Vad fan får jag för skatten? Den frågan sprids nu genom cyberrymden tack vare Leif Östlings klarspråk i Uppdrag granskning.

Vad fan kan man som medborgare förvänta sig egentligen?

Det brukar sägas att ordet lagom är ett ovanligt ord bland världens språk. Bilden av svenskar som folk är att de kan symboliseras med mellanmjölken, mjölken som inte sticker ut på något sätt. I många svenskars ögon är detta inte något att skämmas över. En svensk tiger, medelvägens politik, och kompromissernas förlovade land. Men vad händer om lagomfolket möter människor som ej vill kompromissa? Ska man då återuppväcka den delen av Sveriges folksjäl som Fredrik Reinfeldt hatade, ”det ursvenska barbariet”? Eller gäller det då att hålla huvudet kallt, och ta diskussionen till en högre nivå?

I ett av denna bloggs mest lästa, och i mitt eget tycke också mest angelägna inlägg, anklagar jag Allmänna arvsfonden för att ägna sig åt likplundring. Anledningen till detta är att man satt i system att stämma anhöriga till bortgångna människor för att komma över arv. De pengar man på detta sätt fått tillgång till har man därefter låtit gå till bland annat charlataner, islamister och vänsterextremister.

“Vad fan får jag?” – Leif Östling, VD Svenskt Näringsliv

Så låt oss diskutera vad fan vi får för all skatt vi betalar. Inte är det vård, skola och omsorg i alla fall. Endast 27% av de offentliga utgifterna (“skattepengarna”) går till detta. Faktum är att det går mer till byråkrati (“offentlig förvaltning”) än till utbildning. Förvaltningen kostar lika mycket som sjukvården.

Ordföranden för Svenskt Näringsliv Leif Östling har fått sina fiskar varma på Twitter. Han har nämligen haft mage att ifrågasätta vad han får för sina inbetalade skattemiljoner.

Finansministern tycker att skatteplanering ”undergräver tilliten” i samhället. Min uppmaning till Magdalena Andersson är att ta en titt på  vilken regering det är som bidrar till just minskad tillit. Men frågan ”Vad fan får jag för pengarna?” borde eka hos fler medborgare.

Sosseriets Göran Persson har gjort en sk “Östling” och undanhåller miljontals kronor från beskattning, genom att låta dem sitta kvar i sitt aktiebolag Baven och inte ta ut dem som lön. Det handlar om 42 MSEK i tillgångar som den fd socialdemokratiske statsministern på detta vis håller undan från Skatteverket. Likt Östling, förstås helt lagligt.

I spåren av de sk “Panamapappren” har det framkommit att näringslivstoppen Leif Östling har följt lagen, vilket får vänstermedia att gå i taket. Under sin tid som VD för Scania lät han ett bolag han ägde i Malta betala bolagsskatt i Malta och pengar han tjänade när han jobbade i Nederländerna har beskattats i Nederländerna, där de stannat kvar.

Borlänge kommun har problem med grundskolan. De nya skolbarnen får lärare som dels inte är behöriga och dels inte kan bra svenska.

Jag fick nyligen den stora äran att tala inför Linköpings Fria Moderata Studentförbund på Horse & Hound i Linköping.

Mitt tal berör min resa från allmänborgerlig till libertarian och från Folkpartiet via Bubbla till Klassiskt Liberala Partiet.

Vart är Sverige på väg? Vilket land kommer den som föds i dag växa upp i, skaffa barn i och bli pensionär i? Vad kan vi göra i dag för att förhindra en negativ utveckling i tangentens riktning, och vad är det redan för sent att ändra på?

Afrikanerna satsar allt mer på frihandel inom Afrika. Det är mycket positivt. De välståndsskapande globala marknaderna hänger ihop genom att länder handlar med sina grannar. 

Det pågår en nedtystad? ifrågasatt? maktkamp eller är det en frihetskamp? mellan regioner och centralmakt i Europa. Katalonien och Baskien i Spanien, Skottland i Storbritannien, Flandern i Belgien, Bayern i Tyskland. Vidare kan man se obstinata nationalstater som Grekland, Polen, Tjeckien och Ungern ifrågasätta EU och Bryssel.

Svenska folket är på väg att lära sig ett nytt ord: undanträngningseffekter. Vi lär få höra det fler gånger under den tid som återstår till nästa riksdagsval. Nu plötsligt har nämligen borgerliga politiker börjat inse att den migrationspolitik de förde får konsekvenser på kärnan i den moderna välfärdsstaten.

Jag ställer frågan till av den självuppoffringens främsta apologeter, Fjodor Dostojevskij, och han svarar så här (i Vinteranteckningar om sommarintryck från 1863, s. 76 ff,):

Tro mig: ett frivilligt, fullständigt medvetet och av ingen framtvingat offrande av hela sig själv till gagn för alla är, enligt min mening, ett tecken på den allra starkaste, mest välutvecklade och mest självbehärskade personlighet, och på den allra högsta friheten hos den egna viljan.

Det ska vi alltså tro!

Den 28 oktober publicerade Expressen en krönika av Joel Halldorf med rubriken “Erkänn nu att internet inte utvecklade demokratin“. I morse debatterade Halldorf med Jack Werner med anledning av krönikan, där Halldorf utvecklade sina tankegångar. Eftersom jag har skrivit den första svenska boken om just påverkan och sociala medier “Nätsmart – en guide till påverkan genom sociala medier” vill jag besvara Halldorf i en replik.

Sedan socialisterna tog över styret av Sverige efter valet 2014 har vårdköerna skenat. I september 2017 har antalet personer som väntar på en beslutad operation ökat med 34% och från att vårdgarantins ambition om operation inom 90 dagar uppfyllts till 79% under alliansregeringen är nu uppfyllnaden endast 67%. Försämringen gäller samtliga landsting och hela landet. Det är uppenbart att socialistregeringen är problemet och inte lösningen på vårdens kris.

Känslor har i minst ett decennium dominerat migrationsdebatten. Det är den enkla förklaringen till situationen vi har idag. Och när känslor och inte fakta får styra blir resultaten aldrig bra.

Överbelastningen på polisens utredningskapacitet har nu även nått Stockholm. Grova brott Stockholm Syd hinenr nu inte utreda mord eter tre dödsskjutningar på två veckor, utan behöver lämna ifrån sig senaste fallet.

MeToo-kampanjen fortsätter att skörda framgångar. Och skapa offer. En efter en fälls nu kändisar i ett slags mediala folkdomstolar. Samarbeten avslutas. Folk får sparken på lösa anklagelser. Bilan faller och inte en jävel vågar käfta emot. Vad är det som håller på att hända?

Igår blev Hollywoodstjärnan Kevin Spacey anklagad för ett 31 år gammalt sexuellt ofredande. Den då 26-årige Spacey skulle ha gjort närmanden mot den 14-årige Anthony Rapp i sin lägenhet, efter en fest. Det handlade alltså inte om en regelrätt våldtäkt, utan om ett närmande när bägge förmodligen var berusade. Rapp, som är känd från den nya säsongen av Star Trek, öppnar sitt hjärta i nättidningen Buzzfeed.

Den 17-18 oktober genomförde EUs socialistiska partier en konferens där de diskuterade hur de ska bära sig åt för att behålla EUs socialistiska profil. Häpp! De anser det alltså som en naturgiven ordning med socialism. Man kan förstå att motgångarna i diverse europeiska val oroat dem. För min egen del finner jag deras regeringsanspråk oroande.

(Detta hade kanske passat bättre som ett lyssnarbrev, men jag har inte haft någon tur med sådana förut, kanske på grund av tekniska orsaker, så på det här sättet är chansen större)

Statsminister Löfven i Almedalen 2016 – ”I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp. I Sverige håller vi ihop.” Så lät det då, för ett år och några månader sedan – från en scen i det vackra Visby. I Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp, här håller vi ihop. Tänk om det ändå vore så väl…?

Sverige har fått sin beryktade jämställdhetsmyndighet. Vid årsskiftet slår myndigheten upp portarna på en adress i Angered och ett 70-tal anställda ska flytta in.

Det är en väl dold hemlighet i det socialdemokratiska Sverige, att det är arbetarklassen som förlorar mest på vänsterpolitik.

Jag läser ett Facebookinlägg där en samhällsdebattör ondgör sig över hur konservativa och bakåtsträvande vi bönder är. Han skriver att vi bönder och våra organisationer snarare motarbetar, än verkar för, en omställning till ett mer hållbart jordbruk.

Den statliga myndigheten Trafikverket erkänner i sitt svar nedan att de formellt enligt lagen har ett tillsynsansvar över kommunernas trafikplanering och åtgärder. Men till de objekt och ärenden där statsbidrag inte utgår har myndigheten valt att inte fullgöra sitt lagtvingande tillsynsansvar. Samtidigt beklagar man att riksdagen inte anpassat lagstiftningen till den tillsyn myndigheten vill bedriva.

Som liberalt sinnad person med intresse för ekonomi, är det naturligt för mig att fundera på det här med incitament.
Incitament betyder ungefär ”anledning”. Min känsla av hunger ger mig incitament att äta. Mitt behov av att köpa saker som jag behöver, ger mig incitament att försöka skaffa mig en inkomst, vilket i sin tur ger mig incitament att gå till jobbet. Och så vidare.

Vi har nog alla varit med om att diskmaskinen, kylen eller luftkonditioneringen gått sönder. Man ringer en hantverkare, och inser att reparationskostnaderna närmar sig hälften av inköpskostnaden. Köper man istället en ny produkt så får man ju dessutom garanti, modernare design och bättre funktioner, och den kommer inte att krångla på flera år. Det blir lockande att köpa något nytt istället för att reparera.