Nybloggat på HAX.5July.org: The EU and a global ban on encryption » Nu drar det ihop sig. EU:s medlemsstater är på väg att köra över EU:s mer sansade institutioner – och reser till det globala säkerhetstoppmötet med ett förbud mot kryptering / en gyllene nyckel i portföljen.

Fem veckor efter terrorattacken mot Charlie Hebdos redaktion i Paris smäller det igen. Denna gång utsätts ett yttrandefrihetsmöte i Köpenhamn. Lars Vilks är en av deltagarna och troligen också en måltavla.Vilks lurade döden ännu en gång. En annan deltagare hade inte lika tur. Åter igen har liv skördats i en attack mot yttrandefriheten i ett västerländskt land. Åter igen handlar det högst sannolikt om en islamist som tar sig friheten att bli upprörd och att hämnas upplevda oförrätter mot sin religiösa övertygelse.Precis som i Parisattackerna visar det sig nu att gärningsmannen var känd av polisen. Dådet sätter därmed ånyo fingret på massövervakningens totala tandlöshet och behovet av mer vanligt, hederligt polisarbete.

Jag är Flashback. Jag är kryptering på Internet. Jag är Lars Vilks. Jag är Charlie Hebdo. Jag är Edward Snowden. Jag är Raif Badawi. Jag är South Park.

Det finns en annan botten i varför Schibsted/Aftonbladet gett sig på Flashback, hängt ut privatpersoner och skrivit en hel del om Flashbacks ägare. Det handlar om mediakrisen och är i förlängningen ett försök att via indragningar av yttrandefrihet och publicistisk frihet göra att alterantiva media förbjuds.

Av gammal vana, och för att Moskva aldrig dragit in finansieringen, så stöder den sk Putinvänstern Ryssland agerande, because USA och fascisterna. Men i en ny bloggpost påtalar Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt det som alla normalbegåvade förstår, nämligen att Putinregimen är nationalistisk höger.

Ännu ett dödligt terrorattentat – riktat mot det fria ordet. Det knöt sig i magen när nyheten spreds i går. En dödspatrull var utsänd för att ta livet av en människa som jag har något slags personlig relation till. Lars Vilks klarade sig, men en annan man fick tragiskt sätta livet till. Jag känner visserligen inte Lars Vilks närmare, men vi har träffats några gånger. Bland annat när han talade på Frihetsfrontens sommarseminarium 2010 (och stannade över natten, på festen). Så detta, det senaste attentatet känns inte bara förfärande och tragiskt – utan även på något sätt personligt.

Diskussionen om Lars Vilks påminner en del om diskussionen kring våldtäkter: “Jamen, hon klädde sig ju utmanande.” “Sa hon verkligen nej?” “Har hon inte varit rätt lösaktig tidigare?” Ungefär samma resonemang förs om Lars Vilks: “Han provocerar ju bara.” “Vilks kostar en massa pengar.” “Yttrandefrihet är inte friheten att förolämpa.”

Feminism är ett laddat ord. För vissa handlar det att värna en förtryckt grupp i samhället, för andra innebär det en alldeles för kollektivistisk syn på människan och en oönskad strävan att bygga ut politiken. Jag behöver inte säga att jag tillhör den senare gruppen.Amanda Björkman kallar sig liberal feminist. Det finns vissa som gör det. För henne betyder feminism att “se ett samhälle där kvinnors liv och möjligheter är begränsade enbart på grund av att de är kvinnor”. Men hon vill inte ha radikal vänsterpolitik, säger hon.Vilket samhälle pratar då Amanda Björkman om? Saudiarabien – där kvinnor är förbjudna att köra bil? Afghanistan – där kvinnor av tradition måste täcka sitt hår och ansikte? Eller kanske Irland – där abort är förbjuden?Nej, Sverige.

Tredje statsmaktens uppdrag är att granska makten och ur det perspektivet är det fullt förståeligt att tidigare samarbetspartnern Bonnier/Expressen lyfte sin hand från Researchgruppen, som istället gick vidare till Schibsted/Aftonbladet för att hänga ut vanliga människor som skrivit mer eller mindre kontroversiella saker på Flashback. Efter alla artiklar från Aftonbladet kan man konstatera att det fanns ingen nyhet.

Läser att bankernas räntemarginal på bolån nu uppgår till 1,54 procent. Det innebär att bankerna lånar gratis i Riksbanken och sedan får 15 400 kronor varje år per utlånad miljon för att förmedla dessa pengar till hushållen. Kreditrisken är i nuläget närmast obefintlig – och har varit så de senaste 20 åren. Har själv diskuterat införandet av en medborgarlön, men detta är det närmaste medborgarlön vi kommer i dagens samhälle: 15 400 kronor om året för att göra absolut ingenting.

Min kollega Payam Moula svarade i slutet av januari på mitt inlägg med titeln ”Jag tror på människan”. Jag rekommenderar en läsare av det här inlägget att först läsa både min text och Payams replik ”Vad får en tänkare att bli ‘ganska liberal’?”. Payam har inte oväntat starka poänger i sin replik. Jag tror att vi skiljer oss åt något i synen på förnuft och marknadsekonomi men enligt god sed bör fokus ligga på hans starkaste argument. Payam får in en fullträff med sitt exempel om narkotika. Som jag skrev i en kommentar till hans text är exemplet inte det mest generösa mot mig, men det illustrerar en fundamental värderingsskillnad oss emellan.

Att Kina är ett av världens svarta länder när det gäller pressfrihet, yttrandefrihet och frihet på nätet är vida känt. Det är en enkel sak att styra vad som skrivs i dagspressen och sägs i den statligt kontrollerade televisionen, men en betydligt större utmaning att kontrollera på vad som sprids på internet.Jag måste säga att jag är lite imponerad av hur pass effektiv den kinesiska nätcensuren är, hur snabbt regimen lyckas radera tweets som inte faller den i smaken och stänga ned webbsidor på vilka det skrivs saker som ligger lite för nära sanningen eller som kritiserar KKP. Regimen har förfärande bra koll. Det är tio år sedan det gick att blogga någorlunda ostört på det kinesiska fastlandet.

Sverigedemokraterna växer så att det knakar. Det är idag den tredje största partiet, och om tillväxten fortsätter i samma takt så är de näst störst till valet 2018. Vad har hänt i den politiska korrekthetens land? Landet där ordet lagom var en dygd, och folk dricker mellanmjölk av just den anledningen. Finns det något kvar av detta land? Det politiskt korrekta Sverige skapades förmodligen på 1970-talet. Under detta decennium förändrades vårt land i grunden. Från att ha varit ett land av framgång, industrier, entreprenörer och låga skatter kastades allt om på några få år.

Här är beviset, svart på vitt. EU vill ha tillgång till all krypterad datatrafik… “Since the Snowden revelations, internet and telecommunications companies have started to use often de-centralized encryption which increasingly makes lawful interception by the relevant national authorities technically difficult or even impossible. The Commission should be invited to explore rules obliging internet and telecommunications companies operating in the EU to provide under certain conditions as set out in the relevant national laws and in full compliance with fundamental rights access of the relevant national authorities to communications (i.e. share encryption keys).”

I Parisattackernas spår gjorde politiker, kändisar och vanligt folk gemensam sak. Alla stod plötsligt upp för yttrandefrihet och pressfrihet – även de politiker som aktivt slår ned på just dessa fri- och rättigheter övriga dagar på året. Även de som ondgör sig över “kränkande” bilder och “hets”.Det var därför med mycket kluvna känslor jag bevittnade manifestationerna för yttrandefriheten som hölls i en rad europeiska länder och läste alla inlägg och krönikor till det fria ordets försvar. Hur mycket låg bakom dessa uttryck egentligen? Med handen på hjärtat? Det förefaller viktigare hur man framstår än vad innerst inne står för. Det dröjde dock inte så länge innan tonläget ändrades och ifrågasättanden av yttrandefriheten dök upp igen.

EU-toppmötet är nu igång. På agendan finns Ukraina, Grekland – och ett antal säkerhetsfrågor. Just säkerhetsfrågorna har hamnat i medieskugga. Det handlar dels om registrering av persondata vid våra flygresor (EU PNR), dels om den kontroll och begränsning av innehåll på internet som diskuterats bland EU:s inrikesministrar – och dels om det den säkerhetskonferens som skall hållas i Washington på onsdag och torsdag nästa vecka. Inför EU:s toppmöte har riksdagens EU-nämnd haft ett möte med statsminister Stefan Löfven (S). “Vi kommer självfallet inte att göra någonting som strider mot våra lagar, allra minst mot våra grundlagar, det måste stå alldeles klart” säger Löfven. Vilket i sig är tillräckligt för att man skall bli en smula vaksam.

Sveriges Television rapporterar att skolkoncernen Akademedia inte höjt lärarlönerna, trots att de fått order av Stockholms stad att göra det. Det är så många fel i det här så jag vet inte var jag ska börja. För det första, Stockholms stad sätter lönerna för Stockholms stads personal – inte för personal som arbetar på privata företag. Hur skulle det se ut om kommunerna hade synpunkter på vilka löner som betalas i näringslivet?

Bloggrannen Magnus Ernström på Morgonsur har i sedvanlig mästerlig slagkraftighet sammanfattat hela Sveriges problem och landar i att Sverige inte finns, för det finns ingen idé med varför Sverige existerar som land – det finns inte längre någon gemensam idé som motiverar landets existens.

Eftersom definitionen av idioti är att upprepa något och förvänta sig ett annat resultat än tidigare, så sänker Riksbanken nu sin styrränta reporäntan till -0.10%. Därtill börjar man med kvantitativa lättnader och börjar köpa statsobligationer för 10 miljarder SEK. Som konstaterades här på bloggen senast igår var den 2-åriga statsobligationsräntan redan negativ, men Riksbanken vill alltså ha ännu lägre statslåneräntor.

I stort tycker jag om Sverige. De flesta människor man träffar är rätt trevliga, klimatet passar mig ganska bra och vissa delar är väldigt vackra. Samtidigt blir jag bra jävla less på all idioti vi hittar på ibland. Den senaste tiden har varit särskilt störig på det sättet. Kvällstidningen, och jag använder termen liberalt nog att innefattat ”glorifierad skvallerblaska”, Aftonbladet tröttnade på att konkurrenterna på Expressen tillfälligt tagit över titeln som landets minst seriösa medieinstitution och snodde helt enkelt idén att samarbeta med vänsterextrema trolljägare för att ge sig på ”trollen” på Flashback. HAX sammanfattade som vanligt det hela bäst.
Det roliga med det hela är att exemplen de tar upp, till exempel i den här radiointervjun, helt enkelt inte har något alls att komma med jämfört med vilken genomsnittlig dag som helst för många människor som spelar datorspel online, spelar poker på nätet eller utför ett otal andra sysslor.

Detta blir en något annorlunda post, jag skriver den här eftersom jag tror att det jag har att säga behöver sägas. Jag är en stor fan av uppdrag granskning. Vissa av deras reportage är riktiga guldkort, väl värda de pris de har fått. Problemet är bara det finns också program däremellan. Program som helt enkelt inte är en story. Där trådarna inte hänger ihop och där storyn inte håller. Det är resultatet av att man har krav på sig att sända något varje vecka. Kvällens avsnitt som handlar om ett fenomen som jag har kunnat observera på nära håll, utan att för den delen vara inblandad, annat än som en del i den politiska debatten.