Aftonbladets Anders Lindberg svarar rasande: “Du hittar på för mycket Tino Sanandaji”: ”Tino Sanandaji har hittat på att personer med invandrarbakgrund kommer vara majoritet i Sverige 2025.” Fel. Jag skrev att om den nuvarande takten mot förmodan håller i sig så kommer de med invandrarbakgrund att vara majoritet inom 10-15 år.

En läsare skrev en frågeställning kring om familjen ska köpa en villa nu, trots den kommande kraschen för den nu medialt uppmärksammade bostadsbubblan. Givet den information som läsaren anger så är mitt svar “ja, och lycka till med familjens slutliga boende!”.

Max Andersson som är ledamot för Miljöpartiet i Europaparlamentet skriver i dag på SVT Opinion. I texten går han till angrepp mot den rödgröna regeringens kulturminister, den nyblivna miljöpartisten Alice Bah Kuhnke. Det är kulturministerns tal om hårdare tag mot fildelare som irriterar Andersson.

Det finns en helt annan dimension på flyktingfrågan som inte alls diskuteras i Sverige. Och det är att ge folk från Mellanöstern uppehållstillstånd, pass eller fristad – mot diverse investeringar. Det finns olika upplägg där den enklaste varianten är att köpa ett nybyggt hus för en viss minimikostnad, upp till storskaliga investeringar i infrastrukturprojekt. Cypern nyttjar det här systemet och har fått in en hel del pengar till statskassan.

På pressträffen när Moderaterna presenterade sin skuggbudget tog partiets ekonomiskpolitiske talesperson Ulf Kristersson bladet från munnen på ett överraskande sätt. Han konstaterade att dagens rekordstora inflöde av asylsökande till Sverige “riskerar att bli gökungen som tränger ut allt annat ur välfärdsboet”. Därmed gjorde Kristersson det mest förbjudna: ställde välfärd mot invandring.

Senaste konjunkturbarometern pekar allt mer på att svensk ekonomi är på väg mot överhettning. Nästan hela näringslivet är nu överhettat, med tillverkningsindustri, bygg och anläggning respektive detaljhandeln som ledande. Bara själva hushållen har en negativ syn på ekonomin just nu.

Kristdemokraterna håller riksting med början i morgon. Decemberöverenskommelsen är en av frågorna som kommer att diskuteras. Förmodligen i heta replikväxlingar. Det finns nämligen ett växande missnöje inom KD med DÖ. Ett flertal KD-distrikt kräver att partiet lämnar DÖ. Det skulle betyda att KD som enda alliansparti står utanför överenskommelsen. I praktiken är det inte säkert att det betyder så mycket eftersom allianspartierna nu och fram till valåret kommer lägga separata budgetar. Däremot skulle KD, kalkylerar säkert vissa kritiker, kunna tjäna på att inte endast Sverigedemokraterna är det enda oppositionspartiet.

I samband med att jag var på föreläsningen, om man nu kan kalla den infantila föreställningen för en föreläsning, Gullspång i förrgår, framgick det tydligt att många människor inte tagit till sig annan information om klimatet än den som återges i MSM. Jag har därför plockat ihop en lista på böcker och någar debattörer/hemsidor där man kan få veta mer, om man vill.

Aftonbladets ledarsida kritiserar min extrapolering av dagens flyktingtryck.

Negra Efendić på SvD anser att Svenskt Näringslivs ordförande Carola Lemne ska skämmas för att hon sagt “… han såg ärligt talat väldigt iransk ut, lite så där terroristvarning”.

Flyktingkrisen i och runt Europa har dominerat svensk nyhetsbevakning i månader nu. Paniken i asylmottagandet i Sverige är ännu inte tillräckligt intressant för att medierna ska slå på stora trumman och ställa politiker till svars á la Janne Josefsson. Den dagen kanske kommer när det även har tagit slut på fängelser, kursgårdar, äldreboenden och idrottshallar.

Hemskt ledsen, men flyktingsituationen är ohållbar. Jag skall inte trötta dig med siffror om antal, brist på inkvartering, dålig integration, bostadsbrist och den skruvade svenska arbetsmarknaden. Media svämmar just nu över av sådant.

I går kom nyheten: Folkpartiet kommer sannolikt att byta namn till ”Liberalerna”. Twitter svämmade över av skämt. Någon frågade sig om inte partiet glömt att lägga till citattecknen. Med undantag för folkpartister råder det nämligen i den liberala sfären i princip konsensus kring att Folkpartiet inte är liberaler. På ett Timbromingel i somras berättade jag för en annan minglare att min rumskollega är sosse. ”Jaså, folkpartist?” svarade hen utan att skämta.

Igår var jag på ett halleluja-möte om klimatet. Vi var ett tjugotal personer närvarande, nästan samtliga pensionärer. Det hölls passande nog i församlingshemmet i Amnehärad i Gullspång. Föreläsare var Aina Florin, utskickad från Riksteatern för deras klimatprojekt ”Run for your life”. Aina är till vardags teaterkonsulent för Riksteatern i Västra Götaland. På fritiden är hon även ledamot för vänsterpartiet i Göteborgs stads kulturnämnd, där hon är 1:vice ordförande.

Idag skrivs det i den smått trötta kvällspressen om en ny motion som framlagts för att avskaffa monarkin, och, antar undertecknad, skänka Sverige en valbar statschef. Detta är enligt dito tidningar historiskt eftersom det denna gång är en motion som härstammar från riksdagsledamöter från fler än ett parti. Att det är de usual suspects från de socialistiska partierna är föga förvånande – nyheten torde vara att det är de förment blå liberalerna som är på krigsstigen mot traditionen. Vid närmre eftertanke är även detta föga förvånande.

I Storbritannien och Kina kan vi nu se exempel på nya auktoritära verktyg kopplade till övervakningsstaten – som syftar till att kontrollera och begränsa oönskade åsikter och aktiviteter.

Dagens stora snackis i sociala medier är förstås att Folkpartiets ledning föreslår ett namnbyte. Varken till Moralisterna, Feministerna eller Förbudsivrarna utan till Liberalerna. Det blir förstås lite fånigt.

Det lutar åt att Kristdemokraterna kan komma att fatta stämmobeslut om att hoppa av Decemberöverenskommelsen. Då inträffar det intressanta: Att gå in i DÖk var fel. Men att lämna DÖk är för den sakens skull inte helt lätt. Faller DÖk, då finns det inte längre någon garanti för att den sittande regeringen kommer att få igenom sina budgetpropositioner. Detta kan leda till nyval – vilket borgerligheten inte känner sig redo för, sossarna inte vill ha och som förmodligen bara skulle göra SD ännu starkare.

EU-kommissionen vill införa tvingande lagar inom hela unionen mot ”hate-speech”. Det kommer då att kallas för hatbrott att säga något negativt om vissa, kanske samtliga, minoriteter. Judar och muslimer kommer självklart att inkluderas i de grupper som anses vara utsatta för hatbrott.

Jag hör regelrätta rasistiska tankar som vädras i flyktingkrisens spår, det kan vara frimarknadsdebattörer som Stefan Molyneux, eller vänner hemma på middag. Det pratas om att folk från Mellanöstern inte har lika hög IQ som västerlänningar, att de tillhör en annan ras predestinerad att misslyckas…

Flyktingströmmen till Sverige har ökat dramatiskt. Under September sökte 24000 asyl, och söktrycket ligger nu på ca tusen per dag. Det kan vara intressant att se hur antal asylsökande, antal beviljade asyl till flyktingar och antal invandrare hängt samman över tid.

Under 1970-talet då jag växte upp ansågs krig vara något fult och meningslöst. Vi var rädda för atombomben som kunde utrota allt liv på jorden. Nationalism var något gammalt och osunt. Världen var ny och modern, inte bara i mina barnaögon utan för alla. Nya villor och bostadsområden växte upp som svampar ur jorden. Byggkranar stod överallt, och nya bilar rullade ut från fabrikerna.

I dag är det exakt 32 år sedan socialismen stoppades i Sverige. Det var en annan tid – insikten om planekonomins underlägsenhet hade inte infunnit sig och den storskaliga samhällsplaneringen nådde sin höjdpunkt.

Denna dag, den 4 oktober, för 32 år sedan hölls en av landets största demonstrationer. Det var dagen då svenska folket sa nej till att göra Sverige till ett rent socialistiskt land. Det var dagen man stoppade löntagarfonderna (i sin ursprungliga form). Löntagarfonderna skulle finansieras genom att konfiskera företagens “övervinster” och använda dem för att köpa upp svenskt näringsliv. “Med fonderna tar vi över steg för steg” förklarade LO.