Om Alliansen verkligen vill regera så har de fortfarande chansen med gällande valresultat. Kommunerna klagar över att de inte kan ta emot alla de ”flyktingar”, det vill säga migranter, som regeringen Löfvén välkomnar till Sverige.

Tyskland och EU-Kommissionen vill införa en solidaritetsskatt för att hantera flyktingsituationen. Detta har oerhörda implikationer, som inte har ett dugg med flyktingar att göra.

Att försöka sätta upp någon slags undantagsregler för hur man ska låta en minoritetsregering regera utan vettigt stöd i kammaren är dömt att misslyckas. Inför varje votering måste man med blod svett och tårar jobba ihop en majoritet, även inför budgetomröstningen. Det är det som är tanken med demokrati, det ska inte vara så enkelt att ändra eller instifta nya lagar. Demokrati handlar om förhandlingar och friktion, och det är inget för den som inte vill smutsa ner händerna.

SVTs kanske fräckaste lögn är att Sverige upplever en ”kompetensregn” av högutbildade Syrier. Det stämmer inte. SCB mäter nyanländas utbildning genom självrapporterade enkäter och rapporterar att ca 10 procent av Syrier är högutbildade jämfört med ca 25 procent bland befolkningen som helhet, definierad som tre års eftergymnasial utbildning.

Jag skrev inför riksdagsvalet att jag inte var särskilt rädd för ett Sverige med Stefan Löfven som statsminister. Han har inte framstått som en extremist utan tvärtom en politiker med fötterna på jorden. Socialdemokrat, ja, men det finns bättre och sämre sossar. Jag fick intrycket av att Löfven tillhörde den första kategorin. I dag har jag en mindre smickrande bild av honom, både som politiker och statsminister.

Så här i svallvågorna efter DÖs fall kanske det känns malplacerat att komma med en fundering om de areella näringarnas framtid. Å andra sidan är det en av de viktiga frågor som en framtida regering måste ta tag i, oavsett vem som regerar.

Under fredagen lämnade de borgerliga partierna, med KD i spetsen, slutligen Decemberöverenskommelsen. Så vad händer nu? En vanlig analys tycks vara – ingenting. Men jag undrar. Låt mig fundera högt.

Oväntat men väldigt glädjande. Så kan beslutet på Kristdemokraternas riksting att KD ska utträda ur Decemberöverenskommelsen beskrivas. Ebba Busch Thor utmålas som en förlorare i medierna, men hon såg inte alls särskilt nedstämd ut efteråt. Hennes försvar av DÖ var hela tiden ljummet och hon öppnade faktiskt upp för ett nederlag i frågan i förväg. Anna Kinberg Batra såg snarast lättad ut när hon leende berättade att hon och partistyrelsen konstaterar att DÖ är upphävd även för Moderaterna (det ska bli intressant att se de ivrigaste DÖ-försvararna från moderat håll nu).

När Kristdemokraternas högsta beslutande organ ikväll beslutade bryta decemberöverenskommelsen, DÖ, står det klart att den utgjort en symbol för något den inte avsåg och inte betyder. De som röstade ner DÖ menar att väljarna har uppfattat att Allianspartierna genom DÖ inte bedriver någon oppositionspolitik. Till och med vetarankommentatorn KG Bergström ger i Expressen-TV en felaktig beskrivning av DÖ. Han sa att Löfven tvingade fram DÖ genom att hota med nyval, och att han kan göra det igen.

För andra gången på en vecka kallade regeringens företrädare i dag till presskonferens. Så sent som i lördags stod Morgan Johansson tillsammans med Migrationsverkets generaldirektör i Malmö och öppnade för att börja placera asylsökande på madrasser i gymnastiksalar. I dag, efter ännu en rekordvecka med närmare 9 000 asylsökande, tas nästa steg: tält.

Kristdemokraternas riksting säger nej till Decemberöverenskommelsen. 189 delegater röstade nej till DÖ och 89 för partiledningens linje. Alternativet till DÖ är inte att Sverigedemokraterna ges något som helst inflytande över svensk politik. Alternativet till DÖ är att man likt i många svenska kommuner söker samarbete över blockgränserna.

Kristdemokraterna har just beslutat lämna Decemberöverenskommelsen. DÖk lider av många brister. Den tänjer på demokratins spelregler. Och den kastrerar oppositionen. Men det finns ett mer grundläggande problem: DÖk löser inte det problem den påstås lösa.

Nedan följer en simulerad krasch för villapriserna, givet en exakt upprepning av priskraschen under 1990-talet, och efterföljande återhämtning. Kraschen blir spektakulär och priserna halveras i princip på tre år. Det är att betrakta som ett exempel på hur kraschen kan se ut i landet som helhet och handlar om den reala prisutvecklingen, dvs justerat för inflationen.

Ibland måste man kalla en spade för en spade. Det var vad Årjängs kommunalråd Daniel Schützer gjorde när han kallade migrationsminister Morgan Johansson för “helt jävla dum i huvudet” och “dum så att klockorna stannar och blommorna vissnar”. Det säger en del om frustrationen och desperationen att ett socialdemokratiskt kommunalråd uttrycker sig så starkt om en minister.

Dagens samhällsdebatt domineras av utopiska utrop om godhet och att hjälpa, men konsekvenser talar man tyst om. För oss som håller hårt på realism, logik och pragmatism är det nästan omöjligt att höras i de ytliga utropen. Men här i bloggen ska de få röster av sans och balans lyftas fram.

Identitetspolitik syftar inte till dialog. Istället är den destruktiv. Den går ut på att tysta människor. Genom hemsnickrade, värdeladdade antaganden skapar identitetspolitiken falska premisser – vars syfte är att ge godtyckliga teser en förment moralisk tyngd.

Det ryktas om högre skatt i Sverige till följd av ökad invandring under sommaren och hösten. Och det är ju givetvis logiskt, eftersom de nyanlända tas emot som flyktingar så ska de försörjas under den första tiden i landet, tak över huvudet, mat och kläder. De behöver kanske även vård, psykiater och annan hjälp. Det problematiska är att Sverige är ett av de länder som har absolut högst skatt i världen. Vi pratar om en total skatt (med ihopräkning av inkomstskatt sociala avgifter, moms etc) på omkring 50%. Och nu ska den alltså höjas ytterligare.

Regeringen har i dag givit Post- & Telestyrelsens generaldirektör Göran Marby förnyat förordnande. Detta trots att Marby uppträtt oprofessionellt och hotfullt och att han inte har tele- och internetoperatörernas förtroende. Men vad spelar det för roll? Marby har lyckats vända ut och in på sig själv och sin myndighet för att hjälpa regeringen att rädda lagringen av data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. Han lyder sina politiska herrar och han belönas för detta.

Då är det åter dags för alla frihetsfrontare, frihetsvänner och andra frihetskämpar att dricka öl, vin och sockerdricka – umgås och konspirera över stort och smått. Tid: Torsdag 8 oktober från 18-tiden Plats: Pub Movitz, Tyska Brinken 34, Gamla Stan, Stockholm. Välkommen!

Partierna lägger nu fram sina budgetmotioner i riksdagen. De prioriterar hit eller dit och tror att de visar ansvar genom endast omfördela skattebördorna. Till exempel vill centern sänka vissa skatter för företagare. Samtidigt vill de skärpa miljöregler och höja miljöskatter för samma företag. Det enda det gör är att snedvrida marknadsvillkoren. Företagarna kommer totalt sett att vara lika hårt beskattade. Det ansvar jag skulle vilja se, den budgetdisciplin som skulle behövas, är att något parti föreslår sänkta skatter och att dessa skatters bortfall ur budgeten motsvaras av minskat regelkrångel och bortrationaliserade, avskedade, byråkrater.

Jag ser att den socialdemokratiska riksdagsledamoten Catharina Bråkenhielm har återupplivat ett gammalt förmyndarförslag. För redan våren 2006 föreslog dåvarande infrastrukturminister Ulrica Messing obligatorisk cykelhjälm för alla.

Min summering av identitetspolitik torde vara bekant vid det här laget; det är en absurd idé att någon kan dela identitet med någon annan än sig själv.

Verkligheten är komplicerad. Man måste kunna hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Detta gäller inte minst den pågående flyktingkrisen. Man kan vilja hjälpa människor som flyr från krig, förtryck och fattigdom. Samtidigt kan man vara oroad över att det, väldigt snart, inte kommer att finnas möjlighet att inkvartera fler flyktingar – och att kostnaderna för mottagandet skenar iväg. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till.