Idag (3/4 2020) sände Det Goda Samhällets YouTube-kanal det andra avsnittet av programmet Coronapanelen.  I detta andra avsnitt samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau via länk med en panel bestående av fem experter:

Miljörörelsen borde lägga sitt krut på Fransiscuslinjen och strunta i politiken. Visst behöver vi politiker som håller koll på bytesbalansen, tar ansvar för skola, sjukvård och vet hur man skriver en budget, men inget talar för att miljöaktivister är bättre på såna saker än andra. Jag skulle föredra en typ av ”munk-orden” – där nördar och extremister som Rob Greenfield, med sitt eget liv som insats provar ut miljövänliga alternativ. Kanske är en coronaepidemi med efterföljande lågkonjuktur, tillräckligt för att den sortens entreprenörer ska kännas mer relevanta än Åsa Romson.

Det gör inte jag heller. Socialstyrelsens inställning skulle innebära att IS-krigaren prioriterades framför intensivvårdsläkaren. Enligt min mening är detta ett extremliberalt förhållningssätt eftersom det utgår från att livet bara är till för den enskilda individen och att hans lycka mäts i återstående levnadsår varför unga människor ska räddas framför äldre människor. Jag kan inte förstå att samhällets eller kollektivets nytta inte tillmäts någon betydelse. Det finns väl ingen som skulle hävda att IS-krigaren är mer samhällsnyttig än läkaren?

Sverige befinner sig, liksom övriga länder, i krig. Fienden är coronaviruset. Han vill döda så många människor han kommer åt. Om du inte tror att det är ett riktigt krig kan du jämföra dagens tidningar med dem som trycktes under andra världskriget. Då handlade tidningarna inte bara om kriget men det gör de nu.

Peter Schiff uttryckte sig nyligen att det finns en sak som i dagsläget sprids mer omfattande än Corona-viruset, och det är ekonomisk okunskap.

Politiker har två verktyg i sin låda: de kan skriva lagar och regler och de kan satsa pengar. Problem som varken kan bekämpas med lagar eller med statsbudgeten kan de inte göra något vettigt åt. Men även om de inte kan lösa problem med sina två verktyg så försöker de i alla fall enligt principen att för den som bara har en hammare ser alla problem ut som en spik. De måste nämligen se ut att vara fulla av handlingskraft.

Nutidsmänniskorna är mer rädda för döden än man var förr. Krigen är långt borta. Inte många minns andra världskriget. Man har inte upplevt några större ekonomiska kriser där det varit svårt att hitta mat. Vi är vana vid trygghet helt enkelt. Döden är mindre närvarande. Vi har nästan ingen spädbarnsdödlighet längre.

Vem skall få den lediga platsen? Du beslutar. Enligt de etiska riktlinjerna är det helt klart att den unge afghanen, som visat sig vara en så kallad papperslös, har rätt till platsen. Han kan förväntas ha många år framför sig efter ett tillfriskande. Han är också i den ålder att han kanske kommer att kunna vara produktiv sedan han fått det permanenta tillstånd som antagligen väntar honom.

Jag satt häromdagen och tittade på en Youtube-video som handlade om hur 2000-talets människor kan möta livets alla svårigheter med hjälp av klassisk stoicism. Jag slogs plötsligt av hur Renässanslik situationen var: ett nytt och revolutionerande kommunikationsmedel förmedlar grekisk-romersk visdom till en modern publik som tröttnat på livsfientlig dogmatism. På 1400- och 1500-talet var det tryckpressen som gav fart åt upproret mot skolastisk och religion. Idag är det internet som underblåser revolten mot vårt moderna syndatänkande i form av maktteorier och offerretorik.

Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.

Bara några dagar efter att regeringen utfärdat ett förbud mot att vistas fler än 50 personer i grupp sittstrejkade ett 70-tal palestinier utanför Migrationsverket i Göteborg för att protestera mot att de inte fått uppehållstillstånd. Redan det faktum att man visar sådan brist på respekt för de lagar som stiftas när Sverige är i kris är i sig en indikation på att man inte alls borde få uppehållstillstånd här.

En konstig känsla av obehag och depression var påtaglig i väst vid sekelskiftet (reds. anm.: 1900). Det verkade som om alla folk och klasser påverkades, men inte på samma sätt. Tre månader efter att jag hade lämnat högskolan med min kandidatexamen och gett mig ut i världen för att se vad jag kunde hitta där, läste jag en anmärkningsvärd bok av den ungerska juden Max Nordau, med titeln Degeneration.

Prepping, att förbereda sig inför kriser, är en växande rörelse i Sverige. Coronafebern har fått fler att tänka på att samhället faktiskt är ganska skört. Det handlar i grunden om sunt förnuft. En prepper, av engelskans prepared, vill vara förberedd. När man har det bra ska man lägga undan, så att man har när tiderna blir sämre. En Bibelns mest kända gestalter, Josef, förespråkade prepping.

Säpo-chefen Klas Friberg vet sin roll i den djupa staten och varför han tillsatts som myndighetschef. Det är obegripligt och upprörande men tyvärr sant: Klas Friberg och Säpo spelar ner den islamistiska extremismen som hot i och mot Sverige och svenska medborgare. Vi som via media och litteratur följer vad som händer i muslimska diasporan, med islams utbredning i landet och den politiska islamismens radikalisering, fördjupning och breddning, ser varningsklockorna ringa.

Hur ska man förstå vår tids mest framstående galenskap, alltså PK-ismen, det tänkande som företräds av personer som kallar sig ”woke” i engelsktalande länder? Till PK-ismen hör sådant som militant feminism och genusteori, klimatalarmism, föreställningen att den vite mannen i förening med marknadsekonomin är roten till allt ont och så vidare. Hur har denna skadliga intellektuella smitta kunnat uppstå och spridas?