Nu återstår bara ett steg – behandling i Europaparlamentets plenum – innan EU:s förordning om terror-relaterat innehåll online träder i kraft.

Resonemanget går att förstå men det baseras på vad jag tror är en felaktig världsbild (såväl i USA som i Sverige). Det utgår från att de politiska förhållandena fortfarande är som för femtio år sedan då det existerade en gemensam värdegrund, ett samfällt narrativ, som gjorde att högern och vänstern kunde tolerera varandra och faktiskt samexistera tämligen fredligt.

Nekrologer i det svenska kulturlivet är väl till sin karaktär inte så mycket minnesord om den hädangångne och dennes betydelse, som en möjlighet för den som skriver eller talar att lyfta fram sig själv.

Senaste tidens debatt har präglats av prat om konservativa partiers påstådda försök att inskränka den svenska aborträtten och att det på något sätt skulle vara ogynnsamt för kvinnor om socialdemokraterna ihop med Centerpartiet och Miljöpartiet inte längre bestämde i Sverige.

Tillståndet i den lilla randstaten i norra Europas utkant, konungariket Sverige, synes gott för dem som uppbär olika chefspositioner i myndigheter och förvaltningar.

I Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! från 1941 grävs huvudpersonen Ragnar Svedje ned levande i jord som straff för att han kräver sin rätt till sin gård och sin frihet.

För några år sedan undrade förre Scaniachefen och dåvarande ordföranden i Svenskt Näringsliv Leif Östling vad skattebetalarna får för sina skatter. ”Vad fan får jag för pengarna?” sa han närmare bestämt och för det blev han petad som ordförande i den främsta svenska företagarorganisationen. Det var en deplattformering som hette duga innan man ens visste att det hette deplattformering.

Under våren kommer Europaparlamentet att rösta om förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO).

över nationen vilar en unken övertygelse om att vårt elände inte beror på det självklara att befolkningen till stor del ägnar sig åt annat än att göra saker som andra vill ha och betala för. I stället intalar vi oss att nationens vedermödor beror på att dess invånare består av för många rasister och andra slags förtryckare som indelar sig i minst sju av staten fastställda arter eller ”förtrycksklasser”.

Politiken och politikers existens hänger på problem, inte att lösa problem utan att uppmärksamma hur viktig man är eftersom det finns problem samt ge sken av att man kan lösa problemet. Sällan åskådliggörs detta faktum så tydligt som i frågan om plastkassar.

Enligt officiella register har den nytillträdda presidenten i USA när detta skrivs signerat 9 (nio) så kallade executive orders. Det är den förväntade röran av gravt vänsteristisk politik som ska sättas på plats. Det märks att det är dags att betala för stödet, USA ska sist och slutligen bli en godhetssignalerande stormakt!

Men samtidigt är det uppenbart för mig liksom, antar jag, för dig att det – framför allt i oklara fall – är känslorna som bestämmer ens ställningstaganden. För övrigt ska man inte nedvärdera känslornas funktion som kompass vid seglats över det outforskade hav som framtiden utgör.

Med stor sannolikhet finns det bara ett sammanhang där den nya förstå-sig-på-eliten lägger sig platt. På yogamattan.
I allt övrigt är de sådär härligt passivt aggressiva, fullständigt uppfyllda av sin egen godhet och högljudda som man blir när förståndet är klenare än talets gåva!

Några väpnade revolutioner utsätts vi inte för längre. Men på det mentala planet är vänsterrevolutionen i full gång. Allt ska göras om. Alla hierarkier ska ifrågasättas. Alla identiteter ska upplösas. Alla individer ska frigöras från kollektiva kategorier. Mohammed är lika svensk som Kalle. En man är lika mycket kvinna som en kvinna om han säger att han är det… Det är klart att det spårar ur.

En januarikväll förrförra året hade Sverige ett mindre George Floyd-moment. Två väktare avvisade en svart kvinna från T-banan som reste utan biljett. Kvinnan gjorde motstånd och började skrika. Scenen med två vita väktare som håller fast en svart skrikande kvinna spreds snabbt.

En troligen viktig slutsats av detta är att hotet mot friheten inte kommer från höger eller vänster, från nazismen eller socialismen, utan från demokratin själv vare sig det är Platon, Tocqueville eller jag som har den vassaste analysen. Det är inte någon sorts hitlerjugend eller rödgardister eller andra extremister som petar folk från Facebook och Twitter utan betydelsefulla människor som säger sig ta ansvar för demokratin.

Beatförfattarna betraktas idag ofta som föregångare till hippies och ny vänster, i många ögon är distinktionen dem emellan diffus. Verkligheten är som vanligt mer komplex, i synnerhet vad gäller den mest kände beatförfattaren Jack Kerouac (1922-1969).

Han är hjälten som visade att vänstern inte kan resoneras med.

Häromdagen begav jag mig till forskningsfronten för att utvärdera situationen. Forskningsfronten ligger vid Angereds torg 9 i Angered i Jämställdhetsmyndighetens lokaler.

Numera är det Kina som står för huvuddelen av de globala koldioxidutsläppen. 2019 uppgick dessa till 30,3 procent (JRC Science Report on CO2 emission of all world countries). Det är 40 procent mer än USA och EU(27) tillsammans.

Debatten går het över hela västerlandet nu om demokrati och demokratiska principer. Vad beror det på? Har det framträtt några öppet antidemokratiska krafter som utmanar hela vårt samhällssystem? Knappast. Det handlar nog mer om att vi har så starka politiska motsättningar att demokratin har svårt att reglera dem. Kanske blir demokratin lidande när det som står på spel är något som uppfattas som viktigare än själva demokratin.

När jag jämförde Sverige med Guinea-Bissau (dit jag rest i Sida-tjänsten några gånger) var att Sveriges ekonomi på något till synes automatiskt och halvt magiskt sätt växte med några procent om året medan Guinea-Bissau ekonomi med en viss överdrift inte hade växt alls på flera hundra år. Hur kunde det komma sig och vad kunde jag göra åt saken?

Utan att hänfalla till konspirationsteorier, så kan man notera att EU:s medlemsstater i en tid av kris samtidigt håller på att få nya verktyg för att begränsa det fria ordet. Det har varit på gång sedan långt innan corona-krisen. Men krisen ger politik och förvaltning ett frestande tillfälle att pröva och använda dessa verktyg.

I Strängnäs den 23 augusti 2015 blev en svensk småbarnsmamma överfallen och våldtagen av två asylsökande män, en från Syrien och en från Algeriet. ”I’m gonna fuck you little Swedish girl”, sade en av våldtäktsmännen. När han var färdig med våldtäkten spottade han småbarnsmamman i ansiktet.

Det hör till saken att om vi jämför de skillnader som splittrar västerlandet i olika fraktioner så är det småsaker mot vad som skiljer oss från andra kulturer. Vi kan ha uppslitande ideologiska gräl om ifall en dömd mördare ska ha sju års eller femton års fängelse medan man i många andra länder resolut hänger dem från en grävskopa eller hugger av huvudet med ett svärd. Även när det är som mest splittrat är västerlandet homogent.

Jag brukar försöka komma ihåg att ska jag undvika att ge mig in i diskussioner om abort, veganism och Ulf Lundell. De som är förespråkare för dessa tre företeelser är så fanatiska att rationella diskussioner oftast blir omöjliga. Nej, inte så att jag får hotfull e-post eller sms av typen, ”Vi vet var du bor, din jävel.”

USA borde ha stoppat fingrarna i öronen och låtit Trump blåsa över och respektera honom för allt bra han åstadkommit. I stället använde någon – troligen just den där oerhörda förmyndarmakten som Tocqueville varnar för – sin makt över hjorden av fogliga och flitiga får för att vinna dess stöd i en historisk aktion som tycks gå ut på att försvaga demokratin.

Jag förstår inte kritiken mot att Stefan Löfven är otydlig i sina ståndpunkter och osynlig i media.

I sommar skall alla EU-länder ha implementerat EU:s upphovsrättsdirektiv i respektive nationell lagstiftning. Det ser ut att bli en brokig uppsättning lagar, speciellt med tanke på att internet inte känner några gränser.

I Östeuropa kunde man under 1980-talet uppleva hur makthavarnas drängar i media ljög allt sämre. De hade tidigare stretat och slitit med att få ihop orden och budskapet med verkligheten och det ska villigt erkännas att en del av dem var skickliga.