Den nya polska regeringens medielagar har kritiserats kraftigt på svenska kultursidor och i mainstreammedia. Det hävdas att yttrandefriheten och kulturens frihet är hotad eller rent av avskaffad i Polen. Det ska sägas att jag inte tycker att regeringar ska lägga filmer eller texter tillrätta, ej heller predika “den rätta läran” vare sig det gäller religion eller politik. Medierna ska stå fria från den politiska makten, regeringar ska inte lägga sig enskilda kulturarbetares verk. Men samtidigt: har Sverige verkligen sopat rent framför egen dörr här? Landet som klipper i gamla barnfilmer, som censurerar barnböcker och som har ett ett public service som systematiskt vinklar nyheter i en viss riktning kan inte se sig som ett föredöme.

Sverige har tagit emot hundratusentals asylsökande från länder med i snitt mycket låg kunskapsnivå. Samtidigt har vi lägst andel enkla jobb och mest sammanpressad lönestruktur i EU. Krocken är oundviklig. Ett stort antal människor kan inte försörja sig själva med arbete utan hamnar i långvarigt bidragsberoende. Invandringen blir en kostnad i stället för en tillgång.

Migrationsverket begär minst 60 miljarder kronor i ytterligare anslag. Återstår att se om myndigheten får samma svar som Polismyndigheten, Försvarsmakten eller vilken annan myndighet som helst, som begär mer pengar.

Något som medier gärna låter bli att rapportera är att valdeltagandet i de republikanska primärvalen slår rekord efter rekord i delstat efter delstat. Republikanska väljare är entusiastiska och motiverade inför höstens val, allt medan medierna hellre rapporterar att partiets etablissemang är oroliga över att de blivit åsidosatt av väljarna genom det starka stödet för Donald Trump.

Samtidigt som vi importerar en massa människor med tveksam anställningsbarhet varslar internationella undersökningar om att datorisering, automatisering och robotisering kommer att friställa över fem miljoner människor i hela världen inom fem år. Enligt World Economic Forum är de topp tre sektorer som drabbas administration, tillverkning och anläggning. Rubriken syftar alltså den globala effekten på anläggningsjobben. WEF tror dock optimistiskt att de människor som blir av med jobben av dessa skäl blir tillgängliga för andra jobb. Vilka då, undrar man?

Amerikanerna lär inte gå hen ur huse för att rösta på Hillary Clinton. Det är mest bland svenska journalister och utrikesministrar som hon väcker entusiasm. USA däremot är inställt på “change”. Det blev ju ingen förändring under Barack Obamas tid och folket börjar bli otåligt. Dessutom har man matats med populism så det rinner ut ur öronen. Sällan har förväntningarna hos en befolkning varit så i oklang med verkligheten.

Efter nattens segrar i sju delstater är Donald Trump på god väg att säkra nomineringen som det republikanska partiets presidentkandidat. Det uppges råda panikstämning inom Republikanerna. Etablissemanget fasar för en situation där Trump väljs till världens mäktigaste ämbete. I stället för att fasa måste vi försöka förstå varför så många amerikanska väljare ger sitt stöd till en populist och vettvilling. Jag tror att det är ganska enkelt: vanligt folk är urless på de politiker som är stöpta i samma form, som säger samma saker, alltid lovar förändring men aldrig genomför den.

Den förre chefen för Bank of England, Mervyn King, säger att euron är dödsdömd och kommer att krascha vid nästa kris. King varnar i sin nya bok för att spänningarna mellan de 19 nationer som ingår i eurozonen kan slita zonen i stycken. Dessa spänningar har dessutom skapat stödet för populistiska partier. Ytterligare steg mot en politisk union, där länder tvingas ge upp än mer av sin suveränitet för att underkasta sig Bryssels diktat, kan skapa en folklig backlash.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, en av ytterst få i Centerpartiet med en nykter syn på migrationsfrågan, bad Riksdagens utredningstjänst, RUT, titta på den verkliga förvärvsfrekvensen för personer som kommit till Sverige som asylsökande. RUT exkluderade därför alla subventionerade heltidsanställningar i beräkningarna. […] Genom att dyka ned i SCB:s statistik är det möjligt att få uppgifter som visar att mediantiden för en flykting att komma i arbete är runt åtta år. Denna uppgift har nu börjat sätta sig i debatten, även om vissa fortfarande envisas med att kalla det “snittid”.

Se på mig! Svensk media kallar Donald Trump för galning, eller på senare tid excentrisk. Man frågar varför amerikaner ens funderar på att rösta på honom. De frågar aldrig varför amerikaner ens funderar på att rösta på Hillary Clinton. Olof Palme har de senaste dagarna åter en gång, efter sin död, förklarats vara betydligt mer helgonlik än vad folk ansåg om honom när han levde. Hillary lyckas med konststycket att lura i en stor mängd människor att hon är helgonlik redan under sin livstid.

Donald Trump är fascinerande. Han kan hävda en sak vid lunchtid och det rakt motsatta på kvällen – och komma undan med det. Han kan häva ur sig de mest makalösa förolämpningar – utan att behöva pudla. Han kan improvisera och komma med häpnadsväckande förslag – utan att ställas till svars. Som han själv uttryckt saken: Han skulle kunna komma undan med att skjuta någon.

Mycket av den samtida diskursen om ras, globala maktstrukturer och ekonomiska världsordningar bygger på en förståelse av kolonialismen som inte stämmer överens med fakta. Därför bygger postkolonialismen på en skakig grund. Detta vill jag skriva en bok om. För det behöver jag ditt stöd och har startat en insamling. Vill du inte bidra med pengar tar jag gärna emot tips om litteratur och annat. Stort tack på förhand.

Ni känner säkert igen det jag vill säga. Media rapporterar om märkliga saker, om vem som ska vara julvärd på SVT, ändringar i nationalsången, introduktion av nya pronomen som hen, att Sverige inte har en inhemsk kultur, byggandet av könsneutrala toaletter, huruvida årets julkalender är historisk korrekt, om Pippi Långstrumps förhållande till sin pappas yrkestitel etc etc. Listan på meningslösa debatter är mycket lång.

Stefan Löfven sätter allt på ett kort – den svenska samhällsmodellen ska bli den röda tråden under mandatperioden. Min första tanke är om termen “den svenska” är ett sätt att möta Sverigedemokraterna. Kanske tänker han i de banorna och då frågar vi oss om det finns plats för utländska medborgare i den svenska samhällsmodellen? […] Det svenska samhällsmodellen, som han beskriver den, är i vilket fall som helst inte en modell för framtiden. En modell där karteller av arbetsgivare och arbetstagare bestämmer villkoren för utbyte av tjänster känns verkligen inte som framtiden.

Ibland glänser Centerpartiet till. I dag har partiet lagt fram ett förslag om “ingångsföretag”. Allt som krävs är en app i mobilen, från vilken man tar betalt av sina kunder. 25% dras automatiskt i skatt. Tanken är att man får fakturera upp till 250.000 kr per år (drygt 20.000 kr / månad, 15.000 efter skatt) på detta sätt. Då slipper man allt krångel och all byråkrati.

Många företagsledare använder säkert flygplanens WiFi-nät för att skicka och ta emot mail. Detta är väldigt oklokt, då flygplanens nätverk är just detta – ett nätverk. Det innebär att den som sitter på nätverket kan avlyssna andra nätverksanvändares trafik. […] En reporter från USA Today råkade ut för just detta på en flygning mellan Dallas och Raleigh. Just när han var på väg att stiga av planet knackade en medpassagerare honom på axeln och påpekade att han hade läst alla mail som reportern hade skickat under flygningen. Och alla andra passagerares mail också för den delen.

Detta skulle kunna vara det första radikalt nya som tänkts i svensk politik på fem år. Tänker på Centerpartiets förslag om ingångsföretag som gör det möjligt att tjäna upp till 250 000 kronor om året utan något som helst krångel. Skatten är en schablon på 25 procent av omsättningen. Även för en litterat företagare som jag själv är byråkratin kring företagandet såpass omfattande att jag föredrar att låta KPMG sköta den biten.

Kriminologen Leif GW Persson är i SVT starkt kritisk till statsminister Stefan Löfvens uttalande om att han tror att det är Christer Petterson som mördade Olof Palme.
– Jag tycker det är förskräckligt, säger GW Persson i SVT om det Löfven sa i helgen:
– Lisbet Palme säger bestämt att hon vet att det var Christer Pettersson och då tror jag på det, sa statsministern.

Denna blogg utropade 21/2 Hillary Clinton som demokratiska partiets presidentkandidat i höstens val. Idag är det dags att utropa Trump som segrare på den republikanska sidan. CNN publicerar en opinionsmätning som visar att Trump har 49 procent av republikanska väljare på nationell nivå — mer än alla andra kandidater tillsammans. Något glastak för hans stöd, som många kommentatorer trott på, finns inte. När andra kandidater drar sig ur, går många av dem till Trump, inte till anti-Trump-kandidater.

I en, ja, faktiskt rörande ledare värnar PM Nilsson och Dagens Industri om Miljöpartiet och hur de borde agera. “Snälla ta ert förnuft tillfånga”, är känslan som skapas i artikeln. Det är en märklig upplevelse att läsa någon som fortfarande tror att en politisk aktör ska kunna visa ledarskap och ta det ansvar som höga positioner innebär. Själv har jag sedan länge avfärdat både miljöpartister och andra som hopplösa drömmare som mentalt är låsta vid sina verklighetsfrämmande utopier.

Alla har hört uttrycket att droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd, utan genom att ständigt falla. Det är den metoden klimathotarna nu implementerat. Nu presenteras inte nyheter om klimathotet först i TV:s nyhetsprogram. De ges inga stora rubriker. Det är istället den försåtliga taktiken att smälta in klimathotet i korta telegram utan analys som tillämpas. Man väljer gärna att lägga det som en beskäftig kommentar sist i sändningen.

Europas flyktingkris börjar alltmer att likna en fatal drunkningsolycka. En person slänger sig i vattnet för att rädda någon som håller på att drunkna, men han glömmer att ta med sig något att flyta på, och riskerar att dras ner i djupet av det vettskrämda sprattlande offret. Välvilja utan eftertanke.

Allt mer talar för att den höghastighetsjärnväg som både regeringen och Alliansen förespråkat inte blir av. Bra så. För att projektet ska bli lönsamt krävs att kostnaderna sänks till runt 50 miljarder – två och en halv gång så mycket som Öresundsbron kostade.

Den kommande månaden blir viktig. Det är nu det avgörs om EU kommer att kunna hantera flyktingkrisen eller ej. Den svenska regeringens linje är att Europa måste ta sin del av ansvaret. Ur ett visst perspektiv är det en helt rimlig linje. Om vi är fastlåsta i EU:s gemensamma migrationspolitik, då måste medlemsstaterna dela på ansvaret. Men alla europeiska länder ser inte saken på det sättet. Flera är skitförbannade på Sverige (och Tyskland). De menar att den generösa svenska flyktingpolitiken och den svenska välfärdspolitiken är en magnet som sätter flyktingströmmar i rörelse.

Idag rapporterades Sveriges BNP-siffror för fjärde kvartalet och därmed helåret 2015 in. Siffrorna visar tydligt att Sverige är i en högkonjunktur, finansierad av privat och statlig skuldsättning samt export via billig valuta, och bekräftar alltså bilden att man ska gå ur börsen.

Noterar att den svenska tillväxten är rekordhög. Det har uppstått en paradoxal situation där priserna och arbetslösheten sjunker i kapp. Även i eurozonen råder deflation. Och vi kan därför räkna med att ECB kommer att vidta ytterligare stimulansåtgärder.

Stefan Löfven (s) är inte bara statsminister, han är även mordutredare. Nu har förklaringen till hans frånvaro och obetydliga mediatid fått sin förklaring – Löfven har helt enkelt hållit på att lösa Palmemordet. Nationellt trauma fortfarande inte glömt tydligen. Fast det kan nu läggas till handlingarna sedan Löfven löst mordet. Stefan Löfven pekade igår ut en död man som Olof Palmes mördare.

Att Stefan Löfvens regering går dåligt i opinionen är ingen nyhet. Så har det sett ut sedan han tillträdde som statsminister. I ett flertal mätningar ligger Socialdemokraterna på ett väljarstöd under 25 procent. Regeringen som helhet samlar bara runt 30 procent. Det vittnas om krisstämning i regeringskansliet. För att möta de dalande opinionssiffrorna ska regeringen nu börja kampanja. För “den svenska modellen”.

För ett par år sedan började jag lyssna på podden Till slut kommer någon att skratta (TSKNAS), det var också då jag insåg hur rolig Aron Flam är. Jag har tidigare hört honom på något evenemang och ett klipp på Youtube, men det tar ett tag innan hans humor växer. Den är ofta provocerande, över gränsen, men nästan alltid också tänkvärd. Och att han dessutom ofta är väldigt kärnfull, kortfattad och lakonisk gör att en rekommendation från den här bloggen passar som handen i handsken.

Lyssna på Dekonstruktiv kritik

De första tre avsnitten har avhandlat Alexander Bard, en intervju med anonym, regimkritisk satiriker i Egypten (dock med skitdålig ljudkvalitet) och ett samtal om romer i Rumänien med Aaron Israelson.Han började nyligen också podda, där kan man lyssna på en väldigt stor spridning av ämnen där bara Aron Flam är den sammanhållande länken. Den är intressant eftersom han där får möjlighet att diskutera ämnen som aldrig berörs i TSKNAS.