Kanske är det ändå positivt att det blev sådan debatt om Jerringpriset. Jag menar – hade vi haft verkligt stora bekymmer i det här landet så hade vi väl inte tyckt att det här var något att lägga kraft och energi på. 
Eller så är det det faktum att det finns större underliggande konflikter i detta, som gör att känslorna och engagemanget är så stort.

Tjejer rider och medelålders vita män spelar golf. Det här är två grupper som vi har lärt oss inte tycker om varandra. På något olyckligt sätt har vi lärt oss att dessa två grupper står i konflikt med varandra och de har motstående och oförenliga intressen. Ja, jag vet – det är sjukt – men så har det kommit att bli.

Storbritanniens premiärminister Theresa May har bekräftat att hon siktar på en så kallad “hård Brexit”, vilket betyder att britterna lämnar EU:s inre marknad vid sitt utträde om cirka två år. De lämnar EU men inte Europa, som May uttryckte det.

Ett lyckat brittiskt utträde kan dels få alla domedagsscenarier att komma på skam, dels uppmuntra fler länder att följa efter. Det vore i slutändan bra för alla – utom möjligen alla som tjänar sitt levebröd i den annalkande EU-staten.

Jag har noterat att media numera gärna vill utnämna män som Putin och Trump eller vissa andra kändisar till alfahannar. Det reser min undran om de som pratar på det viset egentligen vet vad de talar om. Strängt taget är det väl bara honor i flockdjur som bryr sig om vem som är alfahanne eller om sådana ens finns.

Lite försynt vill jag bara påminna om hur det gick för hönan Agda.

Bland alla de beskyllningar de i dessa dagar allt mer trängda progressiva ångvältarna och deras pellefantsocialistiska kusiner börjat rikta mot sina motståndare, återfinns högljudda anklagelser om protektionism. Dessa anklagelser är i sak inte grundlösa, men den indignation med vilken de slungas ut saknar inte bara täckning, utan vittnar också om en utbredd dubbelmoral.

 Efter min intervju med Sveriges Radio i fredags uppstod en intern diskussion på företaget om huruvida SR bemött allmänhetens reaktioner i sociala medier på rätt sätt – och om det överhuvudtaget är klokt att släppa fram mig i etern (intervjun har delats flera tusen gånger vid det här laget).

Lite längre ner kan ni läsa den interna mailväxlingen mellan SR:s medarbetare i ämnet.

Den är intressant ur flera perspektiv

Podd 301. John Gustavsson beskriver sina farhågor kring Trumps kopplingar till Putins Ryssland.

På söndagskvällen sände SVT:s Agenda ett reportage och en debatt som omgående blev en snackis både i sociala medier och på landets större ledarsidor. Det handlade om huruvida Brottsförebyggande rådet ska begära ut statistik på brottsdömdas härkomst.

Frågan är förstås känslig eftersom det statistiska underlaget kan tänkas utnyttjas av främlingsfientliga krafter. Vi måste emellertid sluta upp med att bedöma varje enskild fråga utifrån vem som kan tänkas “gynnas” av den eller använda den i egna syften. I synnerhet när det handlar om forskning och statistik, som ju i alla tider använts och förvridits efter behag av olika politiska krafter, är denna hållning bekymmersam.

Förra veckans stora säkerhetspolitiska händelse i Östasien var den oro som skapats i svallvågorna av att tillträdande presidenten Donald Trump har brutit med mer än 40 år av praxis i amerikansk Östasienpolitik när det gäller förhållandet till Taiwan. USA har inte officiella diplomatiska kontakter med landet, i likhet med flertalet andra stater, sedan Republiken Kina, som Taiwan heter officiellt, 1971 förlorade Kinas plats i FN till Folkrepubliken i Peking.

Podd 300. Filip Lamperud intervjuar Ronie Berggren om Amerikanska nyhetsanalyser, personliga intressen och politiska åsikter.

Idag, efter nästan två års förhandlingar presenterades äntligen livsmedelsstrategin. Regeringen, Vänsterpartiet och alliansen har enats. Det var verkligen på tiden.

Det är fel att kalla det som presenterades idag för en ”strategi” – det är snarare mål för svensk livsmedelsproduktion.

Som ni vet är en strategi en plan för de vägval, prioriteringar och åtgärder man måste göra för att nå ett visst mål. Målet i sig är inte en strategi.

I en scen i klassikern Livet från den ljusa sidan frågar sig Jack Nicholsons neurotiska karaktär bittert: “What if this is as good as it gets?” Kanske är det den frågan svenska folket borde börja ställa sig.

Sanningen är nämligen att svensk välfärd krisar. Ja, ni har hört det förut. När befann sig välfärden inte i kris? undrar någon. När var alla någonsin nöjda samtidigt med vården, skolan och omsorgen? frågar en annan. Det har väl alltid klagats över resursbrist. Så är det nog, och så kanske det ska vara i ett högskattesamhälle med världsfredsambitioner.

Hur ser verkligheten verkligen ut? Vilka sanningar är sanna och vilka är det inte? I det skruvade landet Sverige kan inte ens debattörer komma överens om det sådant som vilken verklighet och vilken sanning som gäller. Det är inte ett dugg osannolikt att framtida val kommer att avgöras av vilken verklighet som gäller och vilken sanning som får tolkningsföreträde mot andra påstådda sanningar. Sannolikt ligger verkligheten och sanningen någonstans mittemellan de värsta dystopierna och de skönaste önskedrömmarna.

Den internationella spelplanen förändras snabbt. (Se till exempel intervjun med Trump i Times/Bild. »)

En konsekvens kan bli att EU måste uppdatera sitt förhållande till Ryssland och Putin.

En förutsättning för allt är att EU:s medlemsstater kan försvara sig – om så krävs utan hjälp från USA. Bra staket ger goda grannar. Här måste alla ta sitt ansvar och upprusta. Och EU-länderna bör ge varandra ömsesidiga försvarsgarantier, på riktigt. (Däremot är tanken på en gemensam EU-armé ytterst tveksam.)

Icke-inflationen fortsätter sin segermarsch med att priserna på veterinärvård har ökat med 3-4% om året de senaste tio åren enligt en artikel i SvD. Detta kallas som att “det inte finns några belägg” för rykten om skenande priser. Fast den verkliga prisökningen för veterinärvård är en annan, sedan riskkapitalbolagen köpt upp tidigare småföretag och bildat kedjor.

Nästan varje dag går det att läsa om att någon som äger en lokal – det kan vara en privat aktör eller en förening – tackar nej till att hyra ut till Sverigedemokraterna. Jag funderar en hel del kring vilken kontext man ska förstå detta? (Här använder jag ordet ”kontext” utan att egentligen riktigt förstå vad det betyder, det bara lät rätt i mina öron).

Jag är knappast först med ordet glokalisering, men mer vanligt har nog varit uttryck som det glokala samhället, glokal politik, tänk globalt handla lokalt eller liknande. Självklart är glokalisering ett slags motbud på uttrycket globalisering.

När man inser att vi inte kommer undan teknisk utveckling, allra minst kommunikationsteknisk utveckling, det gäller både IT, samfärdsel och handel, då måste man också ställa sig frågan om man vill ha allt detta tryckt på sig uppifrån. Vi som gillar individuell frihet vill behålla, ja rent av reservera, beslutsmakten för oss själva. Man kan kalla det liberalism eller subsidiaritetsprincip om man vill.

Noterar att världen blir sämre. Åtminstone har olika länders vilja att skänka pengar för att utrota fattigdom och svält minskat. Kanske inte generellt, men både Norge och Australien skär nu ner bidragen till Clinton Foundation drastiskt. Ja, Australien som skänkt pengar i snart tio år kommer inte att ge något alls. Och Norge – som gav stora summor från de norska skattebetalarnas pengar till stiftelsen – skär ner stödet med 87 procent.

Icke-inflationen fortsätter skörda sina segrar. Denna gång handlar det om att SEB höjer bankfacksavgiften med 196%. Naturligtvis vill man inte ha kunder som har fasta tillgångar som ädelmetaller i bankfack.

Storbritanniens finansminster Philip Hammond pekar nu på möjligheten att Storbritannien drastiskt sänker företagsskatterna för att stärka landets konkurrenskraft. Sedan Brexitomröstningen har Londonbörsen gått upp med femton procent. Samtidigt har emellertid pundet försvagats med tjugo procent.

I mellandagarna skrev jag ett inlägg om Malmö, den förlorade staden? Malmö är rikets tredje och kontinentens andra stad. Malmö var en stad i stark medvind, fanns det folk som ville trycka ut i flödet. Stadens hotell hade aldrig haft en bättre beläggning var en av parametrarna. Att sedan socialtjänsten i Malmö behövde drygt tusen bäddar per dygn var en av orsakerna ville optimisterna inte låtsas om alls.

Podd 299. Ronie Berggren samtalar med miljöpartisten och islamistkritikern Rebwar Hassan om utvecklingen i Sverige och islamismen inom hans parti.

Anna Dahlberg skriver idag i Expressen om den statliga polisens kollaps: Starkaste killen är inte längre polisen. Hon beskriver förtjänstfullt hur den starkes lag måste råda och att brott måste få konsekvenser.

Det är en bra text men som så många andra svenska texter visar den inte på en väg framåt. Man ropar helt enkelt på att politikerna och staten ska ta sig samman och lösa problemet. Lite som ett barn ropar på mamma ropar alla svenskar på att staten ska komma och rädda oss. Tyvärr verkar rikspolitikerna inte lyssna, eller ha förmåga att göra något åt problemet.

Asylrätten måste avskaffas och ett bättre system tas fram som ersättning. Det finns inget annat val längre. Asylrätten framstår idag mest som en absurd fars. I princip innebär asylrätten att alla som känner sig förtryckta, förföljda eller lidande av en konflikt har rätten att ta sig till Europa för att söka asyl här. EU:s medlemsländer säger sig stå för denna princip, men likväl gör de vad de kan för att förhindra de asylsökande att komma hit för att söka asyl.