Det var egentligen bara ett vittne som såg mördaren på Sveavägen den ödesdigra natten för 30 år sedan, som inte bara ledde till en statsministers död, utan till att landet Sverige faktiskt omdefinierades helt och hållet. Det var det första vittnet som stod gömd bakom byggbarackerna på Tunnelgatan. Och han var ganska säkert på att det INTE var Pettersson, eftersom vittnet kände till Pettersson och bodde i samma område. Så, om det nu finns en enda person vi kan utesluta ur den här gigantiska utredningen så är det just Christer Pettersson, som dessutom kom in i utredningen ganska sent.

Jag har skrivit det förr: När systemet är hotat samtidigt som den politiska nipprigheten är i tilltagande – då kommer Maktapparaten att göra allt för att försvara status quo. Då kommer kontrollen över medborgarna att öka. Då kommer staten att bli allt mer auktoritär och repressiv. Då kommer folkhemsfascismen. Det behövs ingen riksdagshusbrand. Det behövs inte ens något politiskt maktövertagande av ett eller annat slag. Det bara kommer att bli så. Det skrämmande är att folket – kanske omedvetet – verkar vara med på noterna.

Det är otroligt hur vänstermedia, inklusive P1:s Godmorgon Kamrat, gör en stor sak av att ingen svart skådespelare har nominerats till Oscar inför prisutdelningen i natt. Det är ju inte något annat än rasism när man inte ser till konstnärliga prestationer utan bara skådespelarnas hudfärg och kräver att priser ska fördelas efter rastillhörighet — inte efter prestation. Som tur är finns kloka röster bland de som vet vad det handlar om. Jamie Foxx vann Oscar som bästa manlige skådespelare för den utomordentliga prestationen att spela musikern Ray Charles i “Ray”. Han tar avstånd från upphetsningen om att ingen svart skådespelare nominerats. “Det är ingen stor sak”, sa han vid en festival förra helgen.

Jag ser aldrig på Melodifestivalen. Jag har turen att vara gift med en person som inte heller gör det, så det blir aldrig krig om handkontrollen på lördagskvällarna. Däremot har jag i efterhand sett det uppmärksammade propagandanumret där Gina Dirawi sjunger på arabiska och Sarah Dawn Finer på hebreiska och där strofen “Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden” i den svenska nationalsången ändrats till “Ja, jag vill leva, jag vill dö på jorden.” Ty nationer och gränser är ju sådant vi ska tänka bort. Det finns bara en värld, ett folk och en… Hrm.

Schweizarna folkomröstar idag söndag. Det är flera förslag de ska ta ställning till. Det mest kontroversiella är att utlänningar automatiskt ska utvisas om de döms för brott i alplandet. Mord, våldtäkt och väpnat rån ska medföra direkt deportation efter avtjänat straff. Mindre förseelser, som fortkörning, medför utvisning om man döms två gånger inom en tioårsperiod. Debatten hörs vara starkt polariserad och i nuläget verkar förslaget inte få godkänt.

På förekommen anledning: Nej, det är inte rätt med politiskt våld som exempelvis statsmininistermord. Men det ändrar inte det faktum att Palme var Sveriges kanske sämste statsminister, av skäl jag förklarade här: http://marknadsliberalen.blogspot.se/2011/02/palme-var-en-katastrof-for-sverige.html

I veckans Fokus tar man upp Olof Palme på 30 årsdagen av hans död, men inte i form av biografi eller om konspirationerna kring mordet, utan om varför mordutredningen gick så fel. Skälet kan nämligen sökas i det samhälle Palme skapat och som han levde i. Sverige var en enpartistat. Partiet hade makten även om man under ett antal år tidigare förlorat regeringsmakte. Alla myndigheter var fortsatt impregnerade av Socialdemokratin och dess nätverk.

I helgen har filosofer från Södertörns högskola tagit det tragiska tillfället med fuskande forskare i akt att framhäva sin annars marginaliserade akademiska ställning. Hans Ruin skriver i Dagens Nyheter (26/2) att analytiska etiker har ”glömt filosofins historia och syfte”, och i Svenska Dagbladet (27/2) fyller Fredrik Svenaeus i med att de ”förmedlar en falsk bild av vad filosofin kan bidra med.”

I kväll är det alltså 30 år sedan Olof Palme mördades. Vid tiden var jag frilansskribent / stringer i riksdagen. Sista gången jag mötte Palme var som hastigast i Rosenbad. Möjligen verkade han lite sliten. Men så var det ju under hela hans andra regeringsperiod. Det var några veckor, kanske en månad innan mordet. Som politisk skribent befann jag mig på helt fel plats när Palme blev mördad. I Göteborg, över helgen. Min far väckte mig och berättade att Palme är skjuten. Sömndrucken, var min första reaktion att i så fall var han nog väldigt arg. Att han var död tog en stund att smälta.

Johan Wiktorin, VD på Brqthrough, menar att södra Kaukasus och Balkan är potentiella konfliktrisker som går under radarn nu. Det finns också en viss risk för en större rysk våroffensiv i Ukraina. Det har nu gått mer 20 år sedan Daytonavtalet den 14:e december 1995 avslutade kriget i Bosnien-Hercegovina och Kroatien. Det betyder att det nu finns en generation unga män, som inte växt upp efter kriget eller var så små att de inte har egna minnen från den tiden, och lättare kan nyttjas av makthavare till att underblåsa eller stödja nya konflikter på Balkan.

Det har i dag gått 30 år sedan Olof Palme sköts ned på öppen gata i korsningen Sveavägen Tunnelgatan en kall februarikväll 1986. Palmeutredningen är en av världens mest omfattande. Men ingen har slutligt dömts för mordet. Chanserna att få ett svar på vem som mördade Sveriges statsminister är i dag närmast obefintliga. Spåren har varit många och fantasifulla. Inget har lett någon vart.

Är på väg ner till Bryssel för möte med det ekonomiska utskottet i Regionkommittén. Arbetar ju som expert för Paul Lindqvist som är ordförande för EPP-gruppens ekonomiska utskott och rapportör för kommitténs yttrande om rapporten och har varit med om att ta fram ett yttrande om De fem presidenternas rapport. Så nu får vi se hur mycket som går igenom. Det mesta, förhoppningsvis. Noterade att Boris Johnsson nyligen nämnde De fem presidenternas rapport som ett exempel på att EU håller på att ta makten från medlemsstaterna.

Regeringen har i dag presenterat direktiven för den utredning som ska se över hur regelverken för offentlig finansiering av privat utförda tjänster. Förutom att min och Anders Lundbergs rapport “Varför är det så få idéburna aktörer i vård och omsorg” citeras tycker jag det finns några intressanta observationer. För det första att mycket fokus läggs på att hitta ett sätt att komma runt EU-rätten när det gäller upphandling. Tanken verkar vara att valfrihetssystem inte ska behöva klassas som upphandling.

Enligt uppgifter till mig har det blivit allt vanligare att välbärgade flyttar in sin privata bostad i ett nybildat aktiebolag. Tanken sägs vara att därmed kunna skydda sig mot en krasch i bostadsbubblan, där aktiebolaget kan sättas i konkurs och man kan köpa tillbaka bostaden billigt från konkursboet. Banken och därmed bankens övriga mindre välbärgade kunder får betala.

Man kan betrakta individen på olika sätt. Antingen är hon fri, självägande och beslutskapabel. Eller också är hen livegen skatteboskap som överheten kommenderar. Men visst. Inte ens vi som tror på människans frihet tror att alla är allt igenom “goda”. Det varierar med tid, omständigheter och personlighet. Skit händer och det måste hanteras. Men man kan för den sakens skull inte dadda hela folket hela tiden. De flesta människor är trots allt hyggliga och vill i rimlig utsträckning väl. Vi som tror på friheten är beredda att lita på folk och låta människor göra sina egna val.

I ett uttalande från statsminister Stefan Löfven vid besöket på Volvo Cars under gårdagen låter det nu som ett sk bonus-malussystem för personbilar ska införas redan 2017. Även om det förstås är ett lovvärt försök till att minska bilars miljöbelastning och CO2-utsläpp, finns det stora risker att man i själva verket ökar miljöbelastning och CO2-utsläpp för bilismen sett till hela livscykeln. Dessutom är det dålig fördelningspolitik som tar pengar från de som inte har råd med en ny bil och ger till den som har råd att köpa en Tesla.

Två utomordentliga artiklar om de stämningar som nu råder i såväl Europa som Amerika och varför Donald Trump ser ut att kunna bli USA:s näste president, finns i Wall Street Journal. Den ena författad av Peggy Noonan (en gång medarbetare till Ronald Reagan). Hon menar att ett ordpar kan förklara varför så många väljare i väst nu väljer nya uppstickare framför etablerade partier och kandidater. Hon skriver: “Vi har de trygga och de otrygga (protected/unprotected). De trygga skapar politiken. De otrygga lever med konsekvenserna av den. Och de otrygga har börjat revoltera, med kraft…

Den amerikanska administrationen är på väg att genomdriva ett beslut som gör att amerikanska myndigheter kan ta del av rådata som NSA samlat in. Det innebär att alla dina email kan komma att granskas om du söker visum till USA. Så skriv för allt i världen inte något kritiskt om USA i något mail. Skriv för all del inget kritiskt om Ryssland heller, för sannolikt finns det någon rysk spion som använder NSA:s verktyg. Ryssarna har säkert egen avlyssning också.

Trots Ulla Forslings fina artikel igår och den utmärkta diskussion som följde på den så väljer jag här att publicera min egen analys av Bryngelsson et als. rapport. Dels för att jag redan hade börjat skriva den innan jag fick del av Ullas, dels för att jag tror att det inte skadar med en annan infallsvinkel. David Bryngelsson, Stefan Wirsenius, Fredrik Hedenus och Ulf Sonesson är ingenjörer på Chalmers och har tillsammans skrivit en rapport för Energimyndigheten. Fyra män som skrivit en rapport som granskats av fyra kvinnor, är det deras flickvänner? Det står nämligen inget om vad deras kvalifikationer är.

Det har länge varit känt att man kunnat muta sig till svenskt medborgarskap. Det finns också tecken på att många medborgarskap har beviljats på oriktiga fakta. Medborgarskapet har devalveras. De etablerade partierna har inte gjort något åt det, även om man till medierna sagt sig vilja stävja bedrägerier.

Stefan Löfven är förvånansvärt öppenhjärtig när han på ett besök i Volvos Torslandafabrik får frågor om migrantkrisen. Han säger att det finns en “stor risk för kaos” om EU:s medlemmar inte lyckas komma överens om en gemensam fördelningsmekanism. Då, hävdar statsministern, kommer “alla länder att skydda sitt”. Det är förstås redan det vi ser ske, och det var just detta, att skydda det egna landet, som fick regeringen att införa gränskontroller och sedan id-kontroller. EU är alltså redan i en situation där de enskilda medlemsländerna ser om sitt eget hus.

Dagens Gästförfattare är Ulla Forsling. Hon är växtodlingsagronom och har synpunkter på den senaste propagandan att nötkött förstör klimatet: Somliga ”forskare” spottar på fingret och känner hur vinden blåser. Det är ett bra sätt att få medial uppmärksamhet och ”forskarpengar”, speciellt när det gäller vår mat. Enligt nyhetsrapporteringen (22:a februari) intervjuades David Bryngelsson och påstod att vi måste halvera vår köttkonsumtion och dricka mindre mjölk för klimatets skull.

Man brukar säga att konjunkturcykeln är cirka åtta år lång, och det samma gäller för börsen. Detta är ytterligare en anledning till att man ska gå ur börsen, då det 2015 var åtta år sedan börsen toppade 2017. Varje gång det är högkonjunktur så verkar politiker och makthavare tro att konjunkturen ska vara för evigt. Möjligen att den avmattas något, men tillväxten ska förstås ändå fortsätta vara god och någon lågkonjunktur (mindre än 2% i BNP-tillväxt) hittas aldrig i prognoserna, än mindre än recession (negativ BNP-tillväxt). Vi ska alltid ha en superkonjunktur. Verkligheten är dock en annan.

Orden “EU” och “kris” tycks ständigt förbundna med varandra. Hur många gånger har vi inte sett hur EU:s regeringschefer träffats i “krismöten”? EU befinner sig, som Göran Persson en gång konstaterade, i ett ständigt slags kristillstånd. Men den här gången tror jag att det är allvar. Migrationen till Europa har satt fingret på en väldigt öm punkt för EU-anhängarna: solidariteten mellan medlemsländerna. Det är detta kit, övertygelsen om att ett enat Europa tjänar alla medlemsländer väl, som är tänkt att hålla ihop en spretig union bestående av 28 väldigt olika länder med skilda intressen.

Bloggrannen Martin Moraeus har skjutit en av de grova lögnerna i den felaktigt uppmärksammade “dokumentärfilmen” Cowspiracy i sank. Det handlar om lögnen kring vattenförbrukningen för produktion av nötkött. All livsmedelsproduktion förbrukar vatten. Dock är det så att den allra största delen av extensiv livsmedelsproduktion, som svenskt nötkött, är naturligt förekommande vatten. Det handlar alltså om vatten i form av regn. Regnet får grödor att växa, som sedan djuren äter och vattnet släpps ut igen lokalt via gödsel, urin och utandad vattenånga.

Göran Persson säger att satsningen på höghastighetståg är monumentalt olönsam och att regeringen borde satsa på att bygga bostäder i stället. Han har visserligen rätt, men vilket värde har uttalandet givet att han säkert fått betalt av någon för att säga det? Persson har trots allt en del affärer med byggindustrin – bland är han ordförande i bolaget Diakrit, som i huvudsak levererar till NCC. Det finns även tydliga kopplingar till NCC via Nybyggarkommissionen, som Göran Persson ledde för två år sedan.

Svensk politik är dyster. Socialdemokraterna står vilsna och reaktiva inför verkligheten. Alliansen vill inte ens regera. Och SD:s livsluft är elände och misstro. Sällan har väl behovet av en positiv politisk vision varit större än nu. Människor skulle behöva något att tro på, en vision om ett bättre samhälle och någon att hålla i handen på vägen ut ur det politiska mörkret. Problemet är att det i grunden inte är politik som skapar en ljusare framtid. Välstånd skapas av fritt företagande, entreprenörskap och människor som känner att det lönar sig att arbeta.

Socialtjänsten är normalt bara i mediernas blickfång när en skandal har inträffat (eller en journalist anser att det har inträffat). Detta har förändrats bara under det senaste året till följd av det rekordstora asylmottagandet. För första gången på väldigt länge diskuteras resursbristen i socialtjänsten av landets politiska ledning, inte bara av anställda inom berörd verksamhet. Socialtjänstens kris ute i landets kommuner har egentligen pågått länge. Den har bara blivit mer akut nu. Saker har börjat ställas på sin spets. Vanliga ärenden nedprioriteras för att klara det mest akuta.

Republikanske presidentkandidaten Donald Trump hamnade på defensiven i gårdagsnattens debatt. Men bara timmar senare tar han tillbaka kommandot över valrörelsen och över mediebevakningen genom att avslöja stöd från en verklig politisk tungviktare, New Jerseys guvernör Chris Christie. Det har chockat mediecirklarna och så kallade experter.