Svensk migrationspolitisk debatt har gått in i ett nytt skede. Det som för bara några månader sedan sågs som ren fascism är nu plötsligt att ta ansvar. Det som då var självklara ställningstaganden för mänskliga rättigheter är i dag sådant som olyckligt nog krockat med verkligheten utanför det bekväma kuddrummet. Regeringen har beskrivit sig som nödd och tvungen att göra helt om. Det positiva med höstens kollaps i asylmottagningssystemet och regeringens 180-graderssväng i migrationspolitiken är att det löste upp gamla knutar, lyfte på locket och plockade fram allt som sopats under alla tänkbara mattor under väldigt lång tid.

Läser lagtexten i regeringens utredning om kränkande uppgifter på nätet. Och det slår mig att nättjänster som Uber och AirBNB sannolikt redan i dag är olagliga. För det går förvisso att lämna uppgifter om att en taxikonsument eller hyresgäst varit otrevlig. Men vad händer om man lämnar uppgift om att hen inte betalat för sig? Får då har ju hyresgästen eller taxikonsumenten begått ett brott. Och som det står i förslaget till ändring i brottsbalken, 5 kap 1 §: “Den som lämnar uppgift om att någon är brottslig eller en annan nedsättande uppgift om någon döms, om uppgiften var ägnad att skada anseendet hos den som uppgiften avser, för förtal till böter.”

Den politiska makten utövas av en grupp folkvalda och ett antal centralt placerade tjänstemän. Sett i relation till befolkningen är de väldigt få. Frågan är varför just de skall bestämma över alla andra – och om de är kompetenta nog att göra det. Det enkla svaret är att vi röstade på dem, så de har ett visst demokratiskt mandat. Men det innebär inte nödvändigtvis att de vet vad de sysslar med. Det enda vi vet att de är bra på, det är det politiska spelet. Men verkligheten?

Häromdagen när jag körde förbi en närbelägen park såg jag att det gick omkring några personer där och såg allmänt sysslolösa ut. De flesta skulle nog dra slutsatsen att någon slags ljusskygg verksamhet höll på att etableras. Jag tänkte inte mer på saken, förrän idag, då plötsligt kommunen skickat ut sin trädgårdsmästaravdelning för att klippa ner buskar och träd i parken. Lövverket hade blivit vildvuxet, och det var dags att ansa lite, så att det blev ljusare och mer öppet. Därefter var de skumma personerna borta, tillsammans med mörkret och dunklet.

Nedan följer ett par etatismkollektivismsocialismguldklimpar från Folkhälsokunskap av Gunilla Bjärås och Lena Kanström, kurslitteratur i Friskvård och hälsa. “Då kommer vi också in på mödravårdscentraler och ungdomsmottagningar som båda är viktiga hörnstenar i ett friskare samhälle – även sexualkunskapen i skolan är viktig här” Pffft. “Likaså arbetar vi länge – åtta timmar om dagen – och man kanske också känner stress över att hinna med att hämta barnen på dagis, att ha en något kortare arbetsdag hade kunnat underlätta oerhört för vissa”

Det har länge stått klar att staten inte mäktar med att uppfylla sin grundläggande funktioner eller ”nattväktarfunktioner”. Vårt försvar skulle inte kunna hålla stånd en vecka, om Vladimir Putin skulle få för sig att annektera Gotland. Polisen ägnar mer tid åt pappersarbete och omorganisationer än att bekämpa egendomsbrott. Rättsväsendet tar lång tid på sig att skipa rättvisa och går inte alltid i land med det. Flyktingkrisen ställer saken på sin spets. Somliga (somliga, inte alla) flyktingar begår brott, t.o.m. ytterst grova brott. Det senaste exemplet är mordet på Alexandra Mezher i Mölndal. I samband med detta har vår s.k. rikspolischef, Dan Eliasson, gjort sig herostratiskt ryktbar genom följande uttalande…

Bankföreningen går nu ut och påtalar att amorteringsfriheten för nyproduktion är ett problem. Amorteringskraven leder även till inlåsningseffekter på en redan dysfunktionell bostadsmarknad och Swedbanks VD Mikael Wolf tror att bostadsmarknaden stagnerat och därmed toppat. Goda tider för BLT alltså. […] Man kan annars konstatera att amorteringskravet leder till inlåsningseffekter, där personer kan avstå från att flytta, för att slippa amortera på sin (nya) bostad. En redan uppenbart dysfunktionell bostadsmarknad riskerar alltså att bli ännu mer dysfunktionell.

Jag satt och fikade med en vän från Grekland, en ingenjör som tröttnat på arbetslöshet och svågerpolitik och flyttat utomlands. Vi började prata om den svenska flyktingkrisen, som han var väl förtrogen med. Många greker har länge betraktat Sverige som något slags mönsterland, även om vurmen har börjat att falna på senare tid. Problemet är väl egentligen inte migranterna, slog han fast, det är bara symptomet. Det är ert generösa bidragssystem som är själva orsaken. Dels lockar den offentliga välfärden till sig migranter, och dels kostar den mycket pengar, och givetvis blir ekvationen ohållbar förr eller senare. Han satte fingret på problemet direkt. Jag har inte hört det så välformulerat förut.

Jag gillar raka puckar. Klarspråk. Ärlighet. Följaktligen ogillar jag floskler, undanflykter och feghet. Dan Eliasson står för allt jag tycker illa om. En ansvarslös, floskelstyrd person som är undfallande mot grov brottslighet – en sällsynt dålig kombination för en rikspolischef. Just därför är det så förbaskat välkommet att läsa en öppen och ärligt förbannad sågning av just denne rikspolischef från en anställd inom polisen. Hatten av, polisinspektör Anders Karlsson. Jag hoppas att fler nu vågar stå upp och kräva rikspolischefens avgång.

Låt oss ta ett steg tillbaka och betrakta saker och ting ur ett vidare tidsperspektiv. Den långsiktiga trenden är att skatterna bara blir högre och högre. Man kan undra hur långt politikerna är beredda att gå. Nu är systemet visserligen teoretiskt sett självreglerande. Höjer man skatterna över en viss nivå – då minskar betalningsviljan, folk jobbar mindre och skatteintäkterna sjunker. Men det verkar som om våra politiker inte tar någon hänsyn till den saken.

Ryska ledare har börjat prata om “kärnvapenskalpellen” och att taktiska kärnvapen kan vara användbara vid en konflikt. Samtidigt visar ett brittisk krigsspel i BBC att Storbritannien inte skulle svara på ett kärnvapenanfall. Ryska ledare tror allt mer att man kan sätta in taktiska kärnvapen, utan risk för vedergällning rapporterar USNI: “Payne said Russian military leaders use the term ‘nuclear scalpel’ to describe the change in strategy. They believe that even first use of these weapons in a conflict would not draw a response from the West…

Läser Price Waterhouse Coopers utredning om möjliga sätt att finansiera höghastighetsbanor i Sverige. Trehundratjugo miljarder ska allt kosta – om det går väl. Går det inte väl kan kostnaden bli betydligt högre, det vet vi från projekt som tunneln genom Hallandsås. Men vad är brukarna villiga att betala för banorna? […] Med andra ord, de är villiga att betala 50 miljarder kronor om man slår ut det över 50 år. Då har jag inte räknat med att det normalt krävs en viss avkastning på investerat kapital. […] Men är det troligt att samhällets nytta av banan skulle kunna överstiga de förväntade trafikintäkterna med mer än 600 procent?

Nybloggat på HAX.5July.org: An EU-US Privacy Shield? » Från Bryssel kommer uppgifter om en överenskommelse om persondataskydd mellan EU och USA – efter att EU-domstolen ogillat det tidigare så kallade Safe Harbour-avtalet. Men vad har man egentligen kommit fram till? Än så länge… i princip ingenting, visar det sig. Förmodligen handlar det bara om att vinna tid.

I går släpptes den statliga tiggeriutredningens rapport och utredaren Martin Valfridsson presenterade resultaten på en presskonferens. Han tror inte att en peng i en mugg hjälper långsiktigt. Tiggeriet, påpekade Valfridsson, går i arv från förälder till barn. Det blir ett “yrke”. Han uppmanar därför folk att inte ge pengar här utan i stället skänka till organisationer på plats i hemländerna. Endast så kan en verklig förändring för dessa människor komma till stånd. Han konstaterar också att de kommuner som erbjuder boende även för EU-migranters barn är de kommuner som också har barn permanent boende. Inte så komplicerat, kan man tycka.

I lördags var jag på en ryggdunkarfest. Det var Leader Norra Skaraborg som numera avvecklas för gå upp i den nya organisationen Leader Nordvästra Skaraborg. Leader är som många vet Jordbruksverkets organsiation för att kanalisera statligt och EU-stöd till landsbygden. Först inför staten så många byråkratiska restriktioner och pålagor att man i princip slår ihjäl initiativrätt och brukanderätt till den egna egendomen på landsbygden. Därefter lockar man med bidrag för att hantera byråkratin, så att åtminstone några företag ska finnas kvar på ”bygda”, inte minst till turisternas fromma.

Att vara borgerlig är att stå på individens sida – till skillnad från att vara socialist, vilket bygger på att man ser människor som kollektiv. Men på senare år verkar det ha blivit lite si och så med den saken. Även borgerliga politiker tycks köpa socialistiska problemformuleringar. Det finns även skäl att anta att tiden i regeringsställning har förskjutit borgerlighetens syn på människor, från fria individer till undersåtar. Förr hörde man ofta borgerliga politiker tala om sådant som rättssäkerhet, minoritetsskydd, medborgerliga fri och rättigheter och medborgarnas rätt till privatliv. I den mån sådana ämnen alls kommer på tal i dag är det som regel i sammanhang där borgerligheten har hamnat fel.

Krishanteringskommunikationssystemet Rakel ligger nere i Västsverige. Västra Götaland och Halland ska vara drabbat, vilket också påverkar kollektivtrafiken och inte bara blåljusmyndigheterna och övriga myndigheters kriskommunikation. Lite som hämtat ur Stjärnklart dock… Rakel är ett frivilligt system att ansluta sig till för olika kommuner och myndigheter, men de flesta blåljusmyndigheter använder Rakel, inklusive polisen, kriminalvården, kustbevakningen och många räddningstjänster. Försvarsmakten har också Rakel för att kunna samverka med civila myndigheters enheter.

Värdegrund är ett missbrukat begrepp, kring vilket det råder stor förvirring. En gemensam värdegrund ses av de flesta politiska och religiösa grupperingar som ett verktyg för att tvinga på alla andra just deras idéer. Därför är det mycket svårt att komma fram till en sådan. […] Om vi alls skall ha någon gemensam värdegrund då måste den kunna förstås, accepteras och respekteras av så många som möjligt. Då måste den slå fast något slags minsta gemensamma nämnare. Då måste den vara minimalistisk.

Bilden svenska medier sätter av amerikanska republikanska presidentkandidater är att de är obildade barbarer som helst vill springa omkring med automatvapen och skjuta mexikanska invandrare. Men låt oss se på meritlistan för den kandidat som vann primärvalet i Iowa. Jag roade mig med att studera Ted Cruz meritlista. […] I jämförelse med Ted Cruz är samtliga svenska partiledare obildade. Inte för att det behöver vara fel att ha arbetarbakgrund, men alla behöver ju inte vara arbetare heller.

Jag vill spinna vidare på den magkänsla jag har gällande studenter, det vill säga att de borde gå upp tidigare om morgnarna, plugga mer och klaga mindre. (”Inte alla studenter.”) Systemet för högre utbildningar tillåter studenter att anamma en slapphet som annars bara är förbehållen den som är riktigt bortskämd. Svenska politiker har i ett halvt sekel låtit det svenska utbildningsväsendet expandera, dels som ett led i klasskampen och dels som en form av arbetsmarknadsåtgärd. Det har bland annat medfört en överutbildning: Både fack och arbetsgivare tycker att det är ett problem att många är överkvalificerade för sina jobb.

Många fler än jag har nog lagt märke till hur medierna tystar ner “gatubarnens” rån, stölder och ofredanden medan man slår upp “rasistiska attacker” i Stockholms city. Just detta sätt att relativisera och förminska viss kriminalitet och blåsa upp annan är orsaken till att mediebranschen håller på att gå under i en allt djupare förtroendekris hos mediekonsumenterna. […] “Förekomsten av det ena gör inte det andra mindre förkastligt. Att den första gruppen motiverar sitt våld utifrån det senare gör inte våldet mindre brottsligt. Alla uttryck av kriminella handlingar bör mötas med tydliga, klara signaler.”

Idag presenterade den sk Sverigeförhandlingen sitt första bud på sträckning och i synnerhet hållplatser för Sveriges kanske största infrastrukturprojekt någonsin – en höghastighetsjärnväg som ska knyta Göteborg och Malmö till Stockholm. I potten ligger, oaktat alla fördyrningar, 200 – 300 miljarder i skattepengar och alla kommuner längs sträckan vill förstås ha en hållplats för att gå med på att järnväg ska dras rakt genom kommunen. Logiken är i sig rätt självklar och det är en i grunden genomtänkt framtidssäker satsning.

Man får känslan att väljarna i ökad utsträckning efterfrågar tydlighet. Det har den senaste tiden inte gått så bra för partier som försökt lägga sig i mittfåran och surfa på medianväljarna. I Sverige tappar Socialdemokraterna och Miljöpartiet, trots att de viljelöst låter sig föras med väljarströmmen. I USA leder Bernie Sanders och Donald Trump i opinionsmätningarna, trots att de intar ytterlighetspositioner. För er som inte vet det är Trump långt åt “höger” och Sanders långt åt “vänster”. De kommer säkert inte att bli respektive partis kandidater till presidentposten, men det är intressant att tydliga åsikter vinner väljare.

Det verkar som om Storbritannien får ett begränsat undantag i EU-reglerna som ska förhindra diskriminering av utländska arbetstagare från andra EU-länder. Frågan är dock skild från den parallella diskussionen om huruvida flyktingar ska kunna ta del av sociala förmåner. Sannolikt finns ett samband, men juridiken är snårig och ett undantag på det ena området behöver inte implicera att man har rätt att sätta upp ett likadant undantag på det andra området. Sverige borde i vilket fall som helst omedelbart haka på om denna begränsning införs.

Fullständigt obegripligt att tågen på höghastighetsbanan ska stanna i en ort med 18 000 invånare. Men det räcker med en googling för att förstå varför – kust-till-kustbanan går via Värnamo och det skulle förstås vara opraktiskt om resenärerna skulle behöva byta två gånger. Grattis får man säga i alla fall. Att tåget stannar i Tranås är svårare att förstå, men det kanske också har en förklaring. Med tanke på att banan kostar 320 miljarder är varje stopp dyrbart. Om vi antar att den tid som sparas in är värd 320 miljarder kostar stoppet i Tranås åtminstone 20 miljarder. Det kan jämföras med kommunens investeringsbudget på 205 miljoner. Så grattis till en ökning av investeringsbudgeten med åtminstone 1 000 procent – om man slår ut satsningen på tio år.

I USA har två forskningsprojekt kammat hem 700 miljoner kronor. Ett projekt bygger på att innesluta kärnbränsle i små kulor av grafit – något som kan utesluta risken för härdsmälta. Det andra projektet handlar om att utveckla en kärnreaktor med smält salt som medium. Båda projekten kan förhoppningvis leda till en färdig reaktor redan under 2020-talet. Sverige, som har all anledning att bedriva forskning om fjärde generationens kärnkraft, gör i princip ingenting.

Moderaternas partiledare sägs nu vara beredd att de facto fälla regeringen genom att lägga en ny alliansbudget. Därmed kan den röstas igenom i riksdagen, om Sverigedemokraterna stöder det budgetförslaget. Dagens Industri rapporterar att en “central källa inom Moderaterna” uppger att Anna Kinberg Batra (m) nu stöder att alliansen lägger en egen budget. Därmed kan (s)va(mp)regeringen fällas om Sverigedemokraterna röstar för alliansbudgeten, eller åtminstone återigen tvingas regera på allianspolitik. När detta är tänkt att ske är en annan fråga.

Dagens snackis i politiska kretsar är uppgifterna till Aftonbladet att Anna Kinberg Batra internt öppnar för att lägga en gemensam alliansbudget i höst. Om Centerpartiet och Liberalerna bara är med på tåget. Det är förstås ett stort “om”. Kinberg Batra har sitt parti med sig om hon vill agera. En majoritet av de moderata distrikten stödjer tanken på att fälla regeringen. Men hon kan inte göra det ensam. Det stora hindret är C. I gårdagens Agenda var Annie Lööf tydlig med att hon inte vill ge Sverigedemokraterna något inflytande.

Läser att Anders Ygeman hyser förhoppningar om att förbättrade relationer med Marocko nu kan göra det möjligt att skicka tillbaka gatubarnen som kommit därifrån till Sverige. Allt är egentligen förfärligt sorgligt. Men samtidigt – det är förmodligen fullständigt omöjligt att anpassa dessa ungdomar till ett liv i Sverige, så vad ska man göra? Som det är nu driver de omkring, begår brott och ställer till med oreda i största allmänhet. Problemet är nu fullt märkbart för vanliga resenärer och börjar bli ett hyfsat stort ordningsproblem.

Dick Harrison rörde upp känslor när han för en tid sedan kritiserade kvaliteten på svenska högskolor och universitet i en debattartikel i SvD. Han följde upp detta i en diskussion i Sveriges Radio. Fler hänger nu på i den högst relevanta kritiken. Jag känner igen mig i mycket av vad Harrison skriver. Inte från en lärares perspektiv utan som tidigare elev. Jag har läst vid flera olika institutioner på två universitet och högskolor i olika städer. Det finns mycket att säga om den högre utbildningen i Sverige. Kvaliteten är ojämn, och i en internationell jämförelse är det egentligen bara KI som står sig.