Jag betraktade det svenska nationaldagsfirandet från öster i år. Det verkar ha varit ungefär som vanligt. Ändå känner jag att något håller på att hända. Månne är det ett slags amerikanisering av den svenska politiken, åtminstone i retorik och rekvisita. Stefan Löfven bär allt oftare svenska flaggan på kavajslaget när han företräder landet mer än bara partiet. Han har nu till och med börjat tala om “svenska värderingar”.

Skogsaktuellt refererar till en undersökning som visar att ju högre utbildning en skogsägare har, desto mer benägna är de att vidta klimatanpassade åtgärder i den egna skogen. Nu tolkar både undersökningen och Skogsaktuellt det som att ju högre utbildning en skogsägare har, desto mer rätt gör de. Det tycker jag är en grov förenkling, kanske rent av en vantolkning av resultatet, baserat undersökarnas eget bias.

Makten framför åsikterna, principerna och hedern! Nu sparkas miljöpartister som Carl Schlyter och Valter Mutt från sina uppdrag som talesmän för partiet. Skälet är att de vill att Miljöpartiet skall driva miljöpartistisk politik.

Nybloggat på HAX.5July.org: UK spies cannot handle all the data » När det gäller massövervakning talas det om att “hitta en nål i en höstack”. Det sista man då behöver är en större höstack. Vilket bevisas av dessa brittiska dokument ur Snowden-filerna.

Tredje avsnittet av 5 Juli-podden, i vilket vi bland annat talar om att EU vill censurera sociala media och bestämma vad som skall visas i tv och på Netflix. Samt om makten över hur vi ansluter till onlinetjänster. Skall det ske via Facebook, Twitter, EU-ID-kort eller finns det andra lösningar som bättre respekterar människors rätt till privatliv? Och så rundar vi av med det senaste om Jacob Appelbaums avhopp från TOR-projektet, efter sexanklagelser.

Svensk välfärd är en form av obligatoriskt gruppförsäkringssystem, där man socialistiskt betalar efter förmåga och får välfärd efter behov. Ska det införas allt fler punktskatter på i grunden ofarliga ämnen likt socker urholkas själva grunderna för gemensam välfärd. I välfärdssystemet accepterar vi att man betalar för andras behov. Barnlösa betalar föräldraförsäkring via arbetsgivarens sociala avgifter. Barnlösa betalar andras barns skolgång via kommunalskatten. Friska betalar för sjukas vård via landstingsskatten och sjukas sjuklöner via arbetsgivarens sociala avgifter.

När jag började besöka Kina i mitten av 00-talet spräcktes mina fördomar på löpande band. Jag förväntade mig grå statskommunism men mötte en modern asiatisk stat där var och varannan hade lika fina mobiltelefoner som vi hemma, åt på samma snabbmatskedjor och klädde sig i likadana jeans. Jag mötte också ett nyfiket, om än högljutt och lite stökigt folk, där det aldrig var svårt att få kontakt.

Min politiska fostran ägde rum under Gösta Bohman. Han talade om rättsstaten, människors rätt till privatliv och om friheten som ideal. Ofta i flera timmar. Han fyllde Konserthuset i Göteborg till sista plats och folk satt som tända ljus när han höll anförande om individen som samhällets kärnenhet. Vid partistämman i Göteborg talade han så länge att folk i fanborgen svimmade. I andra ringhörnan fanns Olof Palme, lika obehaglig som skicklig.

På tal om den uppseglande sockerdebatten, driven av att Göran Greider (s) inte har någon självdisciplin. Varför ska människor som inte lider av hälsofarlig fetma betala sockerskatt för att Göran Greider är fet? Till skillnad mot t ex rökning så råkar sockerarter vara fullt naturligt, rent av nödvändigt för att kroppen ska fungera.

Fastighetsekonomerna Fredrik Kopsch och Hans Lind skriver i AB att man kanske borde lotta ut lägenheterna i stället för att låta folk ställa sig i bostadskön. En genialisk idé, och kanske en uppföljare till Postkodlotteriet. Man skulle kunna kalla det “adresslotteriet”. Har du tur så vinner du högsta vinsten – någonstans att bo. Det skulle också tydliggöra att en prisreglerad lägenhet har ett värde – något som Hyresgästföreningen förnekar. Men så är det givetvis – om marknaden inte bestämmer priset uppstår det dolda värden som byter händer på svarta marknaden.

Det hör till socialisternas standardrepertoar att beskylla kapitalismen för alla missförhållanden i samhället, fastän samtliga dessa missförhållanden i själva verket ska tillskrivas blandekonomins socialistiska komponent. Beskyllningar som att kapitalismen är orsak till slaveri och krig är bara alltför välbekanta; liksom att den bär skulden för inflation och arbetslöshet, fastän dessa företeelser helt och hållet beror på statlig interventionism, statliga ingripanden i ekonomin.

Sent på bollen, men Konjunkturinstitutets (KI) konjunkturbarometer visar på att den svenska ekonomin fortsätter rätt ner mot lågkonjunkturen. Eller som KI kallar det: “gott stämningsläge”. Ingen dålig stämning här inte. Glaset är halvfullt trots att det håller på att tömmas.

I veckan behandlar Europaparlamentet “the proposal for a Council directive laying down rules against tax avoidance practices that directly affect the functioning of the internal market (COM(2016)0026 – C8-0031/2016 – 2016/0011(CNS))”.

Vår politiska karta, där vi kallar de konservativa för höger och de progressiva för vänster, har sitt ursprung i den franska nationalförsamlingen, ursprungligen ett revolutionärt råd – där samhällsbevararna satt till höger och omstörtarna till vänster. Nåväl, den politiska utgångspunkten var måhända inte den bästa. Frankrike hade en tradition av envälde bakom sig. Och det ställer ju höger-vänster-skalan på sin spets.

Västvärlden sveps just nu i pessimism. Peter Santesson skildrade denna väl på Kvartal. Pessimismen sveper in oss och påverkar oss och många har svårt att distansiera sig från denna.

Henrik Alexandersson är en intressant debattör som är svårt drabbad av pessimism. Den här spaningen om svensk framtid börjar bra:

Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester.

Vad ska man fira på nationaldagen? Någon pekade på att vi nog borde fira de liberala värdena – de värden som gör det värt att försvara Sverige. Jag tycker att vi också bör ta tillfället att fira Hemvärnet, som numera står för mer än hälften av landets försvarsförmåga.

Anders Lindberg fortsätter att leverera högklassiga bidrag till tävlingen “Årets mest infantila texter” (läs via Unvisit). Denna gång försvarar han Husby och utpekar Östermalm som “problemet” i Sverige. Eftersom Östermalmsborna är så mycket rikare än genomsnittssvensken är Stockholmsstadsdelen ett exempel på segregation. Som måste bekämpas. Slutsatsen är lika infantil som talande.

Den dubbelhakade folkhälsoministern Gabriel Wikström (s) tycker inte om feta människor. Dessa är enligt honom ett problem och måste bort. Nu vill ministern därför utreda en sockerskatt. Sockerskatt har inte visat sig fungera i grannlandet Danmark, som prompt avskaffade idiotin. Folk fortsatte nämligen äta socker och drog ner på nyttigare saker för att ha råd.

De amerikanska väljarnas förakt för de två presidentkandidater som ska tävla i höst är oöverträffat. Inför valet 2008 var det nio procent som tyckte att Barack Obama var en förfärlig kandidat och bara sex procent som tyckte att John McCain var förfärlig. Motsvarande siffror i dag är 43 procent som tycker att Hillary Clinton är förfärlig och 43 procent som tycker att Donald Trump är förfärlig. Det är en ökning med minst 400 procent jämfört med 2008.

Härom veckan kom den årliga rapporten från EU:s narkotikabyrå: Sverige har årligen 93 narkotikarelaterade dödsfall per miljon invånare – jämfört med EU-genomsnittet som är 18. Det handlar om människoliv, 609 döda – vilket är en tredubbling på tio år. Sverige är som vanligt näst värst i EU. Endast Estland är värre. Samtidigt meddelar Brå att antalet drogtester som utförs av polisen har fyrdubblats sedan 1990-talet. Allt fler unga tvingas lämna prov – och i denna grupp är ungefär hälften av proven negativa.

Jag har skrivit om libertarianism förut. Till exempel har jag kritiserat en av libertarianismens grundläggande idéer, det så kallade självägandeskapet, i en krönika på Frihetssmedjan. Jag har också skrivit om skillnaden mellan liberalism och libertarianism och om ”smörja, sexism och haverier”: “Jag uppmanar till en sund selektion av importerade idéer och ett större fokus på produktionen av en egen tanketradition. Kan vi leverera det behöver inte svenska libertarianer släcka sin ideologiska törst på bloggar som drivs i förtvivlad falsett av konspiratoriska haverister.”

Massmedier gör allt för att utmåla Donald Trump som en kandidat med fel temperament för att bli president. Han tar ut svängarna, går till verbala angrepp på motståndare och lovar att lägga om politiken på ett mer dramatiskt sätt än någon gjort tidigare. Men nu ställs frågan om inte Hillary Clinton har ett ännu värre temperament. En ny bok av en veteran inom Secret Service riskerar att kullkasta hennes presidentvalkampanj.

Nybloggat på HAX.5July.org: Big Government and Big Datafighting over control of your online activities. Blockchain is the obvious alternative. » Hur skall vi logga in på online-plattformar i framtiden? Med Facebook och Google? Med EU-godkända ID-kort? Eller med decentraliserade system som bygger på öppen programvara och Blockchain-teknik?

Förra helgen nominerade det Libertarianska partiet de två tidigare framgångsrika Republikanska guvernörerna Gary Johnson (New Mexico) och William Weld (Massachusetts) till president- resp. vicepresidentkandidat. Amerikansk medias rapportering har under den gångna veckan varit enormt stor, ja även i andra länder har det uppmärksammats. Libertarianska partiet brukar aldrig få sådan mediabevakning. Här exempelvis The Boston Globe och The Washington Post.

Sveriges kanske främsta bidragsentreprenör Bert Karlsson insåg förstås att det finns pengar att tjäna på migrationskrisen även i nästa led.

Han har nu börjat upparbeta trailerparks där han ska hyra ut eller sälja villavagnar åt olika kommuner.
Vagnarna ska importeras från Vitryssland och Polen.

Polisen och stormoralisten Simon Häggström har skrivit en bok om sexhandel och ges utrymme i Aftonbladet. Om du pratar med sexsäljare om vilka deras kunder är, är sannolikheten stor att du får ungefär samma svar; “vanliga män”. Häggström bekräftat detta genom att beskriva dem han griper som “fäder, äkta makar, söner. Vanliga ‘snubbar’ med vanliga liv”. Just därför blir hans syn på sexköparen så märklig.

Det kanske känns inaktuellt nu. Men statliga Sveaskog vill ha betalt av de biltestare i Norrbotten som kör på Sveaskogs isbelagda sjöar. Jo, sjöar kan också ägas, inte bara land. I södra Sverige är det ovanligt att en markägare har alla andelar i en sjö, även om jag känner till några sådana exempel. Men i synnerhet i Lappland, där staten äger nästan all mark, äger de också ensamma de flesta sjöarna.

Det finns ett före och efter 2010 när det gäller Fredrik Reinfeldt och hans eftermäle. Jag gillade Reinfeldt mest för att han lyckades bryta det socialdemokratiska maktmonopolet och att han faktiskt, till skillnad från Bo Lundgren, genomförde en mer liberal skattepolitik och inte bara pratade om den i opposition. Min bild av Reinfeldt har emellertid förändrats avsevärt under de senaste fem åren, och här tror jag att jag är långt ifrån ensam. Många lät sig duperas av hans politiska segrar och sosseriets nederlag.

I rask takt presenterar vi avsnitt två av 5 Juli-podden. Inspelad i tisdags. Möjligen är vi lite träaktiga, men det går att ändra på. Informationstätheten är dock hög. Tema: EU:s terrordirektiv, den stigande Bitcoin-kursen och åsiktsbubblan i sociala media.

Facebook, Google, Microsoft och Twitter lovar EU-kommissionen att plocka bort allt som kan klassas som hate-speech på internet. Det finns redan en EU-lag som gör det möjligt att döma folk som begår hate-speech. Men då måste de göra det först och sedan ställas inför domstol. Nu kommer dessa amerikanska superjättar att bli Europas censorer. De europeiska yttrandefrihetsgrupperna, European Digital Rights och Access Now, lämnade förhandlingarna, för ingen lyssnade på dem.