Alldeles för sent börjar man, det vill säga jag, se det allmänna mönstret i Sveriges sönderfall. Jag tror att den onda mekanismen över allt varit densamma: en ny härskarklass – politikerna – träder till makten och grips på nittonhundrafemtitalet av ett sedermera tilltagande högmod.

Vad handlade egentligen påskkravallerna om? Muslimer startade upplopp för att de blivit kränkta av att herr Paludan från Danmark avsåg att bränna koraner i ett halvdussin svenska städer. Av raseri brände de religiösa bilar och kastade sten på poliser som försiktigt drog sig tillbaka för att inte provocera de förolämpade muslimerna.

Det system med social scoring som provats i delar av Kina har väckt uppmärksamhet och förfäran. Nu testas konceptet i Europa.

Under påskhelgen har vi sett förfärande scener, då polisen drog sig tillbaka medan pöbeln tog över gatorna i flera svenska städer.

När folk talar om marknadsekonomin eller till och med försöker förmå den att bli effektivare så att överskottet blir ännu större glömmer de ofta ett omistligt element.

Det franska EU-ordförandeskapet vill utvidga lagringen av DNA, biometrisk data och persondata – automatisera den och samköra allt med AI-baserade övervakningssystem.

Det folkvalda etablissemangets gemensamma vurm för snarast möjligt NATO-Anschluss tycks grundat i en förhoppning om gratis lunch och genväg till militärt försvar.

Igår repeterade jag nationalekonomins grundkurs om inflation.

Idag har Europaparlamentet startat utfrågningar om spionprogramvaran Pegasus, som bland annat använts för att spionera mot oppositionella i Polen och Spanien.

Svensk säkerhetspolitik har under lång tid vilat på alliansfrihet i fredstid och neutralitet i krigstid.

Sverige är en nation som verkar vilja fungera som ett imperium. Våra universalistiska ambitioner är obegränsade. Vi ska leda den globala klimatomställningen. Vi ska vara en feministisk och humanitär stormakt. Alla nationer ska rymmas innanför våra gränser.

Som jag till en och annan läsares leda ofta påpekat har det mänskliga samhället en tendens att kräva av sina ledare att de har övermänskliga krafter och att de ska bruka dessa krafter för att göra underverk till sitt folks fromma.

Innan politikerna bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt borde de ha lärt sig några grundläggande saker om de kulturer som skulle bli en del av detta Nya Sverige.

Någon insiktsfull tänkare, en skotte tror jag det var, observerade ungefär att ”folk blir tokiga i grupp men endast återfår förnuftet individuellt, var och en för sig”. Det gör att det utbredda och allmänna samhällsvansinnet blir desto mer iögonenfallande eftersom det tenderar att snabbt bli ett normaltillstånd medan det sunda förnuftets återkomst sker så diskret att betraktaren måste var synnerligen observant för att missa tecknen.

När människan i sitt dagliga arbete avlägsnas alltför långt bort från produktionen av livets väsentligheter, riskerar hon att bli genuint okunnig om vad som är grunden för ett fungerande samhälle som vi känner det. 

Till exempel har justitieminister Morgan Johansson sagt att man inte behöver göra några vetenskapliga studier om exempelvis kopplingen mellan invandring och kriminalitet eftersom ”minoritetsgrupper” visserligen ”är överrepresenterade i kriminalstatistiken” man att överrepresentationen försvinner när ”man rensar för socioekonomiska faktorer”.

Den svenska integrationspolitiken och dess hantlangare i det välfärdsindustriella komplexet, till exempel poliser och socionomer, har alltså förstört stora grupper fina ungdomar och förvisat dem till kriminalitet och prostitution.

Allt oftare talar man om konspiration. Svenska statsmedias sätt att använda ordet påkallar en liten utredning.

I samband med presidentvalet i Frankrike kan det vara intressant att backa bandet 65 år. Detta eftersom jag hittade en artikel i veckotidningen Se (#25/1957), då landets största tidning för bildreportage. Den handlade om det som är ett centralt tema i kampen mellan Macron och Marie Le Pen: invandringen och det muslimska (då sade man ”arabiska”) inflytandet på landet.

Eftersom jag inte skrivit något om det välfärdsindustriella komplexet – det svenska politikerväldets stolthet – på länge så kanske du tror att komplexet är nedlagt. Hahaha, säger jag bara.

Här i Sverige rådde bland många länge uppfattningen att Sverige alltid kommer att fortsätta vara Sverige, oavsett hur stor invandringen är. Det var liksom någon slags religiös övertygelse. Ungefär som att någon naturlag garanterade Sveriges fortsatta existens. På samma sätt som solen går upp varje morgon kan man vara säker på att Sverige kommer att finnas kvar när man vaknar.

Myndigheters användning av AI för kontroll av medborgarna har redan fått förfärande konsekvenser. Nu vill EU:s franska ordförandeskap utöka användningen.

Jag har länge sett det svenska sönderfallet komma. Troligen upptäckte jag det på något emotionellt plan när jag på sjuttiotalet arbetade på Sida.