Vem, tycker du, skall ha beslutanderätt över skogen? Skogsägaren eller politiker i EU-kommissionen?

Det moderna samhället fylls av varor, bilder och roller, till den punkt där dessa varor, bilder och roller framstår som det verkliga och det egna livet är overkligt.

Jag vet inte varför jag är klimatskeptiker, erkände jag. Men jag vet att det oroar mig att en mycket liten grupp välplacerade och beslutsamma personer har bestämt att jordens produktion och konsumtion av energi oåterkalleligen ska revolutioneras under en mycket kort period framöver.

I en signerad ledare i Sydsvenskan ondgör sig Jesper Sahlin över att Viktor Orbán vill låta det ungerska folket rösta om en ny lag som förbjuder “främjandet av homosexualitet till minderåriga”. Enligt Sahlin är det ett “löjligt ledarskap” som tillåter undersåtarna yttra sig om ett dylikt “icke-problem”.

Nu är det troligen slut med det. Själva inseglet på förändringen är att USA givit upp i Afghanistan. Civilisationens främste riddare har tagit stryk av ett skäggigt rövarband som bekämpar allt sådant som USA försvarar: demokrati, jämställdhet för kvinnor och rätt till liv för homosexuella. USA tycker inte längre att det är värt att hjälpa afghanerna med sådant.

Är det inte dags att vi inser att Pride-kulturen bara är ett led i USA:s kulturkrig mot Europa?

Detta kaninhål hoppar man för övrigt ner i på egen risk, det är inte omöjligt att den som funderar för mycket på saken aldrig mer kan konsumera konstruerad trevnad utan en tilltagande känsla av äckel. När man blivit varse allt det som inte kan sägas är det svårt att ta det som sägs på fullt allvar.

Nyligen fick jag frågan om varför jag tjatar om att betala med kontanter. Svaret urartade som vanligt till en föreläsning. Vanliga argument för kontanter brukar inte lyfta högre än till att “gamlingar klarar inte av att handla med kort” och “skolbarn kan inte lära sig räkna utan sedlar och mynt”.

Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på meningslösa manifestationer. Godhetsyttringar som inte innebär några uppoffringar och inte leder till något annat än att personen eller personerna som ägnar sig åt det får massmedial uppmärksamhet och en chans att känna sig riktigt goda och präktiga inombords.

Intelligens är ett känsligt ämne. Att blott 10 – 15 procent av befolkningen kan sägas vara intelligenta (enligt gängse IQ-skala), medan ungefär lika stor procent är ”dumma” och resterande 70 procent ”medelmåttor”, blir förstås bekymmersamt om man vill leva efter principen ”Allas lika värde”. Naturen har helt enkelt konstruerat våra hjärnor på ett sätt som strider mot den svenska värdegrunden.

En av familjelivets konstituerande komponenter är middagen. Den inleds i de flesta familjer mellan klockan fem och klockan åtta och utgör, i välfungerande familjer, den lilla gemenskapens dagliga sammanträde där viktiga ärenden hanteras, till exempel hur julhelgens alla känsliga krav ska klaras så smärtfritt som möjligt och hur man ska få Fredrik, 10, att göra läxorna.

Är Sverige det land i världen där dess etniska ursprungsbefolkning till varje pris ska förmås att så mycket som möjligt avsky och skämmas för sitt eget ursprung och det faktum att de har rätt till sitt eget land, sin kultur, språk och traditioner?

I dagarna har en intervju med Bulletins chefredaktör väckt debatt i sociala medier. Reportaget, som publicerades i Svenska Dagbladet den 23 juli, inleds med att ”den kontroversiella nättidningen Bulletins chefredaktör Andrew Rosenthal är orolig. Om Sverige inte tar tag i vad han kallar institutionaliserad rasism och segregation fruktar han att landet kommer att bli ’ett Gaza’ med beväpnade uppror mot staten inom 20 år.”

Jag läser böcker med samma frenesi som en narkoman ger sig i kast med den ihoprullade hundralappen och så som tusen rus smälter ihop till ett i minnet så är det även med böckerna jag läser. De flesta böckerna lämnar inte något större intryck efter sig och som bäst får jag en vag aha-upplevelse. Ibland kommer jag emellertid över en bok som verkligen fastnar, som jag går och grunnar på konstant under läsperioden och som sedan maler vidare i mina tankar under lång tid efteråt.

Under det senaste året har den nya amerikanska ideologin ”wokism” slagit igenom med skrämmande och våldsam kraft i USA. Vi svenskar borde inte vara förvånade ty wokism är inget annat än en lite mer högljudd och aggressiv variant av den svenska politiska korrektheten, PK-ismen, som har varit statsbärande svensk ideologi i ett par decennier.

Något som slår en när man följer amerikansk politik är att ”vänstern” och ”högern” i flera frågor bytt sida. Det gäller inte minst synen på ”djupstaten” i form av FBI och andra hemlighetsfulla bokstavsorganisationer, det gäller i växande grad även inställningen till storkapital och företag som Google och Facebook.

Allt tätare inträffar de extrema händelser som får tiden att stanna upp och ansvariga politiker att utbrista att det är oacceptabelt. Sedan lägger sig bestörtningen och allt är som vanligt igen. Låt vara på en ny nivå vars tröskel passerades. Nu senast i form av att två små barn blir beskjutna när de leker i sin närmiljö.

Svante Nordin är en av Sveriges främsta idéhistoriker. Hans arbetsinsats har under årens lopp varit enorm med en produktion som omfattar bland annat biografiska verk om svenska filosofer och kulturpersonligheter, filosofihistoria avsett för studenter, samt en rad verk som på ett eller annat sätt berör politisk filosofi.

Den ökända propositionen som brukar kallas mångkulturpropositionen antogs av en enig riksdag och går ur på att invandrare och minoriteter själva ska bedöma om de vill anamma den svensk kulturen och identiteten eller om de vill leva kvar i sin medhavda. Den som inte vill anpassa sig till svensk kultur ska via sina riksorganisationer kunna beviljas bidrag för att värna om ursprungskulturen.

Oroligheterna i Sydafrika under början av juli varade i mer än en vecka och krävde över 300 människoliv. Plundring, våldsamma konfrontationer och massdemonstrationer tycktes drabba landet lika oväntat som en blixt från en klar himmel.

Alexandr Solsjenitsyn lär ha sagt “För att kuva ett folk måste man först kapa dess rötter”. Romarnas metod var divide et impera – söndra och härska. Ja till och med i Bibeln läser vi att “ett hus som strider mot sig själv kan inte bestå”.

Nästan varje dag träffar jag en person, ej sällan vit och manlig, som säger att han för det mesta knyter händerna i byxfickan när han lyssnar på den statliga radion eller ännu mer när han ser på den statliga televisionen. Då ler jag vänligt och konspiratoriskt mot honom för att visa att vi båda är medlemmar av motståndsrörelsen.