I partiledardebaclet, förlåt, partiledardebatten, använde Stefan Löfvén uttrycket ”den svenska modellen” ett flertal gånger. Många har reagerat på hur tjatigt det lät. Nu hör jag att även partisekreteraren använder det som ”buzzword”. Men vad menar de egentligen? Jo, de menar naturligtvis det socialdemokratiska drömsamhället. Det där funktionssocialismen råder och facket härskar.

Det är tre år sedan Edward Snowden flydde till Hongkong och på ett hotellrum bevittnade effekterna av sitt beslut att läcka massvis med hemlig information om världens mest omfattande, och olagliga, massövervakning av vanligt folk. USA:s förre justitieminister Eric Holder uttryckte nyligen i ett poddsamtal med en av Barack Obamas tidigare rådgivare David Axelrod att Edward Snowden visserligen begick ett brott men att han ändå “gjorde allmänheten en tjänst” genom att läcka informationen.

Facebook, Twitter, Youtube och Microsoft har förbundit sig att bekämpa näthat – i ett projekt tillsammans med EU-Kommissionen. Målet är att radera material och/eller stänga av användare inom 24 timmar. Vad är egentligen näthat? Genom åren har vi sett exempel på människor som påstår sig ha blivit utsatta för näthat – när allt som hänt är att de fått mothugg och inte kunnat försvara sin position i en fri debatt. Att argumentera mot staten, lagarna och den parlamentariska demokratin, är det näthat?

Läser John Schindlers betraktelse över Hillary Clintons privata mailserver. Han tror att historien med mailservern kan bli en allvarlig black om foten för hennes kampanj. Och det är naturligtvis oerhört korkat att sätta upp en egen mailserver om man vet att man själv är ett viktigt mål för all världens säkerhetstjänster.

Centerpartiet står på ambulansens och polisens sida. Det är budskapet när partiet vill skärpa synen på attacker mot så kallad blåljuspersonal – polis, räddningstjänst och ambulanspersonal – i landets kriminellt belastade utanförskapsområden. Ursäkta om jag inte är så imponerad av Centerpartiets yrvakna vurm för blåljuspersonalen. Först för de en politik som lägger grunden för den situation vi har i dag. Sedan gör de inte ett skvatt åt det under åtta år i regering. Och nu, i opposition, startar partiet ett blåljusuppror.Jag kan inte kalla detta för något annat än populism.

Häromsistens var jag uppe i Stockholm och såg en pjäs som inte är värd att kommentera. Programbladet till pjäsen var skrivet av Per Wirtén, och jag saxar: “Efter kriget samlades företrädarna [för ‘nyliberalismen’] i det så kallade Mont Pèlerinsällskapet. […] Kretsen runt Mont Pèlerin försökte rädda, omformulera och förnya de gamla liberala idéerna om fria marknadskrafter, konkurrens och entreprenörskap. De var sällan särskilt eniga. Omvärlden betraktade dem som reaktionära överlevare, men deras betydelse skulle så småningom bli enorm.

Så kom den äntligen – Statistiska centralbyråns väljarundersökning. Efter ett antal mätningar med spretande resultat konstaterar SCB att allt är som vanligt. Nästan. Men det finns ett parti som ligger oväntat illa till – Kristdemokraterna.

Hushållens skulder ökar snabbare än BNP. BNP första kvartalet backade med 69 844 MSEK, eller cirka 70 miljarder kronor (GSEK). Samtidigt ökade hushållens skulder med 48 957 MSEK, eller om man så vill 49 GSEK.

EU har blivit alltför utopiskt och inriktat på likriktning. Är det möjligt att någon i Bryssel kan vara självkritisk? Kanske. Den förre polske premiärministern Donald Tusk, som nu är Europeiska rådets ordförande (den ordförandepost som tidigare cirkulerade mellan medlemsländernas regeringschefer), uttrycker varningar för att EU genom sin ständiga makthunger underblåser motstånd mot unionen.

Nu har jag då sett partiledardebatten. Det finns många saker att säga om den, men det mest intressanta var kanske när Stefan Löfven fann sin ”inre Sjöstedt” och gick till angrepp mot ”vinster i välfärden”. Bland annat så hävdade han att det innebar att barn ”var till salu”. Ehhh, vad?

The Donald har sågat Parisavtalet, COP21, jäms med tunnelbanespåret under Eiffeltornet. Olyckskorparna i FN-skrapan har naturligtvis fördömt både honom och varnat världen i den händelse han skulle bli vald till USAs president. Klimathotarna skränar med allt mer långsökta skräckbilder för framtiden, hämtade från allt tunnare, för att inte säga obefintligt, vetenskapligt underlag. Man pratar knappt om koldioxid längre. Nu är det bara ”klimatförändringarna” i obestämd form, som är hotet.

Folk brukar fråga mig vart jag tror att Sverige är på väg. Som om jag skulle veta? Men jag kan spekulera. Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester.

Hur går det egentligen för Sverige? Denna fråga upptar mångas tankar just nu. Oron över vart Sverige är på väg är utbredd. I en Sifomätning som publicerades före nyår tyckte varannan svensk att Sverige är på väg åt fel håll. Detta har Moderaterna tagit fasta på i sin omprövning av politiken. Nu anser partiet plötsligt att Sverige är på väg i fel riktning, vilket väl i och för sig är närmast en plikt att påstå för ett oppositionsparti, och vill lägga om kursen.

Fjolårets extrema inflöde av asylsökande fick en rad konsekvenser. Det ledde dels till en kollaps i det akuta mottagningssystemet, dels till att boenden av undermålig kvalitet upphandlades i panik. Existerande boenden förtätades. Fler asylsökande skulle alltså dela på samma sovsalar, samma toaletter och duschar. En annan konsekvens som nu är tydlig är de mycket längre handläggningstiderna.

Nybloggat på HAX.5July.org: Bitcoin rate on the move » Just nu rusar Bitcoin-kursen. Frågan är om det är något tillfälligt eller en mer långsiktig trend. Det finns tecken som tyder på att kursen kan fortsätta utvecklas positivt.

Vänsterintellektuella i Sverige hämtar det mesta av sina argument och idéer från amerikansk vänster. Det finns skäl för socialkonservativa i Sverige att också följa debatten på andra sidan av Atlanten, om än andra röster då. En intressant sådan röst är John O’Sullivan, britt som varit chefredaktör för amerikanska National Review, och som nu analyserar varför Donald Trump vann republikanska nomineringen och varför detta inte är ett fientligt övertagande av en liberal storstadsbo av det konservativa partiet i USA.

Statsmakten har i alla tider haft extraordinära befogenheter. Den har rätt att ta dina pengar, förfarandet kallas för skatt. Staten kan också stifta lagar, och dessa måste vi alla följa, annars kan statsmakten kräva oss på böter, eller sätta oss i fängelse. Om vi spjärnar emot, och vägrar betala och dessutom försöker försvara oss, då finns det en risk att statens tjänstemän (polisen) skjuter oss. Det är det här som kallas för våldsmonopolet. Staten är den enda instans som får bruka våld.

I gårdagens partiledardebatt i tv kläckte statsminister Löfven ur sig att börsintroduktionen av ett företag som driver friskolor innebär att man kommer att köpa och sälja barn på börsen. Det är naturligtvis lågt och ett resonemang som är förenklat och förvridet till det absurda. Men det är effektiv kommunikation. Mycket effektiv. Detta är precis vad vänstermänniskor vill höra. Och det är ett budskap som är så förenklat att det genast sätter sig hos mottagaren.

I samband med gårdagens partiledardebatt i SVT mätte Demoskop partiledarnas betyg via en panel bestående av 1.098 personer. […] Folkets entusiasm över landets ledare förefaller vara begränsad. Av betygen ovan kan man för övrigt dra slutsatsen att det i dag inte finns någon partiledare som förmår att entusiasmera massorna. Vilket inte är så konstigt. Alla ägnade sig åt att dra varandra i skägget. Ingen talade till folket, pekade framåt eller ingav en gnutta hopp om en bättre morgondag.

Carlos Moedas som är EU:s forskningschef har inom ramen för konkurrenskommittén presenterat ett förslag som kommer att befria alla vetenskapliga uppsatser som publiceras i Europa från de stora tidskriftsförlagen. Det skulle i så fall vara en av de viktigaste reformerna på länge för att sprida forskning till länder där forskarna inte har råd att köpa svindyra vetenskapliga tidsskrifter.

Gårdagens partiledardebatt bjöd på det sedvanliga käbblet men också på hetta och viss nerv.Debatten hamnade i ett intressant läge med två block som pucklade på varandra och med Jimmie Åkesson i mitten som något slags “domare” (för att låna Margit Silbersteins uttryck), vilket tydligen gick hem i stugorna.Det som fascinerar mig mest är hur Jan Björklund låter numera.

Partiledardebatten visade tydligt att svenska politiker inte förstår sin samtid. De kan därför inte heller peka ut en politik för framtiden. Titta på listan nedan. Detta är vad tittarna ansåg vara de viktigaste frågorna. Notera att i princip det enda tittarna var intresserade av var invandring och invandringarnas integration. Men dessa procentsiffror presenterades inte i programmet. Några reagerade på att endast SD och KD ville utvisa de asylsökande som begår brott, i synnerhet sexualbrott. Lövin, MP, ansåg detta vara oförskämt mot flyktingarna.

Med ”libertarianism” brukar moralfilosofer mena en viss typ av rättighetsetik. De typiska rättigheterna härleds ur den moraliska grundsatsen att varje människa äger sig själv och därför är berättigad att göra vad hon vill med sin egen kropp. Jag har skrivit om det så kallade självägandeskapet förut på Frihetssmedjan. Som politisk teori måste dock etiketten omfatta mer än så.
Det finns dem som kallas för libertarianer av både sig själva och av andra utan att hänge sig åt ovan nämnda typ av rättighetsetik.

Stefan Löfven gjorde ett sällsynt förvirrat intryck under partiledardebatten. Först går han ut med förhandsinformation om att han tänker angripa Akademedia och de friskolor som drivs med vinstmotiv. Men sedan – när han får chansen att förklara vad han menar och vad han vill göra – säger han att det hela ligger i en utredning. Medan Jonas Sjöstedt som vanligt får framstå som den stora vinstmotståndaren på den rödgröna sidan.

Det har varit partiledardebatt i SVT. Snuttifierat som vanligt. På de flesta områden fördes den politiska debatten inte en millimeter framåt. Det låsta läget i svensk politik är precis lika låst som tidigare. Möjligen har man grävt lite djupare skyttegravar. Det enda man “lyckas” med är att sömngångaraktigt leda in Sverige i en energikris.

Det finns en tydlig distinktion mellan anarkokapitalister och libertarianer i synen på staten. Framförallt handlar det om olika tolkningar och begrepp, som jag kommer att försöka belägga här, och det bygger egentligen inte på en tvist eller delade uppfattningar.

Planerna på ett boende för ensamkommande i Saltsjö-Boo resulterade i protester från många grannar. Oro över kriminalitet, fallande pris på den egna bostaden och andra farhågor har kommit upp i ljuset.Denna oro har hånats av såväl Aftonbladet som liberala tyckare. “Okunskap! Hur kan de vara så ogina?” tycks vare en vida spridd fråga.

Läser artikel i Svenska Dagbladet om Chicago och stadens sociala problem. Bortsett från att rubriken är ett klickbete – jag ser inte riktigt var Facebook kommer in i diskussionen – är beskrivningen av problemen intressant. Särskilt statens tendens att backa ur när situationen blir alltför besvärlig: “Mellan januari och mars 2015 stannade och kroppsvisiterade polisen i Chicago 157 346 personer som man ansåg betedde sig misstänkt. I år föll den siffran till 20 908, en minskning med 86 procent.