Boverket slår nu larm över att 900 000 personer i Sverige inte har råd med en bostad. Man föreslår att staten ska bygga särskilda slumghetton, så kallad social housing, åt dessa låginkomsttagare eller bidragstagare. Miljonprogrammet 1965 – 1975 behövdes för att modernisera och bygga bort den svenska bostadsbristen och utmålades som moderna bostadsområden för alla samhällsklasser. Initialt flyttade också både lägre medelklass och hårt arbetande arbetarklass in i dessa bostadsområden och de började inte ghettofieras förrän framåt början av 80-talet. Under miljonprogrammets år byggdes det ca 100 000 lägenheter om året.

Det politiska modeordet “integration” betyder att de som kommer till Sverige från andra delar av världen har rätt att ta med sig sina vanor och seder. De svenska normerna är bara ett av många sätt att bemöta andra människor. De nyanländas värderingar är lika mycket rätt som svenska. Nu börjar vi se konsekvenserna av vad det innebär att integrera beteenden från Mellanöstern och Afrika. Det har talats mycket om massofredande av kvinnor i Köln, men det har hänt också i Kalmar. Av “administrativa skäl” gjorde polisen inget på en vecka.

Miljöpartiet skriver på DN-debatt: “Vi kommer inte alltid att nå hela vägen …”. Det är ett så kallat understatement. Partiet gick till val på att bedriva en generös flyktingpolitik, men slutade med att införa legitimationstvång för att åka på Öresundsbron. Några exempel från historien på organisationer och personer som inte nått “… hela vägen”. Adolf Hitler i bunkern i Berlin 1945 – strax innan han sköt sig. “Jag nådde inte hela vägen …”. Christofer Columbus när han insåg att han inte landstigit i Indien. “Jag nådde inte hela vägen …”.

Hösten 2015 krockade naiva och idealistiska miljöpartister med den hårda, kalla vägg som kallas verkligheten. Partiet tvingades att gör helt om i migrationspolitiken. I dag skriver partiets två språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin på DN Debatt att de har uppfattats som verklighetsfrånvända. Denna slutsats sorteras under kategorin “Nähä, tror ni!?”. Inledningsvis är det lätt att tro att texten i fråga skulle andas självkritik. Så är det emellertid inte. Miljöpartiets ledning medger visserligen att svenska folket saknar förtroende för både dem och regeringen som helhet, men deras slutsatser visar inte på att de förstår varför.

För att det demokratiska samhället alls skall fungera måste människor få veta vad som händer. Denna information har förvisso alltid en avsändare som har ett öppet eller dolt, medvetet eller “omedvetet” syfte. Inte desto mindre behöver vi en någorlunda objektiv samlad bild för att kunna förhålla oss till den verklighet vi lever i. Jag har skrivit om medias tveksamma förhållningssätt till vinkel och urval tidigare. Men detta är en bredare fråga. De senaste dagarna har svenska media vridit sig som en mask på en krok vad gäller händelserna i Köln (och på en del andra håll) under nyårsnatten.

Miljöpartiets två sk språkrör, Åsa Romson och hen Fridolin, har skrivit en historierevision av Miljöpartiet, där de slutligen erkänner att man brutit helt med sin liberala bakgrund. Partiet är nu ett renodlat extremistiskt vänsterparti utan “låsningar och lojaliteter till gamla lösningar” som den gröna skatteväxlingen och andra tidigare grundtankar i partiet. Miljöpartiet bildades av en rad avhoppare från Folkpartiet (Liberalerna), med Per Gahrton i spetsen. Det är möjligt att man nu förnekar detta efter att Gahrton visat sig vara väldigt liberal kring alkoholpolitiken. Nu heter det istället följande: “Miljöpartiet bildades för 35 år sedan av människor ur miljö-, freds- och kvinnorörelserna.”

Gäst: Hans Li Engnell

Det är ett år sedan islamska extremister sköt ihjäl större delen av redaktionen för satirtidningen Charlie Hebdo i Paris. Det extranummer som ges ut på årsdagen visar en skäggig Allah på omslaget med texten, “Efter ett år: mördaren är fortfarande på fri fot”. […] Charlie Hebdo är en vänstertidning vars satir många gånger inte är i min smak. Men vi kan inte alla ha samma smak. Vi kan och ska inte ha samma åsikter, om vi inte vill skapa en förtryckande diktatur. Yttrandefrihet är en grundförutsättning för demokrati och rättsstat. Ger vi upp den, har vi förlorat. Då är vår av individuell frihet präglade civilisation död.

Det är ganska vanligt inom flykting- och migrationsdebatten att parterna brunmålar varandra när det hettar till i debatten. Kritik mot invandring eller flyktingmottagning brukar förr eller senare associeras med marschmusik från 30-talets Tyskland. Det är ett effektivt sätt att få tyst på debatten, stoppa sina meningsmotståndare och lägga locket på. Det enda sättet att undvika brunmålning är att förespråka öppna gränser och fri flyktingmottagning. Men alla vet att det egentligen är omöjligt, eftersom flyktingmottagningen bekostas av skattebetalarna, och oavsett om flyktingarna kommer i arbete (förr eller senare) är det en enorm initial kostnad.

Massövergreppen mot kvinnor som skedde på nyårsafton i Köln har skakat om det tyska samhället. Hur kan hundratals män, kanske ett tusental, delta eller se på när ett hundratal kvinnor rånas och blir tafsade på? Frågan har förstås politisk sprängkraft. Inte för att det var män som utsatte kvinnor för brott utan för att männen enligt polisens signalement var av arabiskt och nordafrikanskt ursprung. Det är hög tid att prata om kulturens och religionens påverkan på kvinnosynen – och på våra samhällen. I vår del av världen har män och kvinnor lika rättigheter. Så ser det inte ut i Nordafrika eller Mellanöstern.

Hur får man andra människor att känna förtroende för ens agerande? Själv skulle jag hävda att principer har en grundläggande betydelse för att skapa förtroende. Att agera i enlighet med principer skapar en förutsägbarhet som gör att omvärlden vet vad den ska förvänta sig. Låt oss ta ett exempel. Någon går till val på att hålla Sveriges gränser öppna. Denna någon anklagar alla som vill stänga Öresundsbron – av vilket skäl det än må vara – för att vara rasister. Någon vinner valet. Någon fortsätter att anklaga någon annan för att vara rasist. Men sedan – plötsligt – bestämmer sig någon för att stänga Öresundsbron. För att, som man säger, Sverige är fullt.

Jag har blockerats av utrikesminister Margot Wallström (s) på Twitter. Det handlar om utrikesministerns av Twitter verifierade officiella konto, där jag som media alltså inte får följa utrikesministerns officiella uttalanden. Detta säger antagligen någonting om Margot Wallströms demokratisyn, syn på medier, syn på offentlighetsprincipen och syn på yttrandefrihet. Exakt vad låter jag vara osagt. När jag var kritisk mot förra regeringen blockerades jag inte av någon minister.

I årtionden har problemen på den svenska bostadsmarknaden varit uppenbara. Men politikerna har inte gjort något av substans för att lösa problemen. Förmodligen eftersom de inte vill inse att politik inte är lösningen, utan problemet. Nu är krisen akut. De närmaste fyra åren behövs 460.000 nya bostäder. Regeringen planerar – helt medvetet – att endast 250.000 skall byggas. Det är alltså inte bara så att politikerna har misslyckats och att de inte vet vad de sysslar med. Regeringen håller fast vid den politiska makten över bostadspolitiken – och skapar medvetet en situation där bortåt 200.000 bostäder fattas.

Om riskerna med datalagring (för att inte tala om Facebook och Google). Även om du inte har något att dölja – så har du fortfarande allt att frukta.

En attraktiv arbetsgivare ska inte behöva göra reklam för sina jobb. Det räcker att utlysa dem, så står arbetssökande på kö. Av någon anledning lägger dock Försvarsmakten miljontals kronor varje år på att göra reklam för sina jobb. I många underbetalda professioner älskar ofta de anställda sina jobb, trots låg lön och en arbetsgivare som brister på många punkter. Dit hör t ex Försvarsmakten eller Polismyndigheten. Skillnaden är den att polis är ändå så attraktivt, att aspiranter står på kö för att komma in på Polishögskolan.

Läser i Washington Post om ett antal bokhandlare och regimkritiker som uppenbarligen blivit kidnappade av den kinesiska regimen. Det är ett oroväckande tecken på att yttrandefriheten är på väg att inskränkas – ja den yttrandefrihet som vi i väst tar för given. Det började med Muhammedkarikatyrerna. Det kanske första exemplet på att vi faktiskt inte kan säga vad som helst längre. Men det kan bli värre. En dag kanske vi inte längre kan säga vår mening om mäktiga diktaturstater som Ryssland eller Kina.

De sex- och rånattacker som förekom i Tyskland (och i mindre skala tydligen även i Sverige) på nyårsnatten – där kvinnor trakasserades av arabiska och nordafrikanska invandrarkillar – är naturligtvis fullständigt oacceptabla. Frågan är vad man skall göra åt saken. Jag har ingen universallösning, men en tanke om ett steg på vägen. Så här… Alla som sysslar med reklam vet att människor är mer påverkbara än annars när de byter miljö. Det är därför man får en del extra reklam när man flyttar. Det handlar om att snabbt etablera nya kontakter, mönster och beteenden.

Den socialistiska regeringens “demokratiutredning” har kommit fram till att väljare över 18 år inte förstår vad de röstar på. Som lösning föreslår man att även väljare under 18 ska få rösta, vilket kommer ge fler röster till just socialisterna. Hjärnan är (generellt) inte färdigutvecklad förrän vid 25 års ålder. Det sista som (generellt – allt här är generellt) kommer är konsekvensanalys, ansvar, självständigt tänkande och utvecklat logiskt tänkande. Ju yngre man är desto mer lättpåverkad är man, vilket t ex är anledningar till att vi inte tillåter reklam riktad till barn eller hasardspel före 20 års ålder.

Delningsekonomin är en del av en digital revolution som omfattar många delar. Ratiokollegorna Christoffer Laurell och Christian Sandström skriver i dag om den nya tekniken som utmanar befintliga strukturer. Rent tekniskt är det inget avancerat – digital teknik gör det möjligt att ge omedelbar feedback. En kund hos ett hotell kan omedelbart ta del av nästan alla tidigare kunders erfarenheter och därför dra slutsatser om hur väl hotellet fungerar. Kan vara värt att påpeka att delningsekonomin också innebär att ekonomiska aktörer frivilligt ger upp lite av sin integritet när de bjuder in tidigare kunder att lämna omdömen. Detta behöver inte vara fel, men jag tror det i dag är svårt att förstå riktigt hur transparent samhället kommer att vara i framtiden.

Säkert minns ni den isländska finanskrisen år 2008 – för övrigt ett närmast perfekt exempel på den ”österrikiska” konjunkturcykelteorin, där en skenbar uppgång i ekonomin oundvikligen senare leder till en krasch. Om denna handlar en deckare från 2013, Svarta korpar över Villette av Ingrid Hedström.

Under 2015 gjorde Sveriges Radio ett antal reportage från lilla Norberg som berör dels de asylsökandes verklighet, dels kommunens ansträngningar att hantera en situation den aldrig ställts inför tidigare. Den beskrivs med ett enkelt ord: “kaos”. Norbergs situation är inte unik. Det finns fler små kommuner runt om i landet som har tagit emot enormt många asylsökande, som har slut på klassrum, slut på lägenheter, slut på lärare och där kön till SFI bara växer. Kostnaderna skenar fullständigt.

Det är lite småkallt, eller vinter som det också heter, i Sverige just nu. När den svenska kärnkraften är nedlagd efter 2020, utan ersättningsreaktorer, skulle landet vid rådande väderlek behöva importera nästan sju gånger vindkraftsproduktionen. […] Till detta ska upp till 10% av vattenkraften läggas ner, eller i rådande stund 10% av 12 501 MW, dvs ytterligare en total vindkraftsproduktion. Detta så att hobbyisterna sportfiskarna ska få uppleva 1700-talets vattendrag, som ingen idag levande person någonsin upplevt.

Jag skrev för två år sedan om hur federala myndigheter i USA, den gången Federal Bureau of Land Mangement, försökte stoppa boskapsuppfödaren Cliven Bundy från att fortsätta sin verksamhet på arrenderad statlig mark i Nevada. Nu har det hänt igen, denna gång i Orgeon. Dwight Hammond äger 4900 hektar mark gränsande till Malheurs naturreservat. Med hänvisning till en federal överenskommelse från 1871 har boskapsuppfödarna haft rätt att förflytta sina hjordar längs en viss rutt genom området. Redan 1986 försökte myndigheterna, med United States Fish and Wildlife Service i spetsen, assisterade av FBI, att tvinga Hammond att upphöra med verksamheten.

I Kina har man förbjudit större aktieägare att sälja aktier, i tron att detta kan stoppa börsras. Det innebär förstås istället motsatsen på sikt, då det ger aktieägare beskedet att dina aktier är värdelösa och inte kan omsättas till likvida medel. Många större aktieägare kan också ha skulder kopplade till aktieägandet, och om man inte får sälja sina aktier kan man inte heller betala dessa skulder. Istället fortsätter aktierna att falla i värdering (ej samma sak som värde) och de stora aktieägarnas skulder blir ännu svårare att betala tillbaka.

Om man låter samhällen organisera sig själva kan det bli rätt bra. På marknaden möter utbud i princip alltid efterfrågan. En fri ekonomi är överlägsen vad gäller att utnyttja samhällets resurser på ett optimalt sätt. Genom arbetsdelning kan människor fokusera på sådant de är bäst på. Spontant och frivilligt samarbete bygger verksamhet och strukturer som är till nytta för alla. Det rationella egenintresset kan till och med skapa stabila sociala trygghetssystem. I Sverige är det inte så. Här organiseras det mesta av politiker och byråkrater.

Igår kväll höll Donald Trump valmöte i den lilla staden Lowell (stor som Borås) och sportarenan var fullpackad med folk trots att man fått köa länge utanför i minusgrader. Till och med Washington Posts utsände är chockad och imponerad av den massiva folkliga uppslutningen till ett vanligt politiskt möte.