Många anser, liksom Johan Pehrson (bilden), att Frankrike har en föredömlig kulturpolitik.  Man brukar också anse att politiken lyckas, dvs att kulturen är högtstående. Det kanske den också är, men jag tvivlar. Det talas en så förskräcklig massa smörja i landet.

Lagen om hets mot folkgrupp är en juridisk pinsamhet för en stat som påstår sig tillåta yttrandefrihet.

Häromdagen sa min portugisiskalärarinna att det var en grej hon tyckte var underlig. Förut, sa hon, verkade det som om ni svenskar trodde att era problem med skolan och invandringen och så vidare skulle försvinna av sig själva eller på något magiskt vis förvandlas till framgångar. Nu tror ni inte det längre. Nu står ni bara där och tittar på era problem utan att vidta några motåtgärder. För mig går det inte att förstå, sa hon.

En vänlig läsare uppmärksammade mig på att The New York Times hade tagit ett nytt grepp och förmått sina mest framstående krönikörer att skriva texter på temat ”Så hade jag fel”. Till exempel förklarar nobelpristagaren Paul Krugman att han hade fel om varför USA och världen fått så kraftig inflation sedan något år tillbaka och David Brooks filosoferar om hur han haft fel om kapitalismen

USA befinner sig just nu i ett taskigare läge än någonsin tidigare i sin historia. Jag har identifierat fyra stycken geopolitiska utmaningar som var en skulle kunna kanske inte döda men förvandla nationen till en undanskuffad och relativt obetydlig internationell spelare.

Nu har resultatet kommit för hur den liberala politiken med ersättningsmigration fungerar i Italien. Invandrarna begår så mycket brott att de får La Cosa Nostra att likna katolska nunnor. I åldersgruppen 14 – 24 år utgör invandrare 10 procent av befolkningen och de producerar 50 procent av stölder, 48 procent av rån, 48 procent av sexuellt våld och 40 procent av överfall (enligt Italiens SCB).

Nu har Erdogan och Putin tillsammans besökt Teheran. Svensk massmedia behandlar saken mycket lågmält, om de alls rapporterar från den. Trots att det borde vara en sensationell nyhet: anledningen till svenskt Nato-medlemskap – Putin – besöker Iran tillsammans med Nato-landet Turkiets ledare Erdogan, tillika orsaken till ansökans fördröjning och osäkerhet. Övriga Nato-länder är tysta. Den till Europa turkiska arvfienden ges fritt svängrum. Svenska väljare förstår ingenting.

Antropologen Richard Sosis har ställt samman statistik över cirka tvåhundra mer eller mindre sektartade gemenskaper som grundades i USA på 1800-talet. De överlevde så länge de lyckades svetsa samman gruppen, tränga undan egenintresset och lösa problemet att vissa åkte snålskjuts. De var antingen religiösa eller sekulära, oftast socialistiska. Bara sex procent av de sekulära kollektiven fungerade fortfarande tjugo år efter att de grundats, att jämföra med 39 procent av de religiösa gemenskaperna. För de religiösa kollektiven gällde att ju mer de krävde av sina medlemmar, desto längre överlevde de. Det gällde emellertid inte för de sekulära kollektiven, varav de flesta gick under inom fem år.

Jag hade nyligen ett samtal med en bekant från Tanzania. Han är bosatt i Stockholmsområdet med en svensk fru som hjälpte honom att invandra. Min bekant, låt oss kalla honom Abdullah, är missnöjd med livet i det nya landet. Sedan han kom hit, förklarade han, har han blivit allt mer desillusionerad. Han har ännu inte fått några barn, men han är orolig över hur ska gå att för eventuella framtida barn.

De flesta vuxna människor i Sverige får en månadspeng. Den kallas ”lön” och utbetalas normalt sista fredagen varje månad. Precis som mamma och pappa ofta har synpunkter på hur barnens månadspeng används bekymrar sig löngivarna, särskilt de offentliga, över hur vad löntagarna hittar på att göra med slantarna. Det visar sig till exempel att många löntagare köper sockerhaltiga produkter eller kanske till och med rent socker att lägga i kaffet.

Om man frågar en normal person vilket som är bäst, integrering eller segregring, så möts man av en sned och misstänksam blick som antyder att man troligen är rasist. Eller också sägs det rakt ut och med förakt: du måste vara nån sorts rasistjävel.

Det finns två slags klimatalarmister med var sina uppfattningar om hur klimatproblemen ska tacklas. Båda är orealistiska fast på olika sätt.

Igår kväll satt jag på balkongen en stund när den värsta hettan klingat av. Det var jag inte ensam om. På balkongerna runt omkring satt folk och njöt av sommarkvällen, vissa i ensamt majestät, andra i mindre sällskap. Några drack vin, andra te och överallt hördes lågmälda samtal . Det slog mig då hur många det är som inte reser någonstans på semestern. Väldigt, väldigt många i ”vanliga” områden som mitt har varken råd att åka utomlands eller tillgång till något sommarställe. Det finns dock vissa som tror att varenda etnisk svensk har ett sommarnöje och obegränsat med resurser. En sådan är frilansskribenten Yasmine Abdullahi som stickat tidernas offerkofta i en text i Arbetaren.

Det är så mycket som går fel i västerlandets politik, särskilt svensk verkar det, att man inte längre kan skylla problemen på enstaka misstag utan måste leta efter bakomliggande metoder i dårskapen.

Få ideologier har kritiserats så lite från höger som kapitalismen. Den genomsyrar i olika hög grad all borgerlig politik från Centerpartiet till vänster till Kristdemokraterna till höger. Det mest kapitalistiska partiet är utan tvivel Moderaterna med deras ungdomsförbund i spetsen. Utöver dessa renodlade partier finns en rad föreningar och tankesmedjor som driver tesen om kapitalismens förträfflighet.

Jag tror det var professor Jan Blomgren som formulerade ett slags förnyelsebarhetens järnlag som paradoxalt säger ungefär att ett land som satsar på att producera förnybar el blir gradvis mer beroende av fossiler (och skyll inte på Jan om jag har fattat fel).

Nyligen blev jag påmind om ambassadockupationen och Operation Leo, när jag satt och snackade med en kompis över en kopp kaffe.

Det svenska septembervalet närmar sig och folk kommenterar till mig att jag som skriver om politik och samhälle och sådant där just nu måste vara i mitt esse när så mycket händer och står på spel. Vilken idiot, tänker jag, han kan inte ha öppnat ögonen de senaste tio åren. Jag vet vad det är för folk som resonerar så.

Ett avspänt samtal i sommarvärmen om veckans händelser. Exempelvis talar vi mer om de nederländska böndernas kamp mot centralmakten och globalismen.

Om jag vore tvungen att delta i en debatt om vilken ideologi som är den bästa av putinismen och wokeismen så vet jag inte vilken sida jag skulle välja.

Expo vill dock exploatera mordet i politiska syften. De redogör i detalj för kopplingarna till NMR, trots att de upphör 2018 och inte heller kan beskrivas som direkt djupa. Mannen ska ha skrivit några texter och besökt en handfull demonstrationer.

Några figurer som tilltalar mig alldeles särskilt i Astrid Lindgrens sagovärld är rumpnissarna. De fnattar runt, studerar människorna för att upptäcka rim och reson i människornas beteende.