När det börjar gå upp för alltfler att något inte står rätt till i Svedala, och då börjar de självklara frågorna att krypa ur vrårna, där de tidigare gömt sig, rädda för att visa sig. Orsaken till flyktingkrisen – och det stora hål den kommer att borra i statskassan – kan inte enbart förklaras med att det är krig i Mellanöstern. Det är nästan alltid krig i Mellanöstern. Globalisering och EU:s kollapsade gränser nämns också som orsaker, men den största anledningen till att så många söker sig till Sverige är att vi har bjudit hit dem.

Jag har problem med begreppet “människors lika värde”. Jag är förvisso en tänkande och rätt empatisk människa som är kapabel att göra en rimlig tolkning. Så visst förstår jag ungefär vad som menas. Men jag tycker att begreppet är problematiskt. Vad är “värde”? Det handlar uppenbarligen inte om pengar. Snarare kan det ses som en omskrivning för att människor förtjänar något slags lika respekt för sin existens. Gott så, men det blir besvärligt – eftersom begreppet “värde” till sin natur är subjektivt.

Det driver mörka moln på den svenska novemberhimlen just nu. Inte nog med att Säpo i dag höjde terrorhotsnivån mot Sverige för första gången sedan 2010 – delar av landet hotas av systemkollaps till följd av migrations- och asylpolitiken. Signalerna från ett Malmö där de offentliga systemen närmast står inför kollaps har kommit steg för steg under året. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har länge anklagat alla kritiker för att “ställa grupp mot grupp” och vägrat medge att asyltrycket oundvikligen tvingar fram obekväma prioriteringar.

Som ingen missat har hotnivån för terrordåd höjts till hög, nivå 4/5. Det finns information här som inte myndigheterna går ut med och som jag därmed inte tänker gå vidare med själv heller. Nivå fyra betyder i princip att det finns ett känt specifikt hot, men inte i tid och plats. Mediakällor pekar ut en 25-årig jihadretur, men det är att betrakta som rykten.

Allt-till-alla-partiet Miljöpartiet vill inte ge någon militär hjälp till Frankrikes 42.7-begäran. Därmed fäller dessa 6.89% av väljarna hela Sveriges försvars- och säkerhetspolitik, som bygger på att vi själva ska få hjälp om vi angrips. Försvarsbudgeten bör alltså två- eller trefaldigas som konsekvens av detta. Det är nu Sverige visar att vi har en försvars- och säkerhetspolitik. Det gör vi genom att ovillkorligen ställa upp på det Frankrike begär av oss, och därmed ger oss själva ett stöd av Frankrike om vi någon gång i framtiden själva blir angripna. Vi visar att vår solidaritetsdeklaration gäller och att vi håller internationella avtal vi skriver på, likt Lissabonfördraget.

Terrorismens styrka är dess blindhet. Oavsett terrorismens ideologiska bakgrund kan den drabba vem som helst, när som helst. Ett äkta par som äter på en restaurang. Ungdomar på en konsert. Mammor med barn på en marknad. Syftet är att sprida skräck och osäkerhet. Just därför ska vi inte forma våra samhällen som om vi vore rädda. Ja, terrorismen ska givetvis bekämpas.

I Godmorgon, världen i P1 skyllde Pierre Schori terrordådet i Paris på… Korstågen. ”Det finns en otrolig styrka i berättelsen om Jerusalems förstöring och kolonialismens effekter”.

Visst gör det, men styrka är inte alltid samma sak som rätt.

En historielektion:

Den traditionella europeiska synen på makt är att den är förlänad ovanifrån, av Gud. Detta förlänande av makt innebär att makten är sammanbunden med en del av den värdighet och härlighet som är den kristne gudens essens.
Konungen var dock blott en man i köttet, samt tvungen att balansera sin mänsklighet med makten; och vad det innebar att inneha denna himmelska makt: Inte minst ansvaret för undersåtarnas väl och ve, men också att föra sig på ett sätt som gjorde konungen värdig makten. Kejsaren av Bysans bar alltid en akakia – en liten påse med jord – i sin skrud, för att ständigt påminna honom om sin förgänglighet och begränsning av makten till det jordliga livet.

I sin första regeringsförklaring den 3:e oktober 2014 var Stefan Löfven (s) helt tydlig med att Sverige ställer upp för angripna EU-länder. Om nu Frankrike åberopar Lissabonfördraget artikel 42.7 är det svenska svaret alltså givet. Frankrike kan redan idag vara på väg att åberopa Lissabonfördraget artikel 42.7 då landet blivit angripen med vapenmakt. Det innebär att samtliga EU-länder ska ställa upp med alla till buds stående medel när Frankrike kallar.

Svenska och europeiska politiker vill av någon anledning se ett multikulturellt Europa växa fram. Möjligen kan det förklaras med att de i samarbetsprojektets begynnelse tänkte sig blandningar av europeiska kristna eller sekulära demokratiska kulturyttringar, men kunde inte se utomeuropeiska influenser spela någon betydande roll. Nu är vi lika fullt där, att vi måste ta ställning till vilka främmande influenser vi ska acceptera och eventuellt anpassa oss till. Att anpassa dem till oss, nej det står inte på den multikulturella dagordningen.

Sveriges defacto statsminister Anders Ygeman säger nu till DN att det är självklart att Sverige ska hjälpa Frankrike. Oppositionsledaren Anna Kinberg Batra instämmer. “Statsminister” Stefan Löfven testar sin ledarskapsstil och syns inte till alls.

Det är få filmer som blivit så ikoniska som George Lucas Star wars epos. För oss som växte upp på 1970-talet representerade de en ny genre; jag hade aldrig sett något liknande förut, både vad gällde tempo, action, miljöer, karaktärer och fantasi.

Verkar som om Ryssland släppt en hel del bomber över Daesh nu – trots allt. Förklaringen kan vara att man ser en möjlighet att ta över ledningen från ett ovanligt passivt USA. Med tanke på all skit som USA fått för sina insatser tidigare är det kanske inte så konstigt att dom bombar lite halvhjärtat.

Det är något med det svenska samhällsklimatet. Vi ägnar oerhört mycket tid åt metafrågor och trams – samtidigt som nationen står handfallen inför verkliga problem och de stora samhällsfrågorna. Jag (som mestadels vistas utomlands) märker hur människor i Sverige drar sig för att säga vad de tycker och att de är ängsliga för att råka tycka något som är “fel”.

Efter de fruktansvärda Parisdåden skyllde Sveriges utrikesminister Margot Wallström (s) massmorden på Israel. Nu har israeliska UD fördömt Wallström och kallar upp Sveriges ambassadör. På något sedvanligt svenskt tokvänstermanér lyckades Wallström hosta upp någon konspirationsliknande teori live i TV som slutade med att hon pekade ut Israel som ansvarig för Daesh terrordåd i Frankrike.

Dödssiffran för Parisdåden skulle lätt kunnat överstiga 1000 om terroristerna varit mer organiserade. Västvärldens terroranalytiker drar nog ändå en försiktig en lättnadens suck. Utan att förringa det fruktansvärda som hänt, och de 139 som dött. Ett terrordåd med sikte att skapa rädsla, panik och sätta spiken i kistan för våra öppna liberala samhällen. Och islamisterna har lyckats ganska bra hittills. Efter 9/11-dåden har vi fått en uppsjö av övervakningslagar och den personliga integriteten har fått sig en ordentlig knäck. Förmodligen fortsätter våra politiker i samma anda med ännu mer polisiära åtgärder, restriktioner och undantagslagar.

Francois Hollande vill enligt New York Post bilda en koalition tillsammans med USA och Ryssland för att utplåna Daesh. Ja, hur ska han åstadkomma det – för Ryssland har inget intresse av att Daesh utplånas, tvärtom. Jag tror däremot att Ryssland ser möjligheten att USA och Frankrike går med på att sälja ut Ukraina och sedan får Daesh huvud på ett fat i utbyte. Deal-deal.

S&M försitter aldrig ett tillfälle att inskränka medborgarnas personliga integritet. Läser i DN att man ska ta upp en diskussion om utökad avlyssning av datakommunikationer – i skuggan av parisdåden. Påminner mig om Jo Moore, pressekreterare hos Labour i Storbritannien, som den elfte september 2001 skrev: “It is now a very good day to get out anything we want to bury. Councillors expenses?”

Frankrikes president Hollande meddelade i sitt tal inför kongressen idag att Frankrike avser att åberopa Lissabonfördraget §42.7, dvs att landet blivit utsatt för ett väpnat angrepp. Därmed är samtliga EU-medlemmar skyldiga att ställa upp med alla till buds stående medel. Kort sagt kommer Sverige gå ut i krig mot Daesh.

Så kom då beskedet som många väntat på. Frankrike åberopar artikel 42 – den artikel som säger att övriga EU-länder är skyldiga att bistå ett EU-land som attackeras militärt. Artikeln är mindre känd än NATO:s artikel fem, men har samma innebörd.

Reaktionerna på en terrorattack följer ofta ett bekant mönster. Vanliga medborgare tänder ljus och visar sympati med symbolhandlingar. Politiker, däremot, vill visa handlingskraft. I ett uppskruvat känsloläge är det inte alltid det långsiktigt bästa. Som ett brev på posten lägger politiker nu förslag på utökad massövervakning, skärpta säkerhetskontroller på flygplatser och så vidare. Som om det blir lättare att fånga terrorister för att vanliga resenärer får en krångligare vardag.

Nej, jag menar inte om eller hur kan medmänsklighet formuleras? Det har gjorts många gånger. Exempelvis som; älska din nästa så som dig själv; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov; deklarationer om mänskliga rättigheter och friheter; det kategoriska imperativet etc. Men dessa är ju bara redovisningar av goda intentioner.

Det jag efterlyser är en kodifiering i lag av medmänsklighet. Alltså något som kan läsas och förstås av människorna själva och tjäna som vägledning för hur man uppträder mot varandra.

Blir lite konfunderad över diskussionen kring beredskapspolisen och beredskapen inför eventuella terroristangrepp mot Sverige. Ett terrorangrepp är ett militärt angrepp mot Sverige – kanske med militära vapen – och det är därför något som bör mötas och samordnas av försvaret. Hemvärnet utgör mer än hälften av Sveriges försvarskapacitet och har den ledningskapacitet som krävs i en krissituation.

Det pågår en massa olika diskussioner på sociala medier, bloggar och traditionella medier om flyktingkrisens orsaker. Jag postar en snabb sammanfattning för de som inte orkar följa allt som skrivs.

En kort påminnelse. Jag signerar böcker i Uppsala på onsdag kväll. Samtidigt är signeringen på NK i Stockholm på torsdag inställd. Klockan 17 – 18 signerar jag böcker på Akademibokhandeln LundeQ i Uppsala. Bokhandeln ligger i den centrala Forumgallerian på Bredgränd 6. Vi ses där! Jag skulle även signerat böcker på NK i Stockholm på torsdag, men det evenemanget är inställt.

Det är bara att inse: Terrorattackerna och flyktingkrisen riskerar att medföra att Europa återinför sina nationella gränskontroller. Schengensamarbetets gränslösa Europa kan snart vara ett minne blott. Detta är nedslående. Det finns ett stort symbolvärde i att Europas folk kan röra sig helt fritt på sin kontinent. Vilket våra politiska ledare knappast kommer att ta hänsyn till just nu. Men när eller om nationella gränskontroller återinförs – då behöver det inte vara slutet för EU:s fria rörlighet i ett större perspektiv.

Själv följer jag nu bara utländska medier, eftersom de svenska är så grovt vinklade att de är osakliga. Medierna urskuldar, skyddar och bortförklarar det bestialiska våld som sker i islams namn. Men ett undantag var, har jag fått höra av min omgivning, panelen i radions “Godmorgon världen” igår.

Vid det här laget vet alla vad som hänt. Vad som är mer oklart är i vilken kontext vi ska sätta in händelsen, exempelvis historiskt, religiöst, ideologiskt, i förhållande till världshandeln eller klimatlarmet. Oklart är även vilken respons som är den bäst avvägda.

Fredagens händelser har satt spår i hela västvärlden. Vittnesmål om det fruktansvärda som inträffade har pumpats ut ända sedan överlevande och vittnen tog sig från platsen.Framför allt ett har satt sig i mitt minne. En man berättade hur han på en restaurang såg avskyvärda scener. En kvinna satt böjd över ett bord. Han trodde att hon fått en bula i huvudet men insåg snart att hon var skjuten. Ölen stod kvar på bordet och bredvid henne stod en förtvivlad man/pojkvän och skrek. Nyss hade de suttit tillsammans och pratat över en öl. Nu var hon död.

I veckan publicerades novellantologin I skuldens skugga. Boken säljs för välgörenhet och jag auktionerar nu som medförfattare ut ett av mig signerat exemplar, där behållningen helt går till organisationen Min stora dag. Hela behållningen från novellantologin I skuldens skugga går till organisationen Min stora dag, som gör sjuka barns drömmar till verklighet.