Begin typing your search above and press return to search. Press Esc to cancel.

Vad vi kan lära oss av Smaug och guldet i Erebor

Ni som har läst JRR Tokiens bok ”The Hobbit” och/eller sett hobbitfilmerna vet att det finns en till synes oändlig mängd guld och ädelstenar i dvärgfästningen Erebor. Stället liknar mest Joakim von Ankas pengabinge, ett veritabelt hav av guldmynt som draken Smaug simmar omkring i. Förutom en spännande historia och intressant dialog innehåller guldet i Erebor också en intressant lektion i penningteori.
Det första jag kom att tänka på när jag såg Erebors skatt var vad som skulle hända om ens hälften av allt guld där skulle sättas i cirkulation. Precis som i nästan all sagor är det metallmyntfot som gäller, det vill säga koppar, silver och guld används som pengar.

2015 – Ett år då det kan bli åka av

Om alla är klara med sitt helg- och mellandagsfirande nu – så pockar verkligheten på vår uppmärksamhet. Det är lite oklart vem som för tillfället egentligen bestämmer i Sverige. Men genom en överenskommelse mellan regeringspartierna och allianspartierna har man kommit fram till att låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns. Priset för detta är att den borgerliga oppositionen har fått lova att inte driva borgerlig politik vad gäller sådant som har koppling till landets budget, under överskådlig tid. Den parlamentariska demokratin befinner sig därmed i något slags undantagstillstånd.

En röst på SD är en röst på Moskva

När blev Sverigedemokraterna Putinister? Och varför? I Europaparlamentet röstar SD (tillsammans med franska Front National och brittiska UKIP) oftast som Moskva vill – när det gäller frågor som rör Ryssland och dess förhållande till sina grannländer. Samtidigt kan man konstatera att andra nordiska EU-kritiska partier (som Sannfinländarna och Dansk Folkeparti) som regel röstar tvärtom, emot Putins nycker och tilltag. Man kan undra hur SD tänker här. Rysk militär visar allt större intresse för vårt land och kränker allt oftare vårt territorium.

Förtjänar de rika att få vara rika?

För ett tag sedan släpptes ett videoklipp med journalisten och aktivisten George Monbiot och komikern och tillika kändisaktivisten Russell Brand i vilket de i korthet hävdar att de rika inte förtjänar sin rikedom, särskilt om de har ärvt den, och att de lider av ett så kallat ”self-attribution fallacy” – som beskrivits av Monbiot. Då de båda är att beskriva som socialister så är deras agenda inte dold. Låt oss dock bryta ner deras konversation. Förtjänar de rika verkligen att få vara rika?

Vänsterseger i Grekland kan få EU på fall

Om några veckor kan Grekland styras av ett vänsterextremt parti som använder röda flaggor och symboler inspirerade av Stalintidens sovjetkommunism. Syriza bildades inför parlamentsvalet 2004 genom att 13 små vänsterfraktioner av maoister, trotskister, andra kommunister och socialister gick samman. Då fick man 3,3 procent av väljarna. Nu kan man få närmare 30 procent och bli största parti.

Löfvénregeringen – den ironiska regimen?

Miljöpartiets Jakop Dalunde har återigen skrivit korkade saker på Twitter, men jag har blivit upplyst om att han var ironisk. Vilket leder till en möjlig slutsats att hela Löfvénregeringen är ironisk, vilket kan förklara alla konstiga uttalanden. Regeringen är ständigt ironisk. Låt oss börja med Dalundes ironiska tweet. Den löd “det är väljarna det är fel på, inte oss”. Nu misstog jag detta för icke-ironiskt, då Dalunde hela tiden gör idiotiska uttalanden och trots allt är miljöpartist och alltså förväntas säga extremt korkade saker. Men låt oss nu acceptera att allt regimens partier säger är ironiskt. Det skulle förklara så väldigt mycket.

Brott i nära relationer

Enligt en studie av Brottsförebyggande Rådet, BRÅ, om våld i nära relationer redovisas att under fyra av fem decennier i vuxen ålder drabbas fler män än kvinnor av att de blivit utsatta för vålds- och/eller sexualbrott av sin partner och det hamnar inte på löpsedlarna som en sensation! Istället fortsätter media sin nyhetslunk och berättar återkommande om mäns våld mot kvinnor.

 

Livspusslet ett lyxproblem

Vi har aldrig haft det så bra som nu. De barn som växer upp i dagens Sverige har det, generellt sett, mer förspänt än alla andra barn tillsammans i svensk historia. Deras föräldrar har bättre ekonomi och behöver inte bekymra sig om huruvida lönen räcker när räkningarna ska betalas. Barnen får åka på resor till andra sidan jordklotet. Och föräldrarna kan smita iväg på weekendresor till populära europeiska storstäder. Hemma står förutom fin heminredning nya smart-TV-apparater, spelkonsoler och datorer. På soffbordet ligger senaste smarttelefonen som kostar som två eller tre månaders försörjningsstöd, i soffan ligger en surfplatta till varje barn och pockar på uppmärksamhet.

En kritik av förslaget om 100 procents kassakrav

Frågan om bankers nyttjande av s.k. fraktionella reserver – ”bråkdelsreserver” – är en omtvistad vattendelare bland ekonomer av den österrikiska skolan. Den mest bitande kritiken mot bankverksamhet med bråkdelsreserver (hädanefter benämnt FRB, ”fractional reserve banking”) kom från Murray Rothbard med den radikala slutsatsen att denna bäst betraktas som en alltigenom bedräglig och skadlig verksamhet, tillika huvudorsak till inflation och konjunkturcykler i ekonomin. Den moderna Fribanksskolan med George Selgin och Lawrence White i spetsen hävdar emellertid att viljan att reglera bort FRB grundar sig på missförstånd och att det är helt andra krafter som ger upphov till ekonomins cykler. Så vem har rätt och vem har fel, och var pratar dessa respektabla ekonomer förbi varandra?

Vänsterns bruna bakgrund

Från Wikipedia:
”Vänsterpartiet bildades 1917 av vänsteroppositionen inom Socialdemokraterna samt hela dess ungdomsförbund. Detta kom av en strid mot den socialdemokratiska partiledningens ultimatum om total lojalitet genom bland annat den så kallade munkorgsstadgan som vänsterfalangen och ungdomsförbundet kritiskt menade var till för att tysta oppositionen inom partiet. Det nya partiet som bildades, Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), var senare med och grundade Komintern 1919.”
Angående Komintern kan man läsa följande:
”Målsättningen med organisationen var att med alla tillgängliga medel, inklusive militärt, nedkämpa bourgeoisin, att med sovjetiskt understöd föra revolutionen vidare och upplösa nationalstaterna en efter en och omvandla dem till en internationell socialistisk sovjetrepublik.”

Våra politiker har nollkoll på framtidsfrågorna

Just nu pågår ett omfattande arbete om persondataskydd i EU. Det kokar ner till en central fråga: Vem äger dina persondata? Är det du? Eller har du inget att säga till om hur de lagras och används? I denna fråga famlar svenska politiker i blindo. Den förra regeringen gjorde något slags passivt motstånd mot ett stärkt persondataskydd i EU:s ministerråd. Och allt tyder på att den rödgröna regeringen går på i samma hjulspår.Men det gäller inte bara våra politiker. Medias intresse är obefintligt. Den tyckande klassen tiger – trots att vi har stora, viktiga och principiella frågor framför oss.

Svarta pengar i klimatalarmismen?

Har du hört sägas att klimatskeptikerna får betalt från oljebolagen för att ifrågasätta klimathotet? Gärna svart, under bordet eller så. Jo, det har du säkert, det förekommer rätt ofta. Men visste du att klimatalarmisterna både frågar efter och utlovar svarta pengar till klimatalarmismen?

Panikläge i skolan

Skolan har varit ett tvisteområde mellan borgerligheten och de rödgröna partierna i decennier. Från 90-talet och framåt har turerna varit många och kasten tvära. Varje ny regering har inneburit stora förändringar. Nya betygssystem, förändrade skolplaner, mer administration för lärarna. Samtidigt som skolresultaten sjunker som en man i vatten kedjad vid något riktigt tungt, börjar paniksignalerna från politikerna bli tydliga. Vad ska vi göra?!

Om att vara tillgänglig för kritik

Det finns en sak, tycker jag, som särskilt urskiljer en god debattör: denne gör sig tillgänglig för kritik. Med det menar jag att hens teser, påståenden och slutsatser är möjliga att bemöta. Kanske låter en sådan tillgänglighet självklar – allt går ju att bemöta – men vi gömmer oss nog alla för kritik emellanåt. Genom att på olika vis minska våra åsikters träffytor kan vi dra felaktiga men för oss själva bekväma slutsatser. Jag ska här nämna tre knep som debattörer använder för att bli otillgängliga för kritik.

Så länge Alliansen fegar är den svenska ekvationen inte möjlig att lösa

Flykting- och invandringsfrågorna börjar slita på den svenska samhällsdebatten. Anledningen är inte så mycket den omfattande flyktingmottagningen – utan snarare att svensk politik är riggad så att politikerna själva har gjort det omöjligt att hantera situationen. Den generella välfärdsstaten är elefanten i rummet. Att den försvaras av de rödgröna är begripligt – eftersom socialister vill likrikta, centralstyra och begränsa medborgarnas möjlighet att bestämma själva. Men att de borgerliga partierna inte insett (eller vågar erkänna) den generella välfärdsstatens problem är närmast obegripligt.

Konfuciusinstituten – kulturutbyte eller propaganda?

Konfuciusinstitutet (孔子学院) i Stockholm läggs ned till sommaren. Orsaken uppges vara dess kopplingar till den kinesiska staten.Konfuciusinstitutet i Stockholm grundades 2005. Kritiken mot att ha ett av Kina finansierat lärosäte inom Stockholms universitet och institutionen för orientaliska språk har funnits där hela tiden. Många har uppenbarligen haft bilden av institutet som ett slags murbräcka för Kommunistpartiet för att sätta rätt bild av Kina och partiet i andra länder. Men har det verkligen funnits skäl för dessa antaganden?

Gräsrötterna blir bruna – den vita snöbollen blir en brun lavin

Jag har noterat en omsvängning i sociala medier och på Internet sedan decembersveket. Allt fler vanliga namngivna svenskar vågar nu gå ut och säga negativa saker om invandring, utan att bli emotsagda. Man har passerat kanten och det går fort nu – väldigt fort. Min tidigare prognos om ett (SD) med runt 20% i nästa val kan behöva omprövas. Istället kan vi prata om runt 35% och bli största parti i riksdagen 2018.

Internet hotar staten

Godmorgon Världens reportage från Kuba är tänkvärt. Att det finns delar av världen som inte har Internet. Och att familjen Castro fruktar Internet mer än något annat. Däremot sprids information underjordiskt genom att man delar hårddiskar med varierande information.

Till foliehattens försvar

Konspirationsteoretikern är en av de mest bespottade karaktärerna i samhället. Ingenting är så enkelt som att håna honom. Det skrattas alltid när en konspirationsteoretiker sagt någonting. Vill man ha sina kompisars ryggdunkningar är en fyndig kommentar betydligt mer än vad som behövs, vanligtvis räcker det med att bara upprepa vad konspirationsteoretikern sagt.
“Hoho, här är det någon som tror på någonting som verkar galet!”
Det är inte heller nödvändigt att man ska vara insatt i en konspirationsteori eller kunna något för att få såga. Alla kan vara med i denna lek. Men i denna häxjakt har förnuftet gått förlorat. Det är sunt att officiella versioner ifrågasätts. Självständigt tänkande och ifrågasättande är dygder vi borde försvara.

Vad tycker svenskar om invandrare egentligen?

I den svenska självbilden ingår ett stort mått av frikostighet, medkänsla och internationell solidaritet. I världssamfundet vill Sverige verka som en neutral demokratisk kraft, och vad gäller flyktingpolitiken är svenskarna mycket mer generösa än sina grannar eller andra jämförbara länder. Var kommer det ifrån? Kanske är det arvet från personer som Dag Hammarsköld, Raoul Wallenberg och Olof Palme? Eller tunga skuldkänslor från forna tiders skallmätningar och tvångssteriliseringar? Eller är den internationella solidariteten bara ett varumärke som råkade vara ledigt?

Propaganda

Relationen mellan traditionell media och politiker kan närmast beskrivas som inavlad. Sällan är väl detta så tydligt som under almedalsveckan. Men den incestuösa relationen dem emellan blir tydlig ofta även under övriga året.

(In)vandringsmyter

Dick Harrison skrev på Brännpunkt en uppmärksammad text om invandringens vinster och konkluderade att “inte vid ett enda tillfälle har immigrationen varit till långsiktig skada”. Denna långtgående slutsats applåderas i sociala medier.Men som så ofta tidigare gör Tino Sanandaji (grattis till den sanslöst framgångsrika crowdfundingen som hittills gett över 600 000 kr!) slarvsylta av dåligt underbyggda resonemang genom att hänvisa till offentlig svensk statistik och ledande forskare .Fler borde lära sig att det inte lönar sig att skarva eller häva ur sig rena dumheter. Ändå är det precis det som sker, gång på gång.

Hur förbereder man sig på välfärdssamhällets sönderfall?

Från olika håll talas det om välfärdssamhällets undergång av olika anledningar. Men vad är konsekvenserna av detta och hur förbereder man sig i så fall? Koncentrerar vi oss på de stora stötestenarna vård, skola och omsorg, så är skolan idag svår att hantera eftersom det inte är tillåtet med alternativ skolgång i Sverige. Det behöver till lagändringar, som innebär att föräldrar kan betala terminsavgifter, för att det alls ska kunna bli aktuellt med alternativ. Lösningen här är alltså ett sparande, säg 100 000:- SEK per barn och år i skolan, vilket landar på 1.3 MSEK per barn.

LRF – en medlemsorganisation?

Jag har fått ta del av ett årmötesprotokoll från en LRF-avdelning. Där framgår att avdelningen fått sträng tillsägelse av distriktsordföranden i länet att aldrig uttala sig utan lov från distrikts- eller riksorganisationen. I detta fall var det vissa farhågor kring vattensäkerheten i Vättern som saken gällde.
För tydlighets skull gavs avdelningen explicita instruktioner att inte göra uttalanden eller underteckna skrivelser och insändare tillsammans med Naturskyddsföreningen.

Invandrare byggde inte Sverige

Dick Harrison är professor i historia och kolumnist. I SVD-artikeln ”Invandrarna är en vinst för Sverige” menar Harrison för att historien bevisar att invandring gynnar ekonomin. Harrison är vare sig ekonom eller ekonomhistoriker och grundar flera av sina argument på sakfel.
Harrison kanske främsta argument för att invandring gynnar ekonomin är att hävda att: ”under de perioder då Sverige har tagit emot störst mängd invandrare har landet utvecklats som allra mest”
Harrison anger ingen källa, och det han påstår är inkorrekt.

Sven Wollters brev om samtiden

För åttio år sedan var vi några stycken som ville förändra landet. Vi misslyckades med detta. Några av oss kallade sig nazister, andra fascister, för vi trodde på liv i nationell samhörighet och på en organisk styrka för vår gemensamma överlevnad. Vi var optimister som trodde på människans föränderlighet, att allt inte måste ­vara för evigt bestämt, vi protesterade mot tanken att människan nu en gång var individualistisk, att hon inte ingick i något större sammanhang, evigt sysselsatt med att att sätta sig själv före det gemensamma bästa, före familjen och nationen, hur det än såg ut runt i kring…