Till slut har även medier börjat ta Donald Trump på allvar. Och de upptäcker att han, bakom de bombastiska och populistiska tillställningarna, faktiskt har sammanhängande politiskt tänkande. Inte minst på det område där han fått mest kritik och oftast utmålats som en dåre: Amerikansk utrikespolitik. Nu erkänner både vänstertidningen New York Times och tidskriften Foreign Policy att det till och med kan vara så att den ende ledande politikern som har en sammanhängande policy för vår tids maktspel är Trump.

Åsikterna går starkt isär om betydelsen av brexit, Storbritanniens eventuella utträde ur EU. Svenska media och inte minst svenska politiker, som inte förhandlade sig till andra undantag vid vårt inträde än spritmonopolet och snuset, vill att GB ska vara kvar. För Sverige har minsann tänkt vara kvar och ta hur mycket stryk som helst.

I USA var “bussning” länge ett begrepp – möjligen är det så fortfarande. Det syftar på att man i skolsystemet försöker minska segregeringen mellan olika skolor genom att låta barn från mindre privilegierade skolor åka buss till mer privilegierade skolor. Nu börjar den debatten dyka upp i Sverige, vilket är olyckligt och – tror jag – beror på att man inte tidigare tänkt igenom hur det fria skolvalet ska utformas.

Paroller som “Skatt är stöld” och “Stjäl inte, staten hatar konkurrens” har funnits på t-shirts och kaffemuggar i nyliberala och libertarianska kretsar i årtionden. De är klämkäcka och bär givetvis i grunden en sanning. Samtidigt har de flesta, även radikala liberaler, kommit att acceptera att invånarna i ett samhälle behöver bidra med en viss del av sin inkomst till det allmänna för att vi ska kunna upprätthålla det som är i vårt gemensamma intresse. Någon konflikt om detta existerar inte i dag.

Detta är intressant. Det börjar med att Farage i vanlig ordning pillar bort EU:s sårskorpa och är generös med saltet. Ömsom vin, ömsom vatten. En del fullträffar, en del tveksamma formuleringar. Kolla in EU-bossarnas miner, kroppsspråk och blick. De är verkligen inte roade. Sedan dyker Miljöpartiets Peter Eriksson upp. Det var lite oväntat. Det snackas miljöpartiengelska och man famlar efter skämskudden. Då – plötsligt – i sista sekund säger Eriksson något som faktiskt är intressant och relevant…

Turkiets president är mycket upprörd sedan en tysk komiker kallat honom för “getknullare”. Problemet förvärras av att det finns en tysk lag som förbjuder förolämpning av utländska statsöverhuvuden. Tyskarna har en lite speciell relation till yttrandefrihet alltsedan problemen i samband med tredje rikets uppgång och fall. Men frågan illustrerar ändå svårigheten med att införa speciallagar av den typ som det här handlar om.

Dags för lite härligt fredagsmüs om den fallande intagningen till Polishögskolan. Man klarade inte av att fylla upp platserna, för de sökande klarade inte testerna. 4 589 sökte. I slutändan antogs 277 till de 300 platserna och 257 började utbildningen. De stora förlusterna på vägen var exempelvis att 1 076 av de sökande inte klarade av att fylla i ett webformulär, där man t ex skulle ange längd och vikt.

En gång i tiden tvingades ministrar avgå för skitsaker, som att inte ha betalt tv-licensen. Nu för tiden tycks ministrar som Romson och Kaplan kunna göra betydligt värre saker – utan att det får några konsekvenser. Jag vill veta varför man använder olika måttstockar. Allvarligt talat! Har det att göra med partitillhörighet? I så fall är det rätt oerhört.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har nu då alltså hamnat i ”blåsväder” för att han haft möten med den turkisk-fascistiska gruppen ”Grå Vargarna” och med turkiska islamistgrupper. Det var onekligen exempel av i bästa fall dåligt omdöme-och kanske mycket dålig ideologi . Men det är långtifrån det enda eller ens det främsta problemet med Kaplan.

Efter att AldriMer, jag själv och även Schibsted/Aftonbladet uppmärksammat uppgifterna om att LFV:s radarhaveri kunde vara ett cyberangrepp eller elektronisk krigföring från Ryssland, har Luftfartsverket släppt ett pressmeddelande där man förnekar cyberangrepp. PM:et innehåller flera oklarheter och man förnekar inte uppgifterna om elektronisk krigföring.

De borgerliga allianspartierna är vilsna. De är ideologiskt svaga, fångade i ett socialdemokratiskt problemformuleringsmonopol och de saknar självförtroende. De har ingen tydlig vision, uppvisar inget engagerande ledarskap och är kort och gott tråkiga. Deras enda tröst är att de rödgröna är ännu sämre. För att alls kunna lyckas med något måste man veta vad man vill. Att få makt kan vara ett mål. Men det kan bli rätt tomt och innehållslöst – vilket Alliansregeringens andra, anemiska mandatperiod med all önskvärd tydlighet visade.

I Dagens Industri tar PM Nilsson upp två exempel ur vår generösa välfärdsstat som lockar många att komma till Sverige, inte för att arbeta utan för att leva på bidrag. Våra bidragssystem är välmenande, men de är också generella och öppet för alla som rest till Sverige för att utnyttja.

Förre utrikesreportern för New York Times och Guardian, Stephen Kinzer, skriver i Boston Globe att Donald Trump, trots vissa tvivelaktiga uttalanden har haft ett positivt inflytande på Amerikas utrikespolitik genom att våga utmana rådande dogmer: “Men ändå, han har vågat ifrågasätta de förstelnade principer som formar USA:s utrikespolitik och för det förtjänar han vår tacksamhet. Trump har konsekvent vägrat att acceptera den internationella politikens mantra (…) och det har skapat panik i det amerikanska utrikespolitiska etablissemanget. Det är befriande att se. […]

Utöver den långsiktiga principiella libertarianska diskussionen om skatters (o)förenlighet med äganderätten och minimalstatens finansiering, är det bra att det i kölvattnet av Panamadokumenten även diskuteras annat praktiskt om skatteproblematiken. Anders Ydstedt skrev i en artikel i Svensk Tidskrift om skatteparadis:

När en miljöpartistisk minister får kritik av auktoriteterna Jonas Gardell och Özz Nûjen, vet man att det är illa. Mehmet Kaplan har länge varit omsvärmad av rykten och påståenden om islamistiska kopplingar. Jag har hela tiden tyckt att caset mot honom har varit svagt. Emellertid har Kaplan uttalat sig på ett sätt som väcker både förundran och direkt äckel. Hans sätt att jämföra jihadister med frivilliga i finska vinterkriget var över alla gränser. Ändå blev han minister.

Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har varit på middag med ledare för islamfascistiska Grå Vargarna och Turkiska Riksförbundets vice ordförande som nyligen hetsade mot armenier och talade om “död åt hundarna”. Allt enligt den svenska regeln om att du får vara hur extremistisk och antidemokratisk som helst — bara du är invandrare.

Försvarsmakten förlänger krigsplaceringen av “vissa” värnpliktiga. För att kunna hålla den svenska krigsorganisationen fullbemannad förlängs nu krigsplaceringen för många gamla värnpliktiga. Det gör att vi nu har upp till 47-åringar krigsplacerade i tjänster de utbildades till tidigt 90-tal.

Nu börjar råoljepriset stiga igen. […] Förändringar i oljepriset har dels en effekt på konsumentpriserna, dels en påtaglig omfördelningseffekt. Att konsumentpriserna är viktiga beror på att de flesta av världens centralbanker tillämpar ett så kallat inflationsmål. Man anpassar alltså styrräntan i syfte att hålla inflationen konstant.

Miljöpartiet fascisternas bostadsminister Mehmet Kaplan har fortsatt prioritera den svenska bostadsmarknaden. Denna gång genom att äta middag tillsammans med den högerextrema turkiska mördarorganisationen Grå vargarnas ledning. När alliansregeringens första ministrar inte betalade TV-licens fick de avgå, men bryta bröd med vad som måste sägas vara högerextrema terrorister istället för att lösa svensk bostadskris är tydligen helt okej. AVGÅ ALLA!

Regeringen har presenterat sin vårbudget. Nästan all uppmärksamhet riktades mot en specifik utgiftspost: migrationen. Det är inte så konstigt. Kostnaderna har nämligen skenat iväg något alldeles otroligt. Vi talar om en kostnadsökning på 31 miljarder för ett enskilt år. Det betyder att den totala kostnaden för migrationspolitiken under 2016 är större än för hela det svenska försvaret.

Den så kallade Nils Holgerssongruppen låter årligen en lägenhet göra en resa runt Sverige för att titta på prisutvecklingen för de lokala monopoltjänster en bostad måste ha. Priserna på el, vatten, avlopp, avfallstömning och renhållning har ökat 63% på 20 år medan KPI-inflationen bara varit 22%.

Jag envisas med att emellanåt skriva bloggposter om att vi måste försöka förhålla oss på ett konstruktivt sätt till flyktingkrisens problem. Att bara gnälla löser inget. Inte ens i de fall gnället kan vara befogat. Detta brukar resultera i ett antal kommentarer om att svartskallar är lata, lömska, ondsinta och farliga. Vilket inte gör saken ett dugg bättre, snarare tvärt om. Naturligtvis finns det rötägg bland flyktingar och migranter. Men de flesta både vill och kan skapa sig ett nytt, bättre liv under ordnade former i Sverige.

Lotta Gröning har skrivit en uppmärksammad krönika i Expressen. Den handlar om landsbygdens villkor. Men hon missar tyvärr viktiga poänger som andra, både journalister och bloggare upptäckt. Vi har ingen urbanisering längre i Sverige. Med urbanisering avses att folk flyttar från förmodat fattiga förhållanden på landsbygden till förmodat bättre förhållanden i städerna.
Sedan 1980 har inte landsbygdsbefolkningen minskat i Sverige.

I Smålandsposten skriver idéhistorikern Lars F Eklund intressant om hur polisen förespråkar medborgarinitiativ på landsbygden: “Chefer inom polisen talar om behovet av att medborgarna själva organiserar sig i brottsförebyggande verksamhet, såsom grannsamverkan. Det finns en insikt om att man inte kan begära att medborgarna förvandlar sina hem till ointagliga fästningar genom dyra larm, speciallås och dylikt. Vaksamhet och samverkan förespråkas istället. […]

Hos Boplats Växjö finns det just nu 93 studentlägenheter tillgängliga. Till dessa hör de nybyggda lägenheterna på PG Vedjes väg, där man kan hyra en tvårums studentlägenhet för 10 810:- SEK i månaden. Eller en etta för 7 936:- SEK i månaden. Studenter i Växjö är “lite upprörda” över hyrorna då studiemedel, inklusive lån ligger på 9 904:- SEK i månaden.

2016 års vårbudget är nu ute. Den innehåller mycket intressant data om olika frågor som jag kommer att skriva om framöver. Låt oss börja med vårbudgetens största nyhet, kostnaderna för initial mottagning av flyktingar. Att kostnaderna skulle öka har varit klart länge, men det är först nu vi har en exakt prislapp. Migrationskostnader var historiskt en relativt perifer utgiftspost men är idag avgörande för statsfinansernas utveckling.