Avskaffandet av det privata individuella pensionssparandet, IPS, leder till sämre pensioner för 70-talister och yngre. Detta då sparande i alternativet investeringssparkonto, ISK, helt enkelt gör att staten får mer i skatt när ränta på ränta-effekten av att spara med redan skattade pengar slår till.

Idag är det Sveriges nationaldag. Den firas enligt wikipedia till minne av Gustav Vasa:

Nationaldagen firas dels till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, då Sverige åter blev ett fritt rike och bröt Kalmarunionen, dels till minne av att 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform) skrevs under den 6 juni 1809.

Som jag tidigare skrivit om var Gustav Vasa en brutal diktator. Han kväste folkets motstånd och upprättade en statsmakt som levt fram till våra dagar.

I år spenderade jag nationaldagen i Stockholm genom att besöka slottet, lapa sol samt äta och dricka gott.

På den svenska nationaldagen för ett år sedan vistades jag däremot i Kina och betraktade därmed firandet utifrån. Jag reflekterade då över hur alla svenska partiledare plötsligt blivit nationalister som ”älskar Sverige”.

Det lät ungefär likadant i år. Anna Kinberg Batra höll ett sommartal som förstås främst handlade om hur bra Moderaterna är, men hon var också noggrann med att påpeka hur mycket hon älskar Sverige.

Det var som idag en tisdag. Man hade tänkt sig den 5:e juni men vädret satte stopp. Det var en väldig armada som hade till uppgift att slås för friheten som vi ville ha den. Jag var inte född men jag har via föräldrar, svenska motståndsmän verksamma i Danmark (tog judar över sundet) och mycket studerande förstått vidden av detta krig, fortsättningen på Första Världskriget (The Great War).

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter.

Glad nationaldag!

På torsdag beslutar EU-parlamentets utskott om censurmaskinen och länkskatten i EUs upphovsrättspaket.
HAX problematiserar EUs idé om att satsa 120 miljoner euro på gratis wifi i 6-8.000 europeiska städer.
Storbritanniens premiärminister Theresa May vill förbjuda kryptering och införa censur.

Idag samlas vi land och rike runt i den administrativa EU-enheten Sverige och firar administrationsytans dag genom att hissa det kristna korset i gult och blått. Detta för att fira att det inom en geografiskt avgränsad ska gälla särskilda skatter, lagar och regler på pappret, lagar och regler som dock tillämpas godtyckligt på grund av bristande resurser i rättsväsende och myndighetsutövning, förutom EU-regler som vi är överens om ska tolkas mest strikt i EU och därtill inte bara tolkas utan också tillämpas.

Först beslutade Norges Högsta Domstol, 26 april, att copyrightföretagens jakt på fildelare inte är ett tillräckligt starkt intresse för att åsidosätta internetanvändarnas integritetsskydd. Nu har de danska internetleverantörerna gemensamt beslutat att följa det norska exemplet. Men de danska företagen gör det på eget initiativ, utan domstolsprövning, för att skydda sina kunder.

Svenska Dagbladet skriver om regeringens satsning på traineejobb och att 32 000 utlovade arbeten blev 474. Som Annie Lööf konstaterade är det fler människor som varit i rymden.

Det blåser om Myndigheten för Ungdom- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) det vill säga före detta Ungdomsstyrelsen. Äntligen.

När jag som Slöseriombudsman i augusti 2015 granskade Myndigheten för Ungdom- och Civilsamhällesfrågor (MUCF) det vill säga före detta Ungdomsstyrelsen hade denna myndighet vad jag vet inte intresserat något i det avseendet.

Brigitte Gabriel från Libanon har gästat David Rubin i hans program Rubin Reports:

Brigitte Gabriel berättar om sin uppväxt i Libanon, som var ett land med kristen majoritet och var multikulturellt, öppet med mera. När muslimerna blev fler och till slut hamnade i majoritet började oroligheterna på allvar.

Gabriel berättar hur det upprättades checkpoints där muslimska förövare kollade folks pass för att se deras religion. Om det var icke-kristna i bilen blev de omedelbart skjutna.

I decennier har Sverige genom den förda invandringspolitiken och oförmågan och oviljan att ta strid eller ens erkänna fenomenet hedersförtryck svikit tusentals kvinnor, flickor och pojkar. De har lämnats åt sitt öde när samhällets makthavare tittat åt ett annat håll.

När man läser utländska publikationer stöter man allt som oftast på begreppet ”Deep State”, men det verkar oklart vad som åsyftas och hur det kan förstås i svensk kontext. Jag ska försöka reda ut det hela så långt jag förmår.

Ofta avses det som sedan grekisk antik kallas för ”stat i staten”, och då ofta avsåg militär och poliskårer som inte följde de demokratiskt och/eller politiskt fattade besluten. Situationen brukar illustreras med frågan, vem vaktar väktaren?

För ett år sen var jag arg, frustrerad och rädd. Jag var arg för att jag levde i en värld med stater som hade lurat mig ett helt liv, som ställde upp hinder och riktade gevär mot mig om jag skulle försöka göra något oväntat av mitt liv. Frustrerad för att de likasinnade libertarianer jag hittills hade träffat så lätt kunde ge mig huvudvärk eller en allmän känsla av energiläckage, de må känna till IAP och tänka i samma filosofiska banor som jag, men de var likafullt inte som jag. Rädd för att jag inte någonstans kunde förstå hur jag skulle omsätta dessa högflygande ideal jag lyckats hitta i någon slags praktik.

Varför förmår inte socialister, socialliberaler, nyliberaler och andra progressiva att förhålla sig på ett anständigt sätt till terrorism? Varför slutar det alltid med att de, i hysteriska ordalag, utmålar de personer som blir förbannade som det egentliga problemet i sammanhanget? Hur kommer det sig att de alltid, i ett utslag av svårslagen logisk akrobatik, åberopar varje terrordåd som bevis för att de personer som pekat på farorna med islamism haft fel?

I går publicerades en intervju med Gudrun Schyman, gjord av Markus Celander, i Lokaltidningen. Det ovanliga är att Schyman möter en journalist som faktiskt ställer kritiska frågor och inte ger sig när hon kommer med floskelsvar. Det märks att hon inte är van vid det, hon blir aggressiv och går till personangrepp mot journalisten. Slutprodukten blir en intervju där hon kläs av (pun not intended) i all sin intellektuella fattighet, kvar blir bara hyckleriet.

Jag sov gott inatt. Riktigt gott, i en helt mörklagd hytt – utan fönster, utan någon nyhetskanal på TV:n, utan vare sig WiFi eller uppkoppling. Jag sov gott, och länge mellan Riga och Stockholm, lyckligt omedveten om ännu ett terrordåd i Storbritannien. Tre islamistiska jihadister, en skåpbil och några långa knivar och London hamnade i fokus igen. Men jag sov gott och när jag vaknade så vaknade jag till nyheten som inte borde vara en nyhet för någon

Dessa tre ord har blivit något som allt från politiker och tyckare till myndigheter slänger sig med. Allas lika värde. Detta ska stå i de värdegrunder snart varenda kotte har och ska skriva under på.

Det har också blivit en form av ”stänga debatten-argument” som folk i tid och otid halar fram ur ryggsäcken när de inte vet hur de ska argumentera.

”Är du inte för allas lika värde?”

Så när allt är slut och
över, när smärtan har
blivit till ett sandkorn
när endast skuggan av
allt man en gång känt
finns kvar i udda
nätters tunna
pianospel

Vad finns det
kvar att säga då?

Storbritannien har nu drabbats av ett tredje islamistiskt terrordåd på kort tid. Tredje gången gillt och det borde nu gå upp för profsstyckarna att handhjärtan och kärlek eller “det räcker nu” inte fungerar mot terrorister, lika dåligt som listor över frigående extremister. Det som fungerar är bevisligen kaliber nio millimeter och kaliber 5.56 millimeter, som brittiska polisens de tungt beväpnade vapengrupper är beväpnade med. Det och listor över utvisade, fängslade eller dödade extremister.

Att organisera libertarianer har liknats vid att valla katter. Formuleringen bär, förutom att vara vara lite fyndig, en stor portion av sanning.

Ty så är det med människor vars enda strävan egentligen är att få bli lämnade i fred och slippa att någon utomstående – politiker, kyrkan, företag eller avlägsna släktingar – lägger sig i. De sluter inte upp till stora massmöten, trivs oftast inte på tätbefolkade torg bland banderoller och skrikiga talkörer.