Det talas mycket om att S är nere på Juholt-nivå, men man glömmer då bort att V den gången ökade. När Socialdemokraterna under Juholt i SCB:s stora partisympatiundersökning i november 2011 fick stöd av 27,7 procent hade Vänsterpartiet stöd av 11,7 procent. Tillsammans hade de socialistiskt röda partierna 39,4 procent. I den mätning från SCB som presenteras idag får S 27,6 procent och V bara 5,5 procent, vilket betyder att de röda numera tillsammans har bara 33,1 procent.

För en tid sedan hade vi en paus i uppvärmningen. Forskarna lät klargöra att det inte skett någon uppvärmning under ett decennium. Graferna på klimatdiagrammen låg stilla. Och många började till och med tappa intresset för klimatfrågan. Då kom NOAA (det statliga amerikanska meteorologiska institutet) med en ny reviderad modell, som visst visade att det fanns en uppvärmning. På den nya reviderade grafen hade äldre höga temperaturer justerats ner och det senaste decenniet justerats upp. Som genom ett trollslag var pausen borta, som om den aldrig existerat, och alarmisterna började alarmera igen – lagom till klimatmötet i Paris.

Svensk feminism har sedan länge diskvalificerat sig som en trovärdig kraft för jämställdhet. Men det är inte bara uttalade feminister som tar enögt parti för kvinnor i könskampens namn. Det gör även myndigheter och kommissioner. Tiden är nämligen aldrig fel för nya galna upptåg. Digitaliseringskommissionen har lagt ett förslag till regeringen om att kvinnor som läser på IT-universitet ska få sina studieskulder avskrivna vid avslutad utbildning.

Bonnier/DI rapporterar om att en bolåneförmedlare gjort en undersökning som visar att 27% av de 90-talister som köper en bostad i Stockholm har sina föräldrar med på bolånen till lägenheten. Fast föräldrarnas stöd är ännu större, då detta inte omfattar de föräldrar som tagit lån på sin egen bostad för att ordna åtminstone bolånetaket åt telningarna. Ska man kort sammanfatta en slutsats så är det att 90-talisterna har inte råd att bosätta sig i Stockholm utifrån sina egna inkomster och sitt eget sparkapital. Men det är förstås bara sunt och inte alls en bostadsbubbla…

Ett veckomagasin med utrikeskorrespondenter i BBC heter “Dateline”. Inte sällan framför gästerna tankeväckande analyser och förslag (de vi sällan hör i våra medier). I helgens upplaga medverkade den iranske kolumnisten och författaren Amir Tahiri. När Syrien togs upp framförde en Independent-journalist de vanliga flosklerna från vänstermedierna om hur komplicerat allt är och hur vanskligt det är med krig och hur riskfyllt det är att bomba IS. När turen kom till Tahiri sa han att han var trött på alla analyser till döds och att han ville se mer bomber falla över Islamiska staten…

Det stora klimattoppmötet i Paris är igång – under buller och bång. Jag har en del tankar… Men först: Jo, klimatet förändras. Men det är ingen nyhet. Jordens klimat har alltid förändrats. Vi gör klokt i att förbereda oss på detta. Det som stör mig med klimatfrågan är bland annat synen på vetenskap. Att de flesta vetenskapsmän sägs tycka en sak är förvisso intressant. Men… om vetenskap skall ske enligt något slags modell med majoritetsbeslut, då skulle jorden fortfarande vara platt och solen fortfarande snurra runt vår planet.

Miljöpartiet har ända sedan det bildades i slutet av 80-talet varit ett parti som sluppit bära regeringsansvar. Detta har möjliggjort MP en roll för MP som det “snälla” partiet i svensk politik. Det har nämligen kunnat lova allt till alla väl medvetet om att det ändå aldrig behöver ta hänsyn till ekonomiska eller sociala realiteter. MP har särbehandlats av journalisterna och av allmänheten setts som ett parti som månne är lite naivt men som egentligen, innerst inne, vill väl. Det hörs ju på namnet.

Håller med Magdalena Andersson om att RUT-avdraget är ett effektivt sätt att skapa nya jobb. Frågan är då varför hon reducerade värdet av avdraget i våras? Fast nåväl, det finns möjlighet att ångra sig. Och hon bör nog göra det då Sverige står inför integrationsutmaningar som vi aldrig tidigare haft. Ska Socialdemokraterna komma överens med de borgerliga kommer RUT-avdraget sannolikt att vara en del.

Vid ett seminarium med Axess nyligen ställde författaren och säkerhetspolitiske reportern Mikael Holmström denna fråga för att illustrera den aktuella försvarspolitiska situationen på ett tillspetsat men fullt realistiskt vis. I gästkrönika i Världen idag skriver jag, Önsketänkande bakom svenskt Nato-nej: “Svenskt territorium är inte heligare än andras. Frågan utifrån Natoperspektiv är vad man mäktar med och vad som är mest väsentligt…

By mats Dagens gästskribent är Olle Ljungbeck, en välkänd samhällsdebattör, välkänd för många för sin skarpa analys av samhällsutvecklingen.

”Sjuklöverpartiernas” (S, M, L, C, KD, MP, V) förakt för demokratin är mycket nära att rasera Sverige och det svenska samhället. Det står helt klart att rubricerade partier inte längre står fast vid den form av demokrati, som infördes när Sverige blev demokratiskt på tjugotalet.

Sverige har tyvärr ett problem med strukturell naivitet. Det är något jag skrivit om många gånger, men det gör sig påmint gång på gång i allt snabbare tempo, nu när konsekvenserna av denna strukturella naivitet uppenbarar sig på ett så brutalt sätt att inte ens Socialdemokraternas partiledare kan undvika att erkänna att ”vi kanske varit lite naiva”. Ett område där den strukturella naiviteten gör stor skada på samhället är i den naiva synen på religionens betydelse i samhället för många av de människor som migrerat hit.

En uppfattning man ofta stöter på är att individualism och egoism innebär narcissism, eller i varje fall utmynnar i narcissism. Så vad är då narcissism? Själva ordet kommer från legenden om den bildsköne grekiske ynglingen Narkissos (latiniserat Narcissus) som fick se sin spegelbild i en källa och blev så betagen av den att han famnade efter den, föll ned i källan och drunknade. Så den närmaste svenska synonymen är ”självbespegling”. Är det detta vi individualister och rationella egoister sysslar med – tittar oss i spegeln dagarna i ända? Är detta den ”personlighetsstörning” vi lider av?

I går medverkade ett av Miljöpartiets språkrör, miljöminister Åsa Romson, i SR Ekots lördagsintervju.

Hennes argumentationslinje var ungefär så här: Ingen hade kunnat förutse flyktingkrisen. Som regeringsparti måste MP vara med och ta ansvar. Men hade MP suttit i opposition hade de sagt nej till de åtgärder som regeringen just vidtagit för att hantera flyktingsituationen.

Miljöpartisterna gör alltså som de gör bara för att få sitta i regeringen. Vad de själva har för politik spelar inte längre någon roll. Det är makten i sig de vill åt – och som har fått ett egenvärde.

När man läser Sverigedemokraternas principprogram, då här under deras landsdagar, är det bestående intrycket att det inte alls är extremt utan tvärtom resonerande och välskrivet. Skälet till att partiet uppfattas som kontroversiellt är att man talar om nationalism som något positivt. I 70 år har nationalism i svensk politik förknippats med den militarism, exkludering och aggressiva expansion som orsakade första och andra världskrigen. Under Sverigedemokraternas första år anslöt man också till den historien.

Läser först nu Svenska Dagbladets artikel om processerna som ledde fram till byggandet av Nya Karolinska. Påståendet att det skulle ha rått enighet om projektet i den borgerliga sfären verkar inte helt sant. Men projektet får väl stå som att avskräckande exempel. Dock lite tråkigt att som skattebetalare i Stockholm behöva stå för fiolerna. På något sätt – antingen genom höjd skatt eller genom minskat sjukvårdsutbud i andra delar av vården. Viss skademinimering verkar vara på gång. Alliansen öppnar nu för att omförhandla avtalet. Om detta nu går, Skanska har förstås trumf på hand när avtalet väl har tecknats.

I dag träffas EU-ledare och Turkiets premiärminister för att diskutera flyktingssituationen. Det är i dag mycket som avgörs i Turkiet – svensk inrikespolitik exempelvis. För denna kommer att domineras av flyktingfrågor så länge flödena ligger på dagens nivå. Hade önskat att borgerligheten tagit en annan strid än den om gränsernas öppenhet. Det är ett utmärkt tillfälle att diskutera välfärdsstatens omfattning. Men nu valde man att spela på Sverigedemokraternas planhalva och kommer att få skörda frukterna av sina beslut.

Under helgen har Sverigedemokraterna haft kongress, hos dem kallat landsdagar. Det som det politiska Sverige främst tar med sig från dessa dagar är förmodligen Jimmie Åkessons öppna invit om regeringssamarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna (en invit som givetvis avfärdades). Det finns mycket som skiljer partierna åt, medgav han. Men också en hel del som förenar. Dels har M och KD efter ett decennium av vänsterpolitik antagit en migrationspolitik som i allt väsentligt liknar SD:s. Men även inom kriminalpolitiken finns det en hel del gemensamt.

Som en del kanske vet har jag nyligen gett ut en bok om skola och utbildning, Education Unchained – How to Restore Schools and Learning, i USA hos Rowman & Littlefield. Recensioner ska komma både i USA, Storbritannien och i Sverige, men jag tänkte här själv berätta lite grand om den. Boken finns att köpa hos t ex Adlibris och Bokus, men versionen med hårda pärmar har dröjt. Pocketversionen finns dock och visas nedan (klicka för större bild). Där ser ni också några förhandsrecensioner som gör mig smått rörd, bland annat av Johan Norberg.

Sveriges förhållande till EU är komplicerat. Vi genomför EU-direktiv på ett övernitiskt sätt, samtidigt som många andra medlemsstater tar betydligt lättare på Bryssels påbud. Vi tar ett oproportionerligt stort ansvar för EU:s gemensamma flyktingpolitik, medan andra medlemsstater inte bryr sig alls. Och vi betalar c:a 40 miljarder kronor brutto (30 miljarder netto) för det tveksamma nöjet att drabbas av centralstyrning, korporativism, byråkrati, politiskt storhetsvansinne och ett problematiskt demokratiskt underskott. Det känns… sådär.

I en rapport från Eurostat konstateras det att Sverige sedan år 2000 har byggt minst antal nya bostäder i unionen och anknytna EES-länder. Samtidigt kan man konstatera att Sverige är i toppskiktet på ökande befolkning, men inget av detta kan avfärda den svenska bostadsbubblan. Sverige bygger minst nya bostäder i hela EU, som procent av bostadsbeståndet. Det är bara delar av Baltikum, södra forna DDR och delar av Bulgarien, som man hittar några störra områden liknande den vita fläck Sverige utgör på kartan ovan.

Intervjun med Anders Ygeman om hemlig avlyssning av elektroniska kommunikationer är värd att läsa av flera skäl. För det första därför att det framgår tydligt att han inte vet vad han pratar om. För det andra visar resonemenget i Computer Sweden att bara en inledande sondering av frågan innebär att man befinner sig på det sluttande planet. För hur ska man bryta sig in i dataflöden som är avsedda att inte vara möjliga att avlyssna?

Noterar att Sverigedemokraterna pekar ut sig själva som politiska vinnare under sina landsdagar. Hm, låt se. Vinnare är man när ens egna politiska förslag vinner gehör och blir politik. När blev ett parti att räkna med i valet var antalet asylsökande som beviljades uppehållstillstånd 20 000. År 2015 kommer den siffran att uppgå till 170 000. Partiet har alltså sedan 2006 bidragit till att invandringen åttadubblats.

SD:s tunnelbanekampanj på Östermalmstorg kostade 365 000:- kronor. Beräkningar visar att täckningen över Sverige, som var den riktiga målgruppen och inte turisterna, gav SD gratis reklam värt 52 000 000:- kronor. Det är magasinet Fokus som skriver om tunnelbanekampanjen, och även flygbladkampanjen. Ingen av dessa kampanjer var riktade mot den målgrupp man skulle kunna tro, dvs inte till turisterna och int till asylsökande. Utan kampanjerna är genidrag där man använder sociala medier och svensk media till att sprida Sverigedemokraternas önskade budskap till det svenska folket gratis.

Den universella välfärdsmodellen i Sverige utkämpar sedan en tid tillbaka en kamp om sin överlevnad. Den migrations- och asylpolitik som förts under lång tid har tillsammans med stängda arbets- och bostadsmarknader satt de offentliga systemen under hård press på många håll. Detta kommer under de kommande åren att eskalera och bli mer av ett nationellt problem än ett bekymmer enbart i vissa så kallade utanförskapsområden. Att människor kommer till Sverige är i sig inte det grundläggande problemet. Bekymret är att de vandrar rakt in i en av världens mest generösa välfärdsstater, ett system som upprätthålls med världens näst högsta beskattning av vanliga löntagare.

Som jag tidigare skrivit om har Västerbottens Markägareförening räknat ut att markägaren begränsas i sitt utövande av sin äganderätt av mer än 17 000 lagar och förordningar. Till detta kommer alla organisationer som är beredda att övervaka markägarna så att de sköter sig och även föreslå ytterligare inskränkningar. Myndigheterna är naturligtvis sådana organisationer som gärna ser fler arbetsuppgifter för den egna verksamheten. Det är intresseorganisationer som Svenska Naturskyddsföreningen, Rovdjursföreningen, Sportfiskarna, Svenska Turistföreningen, Svenskt Landskapsskydd med flera, som vill tvinga markägarna att tillmötesgå deras intressen och därmed hjälper myndigheterna att inskränka äganderätt och frihet.

Många funderar på vad den plötsliga kovändningen i migrationspolitiken, med införd gränskontroll och skärpta regler kring invandring, innebär för det svenska politiska landskapet. Ett perspektiv presenterades i TV4 morgonsoffa idag av statsvetaren Marcus Oscarsson. Han menar att Socialdemokraterna är vinnare eftersom de satt ner foten och visar handlingskraft. Miljöpartiet är de största förlorarna eftersom de accepterat rakt motsatt politik mot den de själva står för.

Som utrett igår råder det ingen brist på utbildade lärare i Sverige. Vad det råder brist på i skolans pågående och fortgående kollaps är personer som vill jobba som lärare. Skolan är i fritt förfall och frånvaron av personer som vill jobba som lärare är bara ett av skolans många problem, om än ett väldigt centralt dito. Någon brist på utbildade lärare finns det generellt inte, även om vi garanterat kommer få brist på dito inom speciellt matte, naturvetenskap och teknik framöver.

Jag är jägare och förbrukar således en mindre mängd ammunition varje år. Det mesta går åt till övning för att upprätthålla färdigheten att både säkert och djuretiskt träffa det jagade viltet. Tittar jag i min skottlista finns det år då jag trots promenader med bössan i skogen inte fällt ett enda vilt. För en tid sedan behövde jag fylla på förrådet av övningsammunition. Det var bara som jag råkade komma ihåg när jag passerade en jaktbutik i den större tätorten. Expediten frågade om jag hade vapenlicensen med mig. Det hade jag naturligtvis inte tänkt på när jag for hemifrån.

Nu när landet befinner sig i kris, och skattkistan snart är tom är det frestande att ta till symbolpolitik som att höja skatten för de rika. Det kan röra sig om ökad kapitalbeskattning, arvsskatt etc.
Av evidens vet vi att dylika åtgärder inte fungerar. Nej, de är snarare ett recept på det motsatta, ett sätt att förvärra krisen. Beskatta de rika och de kommer att lämna landet, och ofta tar de med sig sitt kapital, sina kunskaper och verksamheter.

Reglerna för flyktinginvandring är på väg att skärpas. Oavsett vad man principiellt tycker om detta – så innebär det på lite sikt att trycket på samhällsfunktioner och ekonomi kommer att bli mindre än om inget gjorts. Ändå visar en opinionsmätning att två tredjedelar av svenska folket är oroligt eller mycket oroligt över flyktingsituationen. Det är lätt att fastna i negativa tankespiraler kring situationen. Och en negativ inställning kan i sig göra situationen värre. Nu måste vi försöka se framåt.