Canadas Mortgage and Housing Corporation (CMHC) är en facilitet som till sin konstruktion ter sig förvillande lik de mer kända amerikanska motsvarigheterna Fannie Mae och Freddie Mac. Institutets syfte har varit att försäkra långivare som lånar ut till låntagare med tvivelaktig kreditvärdighet.

Vissa demokratiförespråkare hävdar att det var allmän rösträtt som gav Europa fred, med resonemanget att demokratier inte krigar mot varandra. Med den här texten ska vi nyansera den bilden med en översiktlig snabbtitt på Första världskriget och den fredstendens som redan fanns när Europa demokratiserades. Syftet med den här texten är inte att bevisa att demokrati helt saknar effekt på länders krigsbenägenhet, utan att förklara varför demokratin inte kan ta åt sig hela äran. Vi börjar med en titt på Kontinentaleuropa under Första världskriget.

En av mina filosofilärare hade två deviser han ofta återkom till.

Den ena var ”allting kostar”. Då menade han inte det tråkiga faktum att man måste betala pengar för ganska mycket av det man vill ha — dock inte allt, mycket som är värdefullt här i livet är gratis och/eller kan inte köpas för pengar. Han menade att löstes ett intellektuellt problem dök det upp något annat istället.

Denna vecka gör vi ett nyhetssvep över Sverige och världen:

10 års fängelse för fildelning i Storbritannien – drottningen har godkänt den kontroversiella lagen.
Piratstreaming kan visst vara lagligt – vi gör en alternativ tolkning av EU-domstolens färska dom.
Turkiet blockerar Wikipedia och sajtens medgrundare Jimmy Wales startar nyhetssajten Wikitribune.
Antispamtjänsten Unroll sålde information om sina kunder.
Pågår ett underrättelsekrig mellan USA och Ryssland i skuggorna? Det tror Bruce Schneier i en analys.
EU-direktivet AVMSD (Audiovisual Media Services Directive) föreslår censur av lagligt innehåll.
Vi avslutar med följetongen Julian Assange följt av den om Barrett Brown.

Enligt regeringen och utrikesminister Margot Wallströms (s) pressekreterare röstade inte regeringen nej till att den kvinnoförtryckande diktaturen Saudi-Arabien skulle ta plats i FN:s kvinnorättskommission. Man hävdar att det inte går att rösta nej och dessutom var det en tjänsteman som lade rösten och inte en politiker, så det är okej.

De var så stolta. De var så nöjda. De var den första regeringen i hela världen med en feministisk utrikespolitik. Ingen annan hade kommit så långt som den svenska regeringen. En feministisk regering med sin feministiska utrikespolitik skulle göra avtryck i världen. Margot Wallström skulle bli den feministiska utrikespolitikens galjonsfigur. Men var allt bara tomma ord?

Mot bakgrund av den nya slöj-debatten där en kvinna helt enligt SAS anställningspolicy inte gick vidare i rekryteringsprocess för att hon inte accepterade villkoret att uniformen inte får inkludera religiösa eller politiska symboler, som pins, knappar, smycken med kors eller davidsstjärna eller huvudduk, tänkte jag kommentera detta lite.

Gårdagen bjöd som brukligt på demonstrationer under röda fanor, Stalinporträtt, kampsånger, Nordkoreaflaggor, knutna nävar och ilskna utfall mot företagare och kapitalister. Vi har lärt oss att de allra mörkaste sidorna av den svenska vänstern visar sig på just denna dag.

Skenhelig.

Ett bra ord att beskriva svensk fackföreningsrörelse. Ett annat ord är dubbelmoral. De har inga problem att kräva att andra inte ska göra vinster men tjäna stora pengar själva. Och det har heller inga problem med att demonstrera en dag per år men de övriga 364 dagarna festa och leva loppan för medlemmarnas pengar.

Det pratas fortfarande om ”kulturmarxism” i svensk debatt – senast nämndes beteckningen av Patrik Engellau på det Goda Samhället där Wikipedias artikel om ”Kulturmarxism” citerades. Här står det att ”kulturmarxism” är en konspirationsteori med antisemitiska inslag. ”Kulturmarxism”, heter det, är en teori om att judiska intellektuella kommit samman i Frankfurtskolan under det öppna syftet att förgöra den Västerländska kulturen och den kristna religionen för att bereda mark för marxism.

Till skillnad från många andra har jag inget emot sex timmars arbetsdag. Jag har inget emot 10 timmars eller 4 timmars arbetsdag heller. Jag tycker inte att man ska lägga sig i hur många timmar folk vill jobba. Eller hur de kommer överens med arbetsgivaren, enskilt eller kollektivt, så länge det är fria överenskommelser.

Bland Europas journalister är vänster den naturliga förförståelsen. Genom det filtret (dessutom ofta i en förstockad konservativ vänstervariant som inte hängt med sin tid) tolkas politiken. Så ser de på brexit, UKIP, Trump, Geert Wilders, Le Pen, Grillo, SD och andra.

I Uppsala diskuteras nu Sirius-haveriet, där fotbollslagets hemmaplan är för dålig att spela matcher på vid den här tiden på året – till spelpremiären i högsta ligan – att de tvingas spela sina “hemmamatcher” i Gävle, på en konstgräsplan  istället (se nedan).

Det finns fem områden där jag som frihetlig står i tacksamhetsskuld till vänstern. Dessa områden gör inte mig själv till ”vänster” lika lite som jag vill identifiera mig med någon ”höger”. Jag argumenterar enbart utifrån en konsekvent tillämpad naturrättslig teori om individens själväganderätt och en kantiansk socialetik där varje individ är ett mål i sig själv.

Så slutar alla strider
larmet lägger sig och
tystnaden belägrar alla
dina sinnen, du har gjort
allt vad du har kunnat
du har kämpat till din
sista gräns, inte en
enda gång har du
tänkt tanken på
att ge upp

Det sägs att vi lever i informationssamhället nu.
Inte vet jag – det är väl snarare så, att vi alltid har levt i någon typ av informationssamhälle. Information har ju alltid varit livsviktigt för oss människor.

En fatwa hade möjligen varit väntad. Men en… bannbulla, typ?

Det handlar om den idéströmning som driver icke-aggressionsprincipen längst av alla – libertarianismen.

Påven ogillar den öppet. Han menar bland annat att den inte verkar för det allmännas bästa.

Vi har siktet på Corax-konferensen den 28-30 juli på Malta i sommar och Ulrika bevakade biljettsläppet tidigare i vinter för att inte vi skulle gå miste om de åtråvärda biljetterna. Endast 150 biljetter släpps till Corax-konferensen. Cor.ax är den internationella varianten av den svenska libertarianska nyhetsaggregatorn bubb.la, och vi är oerhört glada att ha varsin biljett.

En gång i tiden påstod Miljöpartiet att de var liberala. Och vissa gick på det. Det var under den tiden liberalismen åkte runt på segertåg runt om i världen. Så jag förstår varför Miljöpartisterna så gärna ville ha den etiketten. Men det var inte sant då. Och det är ännu mindre sant nu.

Jag är tudelad till Adorno vars skrifter stundom är briljanta och stundom förfaller till grova generaliseringar, fördomar och neurotisk dogmatik. En av de böcker där han gör flera briljanta analyser är ”Upplysningens dialektik” som han författade tillsammans med Max Horkheimer.

Under 1900-talets andra hälft stod en del av upplysningsprojektet, nämligen den jakobinska och socialistiska, mot en västerländsk, liberal och demokratisk samhällssyn. Emellertid är motsatsförhållandet mellan liberalism och socialism inte lika djupgående som det perspektiv som den svenske författaren Tage Lindbom förde fram och som vill se både liberalismen och socialismen som två sidor av samma mynt vars motpol är traditionalismen.

Jag blev libertarian med motstånd då jag inte längre rationellt kunde förneka tre av dess premisser om icke-våld, individens äganderätt till sig själv och friheten som grund för varje form av rationellt och moraliskt handlande. Vid en närmare analys motsvarar premisserna dygder och är därför förenliga med en klassisk dygdetik.

Rättsväsendet är inte bara den populistiska ytan polisen, som politikerna åtminstone låtsas bry sig om. För att inte åklagare bara ska släppa gripna hela tiden och för att olagliga faktiskt ska kunna förvaras till utvisning, och faktiskt utvisas, behövs Kriminalvården. Myndigheten begärde fjuttiga 250 MSEK för att klara tidigare uppgifter, men fick inte detta. Nu ska man ta över Polismyndighetens transporter och mångfaldiga sin belastning inom ram utan extra medel.

Generellt sett tycker jag att politiska diskussioner och debatter i Sverige håller väldigt låg klass jämfört med diton i exempelvis USA. Möjligen fjolårets presidentvalsrace undantaget brukar amerikanska debatter ligga på en nivå som de svenska sällan når.

Det fanns en gång en drömtillvaro, där allt det goda var verkligt, som sockervadd, sockerdricka och vaniljglass. Medan allt det onda var på låtsas, en kittlande lek, men inget som gjorde en illa. Som en åktur på Disneyland eller ett låtsat indianöverfall.

Nätet fullkomligt svämmar över av olika konspirationsteorier om vilka krafter som ligger bakom globaliseringsrörelsen och strävan efter en ny världsordning – NWO. Den vanligast förekommande föreställningen som jag ofta stöter på, är att det rör sig om en judisk konspiration för berikande och utövande av global makt. Den uppfattningen hämtar sin näring i det faktum att många av de figurer som dyker upp som ledande globalister är just judar. Men flera av globalismens främsta företrädare är inte judar, så förklaringen haltar.

Ofta får man känslan av att den ena handen inte vet vad den andra gör i politiken. Läser i Dagens Medicin att staten vill låta landstingen ta större ansvar för sjukskrivningarna. Men bara för ett år sedan beslutade regeringen att avskaffa landstingens ekonomiska ansvar för sjukskrivningarna.

Vart tog AFA och resten av den autonoma våldsvänstern vägen kan man undra. Under 1990-talet och tidigt 2000-talet var våldsvänstern i centrum av händelserna när de ockuperade hus, kastade sten och härjade. Sedan blev det tyst. Deras mest våldsamma gren Revolutionära Fronten har till och med lagt ner.

Det finns en tolkning av likvärdighetsprincipen som jag köper rakt av – den att alla människor oavsett härkomst, uppfattningar, trosföreställningar, funktionshinder, kön och sexuell läggning, det vill säga oberoende av vad och vem de är,  har lika rätt till liv, frihet och att genom sin frihet kunna förverkliga sina mål.

Hans Herman Hoppe har en bakgrund inom filosofin vilket möjliggjort att han kunnat bidra inte endast med ekonomisk analys utan även med filosofiska argument för praxeologin. I detta inlägg vill jag titta närmare på det praxeologiska argumentet visavi ett visst reduktionistiskt synsätt som frånskriver mening och syfte från mänsklig handling och se vad detta får för konsekvenser på svensk politisk debatt.