Ekonomer skolade i neoklassisk tradition, den som helt dominerar ekonomskrået i dag, ser på ekonomin och dess aktörer med en ofta orimligt förenklad utgångspunkt. Det är välinformerade och rationella aktörer med konsistenta preferenser som befolkar samhället. Inte individer med olika viljor över tid och med allt annat än perfekt information, som också styrs av annat än rationella överväganden.

I Sverige tyranniseras folk som uttrycker sitt missnöje i sociala medier samtidigt som anarki råder i invandrarghetton.

Detta är en form av anarkotyranni.

I helgen som gick samlades ett trettiotal österrikiska ekonomer för fjärde upplagan av den årliga konferensen Austrian Economics Meeting in Europe (AEME), som den här gången ägde rum i Budapest – med klassisk liberala-konservativa Dabube Institute som värd. Schemat det här året var, precis som tidigare år, fullspäckat med alltifrån penningpolitik och bankväsende till Mises i Mexico och den österrikiska skolans relation till matematik.

Du kanske tror att det här är någon sorts ideologisk propaganda, men det är det inte. Det här är solid, vetenskaplig sociologi eller statskunskap eller något annat stabilt och vederhäftigt akademiskt ämne i den genren. Nationalekonomi, kanske.Här hamnar politikerna emellertid i ett fundamentalt dilemma. Hur ska de veta vilka av tusentals äskanden som riktas mot dem som representerar det värsta lidandet? Hur ska de vara säkra på att de satsar pengarna rätt?

På lördag går det årliga Stockholm Freedomfest av stapeln. Det är som vanligt ett späckat program med många intressanta talare. Hela programmet finner du som vanligt på

http://freedomfest.se

Även om jag personligen oroar mig för Sveriges framtid – och tjatar en hel del om denna oro – så är det nog ett faktum att världen som helhet historiskt sett går från framgång till framgång. Det är i alla fall huvudbudskapet i boken Factfulness, utgiven av Natur & Kultur och skriven av Hans Rosling samt hans son Ola och svärdotter Anna.

Det lilla förortstorget omges av rätlinjiga block av samma typ som dominerar så många svenska städer sedan sex årtionden tillbaka. Arkitektens och samhällsplanerarens vision om det ideala samhället, gjutet i betong. Ett torg från den tid då den gamla arbetarrörelsens tro på bildning och förkovran som en väg till frihet och klassutjämning hade ersatts av den sociala ingenjörskonsten och tron på politikers och experters förmåga att tillgodose alla mänskliga behov.

För femtio år sedan, den 2 april 1968, visades Stanley Kubricks science fiction-mästerverk År 2001 – ett rymdäventyr (2001: A Space Odyssey) för första gången. Filmen bygger på den brittiske författaren Arthur C. Clarkes roman Vaktposten (The Sentinel, 1951).

När betydelsefulla tänkare säger saker som man inte förstår eller inte instämmer i så känner man sig ofta dum. Det beror troligen på att man inte anser sig vara en auktoritet även om man, som jag, har gått på alla möjliga universitet.

Om man inte förstår det här med var huvudmotsättningen i samhället går, säger jag för femtioelfte gången, så har man ingen chans att förstå vad som händer runt omkring oss. Jag tar det från början och fyller sedan på med belysande exempel.

Vänsterlibertarianismens roll som viagra för staten blir ännu mer påtaglig när man tar deras position gällande den ständigt mer aktuella frågan om migration i beaktning. Vänsterlibertarianer är vanligen ivriga förespråkare av specifikt ”fri och icke-diskriminerande” invandring. Om de kritiserar statens invandringspolitik är det inte för att deras begränsningar är fel begränsningar, det vill säga, att de inte beskyddar inhemska medborgares äganderätt, utan snarare för att de inför några begränsningar gällande invandring överhuvudtaget.

Onsdagen den 25 april 2018 kan vara ett bra datum att lägga på minnet för den som intresserar sig för tidsandan och dess uttryck. Då sände Sveriges Television en uppgörelse i Uppdrag Granskning mellan den framstående journalisten Janne Josefsson och den uppburne scenpersonen Özz Nûjen. Inslaget är 17 minuter långt.