Det blev inget extraval. Ingen talmansrunda. Det blev i stället en regeringsombildning med två ministrar som lämnar och ett antal som får nya arbetsuppgifter. Stefan Löfven svalde stoltheten och valde det minst omskakande alternativet. Därmed räddar han sin regering, åtminstone för stunden.

I den förra texten i denna serie inlägg skrev jag om den begreppsförvirring som råder kring det ofta så mystifierade begreppet pengar. En delvis snarlik, men delvis också väldigt annorlunda, begreppsförvirring råder kring begreppet välstånd.

Omdaningen av det säkerhetspolitiska läget sedan 2013 är nu så stort att statsminister Stefan Löfven väljer att göra försvarspolitiken till en fråga om regeringen. Om riksdagen fäller försvarsminister Hultqvist avgår Stefan Löfven, samtidigt som han nu utlovat en höjd försvarsbudget. Från alliansens särintresse har nu försvarspolitiken gått till regeringsfråga.

Stefan Lövén ombildar delar av regeringen, Peter Hultqvist sitter på trots från både honom själv och statsministern kvar som försvarsminister. Detta trots att Hultqvist varje månad under ett års tid sammanträtt med statsministern i det försvarspolitiska rådet utan att informera honom om vad som pågick.

Vi har två skandaler att hantera: säkerhetshaveriet på myndighet och ansvarskrisen inom politiken där alla vill ha makt men ingen vill ta ansvar. Båda är allvarliga för svenska folket, eftersom det handlar om vi har en statsförvaltning som fungerar eller är en chimär – en stat utan huvud, en lättviktig lekplats för ansvarslösa?

Då har Alliansens ledare slutligen tagit steget att ”tillsammans” med Sverigedemokraterna väcka misstroende mot de tre ministrar i Löfvens regering som har misskött sina uppgifter! Varför var detta nödvändigt och vad kan bli utfallet?

Man kan fundera på om Alliansen har tänkt igenom alla spelteoretiska möjligheter om regeringen Löfven avgår. En möjlighet är att regeringen avgår och informellt utfäster sig att lägga ner sina röster när riksdagen ska rösta om Anna Kinberg Batra som statsminister. När det kritiska ögonblicket är inne väljer S dock att rösta emot Alliansregeringen – det går säkert att hitta något svepskäl för att svika löftet om att lägga ner rösterna.

»Transportgate« får mig att tänka på den klassiska tidningsrubriken “Reagan on Iran-Contras – More lies ahead”.

Det sägs att man inte skall tillskriva någon ont uppsåt när det är tillräckligt att förklara saken med dåligt förstånd. Men hur korkad, inkompetent och omdömeslös kan man vara?

Det var tydligen fullt hus hos de ständigt nyare moderaterna ute på Blasieholmen och det nyaste partihögkvarteret. Ett fyrtal av Alliansledare berättade att man avsåg avsätta triss i statsråd. Man var tydliga med att man ville göra det så fort som möjligt, innan sommaren är slut.

Efter tre års snarkslummer på läktaren klev i dag Alliansen fram och agerade som vi förväntar oss att en opposition ska agera när landets regering brister. Lite överraskande, jo det vill jag medge, deklarerade Alliansen under morgonen att de fyra partierna kommer väcka misstroende mot de tre statsråd som fått kritik för den politiska hanteringen av IT-skandalen.

Hur kan man släppa iväg en myndighets hela informationsbas till molnet?

Hur kan man låta icke säkerhetsgranskad personal från forna östeuropa få fria händer med detta material, samtidigt som hela det offentliga samhället gallskriker i skräck för vad Putin kan ta sig för?

Rekommenderar den här artikeln på SvT. Den befriar säkert somliga från illusionen om att deras information är säker. Som Försvarets radioanstalt (FRA) noterar tar det mellan en timme och några dagar för en angripare att ta sig in. FRA konstaterar också att de *aldrig* misslyckas med att ta sig in när de försöker.

En av socialistiska Sveriges mest utmärkande absurditeter är den hårda skatten på eget kompetent arbete, men frånvaron av skatt på tur som inom hasardspelens lotterier. Är det inte dags att sänka skatten på arbete och lägga skatt på lotterivinster?

5 juli-podden – för dig som vill vara uppdaterad i debatten om internet, övervakning och fri- & rättigheter

Vi är åter “live” efter ett kort sommaruppehåll och inleder med en sammanfattning av fadäsen kring Transportstyrelsen…

Tänk om Sverige var ett skepp, skeppet Svea, och Stefan Löfven var kapten ombord. Med tanke på vad vi fick veta på Löfvens pressträff igår är den naturliga frågan vem som vågar följa med skeppet Svea och kapten Stefan ut på de sju haven. Vem kan känna sig lugn med att skeppet är säkert och Stefan har koll. Låt oss leka lite med tanken hur det skulle se ut.

Flytten av Kiruna ser ut att bli ett stort misslyckande och riskera avfolkning av staden och med det inre Norrbotten. LKAB:s stenhårda upplägg leder nämligen till att alldeles för få ersättningsbostäder byggs för de bostäder som går förlorade.

Vad kan man använda statens våldsmonopol till? Svar: med världens dummaste politiker i riksdagen kan man använda det till vad som helst. Då gäller varken konstitutioner eller grundlagar. Det uppenbara är ju att man låter grov kriminalitet florera. Sådan som drabbar vanliga fysiska människor, för då ropar de på polis. Svaret från staten blir, sedan! Först ska vi utbilda, omorganisera och fördela resurser.

Sällan har väl statens inkompetens synts så tydligt nu i ljuset av Transportstyrelse-gate.

En rörelse spirar för att ställa saker och ting tillrätta. Genom att få in bra folk och en ny frisk rörelse ska saker och ting ställas tillrätta. Många tror just detta, att bra folk kan få ordning på staten. Partiet Medborgerlig samling är ett bra exempel på detta.

Jag är inte den första att säga det, och förmodligen inte heller den sista, men vår sittande regering är sannolikt en av de mest odugliga vi någonsin haft. Det har varit mycket naivitet, haverier, fumlande, tumlande och ramlande. Senaste krisen handlade om att transportstyrelsen läckt sekretessbelagda uppgifter till främmande makt, med regeringens tysta och ignoranta medgivande.

I socialtjänsten, där jag alltjämt arbetar, pratar vi ideligen om stuprör. Det har inte så mycket med en fascination för fallossymboler att göra som att stuprören är en synonym för bristande samverkan och kommunikationsbrister i offentlig förvaltning.

Det var en gång, när jag var liten och späd. På den tiden kunde jag leka kurragömma utan att behöva en fjällkedja att gömma mig bakom. Ibland fick jag gömma mig, och ibland fick jag leta. Allt som oftast slutade med att vi fick ropa högt om att någon som hade gömt sig bra skulle ge oss en ledtråd. ”Ge oss ett pip!” och den som hade gömt sig bäst pep litegrann, tillräckligt för att vi skulle lyckas. Sedan kunde vi börja om igen…

På 1980-talet populariserade den amerikanska feministen Alison Bechdel det så kallade Bechdeltestet, vilket var tänkt att uppmärksamma kvinnors underrepresentation eller låga agens i filmer. För att klara testet måste en film…

Att vi har den mest inkompetenta regering i manna minne är känt sedan gammalt och någonstans har i alla fall jag bara gått och väntat på en ordentlig praktskandal. För det har varit en tidsfråga givet förutsättningarna.

Nu kom den.

Efter en tids komplett medial frånvaro lämnade Stefan Löfven under söndagen en skriftlig kommentar till Transportstyrelsens läckor. ”Det är ett haveri”, fastslog statsministern.

Få skulle invända mot den beskrivningen, och sakta men säkert tycks även svenska medier har börjat begripa omfattningen av skandalen. Nu framkommer en allt tydligare bild som visar att inte bara inrikesminister Anders Ygeman utan även försvarsminister Peter Hultqvist kände till läckan redan i fjol.

För en tid sedan började jag fundera, white pride, finns det? Om inte, varför inte det i så fall? Vi känner till uttryck som white trash och white supremacy, men när hörde du senast eller ens någonsin talas om white pride?

Spontant kan man tycka att Riksrevisionen bör granska Trafikverket och dess företrädare mycket noga. För visst kan man misstänka korruption i en så våldsamt misskött upphandling.

Men jag tror att detta är en mer svensk historia. Det handlar om högre myndighetschefers inkompetens – som blommat ut utan att en enda sedelbunt bytt ägare. Och om politiker vars inkompetens till slut hunnit ikapp dem. Samt om makt- och vänskapskorruption.

Jag är lyckligt lottad. Jag har vänner som, trots att jag valt att bo lite avsides ur deras perspektiv, väljer att hälsa på mig när de har semester. Förutom trevligt sällskap får jag tillfälle att turista lite i min hembygd och besöka platser som jag tar så för givna att det inte blir av att besöka dem annars.

Här om dagen var jag, för första gången, på Zorngården – makarna Emma och Anders Zorns välbevarade bostad precis bredvid kyrkan i Mora.

Okunniga journalister är svenska makthavares räddning. Eftersom journalisterna generellt saknar kunskaper kring ämnet ställer de sällan vassa och viktiga frågor vid intervjuer eller presskonferenser. Så kommer det även bli i morgon när statsminister Löfven kallat till presskonferens tillsammans med Säpochefen och ÖB.

Tänk om Jesus skulle ha fötts sommaren 2017, och i Sverige. Hur skulle det ha kunnat se ut? Såhär? Ett taxifödsel-evangelium kanske? Är det lite blasfemiskt rentav?

Sverigedemokraterna har just nu alla möjligheter för straffspark på öppet mål. Allt de behöver göra är att lägga ett misstroendevotum mot infrastrukturminister Anna Johansson (s). Därmed skulle det blir tydligt för alla och envar huruvida allianspartierna stöder regeringens hantering av Transportstyrelsens läckor.