Vi fick i uppdrag att inte ifrågasätta deras ålder: det skulle man göra senare på asylprövningsenheten. Jag minns speciellt en gammal man, flintskallig och med grå strimmor i skägget, som hävdade att han var 16 år. Jag, som nyss fyllt 26, frågade om han på allvar trodde att jag var tio år äldre än honom. Jovisst, sa han. Och jag tvingades knappa in 1999 i systemet.

Den italienska traditionalisten Julius Evola (1898-1974) är en av den moderna erans mest givande gestalter. Han lämnade efter sig ett flertal böcker och artiklar, alltid karaktäristiskt glasklara och lärda, om allt från bergsbestigning och magi till buddhism och kärlekens metafysik.

Tidningen Folkungen startar poddradio med premiär idag, lördag den 26 juni 2021. Podcastens fokus ska vara fördjupande samtal inom föregående veckas artiklar, men även intressanta gäster och ämnen som inte berör egna artiklar – utan andras kanske?

Så, nu har vi provat detta med central stordrift, rationaliserad kultur, minoriteters exklusiva rättighetsanspråk och större värde [trots mantrat om allas lika värde]; provat att vi alla utser representanter som skall bestämma över oss i vårt ställe och att såväl rätten till som effekten av självskydd är en nullitet.

De flesta som jag träffar förfasar sig över regeringskrisen och över svensk politik överhuvudtaget. Även de jag inte träffar men får kännedom om i alla fall, till exempel för att de skriver i tidningar, verkar också förfasa sig av ungefär samma anledning. Frågan är om situationen är så mycket förfasa sig över.

Är det det trolska ljuset som gör midsommaren till en så älskad helg? Doften av försommarblomster? Den ljumma luften?

Den politiska vänstern har länge velat framställa den nya nationalistiska högern som moraliskt underlägsen. Grundtanken är att nationalister bara tänker på sig själva, på de egna, på den egna gruppen, medan moraliska människor också tänker på andra.

Den svåra frågan är egentligen två: går välfärdsstaten att bevara och, om ej, hur kan den avvecklas?

Det finns många teorier och uppfattningar kring vad det ökade antalet utlänningar betytt för Sverige. De (… teorierna alltså) är ungefär lika många som antalet idéer om vad som orsakat denna tämligen stora invandring.

Den kanadensiska spelsiten Bodog.com – som följer kanadensisk lagstiftning – har tagits ner av USA. Skälet är att den kan nås från USA, där dess verksamhet är olaglig.

Facebook och dess oversight board håller på att utarbeta principer för att moderera satir.

Nyligen höll Henrik Jönsson, den “oberoende libertarianske entreprenören och samhällsdebattören” som han kallar sig, ett föredrag för Konservativa Förbundet som sändes via den SD-kontrollerade YouTube-kanalen Riks.

Nyligen blev jag ombedd att skriva en text om det svenska midsommarfirandet för en veckotidning. Tanken var att jag skulle utgå från Nordiska museet som källa, för vad kan väl vara bättre än det museum, vars huvuduppdrag är att ”bevara och levandegöra minnet av liv och arbete i Sverige”?

Jag hävdar alltså att pliktsamhällets omvandling till rättighetssamhälle är så genomgripande den kan bli. Jag hoppas att denna tes är riktig ty på den bygger det följande resonemanget.

För något år sen genomfördes en politisk storstädning, och flera populära röster utanför åsiktskorridoren som Stefan Molyneux, Tommy Robinson och Alex Jones försvann. Många minns säkert också hur alternativkanalen SwebbTV raderades, möjligtvis på order av regeringen.

Den kulturmarxistiska gycklarcirkusen har äntligen fallit. Till råga på allt fällda av sin egen lilla hovnarr. Vad hände egentligen?

För fem år sedan så samlades de brittiska folken för att rösta. Och röstade gjorde de! De röstade så hårt de bara kunde och när dammet lagt sig och rösterna var räknade så förfasades etablissemanget. 51,89% hade nämligen rösta fel.

Det fortsätter att skjutas i min hemstad Uppsala. Det skjuts i Gottsunda. Där har jag bott. Det skjuts i Kvarngärdet. Det har jag bott. Det skjuts i Gränby. Där har jag också bott.

På undanskymd plats i Dagens Nyheter råkade jag läsa en nyhet som i all sin alldaglighet ger djupa insikter i det svenska samhällets, eller snarare politikerväldets, tänkesätt – om nu nyheten inte är fake news.

Dagen efter att man uppnått en tämligen ansenlig ålder … vilket inträffade samtidigt med att alla Humle&Dumle-politiker och politiker flaxade runt som nynackade höns efter att regeringen gått … ja, en sådan dag – som i dag – kan man väl kosta på sig att fundera över livet.

Tidningen Bulletins Dan Korn skriver, i sin krönika som helt ny chef för ledarredaktionen, under rubriken ”Kan en civilisation tröttna och avveckla sig själv?”.

Min forskning har nu kommit så långt att jag vågar mig på att definiera den politiska korrekthet – eller ”wokeism” som är samma sak fast på amerikanska – och dess roll i historien.

Det offentliga samtalet framstår allt mindre som samtal och allt mer som hårt regisserad teater eller lajvrollspel. En bieffekt av detta är att samhället domineras av lögner. Vilken lögn, om någon, som är den centrala, den Stora Lögnen, är en intressant frågeställning.

Rubrikens citat är en tankegång hos Lenin, och den känns väl lämplig just i dag, även om jag inte är så säker på att Vänsterpartiets i sina handlingar vägleds av Lenin. Det var nog ett tag sedan så var fallet.

Det finns de som tror att Vänsterpartiets Linda Snecker med helgens twittrande ytterligare minskat förtroendet för sig själv och sitt parti. Och visst var skrytet om hur hon både kan mysa med barnen på en djurpark samtidigt som hon smyger i väg för att delta i en debatt med per telefon Morgan Johansson i P1 fånigt skrytsamt.

Idag vid 10.51 röstade riksdagen ja till missförtroendeförklaringen mot statsminister Stefan Löfven. Efter att flera partiledare och gruppledare argumenterat för eller emot den nära förestående missförtroendeomröstningen mot Stefan Löfven trädde showens mittpunkt fram och tog till orda.

De senaste dagarnas politiska turbulens kring frågan om marknadshyrorna har rört upp damm från dagen då den illegitima JÖK-regimen bildades. Med all rätt, eftersom alliansen är ohelig i sin essens blir dagarna som följer nu mycket intressanta.

Människor som aldrig öppnat en Bibel får ibland för sig de raraste saker. Till exempel tror de att var Jesus “snäll” och vän av socialdemokrati. Visst var han omtänksam, men han var rak, radikal och allt annat än såsse.

Överhuvudtaget skall inte staten syssla med våra barns utbildning alls. Vi ska inte låta den blanda sig i våra barns väl och ve, den saken skall barnens föräldrar/vårdnadshavare sköta.

Sedermera har begreppet byråkrati fått en helt annorlunda klang. I stället för modernisering och effektivitet har byråkrati kommit att betyda långsamhet, oändliga blanketter, obegripliga och oflexibla regelverk och ibland snorkiga handläggare som inte sällan hårdrar och tolkar bestämmelserna efter sina egna privata preferenser (typ miljöaktivister på länsstyrelserna som lär vara legio).