Jag tror att vi i framtiden kommer att tala om Sverige före och efter 2015. Det som hände under förra året kommer att förändra landet. Jag tänker då inte enbart på att befolkningen ökade med nästan 200 000 personer, utan på hur makthavarna tappade ansiktet. För mig var det chockerande att se handlingsförlamningen inför dramatiska skeenden och oviljan att ta in verkligheten. När jag i höstas frågade en migrationspolitisk talesperson i ett av riksdagspartierna hur man ska möta de dramatiska händelserna blev svaret “Jag vet inte”.

Helgens Sifomätning, som gav Socialdemokraterna det lägsta stödet sedan Sifo började mäta 1967, har sänt chockvågor genom det politiska Sverige. Det är inte ofta en enskild opinionsundersökning får sådan uppmärksamhet, men i detta fall är det befogat. Socialdemokraternas 23,2 procent skapar nog om möjligt ännu sämre stämning på Sveavägen 68. Svenska folkets förtroende för Stefan Löfven är lågt – frågan är hur populär han är ens bland sina egna. Hans räddning nu är att han kan titulera sig statsminister.

TV4 nyheterna berättade lördag 23 januari att polisen rapporterar mängder med bilförare med utländsk bakgrund, som blir stoppade vid bilkörning utan giltigt körkort. De skyller på att de tappat bort sitt utländska och inte hunnit skaffa något svenskt. Polis och domstolar säger att det kräver långa utredningstider och försvåras om kontakten med utländska myndigheter är dåliga. Men varför det? Körkortslagen är hur tydlig som helst och gäller alla som önskar framföra fordon i Sverige. Straffet för olovlig körning torde vara böter. Polisman har rätt och skyldighet att avbryta fortsatt färd.

Efter åratal av klagomål från linjen ute på fältet hos polisen har till slut skiten i de överfulla avloppen runnit uppåt och nått högsta polisledningen. Rikspolischefen Dan Eliasson efterlyser nu kraftigt ökade anslag, 2 500 fler anställda poliser och 1 600 civilanställda. Smart nog skyller han på migrationskrisen, men problemet är inte nytt och ska främst ses som ett sätt att stilla kritiken i de egna leden utan att faktiskt behöva göra något. Rikspolischef Dan Eliasson begär nu mer pengar från regeringen för att kunna anställa 2 500 poliser och 1 600 civilanställda.

Svenska folk! Henor och henar! Har tanken någonsin slagit er att ni kanske är lurade? Ni betalar bland de högsta skatterna i världen. Men ni får inte den bästa sjukvården. Ni har inte en polis som går att lita på. Ni har inte ett trovärdigt försvar. Skolresultaten sjunker. Järnvägen faller i bitar. Alla har skäl att oroa sig för hur omsorgen blir när man blir gammal. Frågan är varför. Är politiker och byråkrater inkompetenta? Förmodligen. Har det offentliga tappat skärpan? Absolut. Ägnar sig folk i vårt land åt för mycket trams? Jovisst är det så.

I Svenska Dagbladet har ett intressant meningsutbyte skett om stamkultur kontra stadskultur, med anledning av massofredanden i Köln och Kungsträdgården. Filosofiprofessor Per Bauhn skriver, Stamtänkandet kan göra kvinnor till lovliga byten: “Stammens kultur handlar om kollektiv sammanhållning och vedergällning, medan stadens kultur handlar om individer som lever under en rättsordning med lagar och domstolar. Stamkulturen ser på staden (och mer allmänt världen utanför gruppen) som antingen ett hot eller ett byte…

Det är lite oklart vad Saudiarabien försöker åstadkomma genom att dumpa oljepriset. Om man hade tänkt sig slå ut producenter som producerar till en kostnad som överstiger 30 dollar fatet får man förr eller senare tänka om. Och det vet de andra producenterna – kanske är det bara saudierna som inte fattar hur marknadsekonomin fungerar. Teorin om “predatory pricing” är just en teori som har lite med verkligheten att skaffa. Det intressanta med det hela är att saudierna äger rätt mycket amerikanska statsobligationer.

Den mediala värnpliktsdebatten präglas av alla möjliga löjliga argument. Det enda värnpliktsdebatten ska handla om är Försvarsmaktens behov av personalförsörjning och vilken försvarsförmåga och beredskap Sverige ska ha. Debatten kring personalförsörjningen, som det korrekt bör heta baserat på Annika N Christensens personalförsörjningsutredning, bör handla om just detta och inte om en massa inbillade myter kring den gamla värnplikten och alla dess påstådda mirakulöst saliggörande bieffekter. Dock måste man först fastställa vad för försvar Sverige ska ha och sedan hur detta ska finansieras.

Slår mig att det som är storslaget och dramatiskt när det inträffar i ett grekiskt drama bara blir patetiskt och beklämmande när det inträffar på riktigt i något förortsområde. Paris bortrövande av sköna Helena blir inte alls lika magiskt när motsvarande händelse utspelar sig i samtidens Sverige. Så det är uppenbart att tidsandan och den yttre miljön påverkar synen på i och för sig likartade händelser.

Återigen växer kraven på att priser ska kvoteras så att de inte blir lika många vita män som får dem. Vi hör det ständigt kring offentliggörandet av Nobelprisen. Det viktiga är inte vilka världshistoriska upptäkter vetenskapen gjort, utan att scenen där priserna delas ut är statistiskt korrekt utifrån hudfärg och kön. Jag har alltid tyckt det är sinnessjukt att kulturvänstern och medierna ens ägnar en sekund åt en sådan absurd tanke. Men samma trams pågår kring filmindustrins stora pris, Academy Awards eller “Oscar”.

Låt mig återvända till en av den gångna veckans nyheter: Brottskod 291. Detta är en artikel som bör läsas noga, där varje ord som sägs av polisen tycks vara extremt noga avvägt. Saker och ting är inte nödvändigtvis vad de vid en första anblick förefaller vara. Det är lätt att anta att detta handlar om att mörka vad som sker. Och till viss del kan det nog vara så. […] Men jag tror inte att detta är det verkliga, huvudsakliga skälet. Istället får jag en känsla av att det handlar om att polisen inte vill att det skall bli allmänt känt att den håller på att förlora greppet.

Jacob Lundberg argumenterar väl emot att se nationen som en klubb. Man ska inte utesluta att nationen som sådan kan vara en lösning på ett kollektivt problem. Problemet är att många konservativa och liberalkonservativa ser nationen som mer än ett medel – de ser den i vissa fall som överordnat mål. Viktigare än individerna och dessas rättigheter. Jag har inga problem med att umgås eller diskutera med personer som är nationalister. Så länge dom inte idiotheilar är det givande att föra en dialog. På samma sätt umgås jag gärna med marxister eller andra vänsterelement.

Härmed inleds en serie inlägg i preppingens grunder. Inledningsvis tittar vi på det viktigaste de flesta saknar i händelse av en allvarligare kris, nämligen dricksvatten. Inom prepping och överlevnad pratar man ofta om treregeln. I extrema situationer klarar man sig tre veckor utan mat, tre dagar utan vatten, tre timmar oskyddad mot extremt väder, tre minuter utan syre och tre sekunder utan hopp.

Den huvudsakliga (och ganska okontroversiella) politisk-filosofiska skillnaden mellan barn och vuxna är att barn inte bör tillmätas samma ansvar som vuxna. Vid en viss punkt träder en människa över från det ena lägret till det andra och erhåller därmed ett större ansvar, vilket innebär större befogenhet för individen att bestämma över sig själv och en större befogenhet för samhället att ställa krav på individen. Det filosofiska problemet gäller hur man ska dra gränsen mellan barn och vuxen.

Ulf Kristersson tar i Agenda upp garantipensionen som exempel på förmån som man kvalificerar sig in i genom bosättning i Sverige. Mycket bra tecken på att M börjar föra en bättre migrationsdebatt. Har själv lyft fram garantipensionen som modell. En liknande modell för samtliga socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringen torde i viss mån desarmera invandringsfrågan. I alla fall argumentet att invandrarna kommer hit för att leva på bidrag.

Ett land som inte tar sig självt på allvar förtjänar inte heller att respekteras av andra. Detta har jag upprepat ett antal gånger den senaste tiden. Skälet är att det dessvärre beskriver Sverige tämligen väl just nu. Sveriges politiska ledning har under lång tid fört en politik som struntar i den svenska befolkningen. Mycket av detta är ett resultat av politikernas oförmåga att hantera effekterna av en globaliserad värld och EU:s öppna gränser. Andra EU-medborgare, så kallade EU-migranter, kommer till Sverige enbart i syfte att tigga.

De senaste månaderna har regeringen vidtagit ett antal panikåtgärder för att uppnå kontroll över gränserna, bland annat genom ID-krav för inresa i Sverige, och minska volymen på migrantströmmen. Åtminstone tillfälligt har antalet ankommande minskat. Men nu då? Vi kan ju inte ha politik som hela tiden bygger på panik och ad-hoc lösningar. Vilka värderingar och principer ska gälla i migrations- och integrationspolitiken? De gamla har krossats i mötet med verkligheten.

Vid ett möte med Europaparlamentet i Strasbourg den 19 januari varnade Europeiska Rådets polske ordförande Donald Tusk för att EU måste lösa migrantfrågan senast vid de europeiska ledarnas toppmöte i mars månad. Om inte det sker kommer schengenavtalet att falla, spådde Tusk. Vidare varnade han för att EU-projeketet som helhet, ett område som beslutat om fri rörlighet inom sina gränser, riskerar att gå under om man inte lyckas kontrollera och hävda sina yttre gränser.

Bonnier/Expressens Jenny Strömstedt visar varför hela värnpliktsdebatten och alla opinionsundersökningar kring värnplikten är helt fel ute. Okunskapen och missuppfattningarna Strömstedt visar upp är enorma, men återspeglar antagligen de samma hos allmänheten. Journalister borde nämligen vara pålästa – det borde vara deras jobb. Strömstedt tror dels att vi ska värnpliktsutbilda 100 000 ungdomar om året och tror dels att värnplikten löser alla problem. Då tänker hon inte på svensk försvarsförmåga, utan egentligen vad som helst.

Regeringen kan tänka sig att censurera internet för att ha kontroll över svenska folkets onlinespelande. Och sossarna kommer att tjäna en rejäl hacka på det själva. Att den rödgröna regeringen är beredd att censurera internet är egentligen ingen nyhet. Det är en av de möjligheter som civilminister Ardalan Shekarabi (S) slagit fast i direktiven för spelutredningen. Redan i höstas bestämde han vad denna utredning skall komma fram till. Så man kan undra vad det är för vits med att utreda över huvud taget.

Tänkte använda mina läsare för att utvärdera en vetenskaplig hypotes. Jag kallar hypotesen “centraliseringsspiralen” och den handlar om en processen som gör att privata monopol kan uppstå på offentliga marknader. Inser att många som sysslar med offentlig upphandling inte till fullo överblickar de mekanismer som leder till monopolisering och vill därför göra ett försök att spalta upp processen i några väl definierade steg.

Om den planerade svenska censuren av internet, på engelska för en internationell publik. Med insikter om regeringens verkliga motiv.

I Davos får franske premiärministern, socialisten Manuel Valls, frågan av BBC om hur långt hans regering är beredd att gå i terrorbekämpningen. Är ni beredda att dra in passen för franska medborgare?

– När vissa personer bestämmer sig för att bryta kontraktet med sitt eget land, när de planerar att döda fransmän, deras egna landsmän, när de attackerar våra värderinger — inte bara våra symboler utan vårt sätt att leva, ja, då måste Frankrike säga stopp, detta får inte ske, du är inte längre del av vår nationella gemenskap. Det hindrar dem inte från att begå attacker men vi måste kunna använda alla lagliga medel och tydliggöra att detta inte kan fortgå.

SvD och Sifo har precis presenterat en ny opinionsundersökning. Moderaterna går framåt kraftigt medan Socialdemokraterna får de lägsta siffrorna någonsin och har aldrig varit svagare i opinionen sedan undersökningar började 1967, dvs någonsin. […] Stefan Löfven (s) har alltså lyckats med konststycket att få lägre opinionsstöd än både Mona Sahlin (s) fick på sin tid och rent av sämre än Håkan Juholt (s). En bedrift utan motstycke i socialdemokraternas historia.

Socialdemokraterna får 23,2 procent i Sifo – den lägsta siffran någonsin. Och inte är man speciellt förvånad. Mer förvånad över att Miljöpartiet ännu har 5,9 procent. Noterar också att det går rätt bra för partierna som tidigare kallade sig Alliansen. Kanske välförtjänt, noterade ett bra migrationsrelaterat förslag från Moderaterna i veckan. Det tar sig – kanske. Men som jag saknar Göran Hägglund. Fick dock se honom i en repris av På Spåret. Han kan ha varit den sista mänskliga partiledaren i Sverige. Mitt intresse för valet 2018 är annars inte på topp.

Invandringsdebatten har under lång tid styrts utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Alliansregeringen försökte med emfas hävda att asylinvandring inte bara var ett moraliskt ställningstagande och en vinstaffär för samhället utan en direkt nödvändighet för att kunna upprätthålla välfärden i ett land med en åldrande befolkning. Detta har regeringen Löfven upprepat. Tanken var alltså att asylsökande från sönderslagna klansamhällen skulle bära upp framtidens äldrevård, sjukvård och skola. Nu ser vi paradoxen – då skulle invandrarna garantera framtidens välfärd, nu tvingas pensionärer återgå i tjänst för att klara invandringen.

Medan utrikesministern försöker göra piruetter i sina försök att friskriva sig från alla skandaler så svamlar statsministern i utländsk media, och menar att senaste tidens övergrepp och sexuella trakasserier inte kan skyllas på migranter, trots att de var de som utförde brotten. Att läsa nyheterna är en ständig pina, som ibland närmast tar sig surrealistiska uttryck. Något borde rimligen göras. Det vore tämligen lätt för borgarna att lämna in ett misstroendevotum, och därefter fälla regeringen med passivt stöd av SD.

Sverige vill ansluta sig till StratCom för att kontra det ryska desinformations- och propagandakriget mot Sverige. Samtidigt lägger istället Sveriges Radio ner sina ryska Radio Sweden-sändningar och Sveriges enda offensiva förmåga försvinner därmed. Ryssland bedriver ett aktivt informationskrig mot Sverige, där man inte bara har troll på Internet, utan också ljuger rakt av i rysk statlig media om Sverige. Sveriges enda motförmåga har varit Radio Swedens ryska sändningar, som sänder faktiska objektiva nyheter om Sverige. […] Den ena handen av det psykologiska försvaret vet inte vad den andre gör.

Det diskuteras om Margot Wallströms (S) gräddfil till en av fackets hyreslägenheter är att betrakta som korruption. Utgångspunkten är att utreda om denna favör kan skapa en situation där Wallström i sin roll som statsråd kan komma att ge facket positiv särbehandling.I sammanhanget vill jag bara påminna om att facket årligen pumpar in många miljoner till det socialdemokratiska partiet – och att (S) helt uppenbart går fackets ärenden i politiken. Om Wallströms lägenhet är ett gränsfall, vad är då inte detta?

Det är utmärkt att folk reagerar kraftigt på dagens flash-meddelande från internetoperatören Bahnhof: “Svenska staten förbereder filtrering av internet”. För det är ju så det fungerar. Om man ger våra makthavare möjlighet att censurera en sak som de ogillar – då kommer det snart att komma politiska önskelistor om annat som också bör censureras. Då befinner vi oss på ett sluttande plan som slutar med att vi får en nationell brandvägg som ödelägger flödet av fri information.