När den väletablerade eliten påstår att det inte finns en svensk kultur är det en spottloska, inte bara mot de som de som uppbär denna kultur från barnsben utan främst mot de som gnetat, slitit och kämpat för att ta till sig den svenska kulturen.

Hur många av de som förnekar att det finns en säregen svensk kultur umgås med något annat än en grupp superassimilerade invandrare? De uppbär lögnen om att ”vi gillar olika”, när faktumet är att svensken älskar när alla är lika. Något jag skrivit om tidigare.

Förr i världen var sossarna skickliga. Onda, men skickliga. I dag är de valhänta, handlingsförlamade och vilsna. Regeringen är svag. Ledarskapet är obefintligt.

Det är mycket kul att ekonomipriset går till den skotske Princetonprofessorn Angus Deaton, en av mina favoriter bland utvecklingsekonomerna. Jag har skrivit om honom många gånger och använt hans arbete i en rad olika publikationer.

Inom den klassiska liberalismen vill vi ha en liten stat. Vi vill inte avskaffa den, men vi tror att den kan bli farlig om den växer sig för stor.

Det börjar månne bli tjatigt. Den senaste veckan slogs förrförra veckans rekord av asylsökande till Sverige under en enskild vecka. Den nya rekordet lyder 9 363 personer (varav 6 245 från andra länder än Syrien). Samtidigt slogs alla tiders rekord på årsbasis. Hittills i år har över 84 000 personer sökt asyl i Sverige. Tiotusentals tros befinna sig i Sverige illegalt.

När man i USA inför en bilresa ropar ”shotgun!” betyder det att man vill sitta i passagerarsätet fram. Det är ett uttryck från dilligenstiden, när en vakt med hagelbössa (shotgun) satt bredvid kusken på kuskbocken. Vi kanske skulle säga ”tjing för framsätet” på svenska.

Gårdagskvällens debatt mellan riksdagspartiernas partiledare var plågsam. Det var som att de satt på månen, långt borta från det krisläge som många myndigheter utlyst som en följd av den historiskt omfattande inkommandet av migranter.

En sak kunde jag bistert konstatera efter gårdagens partiledardebatt i SVT:s Agenda, och det är att jag helt saknar förtroende för hela landets politiska ledarskikt.

Världen har blivit mindre; det går snabbare att resa, flyglinjerna blir allt fler, och det kostar mindre. Folk flyttar oftare mellan olika länder, både som professionell arbetskraft eller flyktingar. Internet binder oss samman, vi kan läsa nyheter i realtid om små och stora händelser. Även ekonomin är sammanlänkad, vi köper varor från andra sidan jordklotet, vi påverkas också i allt större grad av andra länders ekonomi.

Stefan Löfven har nått sitt mål. Men förmodligen inte på det sätt som han själv hade önskat.

För att göra en lång historia kort – Alliansen bildades för att bryta en långvarig socialdemokratisk makthegemoni. Så länge Socialdemokraterna var den dominerande kraften i svensk politik var alla andra partier tvungna att förhålla sig till S. Men sedan tappade partiet ledartröjan och verkar nu allt annat än hegemoniskt.

Efter gårdagens partiledardebatt måste man ställa sig frågan när möjligheten att kvitta underskott av kapital, det sk ränteavdraget, mot inkomst av tjänst försvinner. Alla pratar om det och miljarderna kommer behövas i en snabbt blödande statskassa. Statsminister Löfven medger dock att om man drar ner på ränteavdraget kraschar bostadspriserna och dessutom kraschar den privata konsumtion av ändliga resurser som likt ett mantra påstås hålla upp svensk ekonomi.

Tyskland och EU-Kommissionen vill införa en solidaritetsskatt för att hantera flyktingsituationen. Detta har oerhörda implikationer, som inte har ett dugg med flyktingar att göra.

Om Alliansen verkligen vill regera så har de fortfarande chansen med gällande valresultat. Kommunerna klagar över att de inte kan ta emot alla de ”flyktingar”, det vill säga migranter, som regeringen Löfvén välkomnar till Sverige.

Den mest relevanta intervjun på länge står Axess för när man analyserar svensk politisk opinion, Ingen tecknar Sveriges firma. Mats Wiklund intervjuar Peter Santesson, statsvetare och opinionschef på Demoskop. Här gör sig utopismen som numera hämningslöst härjar i partier och medier inte besvär.

I dagens luncheko sa FP-ledaren högt det alla har tänkt: Om S menar allvar med blocköverskridande samarbete – då måste de först lyfta ut MP ur regeringen och bryta samarbetet med V.

Vi lever i ett förbryllande tidevarv. Gamla sanningar gäller inte längre. Sällan har det talats så mycket om “ansvar” och samtidigt agerats så ansvarslöst från landets politiska ledning. Frågan är inte om regering och riksdag har förlorat kontrollen utan hur det kunde ske.

Lyssnar med ett halvt öra till krönikören Nina Björk i Godmorgon Världen och inser med fasa hur grund vänsterns syn på samhället är. Hon argumenterar där för att det är arbetet och inte ledarskapet som skapar värde i samhället. Hm, jo den teorin är inte ny. Den kallas “arbetsvärdeläran” och är något som krönikören nog hade känt till om hon läst några poäng ekonomisk historia.

Så här i svallvågorna efter DÖs fall kanske det känns malplacerat att komma med en fundering om de areella näringarnas framtid. Å andra sidan är det en av de viktiga frågor som en framtida regering måste ta tag i, oavsett vem som regerar.

Jag skrev inför riksdagsvalet att jag inte var särskilt rädd för ett Sverige med Stefan Löfven som statsminister. Han har inte framstått som en extremist utan tvärtom en politiker med fötterna på jorden. Socialdemokrat, ja, men det finns bättre och sämre sossar. Jag fick intrycket av att Löfven tillhörde den första kategorin. I dag har jag en mindre smickrande bild av honom, både som politiker och statsminister.

SVTs kanske fräckaste lögn är att Sverige upplever en ”kompetensregn” av högutbildade Syrier. Det stämmer inte. SCB mäter nyanländas utbildning genom självrapporterade enkäter och rapporterar att ca 10 procent av Syrier är högutbildade jämfört med ca 25 procent bland befolkningen som helhet, definierad som tre års eftergymnasial utbildning.

Att försöka sätta upp någon slags undantagsregler för hur man ska låta en minoritetsregering regera utan vettigt stöd i kammaren är dömt att misslyckas. Inför varje votering måste man med blod svett och tårar jobba ihop en majoritet, även inför budgetomröstningen. Det är det som är tanken med demokrati, det ska inte vara så enkelt att ändra eller instifta nya lagar. Demokrati handlar om förhandlingar och friktion, och det är inget för den som inte vill smutsa ner händerna.

Under fredagen lämnade de borgerliga partierna, med KD i spetsen, slutligen Decemberöverenskommelsen. Så vad händer nu? En vanlig analys tycks vara – ingenting. Men jag undrar. Låt mig fundera högt.

Identitetspolitik syftar inte till dialog. Istället är den destruktiv. Den går ut på att tysta människor. Genom hemsnickrade, värdeladdade antaganden skapar identitetspolitiken falska premisser – vars syfte är att ge godtyckliga teser en förment moralisk tyngd.

Dagens samhällsdebatt domineras av utopiska utrop om godhet och att hjälpa, men konsekvenser talar man tyst om. För oss som håller hårt på realism, logik och pragmatism är det nästan omöjligt att höras i de ytliga utropen. Men här i bloggen ska de få röster av sans och balans lyftas fram.

Ibland måste man kalla en spade för en spade. Det var vad Årjängs kommunalråd Daniel Schützer gjorde när han kallade migrationsminister Morgan Johansson för “helt jävla dum i huvudet” och “dum så att klockorna stannar och blommorna vissnar”. Det säger en del om frustrationen och desperationen att ett socialdemokratiskt kommunalråd uttrycker sig så starkt om en minister.

Nedan följer en simulerad krasch för villapriserna, givet en exakt upprepning av priskraschen under 1990-talet, och efterföljande återhämtning. Kraschen blir spektakulär och priserna halveras i princip på tre år. Det är att betrakta som ett exempel på hur kraschen kan se ut i landet som helhet och handlar om den reala prisutvecklingen, dvs justerat för inflationen.

Kristdemokraterna har just beslutat lämna Decemberöverenskommelsen. DÖk lider av många brister. Den tänjer på demokratins spelregler. Och den kastrerar oppositionen. Men det finns ett mer grundläggande problem: DÖk löser inte det problem den påstås lösa.

Kristdemokraternas riksting säger nej till Decemberöverenskommelsen. 189 delegater röstade nej till DÖ och 89 för partiledningens linje. Alternativet till DÖ är inte att Sverigedemokraterna ges något som helst inflytande över svensk politik. Alternativet till DÖ är att man likt i många svenska kommuner söker samarbete över blockgränserna.

För andra gången på en vecka kallade regeringens företrädare i dag till presskonferens. Så sent som i lördags stod Morgan Johansson tillsammans med Migrationsverkets generaldirektör i Malmö och öppnade för att börja placera asylsökande på madrasser i gymnastiksalar. I dag, efter ännu en rekordvecka med närmare 9 000 asylsökande, tas nästa steg: tält.