson ut med att han såg invandringen som en belastning, ”både när det gäller kriminalitet, hedersproblematik, sociala problem och trångboddhet”. Detta efter att för mindre än ett halvår sedan ha kritiserat Jimmie Åkesson när denne sagt i princip samma sak

I veckan antog Europaparlamentet EU:s nya regelverk som låter operatörerna av-kryptera och gå igenom sina användares elektroniska meddelanden och e-post, i namn av att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. I höst kommer nästa steg, där detta är tänkt att bli obligatoriskt.

I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Philippa Paulsson om filmen Prometheus (2012).

Härom dagen tog Ulf Kristersson bladet från munnen och påpekade att den typ av invandring som svenska politiker utsatt befolkningen för har varit en belastning för landet. För detta har han fått löpa medialt gatlopp.

Eftersom jag har varit av staten anställd och lönegradsinplacerad och därmed legitimerad framtidsforskare så vet jag en hel del om Sveriges framtid. Framtidsforskning går i normalfallet till på det sättet att man drar ut existerande trender och därför känns det tryggt och evidensbaserat att använda den metoden för den aktuella framtiden.

Det är något outsägligt äckligt över hela den här situationen. Vi har en minoritetsregering som beter sig som en majoritetsregering och vi har riksdagsledamöter – vuxna människor, ska tilläggas, för det kan man knappt tro – som är så livrädda att anklagas för att gynna SD att de hellre röstar fram en statsminister som de inte vill ha än att samtala med det åttonde demokratiskt valda partiet.

Många rynkar på näsan åt den mediala följetongen om Ebba Bush Thors husaffär. Vad kunde vara mindre intressant att läsa om, när regeringen faller samtidigt som en polis mördas på öppen gata? Men ”affären” (om det ens är en affär) sätter fingret på minst tre allvarliga systemfel i Sverige.

I sin bok En nordkoreansk flickas resa till frihet (Massolit pocket 2015) skriver Yeonmi Park att Nordkorea är en känslodiktatur. Med det menar hon att staten inte bara tvingar medborgarna till vissa beteenden medan den förbjuder andra, utan att staten också manipulerar medborgarnas känslor.

Någon gång framöver – förr än vi nog kan ana – kommer det att ligga många små bröder och systrar till Alan Kurdi på stranden kring fästet för Öresundsbron … på den danska sidan. De har dock kommit flytande från den svenska sidan.

Det är många som av en eller annan anledning funderar på att flytta från Sverige.

Jag tror att vi här står inför något mycket allvarligt som handlar om grundläggande föreställningar om hur människan och samhället fungerar. Inför ett växande, decentraliserat och okontrollerat våld i samhället som kan bryta ut i skärmytslingar och död praktiskt taget var och när som helst kan människorna förhålla sig på två sätt.

Hur ser då samhällskontraktet ut i Sverige av idag? Vi har ett av världens högsta skattetryck. Vi har en polis som definitivt har förlorat slaget om den allmänna ordningen. Vi har ett försvar som bara är en skugga av sitt forna jag och vilket definitivt inte skulle klara av att avvärja några storskaliga invasioner.

I går röstade Europaparlamentet – som vi rapporterat – för att elektroniska meddelanden och e-post skall avkrypteras och analyseras i jakt på övergrepp mot barn. Här kommer en del reaktioner och information.

Så långt kyrkklockan hörs, så långt sträcker sig mitt land. Det skulle kunna beskriva begreppet lokalpatriotism, det vill säga kärleken till hembygden eller socknen. I Italien finns ett specifikt begrepp för denna audiovisuella beskrivning: kampanilism, vilket etymologiskt kommer från just kyrktornet (’campanile’ = kampanil).

En sak är i varje fall tydlig: polisen och rättsstaten kommer inte att fixa detta. Om man hade förmått det, så hade man redan gjort det. Det är bara att tugga i sig att svenskarna förr eller senare måste spotta i nävarna.

IT-attacken från gruppen rEvil som bland annat tagit ner Coops kassasystem bygger enligt uppgift på en zero-day-exploit – det vill säga en tidigare okänd säkerhetslucka.

Under helgen som gått har många systemkritiska och icke-socialdemokratiska Facebookanvändare sett sina konton bli begränsade eller blockerade.

Poängen med den demokratiska staten sägs ju vara att den gör det möjligt för folk att ta vara på större intressen än rent monetära. Men det visar sig att den trots allt högtidligt prat inte är mer sentimental än den ”rovkapitalism” den påstår sig skydda oss ifrån.

Det finns en mycket enkel logik i två steg enligt vilken demokratin troligen gör slut på sig själv.

Det är ju inte direkt händelsefattigt för alla som är intresserade av samhället och hur det fungerar och styrs. Samtidigt orkar man ju inte kommentera allt som sker. Satte mig ändå ner nu på söndagsförmiddagen. Tillåter mig att tänka högt.

Men jag funderar om inte många så kallade ”antirasister” och vänsteraktivister som nu visar sin upprördhet och avsky över att klippen sprids kan ha andra motiv. Hade de varit lika upprörda över att klippen spreds om offret varit en ”rasifierad” och mördaren en polis?

Människor älskar att planera. Planeringar skapar tydlighet och frigör energi. Man vet vad man ska göra. Alla vet vad de ska göra. Håll er till planen så slipper vi diskussioner! Men är det alltid så bra att styra en verksamhet med hjälp av en planering?

Den som läser och förstår följande tre meningar av debattören Mats Skogkär i Bulletin får antingen en aha-upplevelse eller sina värsta fördomar om svensk politik bekräftade

Javisst är jag nationalist! Har jag något annat val?

Efter att en 33-årig polis och familjefar mördats i Göteborg har många människor reagerat med både sorg och vrede. Mordet sätter många negativa förändringar och decennier av vanstyre på sin spets, i ett land med en fungerande politik är det högst troligt att han fortfarande hade varit i livet.

Landsförrädare. Det är vad författaren Björn Ranelid i ett Facebookinlägg kallar de politiker som på ett fullkomligt katastrofalt sätt styr vårt kära land rätt ner i avgrunden.

Detta med ord är inte oviktigt. Att förstå dem och att dess innehåll och värde över tid kan skifta.

Sofia Larsson, nybliven ordförande i Friskolornas riksförbund, låter sig intervjuas i SvD. Om man känner till det faktum att hennes företrädare hette Lars Leijonborg förstår man varför det alls kan vara av intresse att ta upp saken.

I ett inslag på SVT (27/6) grät Göteborgspolisen Ulf Boström när han förklarade att man inte kan skydda offren för gängkriminaliteten. Svenska företagare har förlorat sina familjer, sina verksamheter eller tvingats flytta, ibland till och med utomlands. Gängen, eller familjerna, styr genom rädsla. Boström erkände att polisen var vanmäktig.

Den till döds skjutne polisens pappa intervjuas kort i en alternativkanal. Trots att han är i chock, framför han kritik mot det svenska repressiva klimatet och säger: Man får vara försiktig med vad man tycker och tänker idag.