Gemensamt för dessa argument är inte bara att de kokar ned till att man – i en mycket naiv förhoppning om att detta kommer leda någonstans – tar sin tillflykt till gårdagens vänsterpositioner i ett valhänt försök att angripa dagens sådana, utan också att de bottnar i hyckleri. Att många med spelad förfäran valde att utmåla det vita caféet som någonting dåligt hindrar nämligen inte samma personer från att själva söka sig till just de inrättningar där så få gäster som möjligt bär Adidasränder, konverserar högt på utländska språk och på andra sätt beter sig på ett sätt som kraftigt avviker från den svenska normen, och det hindrar dem inte heller från att i hemlighet finna det djupt olustigt när sådana ställen blir alltmer sällsynta.

Demokratikritik är en ädel sport, och den bör inte uppfattas som en flirt med auktoritära krafter. Nej, utan som en strävan att utveckla vårt styrelseskick. Dessutom så lyckas våra västerländska demokratiska stater alldeles ypperligt med att begränsa medborgarnas frihet numera, de behöver uppenbarligen ingen hjälp från illiberala despoter.

När folket avslöjar överhetens intriger, då beror det ofta på att härskarna inte är så listiga som de tror sig vara, eller bör vara. Om fria val gång på gång sätter rövare och banditer bakom rodret, då bör vi fråga oss – även om det svider – om felet är rövarna och banditernas, eller demokratins? Och alternativet till demokrati är blott andra rövare och banditer, då har vi hamnat i ett politiskt ekorrhjul.

Detta är vad som tangerar korruption, att en person plockas in direkt från lobbyister som omsätter hundratals miljoner kronor, de flesta från statsbidrag, och nu har chans att inte bara leda Miljöpartiet utan dessutom direkt få en statsrådspost, kanske miljöministerposten.

Det börjar kännas som att det öppna samhället och den demokratiska rättsstaten bara var en parentes i historien.

I grund och botten handlar det om rätten att känna igen sig i sitt eget land. Vår värld är stadd i konstant förändring, så det handlar inte om det. Det handlar om innehållet. På vilket sätt vårt land förändras och även om huruvida vi tillfrågats.

Sverige är ”världsberömt” för sin konsensuspolitik. Här ska varje beslut förankras innan det kan läggas fram för beslut. Det som kan vara bra med det arbetssättet är att ett förslag utreds ordentligt.

Över en natt gick koranbränning från att vara en grundlagsskyddad rättighet till att utgöra ett brott så allvarligt att polisen började ta hjälp av Säpo för att utreda det, och detta utan att vare sig någon ny lag hade stiftats eller något nytt prejudikat förändrat det juridiska läget.

Norditalien, ungefärligen området ovanför Toscana, har alltid varit annorlunda från resten av Italien, både påverkade av Kelter och Germaner såväl som greker och romare. Det var där renässansen började under 1400-talet. Denna återfödelse handlade till stor del om återupptäckten av vårt antika arv, de gamla skrifterna och kunskaperna som blott var tillgängliga för ett fåtal i kloster och kyrkor.

Varför bedyrar ett etablissemang inom vilket man såväl omfamnat postmodernismen som under årtionden ljugit skamlöst om invandringens påstådda lönsamhet och andra välgörande effekter ständigt sin lojalitet till vetenskapen, logiken och fakta?

Allt blir betydligt mer begripligt om man börjar betrakta politiken som en kriminell verksamhet: Ett gigantiskt bedrägeri som syftar till att överföra makt, pengar och fringisar till politikerna själva – och deras kompisar. På skattebetalarnas bekostnad.

Är kulturministern ett statsråd bland andra, eller en företrädare för ett branschintresse? När komikern och författaren Jonas Gardell nyligen krävde Amanda Linds (MP) avgång, för att hon inte fyllde rollen som kulturlivets främsta företrädare, anslöt han sig till en lång korporativistisk tradition med mörka rötter.

Vad är egentligen Zonen? Låt oss inte inleda denna text med att hymla; Zonen är så klart en trop, hämtad från den spekulativa fiktionen, och som i egenskap av sådan återkommer i oräkneliga inkarnationer, varav den vi får möta i Andrej Tarkovskijs film Stalker måhända tillhör de mest kända

En fråga som inställer sig är varför alla dessa medier är så likriktade? Varför tycker de ungefär samma sak, och varför håller man detta för den “godkända, etablerade” åsikten? Varför mobbas folk med annorlunda åsikter? Hur blev det såhär?

Motsättningen är förstås konstlad eftersom ytterst få har krävt nollinvandring de senaste 30 åren. Men låt oss leka en tankelek och för den sakens skull köpa denna uppfattning rakt av. Hur hade Sverige sett ut om vi inte haft någon som helst asylrelaterad invandring under det nya millenniet och 90-talet? Vilka för- och nackdelar hade detta inneburit?

När invandrare och deras barn hemfaller åt kriminalitet eller andra former av antisocialt beteende – som till exempel då en koranbränning i Malmö nyligen följdes av ett upplopp under vilket polismän blev måltavla för grovt våld – påstås detta ofta bero på att de som begår dessa dåd skulle vara Utsatta.

Det finns olika slags ideologiska perspektiv på brott och straff. Den klassiska synen är att gärningsmannen ska straffas och/eller isoleras från samhället så att medborgarnas slipper hans gärningar. Den socialistiska eller vänsterliberala synen är lite mer komplicerad.

De globala storföretagen vänder sig till borgarna för att få frihandel och öppen marknad. Och de vänder sig till vänstern när de vill ha särlagstiftning och monopolställning. De flesta av oss fattar ingenting.

Dialog mellan meningsmotståndare är, enligt en utbredd föreställning, någonting uppbyggligt, ädelt och eftersträvansvärt. Exakt varför det skulle förhålla sig så förklaras dock sällan, liksom inte heller de mekanismer genom vilka sådan dialog skulle leda till ett bättre samhälle.

Jag arbetar mig duttvis genom sociologisk  litteratur och har ganska nyligen stött på den lysande men lite krävande Raymond Boudon. Boudon  klargjorde en del begrepp för mig, begrepp som jag kände igen utan att helt ha rätt etiketter på dem, och som jag tror många andra också ser som ganska självklara.

Är de tyska demonstrationerna mot corona-insatserna bara ett högerextremt jippo – eller är de tecken på att något annorlunda håller på att ske i samhällsdebatten? Kanske något politiken och media missar? Och är det i så fall bra eller dåligt?

Intressant nog greps flera personer för att ha sparkat på koranen. Misstanken gäller hets mot folkgrupp. Detta är talande, för det betyder att våldsmonopolet anser att det är hets att ge sig på en bok. Onekligen vore det intressant att se om samma bedömning gäller andra heliga skrifter, exempelvis Bibeln.

För den som besökt Rom, Athen eller Pompeji framstår det som självklart att den västerländska kulturen är byggd på hednisk Grekisk-Romersk grund, från grekernas kolonisation i Medelhavet ca 700 f.Kr till västra Romarrikets fall ca 410 e.Kr. Därefter följde den kristna epoken, och i den första fasen så raserade man nästan hela det ståtliga bygget. Och det tog närmare 1000 år innan kristendomen blev mogen nog att förvalta och framförallt utveckla vår ståtliga kultur.

De har bjudits in i så stor utsträckning att de förändrar Sverige i grunden. Sverige är Sverige eftersom landet befolkas av svenskar. Som utvecklingen ser ut nu kommer etniska svenskar inom några årtionden vara en minoritet i sitt eget land och då finns inte Sverige kvar som vi känner det.

För att förstå det progressiva samhällets syn på rättvisa, etik, moral, brott och straff, måste man först förstå att samma samhälle genomsyras av föreställningen att ju mer enfaldig, aggressiv, våldsam, odisciplinerad, arbetsskygg, oanpassningsbar, obehärskad, farlig, kriminell, moraliskt belastad, antisocial och ovillig att bättra sig en individ (eller subkultur) är, desto mer utsatt, skyddsvärd, förtjänt av nåd, lämpad för amnesti och angelägen att förlåta kommer också etablissemanget anse vederbörande vara.

Hur ska vi komma tillrätta med den eskalerande grova kriminaliteten i Sverige? Den danska domen mot gängledarna häromdagen är en fingervisning om vilken väg vi måste ta om vi ska ha en chans att reda upp denna situation. Den börjar nämligen bli farligt nu. Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med en kriminalitet som samhällets institutioner bevisligen inte klarar av att hantera. Vi har inte råd att sitta med armarna i kors längre. Ändå är det förstås precis det som görs.

I sammanhanget kan man spekulera i om studenternas bristande förmåga att uttrycka sig i skrift kan ha något samband med att samhällsdebatten håller på att bli allt mer känslostyrd. Att skriva är att koppla på sitt analytiska tänkande, istället för att låta reptilhjärnan reflexmässigt reagera utan större eftertanke.

Ett inbördeskrig, oavsett orsaken är ett krig mot islam, socialismen, gröntokarna eller något annat, kommer det med nödvändighet kräva beredskap att skjuta på grannar och släktingar. För inbördeskrig kommer inte bara att innebära ett krig mot makten; politikerna, myndigheterna och våldsmonopolet. Det kommer att vara ett krig mellan svenska grupperingar, inklusive att skjuta på folk man känner, just för att man vet vad de står för. Det kommer svensken inte att göra, aldrig. Så när Sverige blivit en totalitär muslimsk stat och den staten avskaffar alla vapenlicenser för icke-muslimer kommer svensken att lämna ifrån sig sina vapen utan strid.

Innan samarbetet med Socialdemokraterna var MP uttalade, högljudda motståndare till övervakningsstaten. Här har man lagt sig platt. För att rädda regeringssamarbetet med S har MP i riksdagen röstat nej såväl till att riva upp FRA-lagen som till ett förslag om att utreda FRA:s roll i den globala massövervakningen. Vilket är ett gigantiskt svek av ett parti som fram till valrörelsen 2014 profilerade sig som motståndare till övervakningsstaten.