Man rimmar kött och fisk för att de ska kunna bevaras en längre tid och förtäras vid ett senare tillfälle. Den rimmade laxen är ju inte ovanlig, men jag kan bara förvånas av att så få verkar göra sig det lilla besväret att tillreda och njuta av lenrimmad sik eller rimmad torsk.

Såhär på lucia i nådens år 2020 kan vi konstatera att folk var bättre på att avgå från förtroendeuppdrag förr om åren! Den 13 december 1294 abdikerar påven Celestinus V från påvestolen, eftersom han är rädd att hans påvliga plikter ska inkräkta på hans asketiska liv och därmed fördärva hans själ.

Dan Korn och jag har gjort en serie videoprogram om Sverige, rasismen och slaveriet som så småningom kommer att publiceras på YouTube. Dans kunskaper är enorma och dessutom är han stark ty han hade med sig 27 kilo gamla böcker från England där han bor. Han använde böckerna som referenser i programmen.

Sverige håller just nu på att göras om från nationalstat till ”rättsstat”. Det är inte vår historia eller vår identitet som ska utgöra grunden för vår nationalitet utan det formella medborgarskapet. Därför är det knappast märkligt om många svenskar inte längre känner förtroende för det svenska etablissemanget. Varför ska människor känna samhörighet med ett Sverige som inte längre är det Sverige som gjorde dem till svenskar? Sverige håller på att bli en antinationalistisk nation. Förändringen kommer inte att passera utan konvulsioner.

Ännu svårare blir det om man vill beskriva någon persons intellektuella färdigheter. Det avspeglas i skämtet ”Han har otur när han tänker”. Det är lätt att beskriva någon som klyftig, intelligent. Men det bär emot att säga att någon är dum, även om den det gäller väl förtjänar omdömet. Inget är så diskvalificerande i vårt samhälle som att vara dum. Det återspeglar intelligensens helt avgörande betydelse inte bara för yrkesmässig framgång utan också för den sociala värderingen av en person.

De pedofila nätverken bland makthavare finns alltid någon annanstans. Aldrig i Sverige.

Även om det konsoliderade dokumentet från EU:s trilog-förhandlingar om terror-relaterat innehåll online inte finns tillgängligt ännu, så börjar vissa saker klarna.

Under diskussionerna på Tre Bojor hade Y. alltid rätt när det gällde den konkreta ståndpunkten. Spelar ingen roll om vi diskuterade amerikansk utrikespolitik, eller frånvaron av en svensk sådan eller huruvida Tomas Brolin var bra eller väldigt överskattad, eller vilka mentaliteter som präglar brunetter och blondiner.

Det blev inte så mycket av det där med att riva ned statyer av Carl von Linné. Kanske blev för kallt för dem som hade kommit på den märkliga idéen.

En del saker har jag med tiden blivit så övertygad om att jag inte begriper hur någon kan hysa annan åsikt. En sådan sak är att en nations öde bestäms av vad som sitter i skallarna på dess inbyggare.

EU har två uppsättningar  regler för mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. Dels handlar det om att EU anslutit sig till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Dels har vi EU:s egen stadga om de grundläggande rättigheterna.

Givetvis skapar den samhällsutveckling jag beskriver ångest hos många. Och här kan nyliberalismen verkligen komma till nytta. Vad dövar bättre än en redig sup och att man röker på? Och om man fortfarande är orolig kan man läsa valfri ledar- eller kultursida eller slå på statstelevisionen och tämligen ofta mötas av någon nyliberal som glatt förkunnar att allt kan bara bli bättre, hys förtröstan, hej tomtegubbar och slå i glasen och låt oss lustiga vara.

Vilka människor ska hållas ansvariga för våldsutvecklingen i Sverige? Naturligtvis de ansvariga politiker som fattat de beslut som har gett oss våldet. Politiker är inte alltid skyldiga till allting. Men när kopplingen är så uppenbar mellan politik och samhällsutveckling som den är i fallet den invandrarrelaterade kriminaliteten är det omöjligt att inte tillskriva politikerna ett betydande ansvar. Så vilka är egentligen ansvariga för den systemfarliga kriminaliteten? De systemfarliga politikerna förstås.

Med 656 patientbesök per läkare och år ligger Sverige alltså sämst av de 22 EU-länderna. Det här är ingen stabil siffra utan det går snabbt utför. År 2013 tog svenska läkare, enligt samma statistikserie, emot ungefär 1 300 patienter om året, ungefär där Finland ligger idag. Antalet patientbesök per läkare halverat på sju år! Undra på att sjukvården brister i tillgänglighet.

EU-kommissionen har antagit en European Democracy Action Plan, vars syfte är »to empower citizens and build more resilient democracies across the EU«. Och det låter ju bra. Men vad betyder det?

Jag blir mäkta imponerad av organisationsgraden hos somalierna eftersom jag trodde att de levde i klanstrukturer. När jag studerar föreningsregistret upptäcker jag att de redan anammat det svenska sättet att bilda förening för att få stöd och bidrag. Här finns föreningarna som Somali Youth for education, Somaliland förening i Dalarna, Somaliska Freds- och framtidshopp, Somaliska föreningen i Borlänge, Somaliska föräldrar och barn förening i Borlänge, Somaliska Kultur och utveckling i Borlänge

Trots den avsmak programmet inger mig brukar jag se Rapport på teve klockan 19.30. I familjekretsen har jag döpt programmet till Dagens Mord vilket förstås är överdrivet eftersom alla inslag inte handlar om mord utan också kan beröra våldtäkter, vanvård av barn, människor som varit inlåsta i 28 år i en lägenhet i Haninge, prostitution på HVB-hem, svältande mammor och barn i IS-fångläger och annat uppseendeväckande.

Bland Bertold Brechts mer kända citat finner vi det klassiska ”om folket förlorar regeringens förtroende så får väl regeringen upplösa folket och välja ett nytt”.

Darknet – den del av internet som man bara kan nå via Tor-nätverket och browsern med samma namn – utmålas ofta som ett Eldorado för kriminella. Men nu visar en undersökning att endast 6,7% av aktiviteten på Darknet är olaglig.

Ännu en av våra folkvalda överherrar har visat sig vara ett depraverat kräk [1,2] och det demokratiska systemet har återigen briljerat genom att visa att det är samhällets avskum, inte gräddan, som flyter upp till toppen.

Säg att en svensk journalist, bloggare eller aktivist kommer över och publicerar dokument som avslöjar ett olagligt samarbete mellan svenska FRA och amerikanska NSA.

Svenska medier brukar vara duktiga på att dra igång drev mot politiker och kändisar som syndat sexuellt. Inget kladdande kan vara för betydelselöst för att det inte ska bli feta rubriker och indignerat moraliserande.

EU-kommissionen har presenterat ett förslag till en Data Governance Act.

Man kunde tro att vi alla fått ett chip inopererat i samband med vår födelse. Syftet med denna åtgärd har i så fall troligen varit att med hjälp av en algoritm styra alla våra tankar mot Adolf Hitler.

“Känn din fiende” står det i Sun Tzus ”Krigskonsten” från 500-talet f. Kr. Det räcker inte med övertygelse och passion. Man måste också analysera sin fiendes bevekelsegrunder. Man måste förstå hur fiendens vapen fungerar. Därför måste också den nya högern bemöda sig om att förstå vilka vapen som dess vänsterliberala motståndare har tillgång till.

När man upptäckte vad som hände blev den indiska staten nog förvånad. I varje fall blev jag det när det visade sig att de många högutbildade indiska unga människorna inte alls blev företagare eller andra nyttiga samhällsmedborgare som drev utvecklingen framåt utan i stället arbetslösa, pockande demonstranter som hatade samhället för att de inte blivit erbjudna jobb i nivå med vad de ansåg vara sina avsevärda kvalifikationer och därför i obehaglig utsträckning anslöt sig till revolutionära socialistiska rörelser. De skulle omvandla samhället.

Häromdagen uppmanades jag på Facebook att inte vara så ”kokett” när jag gjorde ett ironiskt inlägg om Jordan B Peterson. Vad tyckte jag egentligen om Peterson, var frågan jag utmanades att besvara.

En av de finaste, rättvisaste och mest utvecklingsfrämjande idéerna i hela det västerländska liberalkonservativa politiska tänkandet är enligt min mening drömmen om meritokratin.

Rubrikens fråga är banal men grundläggande. Den preussiske militärteoretikern Carl von Clausewitz (bilden) sa att kriget är politikens fortsättning med andra medel. Det kan vi lära oss något av. I krig vet man vem som är fienden, nämligen den man skjuter mot. Även i politiken brukar man veta vem fienden är men numera, har jag upptäckt, är det svårare.

Under åren har vi med ojämna mellanrum tagit upp konflikter mellan de grupper som ingår i den så kallade regnbågsalliansen. Det är intressant samtids- och idéhistoria att följa dessa konflikter, en möjlighet bland annat att bekanta sig med begrepp som TERF, SWERF och Two-spirit.