En bekymmersam ideologisk hållning i massmedierna blir nu allt tydligare i samband med migrationskrisen. Låt mig ta två exempel.

Undrar om Ryssarna har något fuffens för sig med amerikanska undervattenskablar? Det vore säkert enkelt att kapa kablarna om man ville. Så det går antagligen inte att räkna med att nätet fungerar som det ska under ofred. Har det någonsin gått att räkna med det, förresten?

Några läckta mejl från finansdepartementet, redovisade av bland andra Tino Sanandaji innan mainstreammedierna hakade på, visar att regeringen befinner sig i panikläge till följd av de skenande kostnaderna för migration och integration.

De läckta mailen från regeringskansliet citeras i riksmedia.

Kammarrätten i Jönköping sågar återigen regeringens förslag till amorteringskrav på bolånen. Man menar att regeringens nya lösning inte ger någon ökad legitimitet jämfört med förra försöket, som leddes av enbart Finansinspektionen.

Den hårt kritiserade Decemberöverenskommelsen har som bekant fallit och samtliga de borgerliga partierna har lämnat den. Därför är det uppseendeväckande att läsa i DN att M-ledaren, Anna Kinberg-Batra, vill blåsa nytt liv i DÖk. Men inte i form av en överenskommelse – utan genom att ändra regelverket, i riksdagsordningen.

Alla ni som läser detta minns säkert hur ni en gång lärde er läsa och skriva. Det var besvärligt i början, men snart blev det lätt, och idag fordras inte den ringaste ansträngning för att läsa den här texten eller skriva en egen. Att läsa och skriva har blivit automatiserat.

Även jag har börjat fuska med podcasts. Formen är tänkt att vara rätt öppen. Det kan handla om till exempel korta betraktelser, intervjuer eller reportage. Ibland blir det bara ljud, ibland även video. Dagens ämne är Frihet.

Normalläget inom ekonomin och annorstädes är att man kan hantera en enskild negativ faktor. Vad som faktiskt utlöser en kris är när flera faktorer samverkar, vilket också gäller den svenska kommande kraschen i bostadsbubblan och nästa svenska ekonomiska kris.

EU har hållit toppmöte med ett antal medlemsstater som ligger i början av flyktingarnas väg in i Europa. Registrering är ett rimligt krav. Likaså att asyl skall sökas i samband med denna registrering. Problemet med detta är att alla ankommande flyktingar då kan komma att bli asylsökande i Slovenien – som är en pyttenation med två miljoner invånare på en yta stor som Västra Götalands län. Vilket naturligtvis inte fungerar.

Public Service/SR:s radioprogram Kaliber uppmärksammar att bedömt 25 000 svenskar fortfarande är kvar i skuldträsket sedan 90-talskrisens bopriskrasch. Personerna får helt enkelt inte skuldsanering, utan blir sittande i ett livslångt skuldträsk.

Jag råkade se ett upprörande program på SVT i söndags, där Anders Lundin tillsammans med en biolog gick i en skog och talade om att skydda vitryggig hackspett. Lundin fick det att framstå som om endast Sverige i hela världen kan rädda den vitryggiga hackspetten. Sanningen är ju att den nästan inte hör hemma här! Lundin har varit vårdslös med sanningen även i andra sammanhang, exempelvis programmet Allt för Sverige.

Skrev i våras om regeringens extrema höjning av utgiftstaket i budgeten – med hela 52 miljarder för 2017. Så här några månader senare är det nästan som om regeringen såg flyktingströmmen komma. Men så var det nog trots allt inte. Den som påstår att hen förutsåg strömmen av flyktingar måste i så fall också ha förutsett Turkiets agerande. Hade inte Turkiet minskat ansträngningarna för att stoppa emigranterna på väg till EU skulle flyktingarna ha varit kvar där.

På senare tid har jag börjat få mail från whistleblowers inom myndigheter och departement, påfallande ofta socialdemokrater. En anonym tipsare inom regeringskansliet avslöjar om full panik och interna krav på massiva besparingar.

Det svänger fort inom politiken ibland, även om dess främsta hjärnor verkar arbeta desto långsammare. För bara någon månad sedan var det tabu att påstå att Sveriges resurser är begränsade. Nu hävdar statsministern just detta. För bara någon månad sedan var det uteslutet att prata om “volymer” i asylpolitiken. Nu säger Löfven att det finns “en gräns” för hur många asylsökande Sverige kan ta emot, även om det förbjudna ordet (volymer) inte används.

Fredagens migrationsuppgörelse med tvingande krav på kommunerna att ta emot asylsökande och flyktingar gör att (m)oderata sk “rika” kommuner kommer få ta emot en anstormning av nyanlända. Som exempel kan gräddhyllan Kungsbacka tvingas ta emot 1 500 av 2015 års asylsökande, medan kommunen bara har 100 bostäder om man tar allt man har i anspråk.

Vansinnesdådet på en skola i Trollhättan som dödade två innan gärningsmannen oskadliggjordes, har fått mig att fundera över mediernas roll i hur brottslighet bevakas. Det är uppenbarligen något väldigt skevt över hur svenska medier sköter nyhetsbevakningen och hur olika händelser beskrivs.

Nu börjar effekterna av “öppna era hjärtan”-politiken få konkreta effekter. Allmännyttans lägenheter i Stockholmsregionen är hett eftertraktade, inte minst av ungdomar som vill skaffa sitt första egna boende. Men nu beslutar kommuner att låta nyanlända migranter gå före svenska medborgare i bostadskön.

Annika Bergman har för Svenskt Näringslivs räkning besökt USA, närmare bestämt Kalifornien. Hon fascineras av den entreprenörsanda hon fann där. Att folk inte ser problem, utan lösningar. Att de inte ger upp vid svårigheter, utan ser lärdomar.

Just nu upplever vi ett märkligt skådespel. Ett antal vänstermänniskor vänder ut och in på sig själva i sina försök att ta avstånd från verkligheten. Naturligtvis talar jag om flyktingkrisen. Den har nu nått en punkt där det är helt oväsentligt vad man tycker om invandrare, utlänningar och migrationspolitikens principiella inriktning. Väldigt snart kommer det inte att finnas plats att husera fler ankommande flyktingar.

Många bedömare menar att gårdagens uppgörelse om migrations- och integrationspolitiken i praktiken var en sakpolitisk seger för Alliansen eftersom de borgerliga partierna, framför allt Moderaterna, fick igenom mest. Jag tror tvärtom att Alliansen har gått i en fälla.

Andra delen av Charles Moores officiella biografi om Margaret Thatcher har just publicerats. Boken avhandlar bara fem år, från omvalet 1983 till den tredje historiska valsegern 1987, då hon stod på toppen av sin makt. Det är intressant att se hur även vänstertidningar i Storbritannien, om än med kylig ton, ger en rättvis bild av henne: hon var en formidabel och unik politiker.

Håller SVT på att förbereda sig för nyval? Efter DÖs kollaps tycker jag mig ha märkt en tydlig ökning av resonemang kring klass, klasskamp, klasskampsretorik, feminism, kvinnoförtryck, jämställdhet, patriarkat, mångfald, mångfaldspolitik, med mera. Det känns som om vi ”groomas”.

Efter långa förhandlingar presenterades slutligen den överenskommelse som ska möta det extrema asyltrycket mot Sverige och lösa integrationen. Jag hade låga förväntningar, och det var nog tur det. Nedan några tankar om den migrationspolitiska delen.

Regeringen och de borgerliga oppositionspartierna har i dag kommit överens om åtgärder för att möta och hantera flyktingkrisen.

Det är ömsom vin, ömsom vatten. Men jag tror tyvärr inte att man kan kalla dagens överenskommelse för ett samlat grepp – om man ser till de reella utmaningar landet står inför.