Det är kris i världsekonomin. Aktierna faller, valutorna är ovanligt volatila och euro-krisen är på väg tillbaka efter semestern.En intressant detalj är att kronan stärks mot dollarn och pundet. Vilket är ett problem för den svenska exportindustrin. Ja, det är absurt att det är ett problem att den svenska kronan betraktas som så stabil och stark att den utgör en “safe haven”. Men det är märkliga tider just nu.

Det svenska rockbandet Sabaton har tydligen spelat i Sevastopol på ockuperade Krim i regi av Putins motorcykelgäng Nattvargarna. Det hela är en propagandashow för Putinregimen, och väcker en del intressanta frågeställningar kring kulturutbyte och även sport – ska kultur och sport bygga broar och ena över nationsgränserna, eller ska all kultur och sport alltid politisera?

Det svenska civilsamhället visar återigen sin styrka genom att VRR – Veteranstöd Rapid Reaction – fredag till lördag samlade in 155 000:- SEK på 29 timmar åt en veteran som via en lång rad olyckliga händelser hamnat i en akut situation. Det visar också hur lätt det kan vara att gå från Svenssonlivets dröm till att stå inför att kastas ut på gatan och med det få barnen tagna av socialen och hur sköra trådar våra offentliga sociala skyddsnät är byggda av.

En bra moralfilosofi måste kunna hantera filosofiska dilemman, men främst borde de kunna förklara hur ens vardagliga liv kan förbättras – och hur man kan göra det samtidigt som man inte försämrar för andra. Moralfilosofier måste också bygga på en vetenskaplig analys om en situation är ett moraliskt dilemma eller inte (situationer som inte är moraliska dilemman kan man hantera lättare, så det är värt att skilja på dem). Svåra dilemman är, per definition, också svåra att lösa och skapa en bra grund för fortsatt filosoferande. Slutligen tror jag att tanken på att det finns många filosofiska dilemman skadar ens förtroende om att de går att lösa, därför borde man inte diskutera dem mer än hur ofta de faktiskt finns här i världen.

I tidigare inlägg om att antalet sysselsatta ökade under alliansen avfärdade diverse individer detta med att man inte ska titta på antalet, utan andelen. Men tittar man på andelen av befolkningen i arbetsåldern så ökade andelen sysselsatta även där. Och framför allt minskade andelen som inte räknades till arbetskraften alls.

Om du vill göra ett inlägg i en politisk debatt men saknar förmåga till eller intresse för att föra fram sakpolitiska argument och konkreta fakta, finns det flera vägar att gå. Du kan använda en klassisk halmgubbe och gå till attack mot sådant som din motståndare över huvud taget inte stå för. Detta är ganska populärt och tämligen effektivt eftersom många ändå inte tar sig tid att sätta sig in i båda sidors argument. Du kan också göra bisarra jämförelser i ett försök att förminska din motståndares sak. Och du kan slutligen “tala från hjärtat”, göra känslomässiga utspel som känns “genuina” och inte upplevs som ett dugg mindre sanna än den mest sakliga avhandling, detta eftersom vi som bekant lever i den nya sköna postmoderna världen där alla har rätt till sin egen sanning.

Slås av att migrationen från syd till nord betraktas som något slags naturkatastrof. Men är det så konstigt att människor flyttar från länder som fungerar illa till länder som fungerar bättre? Är inte detta i själva verket en naturlig del av den institutionella konkurrensen mellan olika samhällssystem? Ibland möts man av invändningen att en läkare i Sudan gör större nytta i hemlandet än som spärrvakt i Stockholms tunnelbana.

DN-ledaren idag tar upp andra skäl för Sverigedemokraternas tillväxt än invandring, Varning för politisk trängsel: Sverigedemokraternas framgångar speglar en mer grundläggande förändring i politikens struktur. . . Opinionsinstitutet Demoskop visade i våras att Sverigedemokraterna har skaffat monopol på de väljare som fäster stor vikt vid materiella värden och beständighet i sin omgivning. Höger eller vänster är inte den viktigaste skiljelinjen här.

Den relativt sporadiska bloggaren Zynisk har gjort ett summerande blogginlägg, som målar upp en mycket oroväckande bild kring säkerhetsläget. Om du inte gjorde det i våras, se nu över ditt hushålls beredskap. Vi kan vara på väg mot krig i vårt närområde, krig som i så fall kommer dra in Sverige, då vi är allierad via Lissabonfördraget med samtliga grannar utom Ryssland och landet vi delar den längsta gränsen med – broderlandet Norge.

I flera år har det pågått en process i USA där man undrat vad utrikesminister Hillary Clinton och president Barack Obama fått vetskap om innan attacken på den amerikanska beskickningen i Benghazi. Dessutom har det rått osäkerhet om hur de hanterade saken efter händelsen. Detta har så småningom lett fram till att kongressen begärde att få se Clintons e-postkonversation. Då upptäcktes att hon inte lämnade ut allt som var begärt.

Nu när SD får rekordhöga siffror i stort sett alla opinionsmätningar (och t.o.m blir största parti i en mätning) och när problemen från rekordhögt mottagande av bidragsförsörjda asylinvandrare blir allt större, så blir invandringsfrågan allt ”hetare”. Det är kanske därför dags att klargöra vad principerna för en liberal invandringspolitik är. Vissa liberaler, särskilt då de kring tankesmedjan Migro (de mest kända av vilka är Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt) tycks tro att liberal invandringspolitik är detsamma som miljöpartistisk, dvs invandringen bör maximeras oavsett i vilken form den kommer.

Många har inte möjlighet till några större beredskapslager av livsmedel, speciellt inte om man bor i lägenhet. Men hur mycket kan man egentligen få plats med i ett vanligt köksskåp eller låda? Det visar sig ganska mycket och det ska inte vara några problem alls att åtminstone nå Civilförsvarsförbundets rekommenderade ranson för en vecka, än mindre 72 timmars krisförsörjning.

Noterar att Sverigedemokraterna är störst bland arbetare. Och det är fortfarande så att utbildning är den viktigaste förklaringsfaktorn till att väljare röstar SD. När jag gjorde en regressionsanalys för en tid sedan visade det sig att en antalet flyktingar som placeras i en kommun saknar betydelse för väljarstödet om man samtidigt tar hänsyn till hur många i kommunen som har gymnasial och eftergymnasial utbildning.

Har ägnat dagen åt Frihetsfrontens sommarseminarium och lyssnat på Jan Jörnmark, Jim Turney, Lena Andersson och Hanif Bali. Mycket intressanta föredrag som vanligt. Fått höra om övergivna platser, libertarianism, postkolonialism och politiskt spel. Missade dessvärre Nima Sanandaji och Henrik Sundbom på fredagen. Och i morgon väntar Susanne Tempelhof.

Behrang Kianzad är en välkänd twitterprofil som beskriver sig som ”Jurist, Journalist, Digital Strategist & DJ”. Han har tidigare arbetat som reporter på SVT Rapport och som researcher för Sveriges Radio och skrivit en bok om mångfaldsjournalistik som används som kursbok vid journalisthögskolor. Läsarna kanske minns vår livliga korrespondens i samband med Behrangs ”forskningsgenomgång” om invandring för kulturtidningen Ordfront.
Behrang är åter aktuell i diskussion om kvinnoförtryck i förorten och hedervåld, eller som Behrang kallar det ”hedersbluffen”.

En av de anledningar som anges som orsak när politiska beslut strider mot folkviljan, sunt förnuft, eller bygger på uppenbarligen omtvistad vetenskap, är forskningens förflackning. Här på Frihetsportalen har emellanåt diskuterats vilka som är förövarna vid dålig politik och vilka som är möjliggörarna. Det fanns en tid när såväl åtminstone högre studier, såväl som forskning bekostades av deltagarna själva (eller deras föräldrar). Det fanns nackdelar med det systemet också. Främst att utvecklingen gick långsamt.

I SVT:s friskoledebatt mellan den liberale debattören Johan Ingerö och vänsterdebattören Daniel Suhonen vevades samma argument gång på gång. Friskolor är INTE bra eftersom de drivs i vinstintresse av aktiebolag.
Den här meningen hörs överallt i när och fjärran, och jag börjar uppriktigt sagt bli irriterad. För det första, jag är öppen för nya ideer, och ställer mig ödmjuk inför det faktum att friskolor kanske inte är optimalt, MEN friskolor är mer tillgängliga för vanliga människor än helprivata skolor. Och de ger bättre kvalitet och diversifiering än kommunala/statliga alternativ.

Vilka medier vänder du dig till för att tillgodogöra dig de senaste nyheterna? Kvällspressen? Lokaltidningen? Public service? Om du frågar en genomsnittlig svensk är svaret allihop. Men i allt högre grad konsumerar vi alternativa medier. Detta har Martin Borgs kunnat konstatera genom att undersöka från vilka vi mediekonsumentera delar nyheter. Han tittade på de tio mest delade artiklarna och fann detta: efter Aftonbladet och Expressen hittar vi SVT – och Fria Tider. Följda av Nyheter I dag, Sveriges Radio och Avpixlat.

Reaktionen på Metro/YouGovs opinionsundersökning verkar ofta gå ut på att YouGovs metodik har brister. Vilket stämmer, men Göteborgs Universitet har visat att bristen är att (fi), (v) och (mp) överrepresenteras i dessa opinionsundersökningar, inte (sd), som istället underrepresenteras.Första stapeln för varje parti är faktiskt utfall. Andra stapeln ärde slumpmässigt valda som tackade ja till att svara. Tredjestapeln är de som på eget intiativ anmälde sig att svara.

Sd:s väljarskara har vuxit stadigt under flera år, och idag kom en opinionsundersökning som pekade på att de numera är störst. Givetvis ska man ta dylika undersökningar med en nypa salt, men vi känner vart vindarna blåser och vad folk tycker. Svensson vill ha stopp på flyktingmottagandet. Om folk är rasister, främlingsfientliga, bara skeptiska eller praktiskt-ekonomiska, det tänker jag inte gå in på. Det finns tillräckligt många som ropar rasist, och det är ju till viss del detta som göder sd.

Metro publicerade i morse en mätning från Yougov som visar att Sverigedemokraterna är det största riksdagspartiet. Mätningen har gjorts med hjälp av en självrekyterad panel – en metod som döms ut av somliga, medan andra tror att mätningen speglar en pågående trend. Nu är det julafton för statistiker som jag själv. Vad säger den här mätningen, om något? Låt mig först konstatera att ingen opinionsmätning i dag är fri från bias, systematiska skevheter i urvalet.

Svensk politik har under decennier varit en tämligen förutsägbar historia för alla inblandade. Det politiska spelet har gått ut på att inordna sig i två block, höger eller vänster. Det största blocket regerar. Inte sällan i minoritet. Landet har haft två statsbärande partier, Socialdemokraterna och numera även Moderaterna. Oftast vinner sossarna, men emellanåt ledsnar väljarna och röstar fram en borgerlig regering i stället. För vissa känns det som en statskupp.

Skrev för en tid sedan på SvT Debatt att Grekland borde övergå till bitcoin. Nu verkar det som om mitt förslag är på väg att förverkligas. Åtminstone för transaktioner över gränserna. BTCGreece kommer att installera över 1 000 bitcoinautomater i Grekland för privatpersoner som behöver föra över valuta till utlandet eller i annat syfte. Euron fungerar ju inte längre som betalningsmedel, eftersom den inte går att använda för internationella transaktioner. Det går heller inte att ta ut särskilt stora mängder kontanter.

Opinionsmätning: SD största parti med 25,2% Ja, vad säger man? Jag kan knappast påstå att jag är förvånad. Och jag kan väl i någon mening förstå varför folk går till SD, även om jag aldrig skulle göra det själv. De etablerade partierna får för övrigt skylla sig själva, så jävla illa som de har hanterat situationen.

Alla känner ni säkert till Harry Martinssons kända diktepos om Aniara från 1956. Aniara var en rymdfarkost som skulle föra mänskligheten bort från en förödd värld här på Jorden (eventuellt radiaksmittat efter ett kärnvapenkrig). Men Aniara kom ur kurs och tappade styrförmågan. Färden fortsatte därför mot Lyrans stjärnbild, ut i ”dödrymden” tills allt bränsle och livsuppehållande förmåga uttömts ombord. Ibland tycks mänskligheten fatta aniarabeslut, skapa aniarahändelser, för vår fortsatta verksamhet här på Jorden.

Det pågår ett lågintensivt inbördeskrig inom borgerligheten. Ett verbalt krig mellan socialliberaler på ena sidan och liberaler och liberalkonservativa på den andra. Vänstern tittar nyfiket på. I kulisserna skymtar aktuella spörsmål som publicering av gärningsmäns etnicitet, vilket blivit en omdebatterad fråga efter Ikea-dådet. Men detta krig handlar egentligen i första hand om synen på hela migrations- och integrationspolitiken, och som så mycket annat ges den stora emotionella övertoner till följd av att den därmed även innehåller den underliggande frågan om hur man ska förhålla sig till Sverigedemokraterna.

I Sydsvenskan skriver Carl Rudbeck en intressant kolumn som borde läsas i alla partikanslier, Den fina avskyn stärker populisterna i deras övertygelse: I de flesta fall är populistiska strömningar symtom på att något inte står rätt till. De så att säga vanliga politiska kanalerna har inte lyckats ta hand om folkligt missnöje utan nöjer sig med att visa sitt förakt för populasen. Då hamnar vi snabbt i en vanligen ond cirkel där de fina människornas avsky endast stärker populisterna i deras övertygelse vilket i sin tur spär på avskyn.

Vanliga skötsamma medborgare är inte skyddade av statens våldsmonopol. Snarare är det våldsbrottslingarna som skyddas av detta våldsmonopol. Orsaken är enkel, våldsmonopolet finns inte på plats för att värna medborgaren när denne behöver skydd från våldsbrottslingen. Notera att jag alltså skiljer på rättssaten och våldsmonopolet. Rättsstaten kan utreda och döma våldsbrottslingar när de kommer in i rättsstatens handläggningssystem. I detta system kan man lika gärna, om man så önskar, handlägga ärenden där medborgare skyddat sig mot våldsbrottslingar och även fria medborgare som använt nödvändigt våld för att skydda sig mot övergrepp.

Talentum/Ny Teknik uppmärksammar en livscykelanalys från gruva till skroten, som kommer fram till att elbilar i Europa belastar miljön mer än bensinbilar. Anledningen stavas förstås kolkraft, men det samma kan sägas gälla i princip i hela världen. Ny Teknik sammanfattar:”Bensinbilen visade en förbrukning på 0,61 l/mil. Efter 15 000 mils körning, och med hänsyn tagen till miljöpåverkan vid tillverkning och återvinning, så gav batteribilen när den laddades med Europael, en miljöpåverkan motsvarande 0,64 l/mil och bränslecellsbilen motsvarande 1,21 l/mil.

Politism tycks inte vara någon lysande affär. Tror jag vet varför, trots att jag inte har inte varit inne på sidan särskilt mycket. Eller just därför. Tycker inte att den innehåller något intressant. Hade det varit en bra affärsidé tror jag att man hade kunnat låta projektet växa organiskt. Problemet med att hitta vinnare på webben är inte brist på kapital, utan att konkurrensen är så förbaskat hård. Begåvade texter går inte att köpa för pengar – för den som skriver bra gör det hellre under eget varumärke, då i så fall får behålla intäkterna själva.