Jag är medveten om att praktisk politik ofta landar i att man tvingas välja mellan dåliga alternativ. Det beror inte sällan på att ingen stod upp för medborgarnas frihet och rättigheter i ruta ett. Vill man påverka politiken måste man visa kompetent handlingskraft tidigt i den demokratiska processen. Vilket allt för få gör. Och ibland är skälet till att saker går fel ren maktkorruption. Det vill säga att politiker offrar sina löften, sina principer och sin heder – i utbyte mot makt. Och maktkorruption är precis vad det handlar om när Miljöpartiet nu sviker alla sina löften om övervakning – i utbyte mot ministerposter…

Regeringen avser att tillsätta en utredning om hur gammelmedias tidningar ska räddas. Man gör alltså precis samma misstag som under tekokrisen och varvskrisen, och tänker pumpa in skattepengar i en döende bransch. Mediabranschen behöver förändras, en del aktörer kommer dö. Andra kommer växa, nya aktörer kommer in. Det är som det ska vara.

I går röstade riksdagen om FRA och dess verksamhet. Alla – utom (V) och en folkpartist – röstade mot att riva upp FRA-lagen. Alla – utom (V) och en folkpartist som avstod – röstade mot att utreda samarbetet mellan FRA och amerikanska NSA. Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Men Miljöpartiets svek i övervakningsfrågorna är anmärkningsvärt och avgrundsdjupt. Samtidigt fortsätter samarbetet mellan svenska FRA, amerikanska NSA och brittiska GCHQ – utan att någon ens kan berätta vilket lagligt stöd denna verksamhet har eller vem som har fattat beslutet.

För snart två veckor sedan skrev jag ett blogginlägg med rubriken ”Smörja, sexism och haverier – eller en svensk libertarianism?” I inlägget uppmanade jag den svenska libertarianska rörelsen att anamma en sund selektion av importerade idéer och att sätta ett större fokus på produktionen av en egen tanketradition. I det här inlägget ska jag visa varför min egen uppmaning har stora men inte oöverkomliga svårigheter.

Vi måste formulera positiva idéer om samhället i stället för att ta anti-positioner, skrev jag i det ovan nämnda blogginlägget. Det är knepigt för en libertarian att göra. Libertarianism som ideologi saknar nämligen ett inneboende ”högre gott”, eller en ”moralisk kompass” om man tillåter sig att sväva ut med orden. Det är inte libertarianismens uppgift, rent moralfilosofiskt, att säga vad som är eftersträvansvärt.

I SVT:s morgonsoffa intervjuades inför internationella kvinnodagen två kvinnliga chefer och en intressant fråga ställdes:

Programledaren: Ni två har utsetts till två av välfärdens viktigaste chefer. Det är ett gigantiskt område ni har att basa över. 405.000 anställda och 380 miljarder. Det är budgetar som få inom näringslivet hanterar. Och övervägande kvinnor är det inom välfärden. Är det lättare att nå toppositioner som kvinna inom offentlig sektor?

Denna vecka skulle Lars Vilks ha deltagit i en paneldebatt om yttrandefrihet anordnad av Piratpartiet i Göteborg. Debatten ställdes emellertid in. Folkets hus flyttade först debatten, vilket bidrog till att flera deltagare inte kunde medverka. Sedan ställdes den in helt och hållet. Skälet som uppgavs var att debatten skulle “störa” annan verksamhet i Folkets hus. Snart framkom det att “folk kände sig otrygga”. Deltagare i andra evenemang målade troligen upp en bild av risken för attentat. Så Folkets hus backade ur, helt enkelt.

EU arbetar just nu med nya regler för persondataskydd. Medlemsstaterna i ministerrådet försöker vattna ur förslaget fullständigt.

DN har genom att ta del av statistik från SCB följt hur det har gått för alla som fick permanent uppehållstillstånd 2004. Statistiken sträcker sig fram till 2014. Det rör sig alltså om en tioårsperiod, tillräckligt länge för att kunna dra ganska goda slutsatser om hur svensk migrations- och integrationspolitik fungerar. Vi vet sedan tidigare, även tack vare statistik från SCB, att mediantiden för flyktingar att bli förvärvsarbetande var sju år 2012. Den bild vi nu får visar att många av dem som fått jobb tillhör de mest lågbetalda på arbetsmarknaden.

Har hittat en ny tjänst där man kan se hur många äkta respektive fejkade twitterföljare olika konton har. Det är intressant, då jag tycker att somliga konton har lite väl många följare. Betänk att det finns ungefär 300 000 aktiva twitterkonton i Sverige. Att någon har 100 000 följare i Sverige är då ungefär som att någon har en miljon svenska Facebookvänner. Så jag har kollat upp några konton som jag tyckte hade lite för stora följarskaror.

Läsa, räkna, skriva. Gustav Fridolin, skolministern, vill att barnen ska kunna det när de lämnar lågstadiet. Men vi har redan en läsa-, räkna-, skrivagaranti. Den kallas “läroplan” och definierar vad eleverna bör kunna. Så här står det i läroplanen…

Om Public Service – statstelevisionen och statsradion – verkligen vill vara i allmänhetens tjänst, då bör de upplåta lokal och sändningstid till den nu stoppade paneldiskussionen om yttrandefrihet med Lars Vilks. Det är oacceptabelt att en debatt om yttrandefrihet stoppas på grund av hot och rädsla. Här skulle Public Service kunna gå in och leva upp till sitt “demokratiska uppdrag”.

Efter mycket om och men, ändrade tider och olika besked verkar det som om det nu är klart: Det blir ingen paneldebatt om yttrandefrihet med Lars Vilks i Göteborg denna vecka. Först flyttade Folkets Hus i Göteborg Piratpartiets paneldebatt från torsdag till fredag, vilket ledde till att Alexander Bard och Sakine Madon inte kunde medverka. Kvar i panelen fanns då Lars Vilks och Peter Sunde. Och nu kommer alltså beskedet att Folkets Hus säger nej till paneldebatten helt och hållet.

Verkar som om svenska lärare inte riktigt har det som krävs för dagens skola. De vågar inte vistas i samma lokal som Lars Vilks har varit i några timmar tidigare. Men, nåja. Lärarförbundet kräver i alla fall inte att man stänger ner alla skolor i Göteborg för att Lars Vilks ska samtala på Piratpartiets ungdomsförbunds seminarium där i morgon. Kommer osökt att tänka på hemspråksläraren i Höganäs som fick en tillrättavisning för att hen ifrågasatt en elevs påstående om att förintelsen inte ägt rum. Det här med att stå upp för yttrandefriheten är inte någon svensk nationalsport – vi är bättre på längdskidåkning.

En av EU:s kärnfunktioner är den inre marknaden – att varor och tjänster skall kunna säljas fritt i hela unionen. Vilket är en av de få saker som är bra med EU. Denna princip har dock inte slagit igenom när det gäller upphovsrätt och digitala produkter. Vilket är skälet till att man ofta råkar ut för att information och kultur som finns på nätet inte är tillgänglig i det land där man själv bor eller vistas. I dag är denna verksamhet uppdelad på 28 nationella marknader, vilket gör allt sämre och krångligare för så väl konsumenter som för företagen.

Uppmärksamheten i sociala medier har blivit stor kring Karin Forslund, 95 år. Hon bor på ett kommunalt äldreboende i Söderhamn och bilden på hennes blåslagna ansikte har rört upp många känslor. Kommunen har dragit ned på resurser och personalen på Åsgårdens äldreboende har blivit allt mer stressad och ibland måste både städning och duschning prioriteras bort. Karin kände att hon var till besvär och ville därför inte be om hjälp med att gå på toaletten, trots att hon sitter i rullstol. Följden blev att hon föll fyra gånger på en vecka och fick stora blåmärken i ansiktet och över hela kroppen.

Det bedrivs ifrån socialistiskt och fackligt håll en desinformationskampanj om att fasta jobb är på väg bort. Verkligheten (definition av verkligheten: SCB:s statistik) är istället att aldrig förr har så många varit fast anställda i Sverige som nu. Under Göran Perssons gamla socialistregim var fjärde kvartalet 2005 blott 3 270 700 fast anställda i Sverige. När socialisterna åter tog makten och bildade regering under fjärde kvartalet 2014 hade antalet fast anställda stigit till 3 543 900, eller en ökning med 8.35%.

Stora saker sker i jordbruksdebatten. I ATL, lantbrukets frispråkiga tidning (vars ägare beslutat lägga ned den!), hade en ledare signerad Lars Vernersson den 2 februari. Där kräver han att jordbrukets svårigheter måste upp till analys och debatt, medan vi har något kvar. Sten-Arne Persson, som ofta kommenterar här på Frihetsportalen, skrev en debattartikel i ATL om jordbrukets inkomststatistik. Han pekade på hur den sällan eller aldrig redovisas korrekt eller med insiktsfull analys av media eller ens de politiker som deltar i besluten om jordbrukets villkor.

Integration är ordet på alla politikers läppar. Endast Sverigedemokraterna väljer begreppet assimilation när de talar om hur nyanlända ska komma in i det svenska samhället. Men vad innebär det ena och det andra och vilka är skillnaderna? Är det självklart att Sverige ska ha en integrationspolitik och inte en assimilationspolitik? Det som vanligtvis avses med integration är förenklat uttryckt deltagande i samhället. Enligt somliga räcker det att vara självförsörjande och kunna språket. Enligt andra krävs lite mer än så för att betraktas som integrerad.

En av dagens nyheter är att Sverige har sålt pansarvagnar till ett land i krig, via Tjeckien. Vilket är ett sätt att gå runt de svenska reglerna. Det som stör mig mest är dock detta: Sverige köpte de aktuella pansarvagnarna från Tyskland, där de stått uppställda i åratal. De var i riktigt dåligt skick. Sedan renoverades och moderniserades de, på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Därefter kom Sverige på att vi nog ändå inte har något försvar som behöver dessa pansarvagnar. Så vi sålde dem till Tjeckien. Som sålde dem till Irak.

Hanne Kjöller skriver i DN idag om diskrepansen mellan Sveriges höga skatter, och vad man får tillbaka. Särskilt tonvikt lägger hon på polisen arbete, där även grövre brott läggs ner utan utredning, även när det finns filmer från övervakningskameror etc. Kanske är det dags för medborgarna att börja fundera på vad de betalar för, och vad det sociala kontraktet egentligen innebär? Eller enkelt uttryckt: What’s in it for me?

Jag noterar att Piratpartiets ungdomsförbund – Ung Pirat – står upp för yttrandefriheten när andra duckar. I samband med Mediedagarna i Göteborg ordnar Ung Pirat en paneldebatt om yttrandefrihet med bland andra konstnären Lars Vilks och Alexander Bard. Detta samtidigt som många andra stänger dörren för Vilks.

Polisen i Sollentuna meddelade i januari att månaden varit ganska lugn. Mindre lugnt var det för Riddermark Bil, som drabbades av ett inbrott som uppenbarligen hade insiderkopplingar, men som polisen omedelbart lade ner trots övervakningsfilm och inspelade samtal från de misstänkta. […] Tidigare har jag påtalat att polisen rutinmässigt lägger ner allt som ger mindre än tre månaders fängelse, sk vardagsbrottslighet.

I pappersupplagan av Helsingborgs Dagblad den 28 februari kan man läsa att det råder kamp om miljöinspektörerna i Skåne. […] På bara några få år har antalet inspektörer ökat från 15,75 till 27. Det är en ökning med 58%! Det innebär också en miljöinspektör per 2296 invånare, för att hålla reda på att kommunmedborgarna sköter sig.

Enligt svensk lag är det förbjudet att sälja vapen till länder i krig. Man kan tycka vad man vill om detta, men vi bör påminna oss själva om att det ofta länder i krig som behöver vapen. Nu har 250 svenska pansarbandvagnar hamnat i Irak, via en mellanhand i Tjeckien. Och om detta skriver medierna idag, förmodligen vill man piska upp en debatt om huruvida det är rätt eller fel. En debatt som inte kommer att leda någonvart. Varför? Jo, det finns några grundläggande problem i ekvationen.